♟️Staten är inte din vän (eller fiende)
Är det likhetstecken mellan stat och socialism? Vad kan vi lära oss av George Orwell? Har nyliberalismen en romans med staten?
God morgon!
Då har vi kommit en bit in på det nya året och det är dags för 2023 års första nyhetsbrev. Jag hoppas ni har landat i det nya. Själv blev jag fackpamp nu i veckan när jag valdes till ordförande i fackklubben på jobbet. Jag börjar inse att det rensande bland förtroendeuppdrag som jag ägnade mig åt i samband med pandemins inledning nu åter har börjat växa igen.
Nu har den tidöbaserade regeringen suttit i drygt 100 dagar. Någon ny kärnkraft är dock inte på plats. Även om man i sista minuten verkar ha fått statliga Vattenfall att komma in med en intet förpliktigande ansökan om att utreda framtida kärnkraft. Det hade ju inte varit lika slagkraftigt i dessa tider av höga elpriser att säga att man eventuellt kan ha ny kärnkraft utbyggd om drygt 3 200 dagar och minst tre riksdagsval.
Det är ett tag sedan jag tipsade om att du kan ladda ner min bok Gemenskap & skötsamhet: en essä om socialdemokratins väsen (2016) gratis som e-bok. Den finns också att köpa som pappersbok via de vanliga boklådorna på nätet (Adlibris, Bokus).
Idag tänkte jag prata lite om staten som politiskt slagfält.
Staten är inte din vän (eller fiende)
Inte sällan i ideologiska diskussioner blir frågan om hur man ställer sig till staten en fråga om vänster och höger. Här i dagarna bläddrade jag i den (då) konservative debattören Sven Ulric Palmes programskrift Kärleken och hatet: politiska anteckningar från 1935 och i inledningen till kapitlet ”Samhällen i samhället” kunde jag läsa följande typiska formulering: ”Den socialistiska idéläran hävdar statens oinskränkta makt …”
Det här är som sagt en väldigt typisk syn på vad socialistiskt färgad politik innebär. Åtminstone om man själv inte är socialist. I högern har man en tendens att likställa vänster och socialism med etatism. Det statliga och det socialistiska blir ett och samma.
Men även bland personer som står till vänster finns en tendens att likställa socialism med staten. Inte minst när det i USA dykt upp en nymornad socialistisk rörelse i ungdomsgenerationen i svallvågorna efter Bernie Sanders primärvalskampanjer där socialism likställs med bra saker som det offentliga gör. Det har ju delvis att göra med att Sanders tenderade att sätta likhetstecken mellan å ena sidan sin egen ”democratic socialism”, och å andra sidan efterkrigstidens nordiska socialdemokratiska välfärdsstater och Franklin D. Roosevelts ”new deal” på 1930-talet. Men det har också dykt upp memes med budskap i linje med ”tycker du om att köra bil på offentligt finansierade vägar, då är du egentligen socialist”. Och det är ju kanske en lite väl simpel tolkning av socialismen.
I Hyllning till Katalonien från 1938 skriver å andra sidan George Orwell i ett stycke om sin tid i den vänstersocialistiska POUM-milisen under det spanska inbördeskriget:
”Hur mycket man än svor just då, insåg man efteråt att man varit i kontakt med någonting förunderligt och värdefullt. Man hade levt i en samhällsgemenskap där hoppet var vanligare än apatin och cynismen, där ordet ’kamrat’ stod för kamratskap och inte, som i de flesta länder, för humbug. Man hade andats jämlikhetens luft. Jag är väl medveten om att det nu är på modet att förneka att socialism har någonting att göra med jämlikhet. I vartenda land i världen är stora skara av partislavar och slemma små professorer i full färd med att ’bevisa’ att socialism inte innebär något annat än planerad statskapitalism, där habegäret lämnas orört. Men lyckligtvis existerar det också en annan vision av socialismen som är något helt annat. Vad som drar vanliga människor till socialismen och gör dem villiga att offra sina liv för den, socialismens ’mystik’, är jämlikhetens idé. För en överväldigande majoritet av människor innebär socialism ett klasslöst samhälle eller ingenting alls.”
Det är kanske inte helt förvånande att jag känner mer samhörighet med den demokratiske socialisten Orwell än med den konservative Palme. Och kanske kan man tycka att dessa ideologiska omvägar över 1930-talet är onödiga? Men det finns något i detta som jag faktiskt tycker har något att säga om politiken i vår tid.
I Sverige har den praktiska socialismen i stor utsträckning likställts med den socialdemokratiska välfärdsstaten (precis som Bernie Sanders har en tendens att göra). Och det har den fortsatts att göra även när välfärdsstaten har utmanats av den reellt existerande nyliberalismens intrång på välfärdsmarknaden. Är man socialist ställer man sig på den kommunala (eller statliga) skolans sida gentemot skolkoncernernas profitdrift. Man föredrar en äldreomsorg i offentlig regi framför de privata välfärdsföretagen. Men det är inte så enkelt att staten är socialdemokratins vän.
Staten är inte heller nyliberalismens fiende. Tvärtom är en närvarande stat nödvändig för att den reellt existerande nyliberalismen ska kunna agera. Nyliberalismens mål är inte så mycket att avreglera staten som att omreglera den. De kvasimarknader som vi idag byggt upp i välfärdssektorn är beroende av en välvillig stat. Och här ser vi också hur den nyliberala offensiven har smittat även den verksamhet som fortfarande är i offentlig regi. New public management, minutscheman, SMS-vikariat, utförsäkringar är realiteter. Realiteter som inte är uppbyggda efter de socialistiska principer som Orwell skissade upp.
Snarare än att se staten som något man är för eller emot är det centrala att förstå att staten är ett slagfält eller en spelplan för konflikt inom den rådande samhällsordningen. Det innebär också att kapitalismen som dominerande samhällsprincip har medvind även på den statliga spelplanen.
Men det är en spelplan där man som demokratisk socialist anstränger sig för att få övertag och i slutändan vinna. Maktrelationerna på spelplanen avgör i vilken utsträckning demokratiska socialister kan använda staten för att genomföra reformer som förskjuter maktbalansen i demokratiskt socialistisk riktning. Men då får man ge upp tankar om att man har någon form av hemmaplansfördel bara för att arenan råkar vara stat eller kommun.
Tips för öga och öra
Tips för öga och öra är förslag på exempelvis artiklar, böcker, musik, TV-serier, filmer och så vidare som jag tycker det är värt att tipsa om. Tanken är väl att det ska vara relativt nya tips. Men det kan lika gärna vara något äldre som jag snubblat över.
Words From Budapest
Här finns en intervju med den nyligen avlidne politiske filosofen G.M. Tamás (1948-2023) från 2013 i New Left Review som är väl värd att läsa. Han berättar om uppväxten i en övertygad kommunistisk familj i den ungersktalande delen av Rumänien under efterkrigstiden, sin tid som dissident i Ungern decenniet innan murens fall, hans resa från liberal parlamentsledamot på 1990-talet till marxistisk intellektuell efter millenieskiftet i synnerhet, och om vänstern och Östeuropa i allmänhet.
We Must Finish the Work of Martin Luther King Jr.
Med anledning av att Martin Luther King Day högtidlighållts i USA i förra veckan har Nathan J. Robinson, chefredaktör för vänstertidskriften Current Affairs gjort en radikal läsning av MLK:s sista bok Where Do We Go From Here.
Finland under kalla kriget
Sevärd dokumentärserie från finska YLE om Finlands relation till Sovjetunionen efter andra världskriget. Dock med oväntat tendensiöst tonfall för att vara en dokumentär från public service. Det är i mångt och mycket en anklagelseakt gentemot Urho Kekkonens tid och i någon mån en argumentation för ett finskt Natomedlemskap.
Det var allt för idag. Vi ses. Om det är något är det bara att du höra av dig. Dela gärna nyhetsbrevet med vänner och i dina sociala medier.
Påtår?
Fredrik Jansson