đĄ Vilken gemenskap ska vi ha?
Vad Àr socialdemokratisk gemenskap? Varför kritiserar postliberala vÀnstersnubbar sig sjÀlva? Hur betraktar man gemenskap genom ideologiska linser?
God morgon!
Jag har varit grĂ€sĂ€nkling i nĂ„gra dagar, ungarna har haft höstlov och jag har börjat peta lite med en distanskurs jag ska lĂ€sa. Det har varit skönt, men det ska ocksĂ„ bli skönt att samla familjen igen och att komma igĂ„ng med kursen pĂ„ allvar. Ăr det sĂ„ att jag lĂ€ngtar efter en version av vardag?
Idag tÀnkte jag prata lite om det hÀr att mÀnniskan umgÄs med mÀnniskor.
Vilken gemenskap ska vi ha?
I veckan landade senaste numret av den socialdemokratiska idĂ©tidskriften Tiden (3/2023) i brevlĂ„dan. Denna gĂ„ng med temat âGemenskapâ. SjĂ€lv har jag ju gubevars skrivit en bok en gĂ„ng i tiden med titeln Gemenskap & skötsamhet: en essĂ€ om socialdemokratins vĂ€sen (den gĂ„r att ladda ner gratis som ebok).
SÄ det Àr med visst intresse jag sÀtter mig med tidskriften i fÄtöljen för att lÀsa. Det hÀr med gemenskap Àr ju onekligen centralt för socialdemokratin.
Temat bestÄr av tre essÀer och en krönika: Om lÀngtan efter gemenskap av Johan Sjölander, Folkhemmet eller moralisk stormakt? av Lars TrÀdgÄrdh, Bortom bra och dÄlig nationalism av Enna Gerin, och Gemenskap i byn av à sa Eriksson. Det Àr Erikssons text som Àr av krönikelÀngd.
Kortfattat kan man vĂ€l sĂ€ga att (min vĂ€n) Sjölanders text Ă€r ett försök att skriva en bĂ„de inledande och summerande â kanske till och med programmatisk â text om gemenskap dĂ€r han sympatiskt prövande tassar fram mellan olika tuvor i debatten och försöker hitta den socialdemokratiska hĂ„llningen. Vi rör oss mellan nyliberalism, TAN-vĂ€nster, folkhem, fascism och postmateriell vĂ€nster. Det handlar om hur vĂ„r frihet begrĂ€nsas av vissa gemenskaper, men ocksĂ„ om hur andra gemenskaper ökar vĂ„r frihet.
En central del Ă€r en diskussion om nĂ„got som brukar kallas postliberal vĂ€nster. I korthet Ă€r det socialdemokrater som tycker att millennieskiftets tredje vĂ€gen-sossar missade nĂ„got nĂ€r de âsjöng klassresan, globaliseringen, meritokratin, valfriheten och privatiseringens lovâ. Visst, det kan man tycka. Vi var en del som tyckte det redan dĂ„.
Problemet Àr att typ alla som omfamnar idén om postliberal vÀnster var tredje vÀgen-sossar dÄ. Jag kÀnner mest att jag vill skrika: Gör inte era inre ideologiska trauman till en frÄga för hela den socialdemokratiska rörelsen! Johan Sjölander tillhör dock inte sjÀlv den strömningen ska sÀgas.
Det Àr ingen dÄlig text, men ibland mÄste man kanske sÀtta ner foten och vara tydlig med vad en socialdemokratisk gemenskap innebÀr. Allt kan inte vara Ä ena sidan, Ä andra sidan. Framför allt om man Àr chef för socialdemokratins tankesmedja. Med det sagt sÄ Àr det ÀndÄ den text som man kan bÀra med sig frÄn det hÀr numret av Tiden. Det finns nÄgot i hans slutliga appell för en ny gemenskap.
TrĂ€dgĂ„rdhs text tar delvis avstamp frĂ„n hans och Henrik Berggrens uppmĂ€rksammade bok frĂ„n 2006 Ăr svensken mĂ€nniska? Gemenskap och oberoende i det moderna Sverige (och Ă€rligt talat funderar jag pĂ„ om han ocksĂ„ i nĂ„gon mĂ„n har inspirerats av min bok?). Och i sin text mĂ„lar han upp tvĂ„ parallella och enligt honom motstridiga (socialdemokratiska) berĂ€ttelser om Sverige.
Dels har vi folkhemmet som bygger pÄ ömsesidighet, skötsamma arbetare, vÀlfÀrdsstat och statsindividualism, dels har vi den moraliska stormakten som bygger pÄ FN, mÀnskliga rÀttigheter och ensidigt bistÄnd.
Jag stÀller mig lite skeptisk till hans historieskrivning. Han beskriver det som att den andra berÀttelsen i nÄgon mÄn drÀnkte den förra i och med att vi sÄg en ökad flyktinginvandring frÄn 1990-talet och framÄt. Men i den mÄn invandringen blev ett problem Àr det i stor utstrÀckning pÄ grund av att samhÀllet drog sig tillbaka. Och det beror inte pÄ idén om Sverige som en moralisk stormakt.
Det beror snarare pÄ att Sverige i allt större utstrÀckning har anammat nyliberala vÀrderingar och lösningar. Det vill sÀga vÀrderingar och lösningar som inte klarar av att skapa gemenskap. Ett Sverige som i större utstrÀckning hade byggt pÄ ömsesidighet, skötsamma arbetare, vÀlfÀrdsstat och statsindividualism hade klarat integrationen betydligt bÀttre. Och det Àr en berÀttelse som absolut kan existera parallellt med berÀttelsen om den moraliska stormakten.
Gerin skriver en ganska ordinÀr text om fördelar och nackdelar med nationalism (eller snarare nationalstaten). Det mesta kÀnns sannolikt igen av den som nÄgon gÄng öppnat en bok om nationalismens historia. Fördelarna Àr att det bara Àr inom nationalstaten som vi skapat politiska demokratier och vÀlfÀrdsstater. Nackdelarna Àr nationalism leder till krig, folkmord och förtryck av minoriteter.
För mig personligen blir det lite oklart varför det Àr sÄ viktigt att förhÄlla sig till nationalismen överhuvudtaget? RÀcker det egentligen inte att vi som bor inom en stats grÀnser tillsammans Àr nÄgon form av gemenskap som bygger pÄ medborgarskap, demokrati och likhet inför lagen? Utöver det borde identiteter och samhÀllsinnehÄll vara förhandlingsbart.
Eriksson recenserar vad hon tycker var ett lyckat slÀppseminarium i bergslagsorten Norberg för sin bok Ett farvÀl till Bullerbyn? Om varför segregationen tillÄts vÀxa och vad som krÀvs för ett mer sammanhÄllet samhÀlle. Och det var ju trevligt. Men sÄ mycket mer finns vÀl inte att sÀga om den texten.
Gott sÄ.
SjÀlv förestÀller mig att man kan tÀnka pÄ gemenskap (och sannolikt andra idépolitiska begrepp) genom ideologiska linser. Och beroende pÄ vilken lins du anvÀnder sÄ kommer du att se lite olika saker. Som alltid tenderar de hÀr nyhetsbreven att prÀglas av ett slags provtÀnkande. Men ni fÄr stÄ ut med att jag möjligen hamnar lite pÄ irrvÀgar eller kommer till drastiska slutsatser.
Konservatism, eller patriarkalism som jag i allt större utstrÀckning börjat tÀnka pÄ strömningen som, Àr den Àldsta samhÀllsidén. I korthet kan man sÀga att den bygger pÄ att den enskilde pÄ ett teoretiskt plan vÀxlar in sin frihet mot trygghet. Det Àr en form av vertikal gemenskap som bygger pÄ över- och underordning.
Jag tror att det hÀr Àr ett rimligt sÀtt att betrakta alla de fenomen som vi brukar bunta samman till konservatism Àven om de inte nödvÀndigtvis handlar om att bevara nÄgot som faktiskt existerar. Det spelar dÄ mindre roll om vi talar om en feodal samhÀllsordning med slottsherrar och livegna, det som i samhÀllsdebatten kallas klaner, maffiasamhÀllen, eller bara en kÀrnfamilj dÀr familjefadern har den enda inkomsten.
Den trygghet man vÀxlat in sin individuella frihet för skiljer sig givetvis Ät. För den livegne handlar det kanske om att man köpt sig skydd frÄn rövarband och vikingar pÄ hÀrjarstrÄt och fÄtt betala det med det tvÄngsarbete som livegenskapen innebar. Och för hemmafrun kan det innebÀra en försörjning pÄ bekostnad av sjÀlvstÀndighet och jÀmstÀlldhet.
UngefÀr sÄ förestÀller jag mig den patriarkala gemenskapen. Den har ojÀmlikheten inbyggd i sitt innersta vÀsen.
Jag antar att min syn pÄ liberalismen Àr vÀl det som kan framstÄ som mest kontroversiell. För mig Àr liberalismen framför allt en form av kapitalistisk överbyggnad. Det betyder inte att det inom liberalismen har saknats goda idéer. RÀttigheter och skyldigheter. Likhet inför lagen. Medborgarskap och politisk demokrati. Allt detta Àr typiskt bra idéer.
Min invÀndning skulle dock vara att dels har liberala krafter sÀllan klarat av att bÀra dessa idéer och dra dem till en logisk slutsats, dels att alla fina vÀrdeorden i slutÀndan tenderar att underordnas kapitalet och dess relationer.
Gemenskap i kapitalistisk mening blir dÀrför en frÄga om relationer pÄ en marknad, om sÀljare och köpare. Och visst Àr det sÄ att du skapar nÄgon form av gemenskap med hen som stÄr i kassan pÄ PressbyrÄn. Men det Àr en ganska fattig gemenskap. Vilket ocksÄ gör liberalismens atomism till en ganska dÄlig grund för att skapa ett samhÀlle.
Slutligen har vi socialismen. Och det Àr givetvis socialismen sÄ som jag förestÀller mig den. För mig Àr en socialistisk gemenskap horisontell. Den bygger pÄ en frivillig ömsesidighet för att uppnÄ det gemensamma bÀsta. Det Àr den gemenskap vi uppnÄr i ett jÀmstÀllt förhÄllande, i ett vÀlfungerande fotbollslag eller i ett vÀltrimmat arbetslag. Det Àr den gemenskap vi uppnÄr om vi lyssnar pÄ varandra och bestÀmmer tillsammans. SvÄrare Àn sÄ ska det inte vara.
Ăven om jag sjĂ€lv stĂ„r socialismens nĂ€ra sĂ„ Ă€r givetvis Ă€ven jag pĂ„verkad av bĂ„de patriarkala och kapitalistiska idĂ©er om sĂ„vĂ€l gemenskap som annat. Det blir ju sĂ„ nĂ€r man faktiskt lever i en praktik och inte bara lever i teorin. Det Ă€r vĂ€l inte heller sĂ„ att jag har nĂ„got svar pĂ„ vad en socialdemokratisk gemenskap Ă€r i detalj. Men Tiden fick mig i alla fall att fundera och det Ă€r alltid nĂ„got. Â
Tips för öga och öra
Tips för öga och öra Àr förslag pÄ exempelvis artiklar, böcker, musik, TV-serier, filmer och sÄ vidare som jag tycker det Àr vÀrt att tipsa om. Tanken Àr vÀl att det ska vara relativt nya tips. Men det kan lika gÀrna vara nÄgot Àldre som jag snubblat över.
đ Detta har hĂ€nt
David Ritchards tredje album som egentligen bara Àr ett uppsamlingsheat med det material som getts ut efter BlÄbÀrskungen. Men bra grejer ÀndÄ.
đ Land and Freedom
Jag upptÀckte att Ken Loach fina spelfilm om spanska inbördeskriget, Land and Freedom (1995) finns pÄ YouTube. Det Àr kamp för socialism och demokrati, och mot fascism och Franco. Internationell solidaritet kontra auktoritÀr nationalism.
Det var allt för idag. Vi ses nÀsta vecka. Om det Àr nÄgot Àr det bara att du höra av dig. Dela gÀrna nyhetsbrevet med vÀnner och i dina sociala medier.
Ska det vara pĂ„tĂ„r? â
Fredrik Jansson
Tack för dina formuleringar. Det kÀnns bra att fler kan formulera gemenskapens ide. Jag vill dock lÀgga till begreppet solidaritet i den meningen att den som har det sÀmst ska fÄ den hjÀlp hen behöver.