🚩 Vilka drar åt vänster?

Varför längtar kommunister efter åttiotalets socialdemokrati? Varför underhåller högern vildhjärnor? Hur ska vänstern får fler utopister?

God morgon!

Jag avslutade min arbetsvecka med att nästan vara med att sjösätta en strejk. Men det hela avblåstes i sista stund. Det är betydligt ovanligare än man kan tro att som anställd i en fackförening få möjlighet rodda med en riktig konfliktorganisation. Och det är ganska kul när adrenalinet börjar pumpa runt i kroppen. Så till nästa gång: Never cross a picket line!

Idag tänkte jag prata om dragkraft.

---

Vilka drar åt vänster?

När jag tittar på de vänsterlutande tankesmedjorna i Sverige – jag talar väl framför allt om Arenagruppen, Katalys och Tiden – och de idéer de producerar så slår det mig hur timida de är. Det är inget fel med idéerna i sig. Det är bara det att de är väldigt mainstream. Svenska folket tycker redan att välfärden ska ha mer resurser, att privatisering av välfärden är dåligt och att profitdrift inte ska tillåtas i skattefinansierad verksamhet. För att ta några exempel.

Det är givetvis bra att hålla ångan uppe. Men för att flytta det offentliga samtalet åt vänster måste det också finnas röster som vågar ta ut svängarna. Och det är inte så att fackliga eller partipolitiska aktörer till vänster är bättre på något sätt. Snarare tvärtom. Knappt ens kommunister av diverse schatteringar verkar kunna föreställa sig något annat än en socialdemokratisk politisk av åttiotalssnitt.

Om vi samtidigt tittar på idéproducenter till höger så ser vi att de är mycket mer spretiga och tillåtande i sin tankeverksamhet. Vi ser absolut de vanliga förslagen om ytterligare ett jobbskatteavdrag eller en försämrad arbetsmarknadslagstiftning. Men vi ser också hur företrädare hela tiden testar hur långt i tangentens riktning man kan dra en idé. Och det finns hela tiden plats för marginella individer i finrummen. Vilket gör att det finns en infrastruktur där nya idéer kan odlas och tas upp av etablissemanget i någon form.

Högern är helt enkelt mycket bättre på att underhålla sina vildhjärnor än vad vänstern är. Och kanske är det bara en fråga om resurser. För så brukar det låta från vänster. Högerns tankesmedjor är mycket rikare och har därför råd att strössla pengar över sådant som ligger i det politiska samtalets periferi. Men jag tror inte att det bara är det.

Det finns något i vänsterns DNA som gör att fokus ofta hamnar på det dagsaktuella. Den föreställda förbättringen (eller åtminstone den mildrade försämringen) som kan genomföras här och nu kommer först. De stora visionerna får komma sedan. Även om sedan sällan kommer.

Det är möjligt att det finns en väldigt grundläggande marxistisk orsak till detta. I nästan lika stor utsträckning som Kommunistiska manifestet var en introduktion till en materialistisk historiesyn så var den en attack på tidigare utopistiska socialistiska strömningar. Vi skriver inte recept för framtidens soppkök som det ibland brukar heta.

Men samtidigt har vi ju inte alltid varit så här idéfattiga. Allt det där som vi med näbbar och klor kämpar för att behålla är ju resultatet av visioner som är större än det vi har att hantera här och nu. Under stora delar av 1900-talet hade staten långtidsutredningar för att identifiera och lösa samhällsproblem på sikt och över tid. Även fackliga utredningar kunde få ta tid och ges omfång. Och resultatet blev ofta en omformning av hur samhället fungerar. Som regel till det bättre.

Idag har det statliga utredningsväsendet avlövats och omvandlats till enmansutredningar som på kort tid ska göra politik av ett vagt vallöfte. Resultatet blir sällan bra. Och ofta glöms det bort. Även fackliga utredningar har blivit mer pamflettartade och snarare syftande till en debattartikel än till att ge ett ordentligt underlag för att förändra samhället.

Vi borde som samhälle och organisationer försöka komma tillbaka till de stora och långsamma utredningarna som får tid och resurser att undersöka hur verkligheten ser ut och vrida och vända på argumenten för hur man ska gå vidare rent praktiskt.

Men vi behöver också ge plats för vildhjärnorna och utopisterna. Det måste bli mer tillåtande att tänka och diskutera stort inom vänstern och de etablerade organisationerna måste bli duktigare på att bjuda in och odla idéer som framstår som omöjliga här och nu. Om inte annat för att vi behöver de i debatten som drar åt vänster precis som det finns de som drar åt höger idag. Det kanske faktiskt är det som gör att det blir möjligt att genomföra de timida förslag som vänsterns tankesmedjor faktiskt föreslår?

---

Tips för öga och öra

Tips för öga och öra är förslag på exempelvis artiklar, böcker, musik, TV-serier, filmer och så vidare som jag tycker det är värt att tipsa om. Tanken är väl att det ska vara relativt nya tips. Men det kan lika gärna vara något äldre som jag snubblat över.

👁 Svarta nejlikan

På SVT Play kan man se spelfilmen Svarta nejlikan om Harald Edelstam, svensk ambassadör i Chile under militärkuppen för 50 år sedan. Han erbjöd skydd på ambassaden åt tusentals chilenare som flydde undan Pinochets diktatur.

👂 Zoner utan demokrati

Spännande avsnitt av podden Apans anatomi om hur den samtida kaptalismen sliter ut geografiska områden ur det omgivande samhället och skapar utrymmen där demokrati och normala regelverk inte gäller, och vilka idéströmningar som påverkat utvecklingen.

👁‍🗨 The Future of Social Democracy

Akademisk konferens om socialdemokratins framtid 22-23 september som arrangeras av The Remarque Institute (som grundades av Tony Judt) på New York University. Många spännande paneler med namnkunninga deltagare. Man kan följa konferensen via Zoom. Anmälan på länken.

👂 Gerrard Winstanley and the English Revolution

Intressant avsnitt av podden What’s Left of Philosophy som diskuterar den engelske 1600-talsrevolutionären och “grävaren” Gerrard Winstanlys idéer och hur de förhöll sig till sin samtid.

👂 The Santiago Boys

Jättespännande poddserie om hur en grupp runt Chiles president Salvador Allende för 50 år sedan försökte använda en form av proto-internet för att kunna omforma landets ekonomi i socialistisk riktning samtidigt som amerikanska storföretag och CIA gör vad de kan för att underminera den chilienska demokratin.

---

Det var allt för idag. Vi ses nästa vecka. Om det är något är det bara att du höra av dig. Dela gärna nyhetsbrevet med vänner och i dina sociala medier.

Ska det vara påtår? ☕

Fredrik Jansson