🌹 Vad menar jag med demokratisk socialism?

Vad är skillnaden mellan socialdemokrati och demokratisk socialism? Vad är ägande? Vilka är demos?

---

God morgon!

Ytterligare en vecka är förbi. Det mesta verkar ha handlat om huruvida specifika vaccin kan användas eller inte. Det kan det. Men det borde verkligen gå fortare. Så väl produktion, validering och leverans (ända in i våra kroppar) tar olidligt lång tid. En sommar på vaccin vore underbart. Det låter nästan som titeln på en sång.

Idag tänkte jag prata lite om mitt ideologiska fundament.

Vad menar jag med demokratisk socialism?

Jag är ju socialdemokrat. Väldigt mycket socialdemokrat till och med. Medlem i partiet och anställd av ett LO-förbund. Mer eller mindre all min vakna tid går till att verka för en samhällsutveckling i arbetarrörelsens anda. Yrkesreformist som jag ibland lite skämtsamt brukar beskriva mig.

Men jag är ju också demokratisk socialist. Vilket kanske inte är så konstigt med tanke på att det i ändamålsparagrafen i partiets stadgar faktiskt står att ”fria och jämlika människor i ett solidariskt samhälle är den demokratiska socialismens mål.” Men frågan är vad demokratisk socialism innebär, och om det på något sätt skiljer sig från socialdemokrati?

Ibland kan man höra hur politiker som beskriver sig som demokratiska socialister avfärdas med att de egentligen är socialdemokrater (Bernie Sanders är ett sådant exempel), som om det råder vattentäta skott mellan kategorierna. Så enkelt är det inte. Men det är inte heller så enkelt som att kategorierna är synonymer. Man måste se på kategorierna både var för sig och tillsammans. Både som teori och som praktik.

Den socialdemokratiska praktiken syftar till att minska ojämlikheten inom det rådande, huvudsakligen kapitalistiska systemet. Här ser vi verktyg som välfärdsstaten, facklig organisering och reglering av den kapitalistiska logiken. I den meningen är alla demokratiska socialister som verkar i samhället också socialdemokrater.

(Sedan är ju socialdemokratin en specifik partitradition och partifamilj. Men det kan vi lägga åt sidan i det här sammanhanget.)

Även om den demokratiska socialismens praktik i stor utsträckning sammanfaller med den socialdemokratiska så syftar den till att röra sig bortom det rådande systemet. Men den skiljelinjen går inte nödvändigtvis inte mellan godtyckliga kategorier. Den som är demokratisk socialist i teorin är alltså socialdemokrat i praktiken. Men det är fullt möjligt att vara socialdemokrat i praktiken utan att vara demokratisk socialist i teorin. Samtidigt som det är omöjligt att vara socialdemokrati i teorin och demokratisk socialist i praktiken.

Den demokratiska socialismen handlar alltså om att föreställa sig en annan värld än den vi lever i och att verka för en samhällsutveckling där den blir verklighet. En samhällsordning som är postkapitalistisk och som definieras av en (mer) jämlik fördelning av resurser; maktresurser, andliga resurser och materiella resurser.

Den demokratiska socialismen är en process. Genom att undandra delar av samhället från (delar av) den kapitalistiska logiken, genom en kontinuerlig process rör man sig genom socialdemokratin mot ett demokratiskt socialistiskt samhälle.

På så sätt kan den demokratiska socialismen också ställas upp som etappmål, reformer som syftar till att frigöra människor från den kapitalistiska logiken åtminstone delvis. Dessa etappmål och genomförda reformer blir till kommandohöjder varifrån den demokratiska socialismen kan planera sina kommande steg i sitt avancemang mot ett i huvudsak demokratiskt socialistiskt samhälle.

I mångt och mycket måste en sådan samhällsutveckling innebära en demokratisering av alla mellanmänskliga relationer. Jag skulle till och med gå så långt som att säga att just en sådan demokratiseringsprocess är helt centralt i den demokratiska socialismen så som jag föreställer mig den.

Historiskt har socialismen (liksom de andra huvudsakliga ideologiska familjerna) fått förhålla sig till en dragkamp mellan diktatur och demokrati. Något som är själva anledningen till behovet att sätta prefixen ”demokratisk” framför socialism.

Inte sällan har frågan om demokrati begränsats till staten och föreningslivet. Inom dessa sfärer kan det anses självklart att välja sina företrädare och att ställa upp till val. Men om idén om demokratins företräde ska hålla fullt ut måste man också fråga sig varför andra samhällssfärer och maktrelationer inte behöver leva upp till demokratiska principer?

Det är uppenbarligen så att även samhällen som anser sig vara demokratiska bara är det delvis. Stora delar av våra liv präglas av maktrelationer som inte kan beskrivas som demokratiska. Här har vi framför allt situationen på arbetsmarknaden. Relationen mellan arbetstagare och arbetsgivare/chef är asymmetrisk till den senares fördel. Men även andra kommersiella relationer bygger inte på demokratiska principer. Att välja eller välja bort en vara är inte demokrati. Till de centrala sfärer som inte heller lever upp till demokratiska principer är (barn)familjen.

En socialistisk demokratisyn handlar visserligen delvis om att kunna välja sina sammanhang, men det handlar framför allt om att kunna verka demokratiskt inom sina sammanhang. Det socialistiska är att kunna påverka/förbättra exempelvis arbetsplats och skola i samverkan med andra. Det socialistiska är att trycka tillbaka diktatoriska sammanhang och omvandla dem till demokratiska sammanhang.

I ett kapitalistiskt samhälle är det därför omöjligt att komma runt ägandet av produktionsmedlen. Den borgerliga synen på ägande är monolitisk. Antingen äger man eller så äger man inte. Därför brukar man också hävda äganderätten som en mänsklig rättighet. Dock utan att reflektera över att en sådan rättighet har som förutsättning att andra inte äger, det vill säga inte omfattas av rättigheten.

Den monolitiska synen på ägande är något som ofta också spillt över till den socialistiska synen på ägande. Statssocialismens syn på en statligt styrd planekonomi, eller idéer om arbetarstyrda verksamheter speglar ofta den borgerliga synen på ägande. Det är bara en annan aktör som innehar det.

Istället kan man betrakta ägandet som en uppsättning funktioner. Funktioner som kontrolleras av olika aktörer, oavsett om vi lever i ett kapitalistiskt eller socialistiskt samhälle. I en svensk socialdemokratisk tradition har det här kallats funktionssocialism. Det viktiga är inte det formella ägandet utan vilka som bestämmer över ägandets funktioner genom lagar, avtal, sedvänja. Genom att bryta upp ägandet i funktioner delar man också upp monoliten och demokratiserar den i någon mån.

Men om man ska röra sig bortom socialdemokratins vilja att mildra kapitalismens avigsidor måste också det funktionssocialistiska synsättet radikaliseras. Alla ägandets funktioner måste demokratiseras. Men i och med att det inte rör sig om en monolit måste man klarlägga vilja som utgör varje enskild funktions demos.

Demos måste utgöras av de som på ett avgörande sätt påverkas av funktionen. Det innebär en myriad av funktioner och demos som tillsammans utgör det demokratiskt socialistiska samhället. Och där demos i ett fall kan omfattas av en person, kan det i andra fall omfatta alla personer. Varje människa är en del av många demos genom de funktioner de utövar och påverkas av.

Det betyder dock inte att demos makt alltid måste utövas direktdemokratiskt. Istället måste situation och funktion avgöra om direkt eller representativ demokrati är att föredra. Men i slutändan måste den som fattar beslut och utövera makt vara ansvarig inför en demos.

Där någonstans landar jag i min syn på vad den demokratiska socialismen skulle kunna vara. I demokratins primat.

Den här texten är en sammanfogning av anteckningar. Det är knappt ett utkast, och framför allt inte ett utdrag. Men ändå någon form av arbetsmaterial för en framtida essäbok om just demokratisk socialism som jag föreställer mig ska bli skriven någon dag. Om den någonsin blir klar kommer den nog se väldigt annorlunda ut. Men något av denna ofödda bok finns väl ändå i den här texten som väl i alla fall får ses som en glimt i sin faders öga.

Tips för öga och öra

Tips för öga och öra är förslag på exempelvis artiklar, böcker, musik, TV-serier, filmer och så vidare som jag tycker det är värt att tipsa om. Tanken är väl att det ska vara relativt nya tips. Men det kan lika gärna vara något äldre som jag snubblat över.

• Föreläsning: Daniel Suhonen "Klasskamp i det 21:a århundradet" (Facebook)

Intressant föreläsning av Daniel Suhonen, chef på fackliga tankesmedjan Katalys som pratar om det svenska klassamhället och den demokratiska klasskampen med utgångspunkt i boken Klass i Sverige. Efter föreläsningen är det kommentar och diskussion med statsvetarprofessor Marie Demker och socialdemokratiska studentförbundets ordförande Malin Malm.

Det var allt för idag. Vi ses nästa vecka. Om det är något är det bara att du höra av dig. Dela gärna nyhetsbrevet i dina sociala medier.

Ska det vara en kopp kaffe till?

Fredrik Jansson