đž Brutaliseras vi i en brutal tid?
Varför ser jag alltfler ordningsvakter och uteliggare nĂ€r jag pendlar till jobbet? Vad har ett brutaliserat samhĂ€lle gjort med oss som mĂ€nniskor? Ăr vi redan sönderkokade grodor i en kastrull?
God morgon!
Jag har inte skrivit nÄgot i nyhetsbrevet om situationen (krisen?, katastrofen?, folkmordet?) i Gaza. Jag kan inte formulera mina tankar till en vettig text. Det Àr en av de situationer nÀr man borde ha allt att sÀga, men inte har nÄgot att sÀga.
SĂ„ i brist pĂ„ bĂ€ttre uppmanar jag dig att swisha ett bidrag till Palestinagruppernas akutinsamling till Gaza pĂ„ 1239011578. LĂ€s mer genom att klicka pĂ„ knappen nedan. đ
Idag tÀnkte jag prata lite om vad samtiden gör med oss.
Brutaliseras vi i en brutal tid?
Jag pendlar mer eller mindre dagligdags mellan Uppsala och Stockholm. Den frÄga som brukar uppta de 30 000 pendlarna som dagligen Äker strÀckan Àr den fallerande infrastrukturen. VÀxelfel. Nedrivna kontaktledningar. Löv pÄ spÄren. Snö pÄ vintern. Solkurvor pÄ sommaren. Upphandlingar. InstÀllda avgÄngar pÄ grund av att det inte finns tÄg, personal eller bÄde och. Försenade avgÄngar pÄ grund av allt ovanstÄende och lite till.
Det skulle kunna vara sÄdant jag funderar pÄ nÀr jag tar mig till jobbet. Och det Àr det vÀl ofta. Men pÄ den senaste tiden har jag funderat mer pÄ hur vanligt det blivit med bÄde ordningsvakter och uteliggare pÄ tÄgstationerna i bÀgge Àndarna av resan.
Ordningsvakterna kĂ€nns alltmer militariserade. Kanske Ă€r det skyddsvĂ€starna som gör att de framstĂ„r som i det nĂ€rmaste robotlika? Kanske Ă€r det de tunga kĂ€ngorna? Eller Ă€r det helt enkelt uniformerna som gör det? Ăr det i dessa kortutbildade privatiserade miliser jag ska hĂ€mta trygghet? Mot vilka ska de skydda mig?
Jag konstaterar ocksÄ att uteliggarna verkar vara fler och i allt sÀmre skick. Tunga missbruksproblem och psykisk ohÀlsa. Det har givetvis alltid varit sÄdant som varit vanligt i den gruppen. Men jag kan inte pÄminna mig att jag kÀnt att jag pÄ samma sÀtt undrat om de hÀr mÀnniskorna Àr levande eller döda. Har nÄgon av dem frusit ihjÀl under natten?
Men jag bryr mig inte riktigt.
Jag hastar förbi. Registrerar deras existens i förbigÄende för att sedan övergÄ till att fundera pÄ annat. Jobbet eller familjen. NÄgon praktisk empati rörs jag inte till. Jag köper inte lÀngre Situation Sthlm av försÀljarna. Jag ser inte pÄ tiggarna.
NÄgot har förÀndrats i samhÀllet. Och jag med det. Det har smugit sig pÄ. Som grodan och kastrullen med kokande vatten. Det har blivit brutalt. Och jag vet inte om nÄgon bryr sig. Jag vet inte ens i vilken utstrÀckning jag bryr mig.
Idag kan mÀnniskor uppröras över brutalistisk arkitektur, men samtidigt vara likgiltiga inför ett brutaliserat samhÀlle. Om vi bara slÀnger upp nÄgra romerska kolonner eller lite rokokokrusiduller pÄ ett fuskbygge sÄ verkar de flesta vara nöjda.
Det hÀr Àr inget som skett över en natt. Kastrullvattnet vi suttit i har sakta blivit varmare utan att vi reagerat.
I flera decennier har politiker varit mer oroade över att socialförsÀkringarna överutnyttjas Àn att de som behöver hjÀlp faktiskt har tillgÄng till dem. Sedan flyktingkrisen 2015 har politiker varit mer oroade över att mÀnniskor pÄ flykt ska söka sig hit Àn att mÀnniskor i behov av skydd faktiskt fÄr det.
Det gör givetvis nÄgot med oss nÀr tillgÄngen till gemensamma skyddsnÀt begrÀnsas. Det gör givet nÄgot med oss nÀr politiker uttalar mÄl om skÀnkta sjukpenningtal utan att tala om hur mÀnniskor ska bli friskare. Det gör givetvis nÄgot med oss nÀr politiker stoltserar med att rekordfÄ söker asyl i Sverige som ett resultat av att vi gjort det svÄrare för dem att ta sig hit.
Det gör givetvis nÄgot med oss nÀr fler avslag innebÀr tÄrta eller högre lön för berörda tjÀnstemÀn. Uppenbarligen bÀr inte alla ordningsvakter uniform och skyddsvÀst i vÄrt brutaliserade samhÀlle.
TÄgen gÄr inte som de ska och mÀnniskor fryser ihjÀl pÄ perrongen. Ordningsvakterna slÀpar kanske bort uteliggarna. Döda eller levande. Vi slÀnger en blick och suckar kanske uppgivet. Men vi bryr oss egentligen inte om nÄgot av det.
Kanske beror det pÄ att det Àr problem som bara kan lösas genom kollektiv anstrÀngning? Vi kan inte som enskilda göra nÄgot för att faktiskt förÀndra det vi borde se som problem. Det finns inget skatteavdrag som fÄr tÄgen att gÄ i tid och löser frÄnvaron av missbruks- och psykvÄrd. Det Àr samhÀllsproblem i en tid dÄ vi inte kan förestÀlla oss nÄgra samhÀllsförbÀttringar. Men vi lÀgger ett nytt trÀdÀck pÄ uteplatsen och blundar för resten.
Det kanske bara Àr jag? Det kanske Àr jag som brutaliserats? Men jag tror att det Àr nÄgot mer Àn det. Vattnet kokar i kastrullen.
Tips för öga och öra
Tips för öga och öra Àr förslag pÄ exempelvis artiklar, böcker, musik, TV-serier, filmer och sÄ vidare som jag tycker det Àr vÀrt att tipsa om. Tanken Àr vÀl att det ska vara relativt nya tips. Men det kan lika gÀrna vara nÄgot Àldre som jag snubblat över.
đ Grupp Conny / Conny Andersson / Svensk-Norska Frivilligförbundet (1936â1945)
Det kan vara sÄ att jag redan har tipsat om den hÀr texten nÄgon gÄng. Men det Àr hursomhelst ett gediget och spÀnnande arbete med att kartlÀgga det antifascistiska (och antistalinistiska) arbetet som pÄgick i kretsen kring socialdemokraten Conny Andersson pÄ 1930- och 40-talen frÄn spanska inbördeskriget över finska vinterkriget till den norska motstÄndsrörelsen. Det borde göras en TV-serie om det.
đâđš Makten
Alla har sÀkert börjat se den redan. Men dramaserien Makta om Gro Harlem Brundtlands vÀg till partiledarposten i socialdemokratiska Arbeiderpartiet och den norska statsministerposten Àr fantastiskt bra politiskt drama. Sista avsnittet finns tillgÀngligt pÄ onsdag.
đ NĂ€ringslivets kulturrevolution
LÀsvÀrd essÀ i nyuppstÄndna tidskriften Respons av ekonom- och idéhistorikern Jenny Andersson om det svenska nÀringslivets - och framför allt NÀringslivets fond - lÄngsiktiga ideologiska arbete för en nyliberal marknadsrevolution frÄn andra vÀrldskriget in i vÄra dagar.
Det var allt för idag. Vi ses nÀsta vecka. Om det Àr nÄgot Àr det bara att du höra av dig. Dela gÀrna nyhetsbrevet med vÀnner och i dina sociala medier.
Ska det vara pĂ„tĂ„r? â
Fredrik Jansson
Senaste nyhetsbrevet frÄn SubRosa diskuterar brutaliseringen i vÄr brutala tid, vill jag lyfta fram att enligt min uppfattning som stödjer Karl Marx i detta dilemma. Marx framhÄller materien före moralen, medan Hegel sÀger att historien utvecklas av en kamp mellan idéer (ofta av moralisk natur) som slutar i den moderna staten med frihet för individen att agera och frihet frÄn att staten inkrÀktar pÄ individens frihet. SÄ betonar Hegel moralens företrÀde framför materien.
Marx, med sin materialistiska syn, poÀngterar att ekonomiska och sociala förhÄllanden Àr grundlÀggande för samhÀllets moraliska strukturer. För Marx Àr det materiella förhÄllanden som formar och styr moralen, och dÀrför Àr det viktigt att förÀndra samhÀllets strukturer för att uppnÄ verklig förÀndring.
Konflikten mellan dessa idéer handlar om hur vi bör förstÄ och adressera de problem som prÀglar vÄr tid. För min del tror jag att för de flesta Àr det materiella behoven som kommer före moralen, men samtidigt tror jag att de flesta strÀvar efter att göra sÄ gott de kan inom de ramar de befinner sig i.
Som Marx pÄpekar Àr det svÄrare att leva som Jesus i ett mer högerorienterat samhÀlle, dÀr marknadskrafterna kan stÄ i konflikt med kristna vÀrderingar om solidaritet och medmÀnsklighet. DÀrför Àr det viktigt att vi reflekterar över hur samhÀllets strukturer pÄverkar vÄrt moraliska handlande och strÀvar efter att skapa ett samhÀlle som frÀmjar bÄde materiell och moralisk vÀlfÀrd.
Samtidigt kommer mÀnniskan aldrig vara perfekt och hon mÄr samt agerar bÀst nÀr hon inte förvÀntas vara mer Àn good enough. Vi har alla en clown inom oss som vi mÄste lÄta komma fram för att vi och andra ska mÄ bra. Men denne clown bör strÀva efter att vara good enough. För det behöver den göra sÄ gott den kan men med hjÀlp av samhÀllet bÄde för sin egen del och alla utsattas del.
En enskild individ som lÀgger all sin energi pÄ att hjÀlpa andra kan kanske hjÀlpa 1-4 andra mÀnniskor lite halvdant med risk för att brÀnna ut sig och omgivningen.
Men ett empatiskt och solidariskt vÀlfÀrdssamhÀllet inordnar den enskildes aktiviteter via skatten och de pengar staten skapar i budgeten i att skapa ett gott, omhÀndertagande samhÀlle Àven och sÀrskilt för de utsatta.
Ser vi uteliggare pÄ tÄget, kan vi inte förÀndra sÄ mycket dÀr och dÄ. Men tar vi reda pÄ vilka politiska partier som bÀsta skapar ett socialt, ekonomiskt och ekologiskt samhÀlle kan vi med smÄ insatser hÀr och nu maxa vÄr insats för att hjÀlpa alla utsatta.