👷‍♂️ Vad vilja LO?

Varför talar vi inte om LO när vi talar om arbetarrörelsens kris? Var finns arbetarklassens ledartröja? Vad vill fackföreningsrörelsen med samhället?

God morgon!

Vissa veckor lämnar man bakom sig med känslan av att ha tillbringat den i en torktumlare. Saker går i ett och arbetsuppgifterna virvlar omkring en som snart borttappade strumpor. 🧦

Jag skulle vilja tipsa om att min vän Peter håller på att crowdfunda sin nya diktsamling, Solrosor i Donbass. Passa på att bidra till kulturen och förköp exempelvis ett exemplar för 200 kronor.

Idag tänkte jag prata lite om ett födelsedagsbarn.

---

Vad vilja LO?

I torsdags var det exakt 125 år sedan Landsorganisationen i Sverige (LO dagligdags) grundades med överklasspojken, tidningsredaktören och den unga arbetarrörelsens ständiga pengapåse (och ett drygt år senare avlidne) Fredrik Sterky som första ordförande. Senare utvecklades föreningen till världens största (per capita), starkaste och framgångsrikaste fackföreningsrörelse som gick hand i hand med det stora, starka och framgångsrika socialdemokratiska partiet genom 1900-talet.

Med anledning av jubileet har Örjan Nyström skrivit en bok. Inte en traditionell jubileumsbok som hyllar segrarna och sopar nederlagen under mattan. Sådan är inte Örjan Nyström, en av arbetarrörelsens få verkligt intellektuella. I stället har han skrivit en bok om LO och arbetarrörelsens kris.

För det som ofta beskrivits som socialdemokratins kris med vikande valresultat, frånvaron av verklig reformpolitik och ett tappat väljarstöd i arbetarklassen har också varit LO:s kris med sjunkande organisationsgrad, minskad närvaro på arbetsplatser och ett förlorat ideologisk-politiskt ledarskap i lunchrummen och i samhället.

En fördel med Nyström är att han i stor utsträckning förklarar arbetarrörelsens tillbakagång under de senaste 40 åren med de materiella förutsättningarna. 1970-talets offensiva arbetarrörelse med såväl löntagarfondsförslag som utbyggd välfärd skedde parallellt med att kapitalismen gick in i ett omvandlingsskede med ökad globalisering, digitalisering, automatisering och västvärldens avindustrialisering. Det är en mycket klokare diskussion om arbetarrörelsens kris och nyliberalismens framväxt än att lägga fokus på etablerandet av borgerliga tankesmedjor och enskilda ledande socialdemokraters svek.

Det här är dock inte en recension. Jag har inte hunnit läsa klart hans bok. (Den verkar dock jättebra. Läs den!) Men den fick mig att börja fundera på LO och vad sammanslutningen är och borde vara. Det är framför allt två citat av LO-ekonomen Rudolf Meidner som stannar kvar hos mig. Dels att ”fackföreningsrörelsen tar hand om det ideologiska initiativet och genom utredningar, offentliga programförklaringar, sakkunnighetsutlåtanden föregår partiet” och att LO skulle vara en ”starkt klassbetonad fri organisation”. Möjligen också LO-ordföranden Bertil Jonssons beskrivning av LO som ”den enda återstående vänsterkraften i svensk politik”.

Även om jag själv blev en del av arbetarrörelsen långt senare – i en tid då den redan var djupt nedsjunkna i sin kris – kan jag ändå känna igen mig i en del av beskrivningen. För mig har LO och LO-kollektivet varit den centrala delen av arbetarrörelsen. När man känt sig främmande inför partiledningens taktiserande och frånvaron av en långsiktig strategi för att bygga ett socialdemokratiskt samhälle har LO framstått som en trygg hamn med en betydligt tydligare ideologisk röst.

För det är ju fackföreningsrörelsen som argumenterar för en mer offensiv ekonomisk politik. Det är fackföreningsrörelsen som publicerar rapporter och kommer med förslag. Det är fackföreningsrörelsen som lyfter att välfärden inte får tillräckligt med resurser, att infrastrukturen fallerar, och att anställningsförhållanden för många är alldeles för otrygga. Det är fackföreningsrörelsen som ser att arbetet gör många sjuka och att allt fler tystnar på arbetsplatserna. Det är trots allt fackföreningsrörelsen som försöker organisera arbetarklassen.

Men vi som är verksamma inom fackföreningsrörelsen ser också att det blivit svårare att rekrytera deltagare till fackliga utbildningar. Vi ser allt fler arbetsplatser där det inte finns fackligt förtroendevalda. Vi ser att många, även förtroendevalda och anställda, är obekväma med att prata politik och samhällsfrågor. Fackföreningsrörelsens roll i att hålla samman, leda och skapa identitet i arbetarklassen är absolut i fara.

Det är också oklart vad fackföreningsrörelsen vill med samhället på längre sikt? Vill vi bara lappa och laga, återskapa ett föreställt välfärdskapitalistiskt samhälle? Vill vi dra oss tillbaka och bara bli en aktör på en snävt definierad arbetsmarknad? Eller har vi ett större projekt, en provisorisk utopi? Vad vill vi med den demokratiska socialismen? Och om vi inte har det eller vet det borde vi skaffa det och ta reda på det.

Vi har backat genom den nyliberala eran. Vi står nu i inledningen till en era som riskerar att bli auktoritär och nyfascistisk. Ska vi nöja oss med att stå i vägen och sakta malas sönder av reaktionens stridsvagnar. Eller ska vi vara de som tar ledningen och makten? För det är nog så att vi är den enda återstående vänsterkraften.

Så allt grattis till jubilaren. Men nu är det dags att återta det ideologiska initiativet och börja jobba långsiktigt för att förändra samhället igen.

---

Tips för öga och öra

Tips för öga och öra är förslag på exempelvis artiklar, böcker, musik, TV-serier, filmer och så vidare som jag tycker det är värt att tipsa om. Tanken är väl att det ska vara relativt nya tips. Men det kan lika gärna vara något äldre som jag snubblat över.

🎧 The Handover

David Runciman samtalar i sin egen podd (Past Present Future) om sin nya bok (The Handover: How We Gave Control of Our Lives to Corporations, States and AIs) med Lea Ypi som skrivit den uppmärksammade boken Fri: en uppväxt vid historiens slut.

📽 Filmen om Elin Mossberg - Kommunals första kvinnliga ombudsman

En fin liten film om den fackliga pionjären Elin Mossberg som blev Kommunals första kvinnliga ombudsman 1960.

---

Det var allt för idag. Vi ses nästa vecka. Om det är något är det bara att du höra av dig. Dela gärna nyhetsbrevet med vänner och i dina sociala medier.

Ska det vara påtår? ☕

Fredrik Jansson