🦟 Vad är ens en sidoorganisation?

Är det för många som får vara med i "det mäktiga" verkställande utskottet? Har Socialdemokraterna för få sidoorganisationer? Kan en folkrörelse verkligen ledas av idel statsråd?

---

God morgon!

Den här veckan var jag inne på mitt riktiga jobb några dagar. Jag vettefan, är verkligen det här med arbetsplatser en bra grej? I grund och botten vill man ju bara vara i fred.

Igår kväll kom nyheten att en fascistisk mobb ättackerat förbundskontoret för Italiens största fackliga centralorganisation, CGIL. Allt stöd till och all solidaritet med våra kamrater i Italien. Antifascism är självförsvar.

CGIL Nazionale @cgilnazionale

#Cgil headquarters have been attacked and devastated today in Rome during a no green-pass demonstration. This is a vile fascist attack. Thanks for all the support and solidarity from unions and unionists in Europe and all over the world. United we stand

Men idag tänkte jag prata lite om socialdemokratins inre strukturer.

Vad är ens en sidoorganisation?

Den senaste tiden har det varit en del uppmärksamhet kring ett förslag inför den socialdemokratiska partikongressen att partiets så kallade sidoorganisationer (HBT-socialdemokrater, Socialdemokrater för tro och solidaritet, Socialdemokratiska kvinnoförbundet och Socialdemokratiska studentförbundet) inte längre ska vara adjungerade till ”det mäktiga” verkställande utskottet. Utöver de ovannämnda är även ungdomsförbundet SSU en sidoorganisation, de omfattas dock inte av de föreslagna förändringarna.

Det här har mött en del kritik. Inte minst från de organisationer som skulle påverkas av ett sådant beslut. Den då blivande ordföranden för S-kvinnor, Annika Strandhäll skrev i ett inlägg på Facebook för några veckor:

”Att som socialdemokratiskt parti i detta läge gå fram med att plocka bort kvinnoförbundets sedan länge (seriöst 1948) stadgereglerade närvaro i de centrala maktstrukturerna i vårt parti som har betytt så mycket är inte bara ett misstag utan kommer också skicka en signal såväl internt i vårt parti som till omvärlden som vore minst sagt olyckligt.”

Från Tro och solidaritets håll pratas det om att förslaget är ett utslag för ”bunkermetalitet” och att partiet inte vill ha med sidoorganisationen. Man verkar se förslaget som ett avståndstagande. Detta är något som i sin tur sannolikt har att göra med att man känt sig övergiven av partiledningen när högerkrafter har velat extremistsmeta organisationen av islamofoba skäl och på grund av den mer liberala hållningen i migrationspolitiken.

Hur ska man då som utomstående (jag är ju medlem i Socialdemokraterna, men inte aktiv i någon sidoorganisation) se på det hela?

Jag tycker kanske inledningsvis att sidoorganisationerna ibland tar sig själva på lite för stort allvar. Tro och solidaritet är i min erfarenhet mycket mer kyrkkaffe än antifascistisk skyddsvall. S-kvinnor är inte längre den enda kvinnliga (eller feministiska) rösten inom socialdemokratin. I partistyrelsen är en klar majoritet av ledamöterna kvinnor. Av de som kongressvalts till verkställande utskottet är hälften kvinnor. Och så vidare.

Men frågan har ju flera sidor.

Man kommer ju inte ifrån att sidoorganisationerna som regel ganska små organisationer. Varför ska just dessa vara adjungerade i verkställande utskottet? De senaste åren har s-föreningen Reformisterna varit tapeten, och de har ju exempelvis fler medlemmar och mer utåtriktad verksamhet än vad sidoorganisationerna som regel har. Varför är inte de adjungerade?

Grundfrågan måste väl vara vad dessa organisationer egentligen har för existensberättigande i sig själva, utöver att försöka hänga sig fast vid taburetten då? För de har säkerligen ett sådant, om inte annat samma som alla s-föreningar har, nämligen att samla, skola och agitera för den demokratiska socialismen. Men om föreningens fokus blir att man har rätt att sitta på en viss stol blir det skevt.

Dock är partiledningens argument svagt. Varför är det plötsligt ”inte rimligt att så många sitter i VU som inte är valda av en kongress, som inte heller kan utkrävas ansvar av en kongress", för att citera partisekreterare Lena Rådström Baastad?

Det finns ju inte någon anledning att utkräva ansvar av dessa på partikongresserna då de inte har rösträtt i verkställande utskottet. Det är ju själva grejen med att vara adjungerad, man har ”rätt att närvara, yttra sig och lägga förslag”, men man har inte rösträtt då man inte är kongressvald.

Broderskap (alltså det som nu är Tro och solidaritet) har alltid varit en liten, för att inte säga marginell, organisation inom arbetarrörelsen. Men man har ändå fått sitta med. Och vad är det i sak som har förändrats sedan S-studenter 2002 och HBT-S 2015 blev adjungerade i verkställande utskottet? Har det blivit svårare att arrangera möten? Hela poängen med att adjungera sidoorganisationerna har väl varit att just de små rösterna också ska höras vid det stora bordet? Att det är en bra grej med lite dissonans.

För sammansättningen av ledamöter i det verkställande utskottet är ju lite enahanda. Av de sex ordinarie ledamöterna sitter fem i regeringen (den sjätte är partisekreteraren). Av de åtta suppleanterna sitter fyra i regeringen, två har suttit i regeringen, en är LO-ordförande och en är kommunalråd.

Om man har ambitionen att vara mer än ett parlamentariskt utskott (vilket man som folkrörelse borde ha) borde det också synas i verkställande utskottet.

Men jag tycker nog att frågan egentligen blir konstig om man fastnar i dikotomin avskaffa eller bevara. Jag tycker nog att det är en bra idé att ha fler tonarter i kören. Det blir lätt monotont annars. Men det innebär ju inte nödvändigtvis att man ska bevara det som det är idag.

I en situation när särorganisering kring sakfrågor och intressen blir allt vanligare och där intresse för en fråga kan stiga och sjunka över tid är det kanske inte självklart att det är just vissa i stadgarna utpekade organisationer som ska ha en plats vid bordet?

Om jag får spåna fritt skulle jag kunna tänka mig att vilka sidoorganisationer som blir adjungerade till verkställande utskottet skulle kunna vara mer flytande och skiftande mellan kongressperioderna.

Förslagsvis skulle man kunna tänka sig att en sidoorganisation måste ha minst fem procent av partiets huvudmedlemskap (i dagsläget cirka 4 500 medlemmar), att man har organiserad verksamhet i alla 26 partidistrikt och en förening i minst var femte arbetarekommun (det vill säga 58 kommuner) för att adjungeras till verkställande utskottet.

Övriga sidoorganisationer hänvisas till en adjungerad plats i partistyrelsen. Men här skulle jag öppna upp för fler sidoorganisationer. Vi skulle ju kunna tänka oss att organisationer som uppnår hälften av vart och ett av de ovan föreslagna kriterierna skulle kunna ansöka om att få bli sidoorganisation och adjungeras till partistyrelsen.

Vi skulle ju kunna tänka oss sidoorganisationer som fokuserar på miljö- eller kulturfrågor. Vi skulle kunna tänka oss att s-föreningar som står nära stora fackföreningar skulle kunna gå samman och bilda ett politiskt förbund för att kräva en plats vid bordet.

Inval skulle kunna ske på ordinarie kongress och kvalificeringen skulle kunna ske när partiet fastslår mandatfördelningen inför kongressen. Men om en sidoorganisation fyra år senare inte uppfyller kraven förlorar de platsen (eller degraderas från verkställande utskott till partistyrelse).

Brasklappen här blir ju huruvida det här öppnar upp för fraktionsverksamhet? Att fokus snarare hamnar på "partiet i partiet" och att man odlar konflikter mellan olika delar av den socialdemokratiska rörelsen. Fraktionalism och entrism är ju något som socialdemokratin traditionellt varit mindre förtjusta i.

Men jag tror det skulle kunna bli mer dynamiskt och hur som helst är jag rent generellt för att det finns röster som irriterar och stör rådande konsensus. Så även i ”det mäktiga” verkställande utskottet. 

Tips för öga och öra

Tips för öga och öra är förslag på exempelvis artiklar, böcker, musik, TV-serier, filmer och så vidare som jag tycker det är värt att tipsa om. Tanken är väl att det ska vara relativt nya tips. Men det kan lika gärna vara något äldre som jag snubblat över.

Meet the New Generation of "Sidewalk Socialists" - In These Times — inthesetimes.com

Intressant om den nya generationen demokratiska socialister som blivit valda till politiska uppdrag på lokal nivå i USA.

Dealing with the right-wing populist challenge – Sheri Berman — socialeurope.eu

Den amerikanska statsvetaren Sheri Berman diskuterar med utgångspunkt i det svenska landskapet hur man ska hantera utmaningen från högerpopulismen.

Klubben på Handels som byggde sosseeliten | Dagens story on Acast — play.acast.com

Samtal om den artikel jag tipsade om förra veckan i Svenska Dagbladets podd Dagens story. Det handlar alltså om Magdalena Anderssons bakgrund i SEK på Handels.

Det var allt för idag. Vi ses nästa vecka. Om det är något är det bara att du höra av dig. Om någon vidarebefordrat nyhetsbrevet till dig går det bra att skriva upp dig här. Dela gärna nyhetsbrevet med vänner och i dina sociala medier.

Påtår?

Fredrik Jansson