đ VĂ„rt kollektiva förhĂ„llande till vĂ„ld
Lever vi i en vĂ„ldsam tid? Hur har samhĂ€llsförĂ€ndringar de senaste decennierna pĂ„verkat vĂ„r syn pĂ„ vĂ„ld? Ăr vĂ„ld nĂ„got den andre sysslar med?
God morgon!
Det har kanske varit lite för regnigt och blÄsigt (och snöigt!) för att den verkliga vÄrkÀnslan ska ha infunnit sig nu i veckan. Men nu kommer "kristi flygare"med kort vecka och en svÀng till stugan. Skönt hursomhelst, men det fÄr gÀrna bli lite vÄrsol i VÀrmland.
Förresten vore det roligt om nyhetsbrevet nÄdde fler. Det gÄr givetvis bra att vidarebefordra mejlet. Men annars finns det att lÀsa online om du vill sprida det via sociala medier.
Idag tÀnkte jag prata lite om hur vi ser pÄ vÄld i samhÀllet.
VÄrt kollektiva förhÄllande till vÄld
I diskussionen om vÄld i samhÀllet sÄ Àr det ofta tvÄ narrativ som fÄr konkurrera. Dels har vi en berÀttelse om eskalerande gÀngvÄld, skjutningar och förnedringsrÄn, och dels har vi en berÀttelse om hur brottslighet i allmÀnhet och dödligt vÄld i synnerhet sjunker.
Ingen av dessa synvinklar Àr osann. Det stÀmmer att antalet skjutningar har ökat under de senaste decennierna. Det stÀmmer ocksÄ att andelen dödligt vÄld har minskat över de senaste 30 Ären (Àven om den utvecklingen bytt riktning under det senaste decenniet).
Dessa tvÄ tendenser kan vara parallella. Men det Àr korkat att bortförklara skjutningar och gÀngkonflikter med att fÀrre mördas i största allmÀnhet. Det Àr skillnad pÄ om nÄgon hugger ihjÀl en kompis pÄ fyllan pÄ en lÀgenhetsfest, och om tonÄringar skjuter pÄ varandra med automatvapen pÄ en lekplats. Det pÄverkar samhÀllet och tryggheten pÄ helt olika sÀtt.
Men vid sidan av att detta faktiskt kan existera samtidigt sÄ finns det andra samhÀllsförÀndringar som mÄste beaktas nÀr vi tittar pÄ vÄld i samhÀllet. För de flesta av oss Àr risken att rÄka ut för vÄld mindre Àn vad den hade varit pÄ exempelvis 1970-talet eller 80-talet. Dessutom var vÄldet mycket mer nÀrvarande i vardagen för mÄnga.
Ăven om de flesta som högg ihjĂ€l varandra pĂ„ fyllan sannolikt tillhörde ganska marginaliserade grupper sĂ„ var beteendet inte vĂ€sensskilt frĂ„n det vanligt folk kunde uppleva pĂ„ krĂ€ftskivor eller grillkvĂ€llar med grannarna nĂ€r överförfriskade mĂ€n i medelĂ„ldern kunde fĂ„ för sig att börja puckla pĂ„ varandra. FörĂ€ndrade alkoholvanor (mindre starksprit, mer öl och vin) har sannolikt spelat in att det blivit ovanligare och mindre accepterat att ta till knytnĂ€varna.
Ytterligare ett exempel pÄ den normalisering som prÀglade mycket av vÄldet Àr att vÄld i nÀra relationer under tidigare decennier kunde avfÀrdas som lÀgenhetsbrÄk. Som om det stora problemet var att grannarna stördes av stöket snarare Àn att mÀnniskor misshandlades. Och dÄ har vi inte ens talat om den lagliga och allmÀnt accepterade barnagan.
Dessutom var det en tid dÄ det fanns mycket större acceptans för mobbing i skolan och vÄld mellan barn. Om ett gÀng tonÄrspojkar skulle ta sig till grannskolan idag för att göra upp rÀkningen för nÄgot som hÀnt under helgen skulle det sannolikt beskrivas som ett gÀngslagsmÄl i media. För fyrtio Är sedan hade det förmodligen avfÀrdats som ett pojkstreck och inte fÄtt uppmÀrksamhet i lokaltidningen.
Om det Àr nÄgot som förÀndrats under de senaste decennierna sÄ Àr det att vÄldet har avnormaliserats hos stora och dominerande grupper i det svenska samhÀllet. I nÄgon mÄn kan vi kanske kalla det en medelklassifiering av stora delar av samhÀllet dÀr vÄra rötter i bÄde bondesamhÀlle och arbetarklass försvinner in i bakgrunden. I just den hÀr meningen Àr det en positiv utveckling. Det Àr bra att vÄr acceptans för vÄld har minskat.
Ett skĂ€l till varför vi sett den hĂ€r utvecklingen skulle kunna vara kopplade till hur mĂ„nga barns fritid har förĂ€ndrats. Det Ă€r en mer uppstyrd fritid med organiserade aktiviteter och skjutsningar. I den mĂ„n det Ă€r âfri lekâ sĂ„ handlar det i större utstrĂ€ckning om nĂ„got man gör hemma och digitalt.
Det Àr ett vÀlkÀnt faktum att den geografiska krets som barn kan röra sig i har begrÀnsats. Tidigare generationers barn kunde ströva mer vida kring och organisera sin fritid pÄ egen hand tillsammans med jÀmnÄriga. Den Àgde dessutom i vÀldigt liten utstrÀckning rum i hemmet. I ett sammanhang dÀr barn och ungdomar sjÀlva definierar sina mellanhavanden Àr ocksÄ vÄldet mer nÀrvarande och normerande. Och det hÀr Àr nÄgot som förÀndrats pÄ allvar först under de senaste decennierna.
Samtidigt Àr det inte nödvÀndigtvis sÄ att det hÀr tidigare beteendet har försvunnit bara för att det inte blir lika tydligt i den medelklassifierade vardag mÄnga av oss lever i. För samtidigt som mÄnga av oss har stigit upp i nÄgon form av medelklass sÄ har vi samtidigt ett i allt större utstrÀckning etnifierat klassamhÀlle. För de vars materiella förutsÀttningar Àr mer begrÀnsade (förÀldrar som inte kan skjutsa till och betala för aktiviteter, trÄngboddhet och sÄ vidare) Àr sannolikt i stor utstrÀckning hÀnvisade till en livsstil som mer pÄminner om tidigare generationers Àn den samtida normen.
Men eftersom minnet av en sÄdan ungdomstillvaro har bleknat finns det kanske ocksÄ en tendens att exotifiera ungdomar med invandrarbakgrund i förortsomrÄden (som givetvis i vÀldigt liten utstrÀckning Àr "gÀngmedlemmar") som sÀrskilt utlevande eller farliga trots att de i stor utstrÀckning beter sig ungefÀr som alla ungdomar gjorde för 40 Är sedan?
DÀr ser vi den kulturella sidan av segregationen. En förestÀllning om att den andra Àr essentiellt annorlunda Àn en sjÀlv och att eventuella olikheter i livsföring inte handlar om grundlÀggande materiella förutsÀttningar som bostadsyta och situation pÄ arbetsmarknaden.
DÄ blir Àven vÄldet lÀtt till nÄgot som andra gör och som man mÄste skydda sig emot. Det Àr dÀrför Moderaterna i Sundbyberg vill att bron mellan det nybyggda medelklassomrÄdet Ursvik och det Àldre miljonprogrammet Rinkeby i Stockholms stad ska förses med övervakningskameror och bommar. De andras vÄld Àr öppet och hotfullt. Det egna vÄldet döljs nÀr det avnormaliseras. MÀns vÄld mot kvinnor reduceras till ett resultat av "importerade vÀrderingar".
Om vi bortser frÄn vÄldet i sig (vilket vi givetvis inte ska göra) sÄ Àr frÄgan vad den hÀr klyftan gör med samhÀllet. Om vi inte vill eller kan förstÄ varför beteendemönster förÀndras och skiljer sig Ät, och om vi vÀljer att etnifiera vÄldet i samhÀllet baserat pÄ en okulÀr besiktning av vÄra medmÀnniskor och vÄr omgivning, finns en risk att vi vidgar klyftan och skapar oöverkomliga spÀnningar alldeles oavsett om vÄldet har ökat eller minskat.
Tips för öga och öra
Tips för öga och öra Àr förslag pÄ exempelvis artiklar, böcker, musik, TV-serier, filmer och sÄ vidare som jag tycker det Àr vÀrt att tipsa om. Tanken Àr vÀl att det ska vara relativt nya tips. Men det kan lika gÀrna vara nÄgot Àldre som jag snubblat över.
The Irish left: legacies of the Lockout | The Irish Passport on Acast â play.acast.com
Intressant poddsamtal om den irlÀndska vÀnstern under det senaste seklet. Om varför Labour och arbetarrörelsen som var sÄ nÀrvarande i den nationella frigörelsen aldrig fick fÀste i republiken och om Sinn Féins framgÄngar pÄ senare Är.
Revising the Dream â jewishcurrents.org
SpÀnnande om en amerikansk vÀnstersionistisk ungdomsorganisation som börjar omförhandla hur man förhÄller sig till nationalism, ockupation och det israeliska samhÀllets drift Ät höger.
EHB | Eric Hobsbawm Bibliography
En sökbar bibliografi över den marxistiske historikern Eric Hobsbawms (1917-2012) lÄnga författarskap.
Who was Britainâs Greatest Prime Minister? Clement Attlee | History Extra podcast on Acast â play.acast.com
BBC:s History Extra Podcast tar sig an Clement Attlee i sin serie om brittiska premiÀrministrar. Labourledaren Attlee var den som ledde vÀlfÀrdsbygget efter andra vÀrldskriget.
Det var allt för idag. Vi ses nÀsta vecka. Om det Àr nÄgot Àr det bara att du höra av dig. Om nÄgon vidarebefordrat nyhetsbrevet till dig gÄr det bra att skriva upp dig hÀr. Dela gÀrna nyhetsbrevet med vÀnner och i dina sociala medier.
PÄtÄr?
Fredrik Jansson