đâ⏠Vad Ă€r arbetarklassreceptet?
Hur vinner man arbetarklassen? Ăr arbetare auktoritĂ€ra och nationalistiska? Hur ska socialdemokratin förhĂ„lla sig till ett mer fragementerat vĂ€ljarlandskap?
God morgon!
Vi har fĂ„tt en ny familjemedlem. Namnet Ă€r fortfarande under förhandling. Men personligen tĂ€nker jag T'Challa efter superhjĂ€lten Black Panther. Inte för att det Ă€r jag som fĂ„r bestĂ€mma i slutĂ€ndan. Men vad det Ă€n blir officiellt Ă€r du Ă€ndĂ„ min T'Challa. Man kan vĂ€l ha ett hemligt namn? đ»
Gratis ebok om sosseriet! â webshop.publit.com
HÀr kan du ladda ner min bok Gemenskap & skötsamhet: en essÀ om socialdemokratins vÀsen helt gratis som ebok. Det Àr faktiskt en jÀkligt bra bok om man vill förstÄ sig pÄ socialdemokratin!
Idag tÀnkte jag prata lite om socialdemokratin och arbetarklassen igen.
Vad Àr arbetarklassreceptet?
Den hÀr veckan blir det lite av en favorit i repris efter det att jag har lÀst tvÄ nya internationella rapporter som handlar om typ socialdemokratin och arbetarklassen. (Jag kommer ju fan aldrig ifrÄn det Àmnet!)
Dels Àr det den rapport som den amerikanska vÀnstertidskriften Jacobin publicerade nyligen tillsammans med The Center for Working-Class Politics och som jag hade med i Tips för öga och öra förra veckan, Commonsense Solidarity: How a Working-Class Coalition Can Be Built, and Maintained.
Och dels Ă€r det en rapport som den tyska socialdemokratiska tankesmedjan Friedrich Ebert Stiftung precis har publicerat, Left Behind by the Working Class? Social Democracyâs Electoral Crisis and the Rise of the Radical Right.
Den senare snubblade jag över tidigare i veckan nÀr den nederlÀndske statsvetaren (och en av rapportförfattarna) Cas Mudde delade den hÀr videon pÄ Twitter. Och den kan ju vara lite rolig att titta pÄ innan vi börjar grotta ner oss i pappershögarna.
Den amerikanska rapporten tar ett lite intressant grepp. Man gör helt enkelt en opinionsundersökning bland arbetarklassvĂ€ljare i fem sĂ„ kallade âswing statesâ dĂ€r man testat hypotetiska politiska kandidater, med fokus pĂ„ olika politiska frĂ„gor, med olika politisk retorik, och med olika bakgrunder för att se vad som fungerar.
Det man enligt rapportförfattarna kan ta med sig frÄn undersökningen Àr att arbetarklassvÀljare föredrar progressiva kandidater som fokuserar pÄ jobb, sjukvÄrd och ekonomin, och som kan presentera sina förslag pÄ ett folkligt och inkluderande sÀtt. En populistisk klassretorik fungerade minst lika bra som en mer moderat retorik. FrÄgor som antirasism och jÀmstÀlldhet Àr inte avskrÀckande, men det Àr dÀremot vad man kanske pÄ svenska skulle kalla ett identitetspolitiskt sprÄkbruk. Man konstaterar ocksÄ att det Àr en fördel för politiska kandidater att ha arbetarklassbakgrund (eller Ätminstone inte en elitistisk bakgrund), och att kön och etnicitet inte spelade nÄgon roll för vÀljarna i undersökningen.
Den tyska rapporten Ä sin sida vill reda ut huruvida socialdemokratins vikande vÀljarstöd i framför allt VÀsteuropa Àr kopplat till framvÀxten av radikala högerpartier. Och vilken roll arbetarklassen spelar i detta.
Man konstaterar att arbetarklassen inte hyser enhetliga Ă„sikter och att narrativet att arbetarklassen har auktoritĂ€ra och nationalistiska attityder absolut inte gĂ€ller hela arbetarklassen som idag Ă€r betydligt mer diversifierad och ofta mer progressiv Ă€n den kanske var under decennierna efter andra vĂ€rldskriget. De radikala högerpartierna har inte heller blivit partier för en majoritet av arbetarklassen. Och Ă€ven om dessa partier har fĂ„tt fler arbetarklassvĂ€ljare kommer dessa framför allt frĂ„n âvanligaâ högerpartier eller frĂ„n att inte ha röstat tidigare, inte frĂ„n socialdemokratiska partier. De vĂ€ljare som socialdemokratiska partier framför allt har tappat Ă€r snarare högutbildade progressiva vĂ€ljare som valt gröna eller socialliberala partier.Â
Jag tror vÀl visserligen att man kan ha invÀndningar emot en del i de hÀr rapporterna. Det kan vara sÄ att den amerikanska rapporten gör lite vÀl lÄngtgÄende slutsatser om vad som fungerar i en valsituation. Det Àr en intressant modell som lyfter upp skillnader i vad som fungerar mellan stad och land, mellan olika etniska grupper inom arbetarklassen och sÄ vidare. Men som ÀndÄ i slutÀndan vill klÀmma in hela arbetarklassen i en mall. Förvisso en mall som Àr vÀldigt lockande ur socialdemokratisk synpunkt med fokus pÄ folklighet, jobb och vÀlfÀrd. Men som ÀndÄ bara Àr en mall som kanske inte riktigt tÀcker in motsÀttningarna i materialet.
I den tyska rapporten tenderar man att blanda Àpplen och pÀron i sin iver att bevisa tesen att socialdemokratiska partier inte ska bli som danska Socialdemokratiet. Det finns en tendens att tala om arbetarklassen som ett kollektiv och som individuella vÀljare pÄ en och samma gÄng. För det Àr ju ett obestridligt faktum att en mindre del av arbetarklassen röstar pÄ socialdemokratiska partier idag Àn tidigare, vilket Àr ett strukturellt problem för socialdemokratin.
Men dÄ kan man inte vifta bort det genom att sÀga att arbetarklassvÀljare som idag röstar pÄ radikala högerpartier inte i sÀrskilt stor utstrÀckning röstade pÄ socialdemokrater i förra valet. En svensk arbetarklassvÀljare som röstade pÄ Moderaterna 2006 och pÄ Sverigedemokraterna sedan 2010 har ju inte röstat pÄ socialdemokratin pÄ bortÄt 20 Är om ens nÄgonsin. Men ett parti som har som grundfundament att företrÀda arbetarklassen kan ju inte bortse frÄn dessa vÀljare. De Àr förlorade socialdemokratiska vÀljare Àven om de aldrig har röstat pÄ Socialdemokraterna.
Och Àven om rapportförfattarna talar om vikten att bygga koalitioner med andra progressiva partier sÄ kommer man inte ifrÄn att de verkar se att framtida socialdemokratiska vÀljare ska vinnas under samma pott som dessa partier.
SĂ€ga vad man vill om den danska modellen (jag Ă€r ingen stor supporter) men den bygger ju pĂ„ en mer eller mindre uttalad idĂ© att Socialdemokraterna ska vinna mer auktoritĂ€rt orienterade arbetarklassvĂ€ljare som annars skulle rösta pĂ„ radikala högerpartier, samtidigt som man kan acceptera att man tappar mer progressivt orienterade vĂ€ljare (oavsett klasstillhörighet) till andra partier i vĂ€nsterblocket. I en sĂ„dan strategi kan det ju vara sĂ„ att det socialdemokratiska partiet faktiskt krymper, men att det totala vĂ€nsterblocket blir större.Â
Men samtidigt finns det nÄgra intressanta lÀrdomar som Àr vÀrda att ta vara pÄ. Dels det faktum att arbetarklassen inte Àr en monolit. Olika yrken, branscher, lönelÀge, kön, etnicitet, bostadsort och Älder spelar roll, liksom det obestridliga faktum att vi lever i en betydligt mer individualistisk tid Àn tidigare dÀr mÀnniskor som annars delar omstÀndigheter faktiskt kommer fram till olika stÄndpunkter i samhÀllsfrÄgor.
Det hĂ€r Ă€r vĂ€l för övrigt nĂ„got som alltid har varit i nĂ„gon mĂ„n. Inte ens nĂ€r Socialdemokraterna fick 70 procent av arbetarklassens röster sĂ„ var ju arbetarklassen â uppenbarligen â helt enad vid valurnan. Dels fanns det givetvis de som röstade pĂ„ kommunisterna (som ju lĂ€nge var ett utprĂ€glat arbetarparti), men mĂ„nga röstade med sĂ„vĂ€l Bondeförbundet som frimicklarna och nykteristerna i Folkpartiet. En del kanske till och med röstade med Högerpartiet?
Att tala om arbetarklassen som ett enhetligt vÀljarblock gör att man missar viktiga nyanser. Det blir lite som nÀr man betraktar valresultaten i amerikanska presidentvalet och ser en karta med elektorsröster dÀr stora delar fÀrgats republikanrött.
Men egentligen Àr det ju ingen delstat dÀr den förlorande kandidaten har under 30 procent av rösterna. Folk tycker olika Àven dÄ den enkla analysen blir att skrika att delstaten Àr si eller sÄ. Och likadant Àr det ju med arbetarklassen.
Men en annan lÀrdom Àr att det trots allt Àr sÄ att de som röstar pÄ socialdemokratiska partier gör det för att de vill ha en socialdemokratisk politik i meningen trygga jobb och en generell vÀlfÀrd. Och att det Àr nÄgot som Àr vÀrt att vÀrna. Inte bara för att det Àr socialdemokratins USP i valet och nÄgot som största möjliga socialdemokratiska vÀljarkoalition kan vara ense om, utan ocksÄ för att det Àr dÀrför man finns. Det Àr sjÀlva existensberÀttigandet.
Sedan har vi problemet att alla dessa potentiella socialdemokratiska vĂ€ljare â oavsett om de finns i arbetarklassen eller inte â har en tendens att ha motstridiga Ă„sikter i andra frĂ„gor. Men den frĂ„gan Ă€r ju svĂ„r att finna en sjĂ€lvklar lösning pĂ„. Ă tminstone inte en lösning som innebĂ€r att man behĂ„ller alla vĂ€ljare. Det blir lite metaforen med det för korta tĂ€cket, antingen fryser man om huvudet eller om fötterna.
Men hÀr kan vi samtidigt Äterkomma till den diskussion jag har haft vÀldigt mÄnga gÄnger i nyhetsbrevet om boken Det svenska missnöjet. De som Àr missnöjda i Sverige Àr ofta missnöjda med att man pÄ olika sÀtt upplever att samhÀllet har dragit sig tillbaka och att samhÀllsservicen har minskat. Ofta ganska praktiska frÄgor som rör som huruvida det finns en lokal mataffÀr eller om det gÄr att fÄ en lÀkartid pÄ vÄrdcentralen. Men som i missnöjet fÄr orsaksförklaringen den ökade invandringen.
Det kan möjligen vara sÄ att invandringen skulle ses som ett mindre problem om det folk Àr missnöjda med i sin vardag fungerade. Den socialdemokratiska lösningen för att fÄ fler socialdemokratiska vÀljare skulle i sÄ fall vara att det socialdemokratiska samhÀllet fungerar.
Men förmodligen Àr det vÀl lite mer komplicerat Àn sÄ?
Det vore ju kul om fler prenumererade pÄ Nyhetsbrevet Sub Rosa. Det gör man hÀr, helt gratis!
Tips för öga och öra
Tips för öga och öra Àr förslag pÄ exempelvis artiklar, böcker, musik, TV-serier, filmer och sÄ vidare som jag tycker det Àr vÀrt att tipsa om. Tanken Àr vÀl att det ska vara relativt nya tips. Men det kan lika gÀrna vara nÄgot Àldre som jag snubblat över.
233: GrassmanaffĂ€ren | Kapitalet on Acast â play.acast.com
Intressant om den s-mÀrkta nationalekonomen Sven Grassman och den nationalekonomiska konflikten i slutet av 1970-talet som kallas GrassmanaffÀren och som fortfarande slÀnger lÄnga skuggor över socialdemokratin och den ekonomiska politiken.
#5 Om socialism i Norden med Pelle Dragsted - Norrskenet â en idĂ©podd | Podcast on Spotify â open.spotify.com
Flammans podd har trÀffat Pelle Dragsted som Àr ledamot i danska folketinget för vÀnstersocialistiska Enhedslisten och som Àr aktuell med boken Nordisk socialism. En intressant diskussion om bÄde dansk politik och vad socialism kan vara i vÄr tid. Dock lite fascinerande att nÀr före detta kommunister ska tÀnka nytt om socialismen sÄ Àr det man kommer pÄ gamla idéer frÄn socialdemokratin.
Det var allt för idag. Vi ses nÀsta vecka. Om det Àr nÄgot Àr det bara att du höra av dig. Om nÄgon vidarebefordrat nyhetsbrevet till dig gÄr det bra att skriva upp dig hÀr. Dela gÀrna nyhetsbrevet med vÀnner och i dina sociala medier.
PÄtÄr?
Fredrik Jansson