😎 Vad säger SCB om socialdemokratin?

Säger SCB:s partisympatiundersökning någonting om hur det går i valet? Håller Arbetarepartiet Socialdemokraterna på att bli Kvinnopartiet Socialdemokraterna? Hur ska TAN-vänstern hantera en socialdemokrati som i allt större utsträckning är en arbetarkvinna med utländsk bakgrund?

---

God morgon!

Det här blir det sista nyhetsbrevet innan jag går på en lång semester. Jag är tillbaka på jobbet i augusti, men då är det ju valrörelse och det är inte en tid som passar för det här nyhetsbrevet. Det blir för korkat. Räkna därför inte med att jag är tillbaka förrän det är dags för valanalys i september.

Gemenskap & skötsamhet — webshop.publit.com

Här kan du ladda ner min bok Gemenskap & skötsamhet: en essä om socialdemokratins väsen (2016) gratis som ebok.

Veckans låt är "Fisherman" med The Congos från 1977. Det här blir nog sista veckans låt som delas här i nyhetsbrevet. Det verkar inte vara så stort intresse för inslaget. Men tycker du annorlunda kan du tala om det med vändande post.

Idag tänkte jag prata om SCB:s stora partisympatiundersökning.

Vad säger SCB om socialdemokratin?

I veckan kom SCB:s stora partisympatiundersökning (PSU). Det är en opinionsundersökning som görs två gånger om året (november och maj) och som tenderar att tillskrivas lite större vikt än andra undersökningar eftersom den är större och det därför finns möjlighet att bryta ner partisympatierna på mindre grupper som exempelvis geografi, ålder och klass. En annan skillnad är också att man frågar vilket parti man sympatiserar med, snarare än vilket parti man skulle rösta på (det gör man visserligen också).

Frågan är då om den här 100-sidiga luntan säger oss något om hur det kommer gå i valet i höst? Och mer specifikt, säger den något om hur det kommer gå för Socialdemokraterna i valet?

Det enkla svaret är väl nej. Om man tittar på hur stor andel som sympatiserar med Socialdemokraterna i majundersökningarna under valår så kan man konstatera att fler (ibland betydligt fler) säger att man sympatiserar med sossarna i maj än som röster på dem i september. Ingen gång under de senaste 20 åren har valresultatet blivit bättre än majsympatierna.

Partisympatierna har varit mellan 1,3 och 8,6 procentenheter större än valresultatet och i snitt ”tappar” Socialdemokraterna 4,6 procentenheter mellan maj och september. Så om man ska dra några slutsatser av detta är det väl att det socialdemokratiska valresultatet i höst borde bli lägre än 33 procent.

Men om man tittar lite på de nedbrutna siffrorna kan man kanske se några tendenser som säger något om hur socialdemokratins väljarbas har utvecklats under de senaste decennierna? Och var partiets svagheter och styrkor finns?

Och för att förenkla det lite så tänker jag att vi skulle kunna begränsa oss till tre variabler när vi tittar på förändringar i olika delar av den socialdemokratiska väljarbasen över de senaste decennierna. Variablerna vi tittar på är klass (arbetare respektive tjänstemän); kön (män respektive kvinnor); och etnicitet (svensk respektive utländsk bakgrund).

Om vi lämpligt nog börjar med klass (vi talar ju trots allt om sympatier för Arbetarepartiet Socialdemokraterna) så kan vi konstatera att det finns en stadigt sjunkande tendens att sympatisera med Socialdemokraterna bland arbetare över de senaste 20 åren. 2002 sympatiserade 64,6 procent av arbetarna med partiet. En siffra som sjunkit till 38,6 procent i år. Bland tjänstemän har sympatierna för Socialdemokraterna börjat stiga under de senaste valåren efter en dipp under de valår då Fredrik Reinfeldt blev statsminister. Faktum är att skillnaden mellan arbetare och tjänstemän har sjunkit från 25,1 procentenheter 2010 till endast 6,6 procentenheter 2022.

Av dessa siffror skulle man kunna dra slutsatsen att Socialdemokraterna idag i ganska liten utsträckning kan beskrivas som ett utpräglat arbetarparti. Stödet bland arbetare är fortfarande större än bland tjänstemän. Men andelen arbetare som sympatiserar med Socialdemokraterna har sjunkit drastiskt samtidigt som den utdragna tendensen borde tyda på att ungefär lika stora andelar av arbetare och tjänstemän kommer att sympatisera med partiet inom en snar framtid.

När det gäller skillnader i socialdemokratiska sympatier baserat på kön kan vi se en intressant utveckling över de senaste två decennierna. Från att ha varit en marginell skillnad mellan könen (2002 var det till och med aningen fler män än kvinnor som sympatiserade med Socialdemokraterna) har det framför allt under de senaste valåren skett en förändring där det är uppenbart att kvinnor sympatiserar med Socialdemokraterna i betydligt större utsträckning än män. Under valåren före 2018 var skillnaden aldrig större än 2,2 procentenheter. I år är skillnaden mellan kvinnor och män som sympatiserar med partiet 10,4 procentenheter.

Socialdemokratin är alltså i allt större utsträckning ett kvinnoparti. Och det finns ingenting som tyder på att den utvecklingen är på väg att bromsa. Kanske kommer könsröstande snart ses som något lika självklart som klassröstandet under efterkrigstiden?

Slutligen kommer vi till den tredje variabeln på vår lista, skillnaden i sympatier beroende på etnicitet. Och här kan man bara konstatera att socialdemokratin har fler sympatisörer bland de med utländsk bakgrund än de med svensk bakgrund. Personer med utländsk bakgrund har utgjort en stark väljarbas för Socialdemokraterna och även om nivåerna skiftar upp och ner ungefär som för de med svensk bakgrund så gör de det på en högre nivå. Det kan för övrigt vara på sin plats att påpeka att detta inte undersöktes i PSU maj 2002, därvav bara jämförelser från 2006.

Med dessa siffror framför oss kan vi konstatera att Socialdemokraterna har ett minskande stöd bland arbetare, ett ökande stöd bland kvinnor och att personer med utländsk bakgrund är en stabil del i den socialdemokratiska väljarkoalitionen. Men vad händer om man tittar närmare på i vilken utsträckning manliga och kvinnliga arbetare sympatiserar med Socialdemokraterna? Här framträder ett intressant mönster. Tyvärr har ändrade mätpunkter gjort det svårt att göra längre jämförelser. Men om vi tittar på perioden från 2014 ser vi en tydlig förändring i årets undersökning.

Det finns en tydlig uppgång i sympatierna för Socialdemokraterna bland kvinnliga arbetare. En uppgång som inte alls finns hos manliga arbetare. Tvärtom. Det här ger en extra dimension till de förändringar som beskrivits ovan. Det är inte bara det att kvinnor i betydligt större utsträckning än män sympatiserar med socialdemokratin. Det är också uppenbart att arbetarsympatisörerna i allt större utsträckning är kvinnor. Och med tanke på hur svensk arbetsmarknad är strukturerad är det nog inte heller helt omöjligt att en betydande del av dessa arbetarkvinnor dessutom har utländsk bakgrund.

Det är också uppenbart att socialdemokratin under lång tid har tappat framför allt manliga arbetare med svensk bakgrund. Vilket så klart är ett problem för ett parti som vill företräda hela arbetarklassen. Det är ju dessutom den del av arbetarklassen som ofta fått bildsätta hela klassen. Förlusten blir lite som om någon brutit sig in i Folkets hus och stulit målningen av Albin Amelin.

Det här är ju inte heller något som gått den socialdemokratiska interndebatten förbi. The Lost Boys har varit ständigt närvarande genom sin frånvaro.

Det är dessa TAN-vänstern vill locka med konservativa värderingar, hårda nypor och tuff retorik. Och det är klart att det behövs både diskussion och reformer för att vinna tillbaka väljargrupper som gått förlorade (för att inte tala om för att skapa det samhälle man vill se).

Men när man tittar på vilka grupper som faktiskt sympatiserar med socialdemokratin måste man också fråga sig om man vill slänga ut bäbisen med badvattnet? För du kan inte utgå från att de som sympatiserar med dig idag kommer göra det imorgon om du väljer bort det de sympatiserar med till förmån för ett program som framstår som främmande för dem.

Det finns trots allt en samling reellt existerande socialdemokratiska sympatisörer. Frågan måste därför vara hur man expanderar den samlingen, inte hur man byter ut den mot en annan?

Jag har skrivit om socialdemokratin och arbetarklassen vid ett flertal tillfällen tidigare i nyhetsbrevet. Här länkar jag till några av dem:

• 18/10 2020: En klass att vinna?

• 7/3 2021: TAN-vänstern skjuter bredvid målet

• 6/6 2021: Vem borde frukta de arga arbetarkvinnorna?

• 12/9 2021: Älskling, vem krympte sossarna?

• 21/11 2021: Vad är arbetarklassreceptet?

• 16/1 2022: Kan socialdemokrati vara konservativ?

• 13/2 2022: Vilka idéer ligger i socialdemokratins intresse?

Det vore ju kul om fler prenumererade på Nyhetsbrevet Sub Rosa. Det gör man här, helt gratis! Och om du gillar nyhetsbrevet får du gärna dela det i sociala medier.

Tips för öga och öra

Tips för öga och öra är förslag på exempelvis artiklar, böcker, musik, TV-serier, filmer och så vidare som jag tycker det är värt att tipsa om. Tanken är väl att det ska vara relativt nya tips. Men det kan lika gärna vara något äldre som jag snubblat över.

Summer Waits for Me - Single by Weeping Willows | Spotify — open.spotify.com

Weeping Willows har släppt en liten sommar-EP.

Factory Towns — www.americanfamilyvoices.org

En intressant analys om varför Demokraternas presidentkandidater har tappat stöd i arbetarklassområden i mellanvästern.

Can Chile’s Young President Reimagine the Latin American Left? | The New Yorker — www.newyorker.com

Intervju med Chiles nyvalda vänsterpresident Gabriel Boric om möjligheter och utmaningar.

Back to Class — nymag.com

Läsvärt om marxisten Vivek Chibbers strävan efter en mer grundläggande klassanalys.

Det var allt för idag. Vi ses efter sommaren. Om det är något är det bara att du höra av dig. Om någon vidarebefordrat nyhetsbrevet till dig går det bra att skriva upp dig här. Dela gärna nyhetsbrevet med vänner och i dina sociala medier.

Glad sommar på er!

Fredrik Jansson