✊ Vi behöver en ungdomsrevolt
Finns ens Generation Greta? Kan vi lära oss något av den globala rättviserörelsen kring millenieskiftet? Vad kan mobilisera en ny generation av aktivister?
God morgon!
Sol, regn och snö. Är det april så är det. Men när det är fint är det fint. Och nästa gång vi ses är det maj, vilket nästan är sommar.
Idag tänkte jag prata lite om mig själv i yngre dagar och sedan dra väldigt generella slutsatser från det.
Vi behöver en ungdomsrevolt
Nu i veckan var det 20 år sedan jag deltog i protesterna mot det allamerikanska toppmötet i Quebec City i Kanada. Du minns förmodligen inte just den toppmötesdemonstrationen. Men det var en av en lång rad stora motdemonstrationer i samband med internationella toppmöten under några korta år runt millennieskiftet.
Mellan tummen och pekfingret skulle man kunna rama in perioden med protesterna i samband med WTO-mötet i Seattle i november 1999 och G8-mötet i Genua i juli 2001. I Sverige är väl perioden mest sammankopplad med demonstrationerna i samband med EU-mötet i Göteborg i juni 2001.
De här motdemonstrationerna blev ofta kallade kravallturism av sina kritiker på grund av att de ofta byggde på organiserade resor med demonstranter från andra orter och länder, och att den konfrontativa taktik som exempelvis ”svarta blocket” använde sig av kom i centrum.
På många sätt var motdemonstrationerna reaktiva och tillfälliga protester mot en globaliserad kapitalism. Det var mycket tydligare vad man var emot än vad man var för. Det som kallades den globaliseringskritiska rörelsen var spretig och hade svårt att kanalisera sitt engagemang till ett gemensamt politiskt program och en större politisk och organisatorisk strategi. Men det var faktiskt i tårgasdimman i Quebec som jag bestämde mig för att bli partipolitiskt aktiv.
Om den här rörelsen fick ett organisatoriskt uttryck i Sverige så var det väl framför allt föreningen Attac som fick symbolisera det. Det som ursprungligen var ett franskt upprop för en skatt på kapitaltransaktioner blev under några år en internationell rörelse med tiotusentals medlemmar och ett uppflammande engagemang för komplexa frågor som skuldavskrivning och frihandelsavtal, men också mer generella värden som internationell solidaritet och ett hopp om samhällelig förändring. Olav Fumarola Unsgaard gjorde ett försök till historieskrivning för Attac och den svenska delen av den globala rättviserörelsen i tidskriften Arena 2013.
Om den här rörelsen lämnade efter sig något som levde längre än de där toppmötesprotesterna och som vi kan lära av så var det den forumkultur som tog form av både stora internationella sociala forum och lokala sociala forum. I Sverige fanns dessutom det möjligen lite mer ideologiskt spetsiga sidospåret Socialistiskt Forum på ABF-huset i Stockholm. Föreläsningar, paneldiskussioner, bokbord, samtal och fester som folkbildade deltagare, skrämde meningsmotståndare och gav en känsla av att man faktiskt var ganska många. Men även forumkulturen har fört en mer tynande tillvaro det senaste decenniet.
Den fråga som kanske mer än någon annan borde vara i centrum för en ny politisk ungdomsrörelse är väl klimatfrågan? Och det är ju inte så att frågan inte finns på agendan. Men finns det verkligen en rörelse som på allvar bär klimatfrågan? I Sverige grundades visserligen Klimataktion 2008 som en form av rörelse av rörelser för att lyfta klimatfrågan. Men den fick snabbt en tynande tillvaro.
Vi har hört om Generation Greta i flera år nu. Men är det mer än en på sitt sätt väldigt karismatisk tonåring å ena sidan och media å andra sidan som agerar i symbios? Ser vi, i Sverige, en klimatrörelse som är sprungen ur Greta Thunbergs engagemang? När Fridays for Future arrangerade sina skolstrejker för klimatet i min hemstad Uppsala så var deltagarna inte främst skolungdom eller ens universitetsstudenter. De som samlades verkade framför allt komma ur Miljöpartiets första generation. En generation som varit med om såväl gröna vågen som folkpension.
I USA ser vi möjligen något som kan liknar en ny aktivistgeneration som föddes i spänningsfältet mellan Donald Trumps presidentskap och Bernie Sanders presidentvalskampanjer. I en undersökning som New York Times rapporterade om nu i veckan ser vi hur misstron mot politiken under Trump bland unga har ökat viljan att själva aktivera sig politiskt.
Det faktum att den då 75-årige Sanders beskrev sig som demokratisk socialist 2016 fick tiotusentals sympatisörer att knappa in ”what is democratic socialism?” i sökmotorn och stöta på den hedervärda, men ålderstigna socialdemokratiska organisationen Democratic Socialists of America (DSA) som sedan växte tiofalt på några år.
Idag är DSA en organisation som får unga radikala politiker som Alexandria Ocasio-Cortez valda och faktiskt spelar viss roll i det amerikanska samhället. Men vi ser också Sunrise Movement, vars unga medlemmar har drivit på för en grön ny giv och faktiskt flyttat på hela diskussionen om hur man kopplar samman klimatpolitik med välfärdspolitik, och Black Lives Matters som satt frågor om strukturell rasism och polisvåld på kartan genom massiva gatuprotester.
Men vi ser egentligen inget motsvarande i Sverige.
Ibland flammar det upp i en stor demonstration, en protest mot något orättfärdigt. Som demonstrationerna mot Irakkriget i mars 2003 eller den antirasistiska demonstrationen i Kärrtorp i december 2013. Men det går sällan från en protest mot någonting till en rörelse för någonting.
Det är väl också typiskt att jag tycker att allt det här var nyss. Men många av de som idag skulle utgöra basen i ett ungdomsuppror var knappt födda när den globala rättviserörelsen blomstrade. I tid så skulle väl jämförelsen för min generation vara Vietnamrörelsen, eller möjligen kampen mot Apartheid. Något vi kanske minns vagt från vår tidigaste barndom, men som vi var alldeles för unga för att ha en reell relation till.
Vi skulle behöva ett ungdomsuppror. Kanske bubblar det utan att jag ser det? Men jag tror inte det. Vi skulle behöva ett ungdomsuppror. Inte för att det med någon självklarhet skulle bli en livskraftig rörelse som sätter agendan under flera decennier. Men åtminstone för att föra in nya idéer och nya människor i de gamla strukturerna.
För mig blev den globala rättviserörelsen det första steget in i partipolitiken och arbetarrörelsen. För mig var det ett första steg att verkligen tänka politiskt.
Vi skulle behöva ett ungdomsuppror.
Tips för öga och öra
Tips för öga och öra är förslag på exempelvis artiklar, böcker, musik, TV-serier, filmer och så vidare som jag tycker det är värt att tipsa om. Tanken är väl att det ska vara relativt nya tips. Men det kan lika gärna vara något äldre som jag snubblat över.
Är S på väg vänsterut? | Dagens story on Acast — play.acast.com
I SvD:s podd Dagens story diskuteras huruvida Socialdemokraterna är på väg vänsterut och vad det kan bero på. Reformisterna, pandemin, partikongressen, och falanger nämns.
What can students do for workers in China? - Lausan — lausan.hk
En spännande intervju om kopplingen mellan studentrörelseaktivister och fackligt aktiva i södra Kina.
Det svenska missnöjet - Bokförlaget Atlas — bokforlagetatlas.se
Det här är en bok jag hänvisat till flera gånger i nyhetsbrevet eftersom jag fick möjlighet att läsa ett manusutkast tidigare i år. Den är ett enormt viktigt bidrag till samhällsdebatten. Läs den!
Det var allt för idag. Vi ses nästa vecka. Om det är något är det bara att du höra av dig. Om någon vidarebefordrat nyhetsbrevet till dig går det bra att skriva upp dig här. Dela gärna nyhetsbrevet med vänner och i dina sociala medier.
Påtår?
Fredrik Jansson