🐥 Pånyttfödelse?

Hur påverkar materiella förutsättningar ideologiska omständigheter? Varför marscherar inte Sverigedemokraterna som mellankrigstidens fascister? Vad är ens socialism i ett postindustriellt samhälle?

God morgon!

Idag drar jag till Paris med min tioåring. Eiffeltornet och Disneyland, parker och caféer står på dagordningen. Jag ser fram emot det. Ingen stress, inga måsten (förutom Eiffeltornet och Disneyland då). Bara ta in staden. 🥐☕

Idag tänkte jag prata lite om ideologisk återuppståndelse.

---

Pånyttfödelse?

Så här på påskdagen kan det ju vara på sin plats att prata om pånyttfödelse. Inte om den där snickaren i Mellanöstern som var någon form av teokrat-nationalistisk antiimperialistisk revolutionär och som avrättades för några årtusenden sedan. Utan snarare om politisk omvärdering och revitalisering i vår egen tid.

Det har knappast undgått någon som läser det här nyhetsbrevet att Socialdemokraterna har en pågående process där man tar fram en ny politik och i någon mån en ny berättelse. Det har säkert inte heller undgått någon att jag varit lite kritisk till delar av det arbetet. Men jag har också tyckt att en del av det som kommit ut har varit helt okej.

Vid sidan av det pågår även ett arbete med att ta fram ett nytt partiprogram. Och jag ska väl säga att jag inte hyser några direkta förhoppningar om resultatet. Partiprogram tenderar att vara en produkt av tidsandan. Och vi lever i en tid med en tämligen unken andedräkt.

Samtidigt tycker jag nog att de verkliga samhällsförändringarna som präglat vårt samhälle de senaste decennierna verkar ha gått partiets olika programmakare förbi. Digitaliseringen har sannolikt spelat större roll än migrationen. Avindustrialiseringen har spelat större roll än gängbrottsligheten. För att ta några exempel.

Alla tre av de stora ideologifamiljerna är produkter av den framväxande industrikapitalismen på 1800-talet. Liberalismen är den lära som skulle rättfärdiga den framväxande kapitalismen och marknadskrafternas ångvält över gamla sammanhang.

Konservatismen var den tidigare dominerande patriarkala samhällsordningens rektion på kapitalismen som först försökte göra motstånd mot det nya och efterhand strävade efter att gifta samman de båda i en överhetsideologi som syftade till att garantera den hierarkiska struktur som finns inneboende i såväl liberalism som konservatism.

Socialismen tog på sig en annan uppgift. Nämligen att röra sig bortom de patriarkala och kapitalistiska ordningarna och ersätta det hierarkiska med en mer jämlik, solidarisk och demokratisk ordning. Det är onekligen en uppgift som fortfarande står ofärdig. Även om vi inte ska bortse från de framsteg som den socialistiska rörelsen gjorde under 1900-talet.

Men det är ju som sagt så att socialismen tog form och växte sig stark i ett industrikapitalistiskt samhälle. Det spelade också roll för vilka former och uttryck den tog sig. Industrisamhället innebar att man samlade människor i specifika sammanhang – fabriker och trångbodda arbetarlängor – som präglade de som blev den socialistiska rörelsen med masspartier och folkrörelser. Med demonstrationer och kollektiv identitet. De materiella förutsättningarna skapade de idémässiga förutsättningarna för den socialistiska slutprodukten.

Men vi lever inte längre i särskilt stor utsträckning i ett sådant samhälle. Det borde också spela roll för hur vi ska förstå förutsättningarna för och närmar oss den socialistiska idén idag?

Vi skulle kunna ta ett annat exempel för att synliggöra vad jag menar. Om man (som exempelvis jag) hävdar att Sverigedemokraterna är ett fascistiskt parti kan man vara beredd på att det kommer mothugg i stil med att: Sverigedemokraterna är inte fascister eftersom de inte ser ut som mellankrigstidens fascistiska organisationer med uniformer, massdemonstrationer och korporativistiska idéer.

Och det kan man ju hävda. Men då missar man en väldigt central aspekt.

Fascister under mellankrigstiden hade inte uniformer, massdemonstrationer och korporativistiska idéer för att de var fascister. De hade det därför att de var verksamma under mellankrigstiden. Även andra politiska inriktningar – inte minst socialdemokratiska – hade uniformer, massdemonstrationer och korporativistiska idéer under den perioden.

Och anledningen till att politisk aktivism då tog sig detta kollektiva och enhetliga uttryck handlade till stor del om att människor levde i ett samhälle där man levde kollektiva och enhetliga liv. De präglades av att de levde i ett samhälle där människor arbetade i fabriker och tillbringade fritiden i olika folkrörelser.

Så ser det ju inte ut idag.

Fascismen i vår samtid är väldigt lite av uniformer, massdemonstrationer och korporativistiska idéer. Även om det alltid funnits ett drag av hollywoodnazism som gärna lajvar det förgångna. I dagens fascism finns det mer av digitala trollbataljoner, ensamma vargar, och parlamentariska partier som vill dölja sin ideologi under ett tunt lager av konservativ respektabilitet. Det är inte detsamma som mellankrigstidens fascistiska rörelser. Men det är fortfarande fascism.

Dagens fascism – liksom mellankrigstidens – är en spegling av de omständigheter som de förekommer i.  Och detsamma borde vara en utgångspunkt när vi diskuterar vad den demokratiska socialismen ska vara idag och imorgon.

Avindustrialisering, digitalisering och migration har brutit sönder många av de gamla gemenskaper som sågs som självklara i folkhemssverige.

Flera anställningar är otrygga. Fler pendlar längre till jobbet. Vi arbetar inte längre på samma arbetsplatser som våra grannar. Produktionslinjerna är nu globala. Kapitalisterna saknar namn och ansikten.

Vi ser inte längre mangrant på Aktuellt och Dallas. Vårt informationsintag kontrolleras av appar och algoritmer som kontrolleras av tech bros vars vision i bästa fall är att riva ner det gamla för att sedan kunna casha in vid en buy out. Vi kan dela intressen med bekanta på andra sidan jordklotet, men inte ens veta vad vår närmaste granne heter.

Allt fler av oss har avhuggna rötter som vi inte längre kan nå, oavsett om det är ett torp i Småland tre generationer bort, eller ett sönderbombat hus i Syrien för ett decennium sedan.

Det här är sannolikt det mest fragmentiserade samhälle som någonsin existerat. Det är de omständigheter vi lever under. Men lösningen är inte att längta sig tillbaka och hoppas att rekordårens välfärdssamhälle återuppstår. Lösningen måste vara att vi skapar gemenskaper i samhället så som det faktiskt ser ut. Vad nu det är?

Om vi accepterar att vi lever i en tid som på många sätt är helt annorlunda än det industrisamhälle då arbetarrörelsen hade sin framgångsperiod måste vi också fundera på hur dessa förändringar påverkar dels hur vi är demokratiska socialister idag och imorgon, dels vad demokratisk socialism innebär idag och imorgon.

Men dessa tankar får vänta till en annan dag. Vi väntar fortfarande på att födas på nytt och formulera vad det innebär att vara demokratiska socialister i vår samtid och i framtiden. Men precis som påsken handlar det om att se fram emot återuppståndelsen och segern över döden.

---

Tips för öga och öra

Tips för öga och öra är förslag på exempelvis artiklar, böcker, musik, TV-serier, filmer och så vidare som jag tycker det är värt att tipsa om. Tanken är väl att det ska vara relativt nya tips. Men det kan lika gärna vara något äldre som jag snubblat över.

👁‍🗨 Zadie Smith skriver om historien

I förra veckans avsnitt av Aftonbladet Kulturs videopodd Café Bambino intervjuades den brittiska författaren Zadie Smith om sin nya bok Bedragaren. Sevärd intervju med en fantastisk författare.

👁 Literature and Class

Litteraturvetaren Magnus Nilssons engelskspråkiga bok om svensk arbetarlitteratur, Literature and Class: Aesthetical-Political Strategies in Modern Swedish Working-Class Literature finns nu fritt tillgänglig på nätet.

👂 Blacklisted

Hårdrocksbandet Horndal från den lilla bruksorten Horndal håller på att släppa ett album och en bok om den svartlistade fackföreningskämpen Alrik Andersson från Horndal som tvingades i landsflykt efter storstrejken 1909. Blacklisted är första singeln. Läs mer i Dagens Arbete.

👂 Om Konsum

I senaste avsnittet av podden Snedtänkt pratar Kalle Lind med Sara Kristoffersson, professor i designhistoria om den svenska konsumentkooperationen i allmänhet, och Konsum i synnerhet.

---

Det var allt för idag. Vi ses nästa vecka. Om det är något är det bara att du höra av dig. Dela gärna nyhetsbrevet med vänner och i dina sociala medier.

Ska det vara påtår? ☕

Fredrik Jansson