⛏ Mer gruva kräver mer samhälle
Hur kan en industriexpansion bortse från människorna? Vill vi att gruvorterna i norr ska förvandlas till oljeplattformar? Hur gör vi för att mer av resurserna stannar lokalt?
God morgon!
Det blev ett nyhetsbrev även den här veckan. Skrivet i all hast på Luleås fina stadsbibliotek med utsikt över Norra hamnen och Norrbottensteatern. Det finns fortfarande andra värden än det krasst kapitalistiska i detta samhälle. Anledningen till att jag befinner mig i Norrbotten är att jag har befunnit mig på röd resa med Arbetarnas Kulturhistoriska Sällskap. Passa på att gå med i detta fina sällskap genom att trycka på knappen.
Idag tänkte jag prata lite om hur kapitalistisk expansion måste åtföljas av social demokrati.
Mer gruva kräver mer samhälle
Jag har tillbringat veckan med att resa i Norrbotten. Från Kiruna i norr via Tornedalen ner till Luleå. Det huvudsakliga skälet till resan har varit att söka upp olika platser med anknytning till den breda arbetarrörelsens historia. Men det har också blivit en inblick i de svårigheter som kommunerna idag har i relation till den expansion som nu pågår. Främst i gruvindustrin (i Kiruna och Pajala), men också i handeln (i Haparanda).
Vi har under många år pratat om hur central den nyindustrialisering som skett i Norrland är för svensk ekonomis framtid. Vi har sett batterifabriker och gröna stålverk planeras och etableras med förhoppningar om inte bara pengar till statskassan utan också om nya välbetalda arbetstillfällen i en landsända där utflyttningen under generationer har drivits på av automatisering i så väl äldre industri som inom skogs- och gruvnäringarna.
Vi ser hur man håller på att flytta delar av Kiruna bort från den avancerande gruvan som äter sig allt närmare människors hem och historia. En del gammalt har räddats och flyttats. Men många har fått se sina gamla hem förvandlas till flis och grus. Visserligen inväxlade mot nya bosättningar på säkrare mark.
Men att flytta en stad är inte bara en fråga om att flytta en del minnesvärda byggnader och bygga nytt några kilometer bort. Det handlar också om att göra invånarna till en form av flyktingar i den egna staden. De platser man levde på för några år sedan, där man växte upp och kanske levt i generationer ligger i formell mening bara en rask promenad bort. Men de är förvandlade till oigenkännlighet och så småningom kommer de finnas bakom gruvbolagets stängsel.
Att flytta en stad är inte bara en fråga om ingenjörskonst och kapital. Det är också en fråga om sammanhang och samhälle som förändras. Kiruna var en av de föreningstätaste kommunerna i landet. Men när en gruva bit för bit äter upp det samhälle som fanns, finns i vår krassa samtid inte nödvändigtvis plats i budgetarna för föreningsdrivna replokaler eller Folkets hus. Vi lever i en tid som vet alltings pris, men inte nödvändigtvis dess värde.
Vi ser också hur dessa kommuner som producerar mycket värde i form av malm, skog och vatten- och vindkraft inte nödvändigtvis får särskilt mycket tillbaka i kommunkassan. Pajala som sedan några år har en gruva som sysselsätter motsvarande en tiondel av kommunens befolkning (tänk en arbetsplats i Stockholms stad som sysselsatte närmare hundratusen personer). Men befolkningsstrukturen är skev med många pensionärer och kommunens ekonomi är minst sagt dålig.
När det inte finns resurser för att bygga nya bostäder med allt det kräver av infrastruktur. När det är svårt att planera för barnomsorg och skola. Då är det inte lätt att skapa ett samhälle som kan växa på plats. Många som arbetar i dessa gruvor flyger nu in och ut. Kommunskatten betalar de någon annanstans. Orterna blir som en slags oljeplattformar.
Det har också gjort att exempelvis Kiruna kommun numera säger nej till nya gruvetableringar. Det kostar mer än det smakar för kommunen. Och det är något vi också ser i den diskussion som finns på många platser när det gäller etablerandet av vindkraft. Varför ska man vilja ha den störning av den lokala naturupplevelsen som en vindkraftspark (eller en gruva) innebär om det inte ens ger ekonomiska resurser tillbaka till det lokala?
Om vi vill se en utveckling där hela landet kan leva och det finns resurser för att bygga mer samhälle där profiten utvinns måste vi börja tänka om. Det borde inte ens handla om att dessa kommuner ska stå med mössan i handen och be staten om allmosor. Malmen, skogen och energin finns ju där. Det är rimligt att man låter en större del av profiten stanna kvar där och gå in i kommunens skattkista. För att den kapitalistiska expansionen ska fungera för människorna som faktiskt lever där måste det också finnas utrymme för en rejäl näve social demokrati.
Jag har tidigare skrivit några texter i nyhetsbrevet som rör dessa frågor:
Tips för öga och öra
Tips för öga och öra är förslag på exempelvis artiklar, böcker, musik, TV-serier, filmer och så vidare som jag tycker det är värt att tipsa om. Tanken är väl att det ska vara relativt nya tips. Men det kan lika gärna vara något äldre som jag snubblat över.
👁 When Social Democracy Was Vibrant
Läsvärd text i amerikanska vänstertidskriften Jacobin om det folkrörelsesamhälle av olika föreningar som de tyska socialdemokraterna byggde upp under slutet av 1800-talet och början på 1900-talet.
Det var allt för idag. Vi ses nästa vecka. Om det är något är det bara att du höra av dig. Dela gärna nyhetsbrevet med vänner och i dina sociala medier.
Ska det vara påtår? ☕
Fredrik Jansson