📎 Vad gör vi när vi inte längre har något gemensamt?

Har vi ett behov av gemensamma ritualer? Vad är egentligen religion? Vad ska vi ha gemensamt när samhället blir allt mer fragmentiserat?

God morgon!

Har ni tänkt på att ljuset har börjat återvända? Det är ljust när jag åker till jobbet på morgonarna numera! Och i någon mån är ju mars en vårmånad även i denna frusna avkrok av världen. Vi går mot ljusare och varmare tider.

Idag tänkte jag prata om samhällelig gemenskap.

---

Vad gör vi när vi inte längre har något gemensamt?

Nu i veckan deltog jag i en borgerlig begravningsceremoni. Det var en fin ceremoni och officianten gjorde ett gott dagsverke. Efteråt utbytte jag några ord med en äldre släkting som hade varit av samma åsikt. Vi hade tidigare under dagen talat om att vi – av olika orsaker – hade lämnat Svenska kyrkan.

Men där efter ceremonin sa jag att jag vid begravningsgudstjänster under de senaste åren upptäckt att jag känner mig väldigt bekväm med kyrkans ritualer. Jag känner igen mig i liturgin. Jag förstår när man ska stå och sitta. Jag kan hjälpligt mumla med i Fader vår. Jag förstår hur man sjunger med i en psalm. Även det höll min äldre släkting med om.

Men samtidigt var det självklart att ceremonier som den vi just deltagit i skulle bli allt vanligare. I ett allt mer individualiserat samhälle kommer givetvis gemensamma igenkänningsbara ritualer ersättas av personliga preferenser. Och i ett allt mer sekulariserat samhälle kommer det självklart vara så att de religiösa ritualerna och sammanhangen får finna sig i att spela allt mindre roll.

Att jag, och i än större anledning min släkting kan känna oss bekväma i kyrkans liturgi har ju att göra med att vi har en relation till kyrkan. Vi har åtminstone oregelbundet deltagit i gudstjänster genom livet. Vi är döpta och konfirmerade i den traditionen. Även om ingen av oss idag är medlemmar eller ens skulle beskriva oss som troende. Men för mina barn skulle sannolikt inte en begravningsgudstjänst i Svenska kyrkan framstå som mer ”hemma” än någon annan begravningsceremoni av den enkla anledningen att de inte har samma relation till kyrkan som tidigare generationer.

För mig handlar inte det här om någon längtan tillbaka till någon föreställd förgången tid då kyrkan stod mitt i byn. I grunden är min universalistiska och kulturradikala samhällssyn att det är bra om vi kan ha alla och ingen trosuppfattning. Och framför allt ska det inte handla om statskyrkliga dekret ovanifrån. Men det får mig att fundera på vad vi ska ha gemensamt i framtiden?

När jag lämnade Svenska kyrkan så var det av religiösa skäl. Jag tyckte att det var lite konstigt att jag skulle vara medlem i en förening där jag inte delade den grundläggande doktrinen. Jag tror ju inte på en gud som ”utgav sin enfödde Son”, på treenigheten eller egentligen på någon gudom överhuvudtaget. Föreningen borde ju vara för de som faktiskt trodde på det där.

Så här i efterhand kan jag nog tycka att jag intog en väl snäv position angående vad religion är. Jag betraktade en förening som själv ser sig som en folkkyrka genom någon form av väckelsereligiös lins. Vilket förvisso inte är konstigt i en sekulariserad tid. Om religionen är ett udda fenomen i samhället kommer man också att betrakta de religiösa som udda och förvänta sig att de ska vara väldigt religiösa och fundamentalistiska.

Men ur ett historiskt perspektiv har väl den typen av religion utgjort undantaget. För det mesta har väl den religiösa institutionen varit en samlande punkt i samhället? Man har välkomnat nya medlemmar in i gemenskapen. Man har gett en grundläggande utbildning för de unga. Man har bekräftat nya familjebildningar. Man har tagit farväl av gemenskapsmedlemmar som avlidit. Det kanske snarare är det som är religionen än ett mer bokstavstroget upprätthållande av specifika doktriner.

Den här texten handlar dock inte om någon saknad över tider som flytt. Det vore reaktionärt att tro att man kan, eller att det ens skulle vara önskvärt att återskapa gamla tiders samhällen och gemenskaper. Men det blev på något sätt så uppenbart när jag deltog i begravningsceremonin att de samhälleliga gemenskaperna som funnits vittrar bort. Och det handlar inte heller bara om religionen.

Vi lever ju fortfarande i ett samhälle. Men det är ett samhälle som blir alltmer fragmentiserat. Vi delar i allt mindre utsträckning erfarenheter och kulturella minnen. Vi kan ha digitala bekanta i hela världen, men vet kanske inte ens vad våra grannar heter. Vi kan finnas i flera sociala bubblor med specialintressen, men vi har saknar i allt större utsträckning självklara beröringspunkter med främlingar.

Jag tänker att det kan vara så att vi befinner oss i en brytningspunkt och att vi bara inte ser vad vi kommer att ha gemensamt i framtiden. Nya gemenskaper har ju uppstått förut. Folkrörelserna som växte fram i brytningspunkten mellan jordbrukssamhälle och industrisamhälle var ju exempelvis sådana gemenskaper som inte var självklara innan de fanns.

Men i dagsläget vet jag inte vad det kommer att vara. Och det är lite skrämmande. För vad blir kvar av samhället om vi inte har något som binder oss samman?

Tips för öga och öra

Tips för öga och öra är förslag på exempelvis artiklar, böcker, musik, TV-serier, filmer och så vidare som jag tycker det är värt att tipsa om. Tanken är väl att det ska vara relativt nya tips. Men det kan lika gärna vara något äldre som jag snubblat över.

📽 30 sekunder

Nu i veckan var det årsdagen av mordet på Olof Palme. På SVT Play kan man se en nyproducerad dokumentär som sekund för sekund och med hjälp av trafikljusen i korsningen Sveavägen-Tunnelgatan går igenom vittnesmål och händelser.

📕 Nazismen i Tornedalen – en jämförelse mellan Pajala och Tärendö 1934–1944

Jag snubblade över den här artikeln från 2017 om den tornedalska nazismen och tyckte den var intressant. Inte minst eftersom jag själv har rötter i Tärendö och Tornedalen.

🎧 Sent i november

Podden Apans anatomi sänder ett samtal arrangerat av tidskriften Ord & Bild om Tove Jansson och hennes sista muminroman, Sent i november från 1970.

📕 Lula’s Return

Intressant analys i senaste numret av New Left Review av det brasilianska presidentvalet i höstas och de sociala krafter som verkar i landet.

🎧 De La Soul

Den klassiska hiphoptrion De La Soul höll länge sin musik borta från strömningstjänster. Men nu finns den äntligen tillgänglig på bland annat Spotify.

---

Det var allt för idag. Vi ses nästa vecka. Om det är något är det bara att du höra av dig. Dela gärna nyhetsbrevet med vänner och i dina sociala medier.

Ska det vara en kopp till? ☕

Fredrik Jansson