🐈‍⬛ Vad är arbetarklassreceptet?

Hur vinner man arbetarklassen? Är arbetare auktoritära och nationalistiska? Hur ska socialdemokratin förhålla sig till ett mer fragementerat väljarlandskap?

---

God morgon!

Vi har fått en ny familjemedlem. Namnet är fortfarande under förhandling. Men personligen tänker jag T'Challa efter superhjälten Black Panther. Inte för att det är jag som får bestämma i slutändan. Men vad det än blir officiellt är du ändå min T'Challa. Man kan väl ha ett hemligt namn? 😻

Gratis ebok om sosseriet! — webshop.publit.com

Här kan du ladda ner min bok Gemenskap & skötsamhet: en essä om socialdemokratins väsen helt gratis som ebok. Det är faktiskt en jäkligt bra bok om man vill förstå sig på socialdemokratin!

Idag tänkte jag prata lite om socialdemokratin och arbetarklassen igen.

Vad är arbetarklassreceptet?

Den här veckan blir det lite av en favorit i repris efter det att jag har läst två nya internationella rapporter som handlar om typ socialdemokratin och arbetarklassen. (Jag kommer ju fan aldrig ifrån det ämnet!)

Dels är det den rapport som den amerikanska vänstertidskriften Jacobin publicerade nyligen tillsammans med The Center for Working-Class Politics och som jag hade med i Tips för öga och öra förra veckan, Commonsense Solidarity: How a Working-Class Coalition Can Be Built, and Maintained.

Och dels är det en rapport som den tyska socialdemokratiska tankesmedjan Friedrich Ebert Stiftung precis har publicerat, Left Behind by the Working Class? Social Democracy’s Electoral Crisis and the Rise of the Radical Right.

Den senare snubblade jag över tidigare i veckan när den nederländske statsvetaren (och en av rapportförfattarna) Cas Mudde delade den här videon på Twitter. Och den kan ju vara lite rolig att titta på innan vi börjar grotta ner oss i pappershögarna.

Den amerikanska rapporten tar ett lite intressant grepp. Man gör helt enkelt en opinionsundersökning bland arbetarklassväljare i fem så kallade ”swing states” där man testat hypotetiska politiska kandidater, med fokus på olika politiska frågor, med olika politisk retorik, och med olika bakgrunder för att se vad som fungerar.

Det man enligt rapportförfattarna kan ta med sig från undersökningen är att arbetarklassväljare föredrar progressiva kandidater som fokuserar på jobb, sjukvård och ekonomin, och som kan presentera sina förslag på ett folkligt och inkluderande sätt. En populistisk klassretorik fungerade minst lika bra som en mer moderat retorik. Frågor som antirasism och jämställdhet är inte avskräckande, men det är däremot vad man kanske på svenska skulle kalla ett identitetspolitiskt språkbruk. Man konstaterar också att det är en fördel för politiska kandidater att ha arbetarklassbakgrund (eller åtminstone inte en elitistisk bakgrund), och att kön och etnicitet inte spelade någon roll för väljarna i undersökningen.

Den tyska rapporten å sin sida vill reda ut huruvida socialdemokratins vikande väljarstöd i framför allt Västeuropa är kopplat till framväxten av radikala högerpartier. Och vilken roll arbetarklassen spelar i detta.

Man konstaterar att arbetarklassen inte hyser enhetliga åsikter och att narrativet att arbetarklassen har auktoritära och nationalistiska attityder absolut inte gäller hela arbetarklassen som idag är betydligt mer diversifierad och ofta mer progressiv än den kanske var under decennierna efter andra världskriget. De radikala högerpartierna har inte heller blivit partier för en majoritet av arbetarklassen. Och även om dessa partier har fått fler arbetarklassväljare kommer dessa framför allt från ”vanliga” högerpartier eller från att inte ha röstat tidigare, inte från socialdemokratiska partier. De väljare som socialdemokratiska partier framför allt har tappat är snarare högutbildade progressiva väljare som valt gröna eller socialliberala partier. 

Jag tror väl visserligen att man kan ha invändningar emot en del i de här rapporterna. Det kan vara så att den amerikanska rapporten gör lite väl långtgående slutsatser om vad som fungerar i en valsituation. Det är en intressant modell som lyfter upp skillnader i vad som fungerar mellan stad och land, mellan olika etniska grupper inom arbetarklassen och så vidare. Men som ändå i slutändan vill klämma in hela arbetarklassen i en mall. Förvisso en mall som är väldigt lockande ur socialdemokratisk synpunkt med fokus på folklighet, jobb och välfärd. Men som ändå bara är en mall som kanske inte riktigt täcker in motsättningarna i materialet.

I den tyska rapporten tenderar man att blanda äpplen och päron i sin iver att bevisa tesen att socialdemokratiska partier inte ska bli som danska Socialdemokratiet. Det finns en tendens att tala om arbetarklassen som ett kollektiv och som individuella väljare på en och samma gång. För det är ju ett obestridligt faktum att en mindre del av arbetarklassen röstar på socialdemokratiska partier idag än tidigare, vilket är ett strukturellt problem för socialdemokratin.

Men då kan man inte vifta bort det genom att säga att arbetarklassväljare som idag röstar på radikala högerpartier inte i särskilt stor utsträckning röstade på socialdemokrater i förra valet. En svensk arbetarklassväljare som röstade på Moderaterna 2006 och på Sverigedemokraterna sedan 2010 har ju inte röstat på socialdemokratin på bortåt 20 år om ens någonsin. Men ett parti som har som grundfundament att företräda arbetarklassen kan ju inte bortse från dessa väljare. De är förlorade socialdemokratiska väljare även om de aldrig har röstat på Socialdemokraterna.

Och även om rapportförfattarna talar om vikten att bygga koalitioner med andra progressiva partier så kommer man inte ifrån att de verkar se att framtida socialdemokratiska väljare ska vinnas under samma pott som dessa partier.

Säga vad man vill om den danska modellen (jag är ingen stor supporter) men den bygger ju på en mer eller mindre uttalad idé att Socialdemokraterna ska vinna mer auktoritärt orienterade arbetarklassväljare som annars skulle rösta på radikala högerpartier, samtidigt som man kan acceptera att man tappar mer progressivt orienterade väljare (oavsett klasstillhörighet) till andra partier i vänsterblocket. I en sådan strategi kan det ju vara så att det socialdemokratiska partiet faktiskt krymper, men att det totala vänsterblocket blir större. 

Men samtidigt finns det några intressanta lärdomar som är värda att ta vara på. Dels det faktum att arbetarklassen inte är en monolit. Olika yrken, branscher, löneläge, kön, etnicitet, bostadsort och ålder spelar roll, liksom det obestridliga faktum att vi lever i en betydligt mer individualistisk tid än tidigare där människor som annars delar omständigheter faktiskt kommer fram till olika ståndpunkter i samhällsfrågor.

Det här är väl för övrigt något som alltid har varit i någon mån. Inte ens när Socialdemokraterna fick 70 procent av arbetarklassens röster så var ju arbetarklassen – uppenbarligen – helt enad vid valurnan. Dels fanns det givetvis de som röstade på kommunisterna (som ju länge var ett utpräglat arbetarparti), men många röstade med såväl Bondeförbundet som frimicklarna och nykteristerna i Folkpartiet. En del kanske till och med röstade med Högerpartiet?

Att tala om arbetarklassen som ett enhetligt väljarblock gör att man missar viktiga nyanser. Det blir lite som när man betraktar valresultaten i amerikanska presidentvalet och ser en karta med elektorsröster där stora delar färgats republikanrött.

Men egentligen är det ju ingen delstat där den förlorande kandidaten har under 30 procent av rösterna. Folk tycker olika även då den enkla analysen blir att skrika att delstaten är si eller så. Och likadant är det ju med arbetarklassen.

Men en annan lärdom är att det trots allt är så att de som röstar på socialdemokratiska partier gör det för att de vill ha en socialdemokratisk politik i meningen trygga jobb och en generell välfärd. Och att det är något som är värt att värna. Inte bara för att det är socialdemokratins USP i valet och något som största möjliga socialdemokratiska väljarkoalition kan vara ense om, utan också för att det är därför man finns. Det är själva existensberättigandet.

Sedan har vi problemet att alla dessa potentiella socialdemokratiska väljare – oavsett om de finns i arbetarklassen eller inte – har en tendens att ha motstridiga åsikter i andra frågor. Men den frågan är ju svår att finna en självklar lösning på. Åtminstone inte en lösning som innebär att man behåller alla väljare. Det blir lite metaforen med det för korta täcket, antingen fryser man om huvudet eller om fötterna.

Men här kan vi samtidigt återkomma till den diskussion jag har haft väldigt många gånger i nyhetsbrevet om boken Det svenska missnöjet. De som är missnöjda i Sverige är ofta missnöjda med att man på olika sätt upplever att samhället har dragit sig tillbaka och att samhällsservicen har minskat. Ofta ganska praktiska frågor som rör som huruvida det finns en lokal mataffär eller om det går att få en läkartid på vårdcentralen. Men som i missnöjet får orsaksförklaringen den ökade invandringen.

Det kan möjligen vara så att invandringen skulle ses som ett mindre problem om det folk är missnöjda med i sin vardag fungerade. Den socialdemokratiska lösningen för att få fler socialdemokratiska väljare skulle i så fall vara att det socialdemokratiska samhället fungerar.

Men förmodligen är det väl lite mer komplicerat än så?

Det vore ju kul om fler prenumererade på Nyhetsbrevet Sub Rosa. Det gör man här, helt gratis!

Tips för öga och öra

Tips för öga och öra är förslag på exempelvis artiklar, böcker, musik, TV-serier, filmer och så vidare som jag tycker det är värt att tipsa om. Tanken är väl att det ska vara relativt nya tips. Men det kan lika gärna vara något äldre som jag snubblat över.

233: Grassmanaffären | Kapitalet on Acast — play.acast.com

Intressant om den s-märkta nationalekonomen Sven Grassman och den nationalekonomiska konflikten i slutet av 1970-talet som kallas Grassmanaffären och som fortfarande slänger långa skuggor över socialdemokratin och den ekonomiska politiken.

#5 Om socialism i Norden med Pelle Dragsted - Norrskenet – en idépodd | Podcast on Spotify — open.spotify.com

Flammans podd har träffat Pelle Dragsted som är ledamot i danska folketinget för vänstersocialistiska Enhedslisten och som är aktuell med boken Nordisk socialism. En intressant diskussion om både dansk politik och vad socialism kan vara i vår tid. Dock lite fascinerande att när före detta kommunister ska tänka nytt om socialismen så är det man kommer på gamla idéer från socialdemokratin.

Det var allt för idag. Vi ses nästa vecka. Om det är något är det bara att du höra av dig. Om någon vidarebefordrat nyhetsbrevet till dig går det bra att skriva upp dig här. Dela gärna nyhetsbrevet med vänner och i dina sociala medier.

Påtår?

Fredrik Jansson