💸 Sluta gnäll om motståndarnas resurser

Varför är inte svensk vänsters opinionsbildande mer som nordnorska fotbollsklubbar? Är svenska högerpartier förslöade av bidragsberoende? Ska man verkligen vara rädd för de som använder pengar som dextrosol?

---

God morgon!

Mitt Hammarby mötte ett skadeskjutet Malmö FF i Svenska cupens final i torsdags. På hemmaplan. Det var upplagt för att försvara pokalen och ta sig ut i Europa i höst. Det blev inte så.

Veckans låt är "Waterfall" av The Stone Roses från 1989.

Idag tänkte jag prata lite om gnäll och resurser.

Sluta gnäll om motståndarnas resurser

Det finns få saker som jag tycker är mer tröttsamt än gnäll om att ens motståndare har bättre förutsättningar för sin verksamhet än den egna sidan har. Det spelar egentligen ingen roll vad det rör, men att använda storleken på andras pengapåse som ursäkt för att man inte själv gör saker och ting tillräckligt bra är i sig ett tecken på att man inte använder de resurser man har på ett tillräckligt bra sätt och att man inte klarar av att anpassa sig för att skapa bättre förutsättningar.

Ja, om du inte håller på Malmö FF kommer din allsvenska klubb ha mindre resurser att spela med. Det finns ingen poäng att gnälla om det. Malmö FF kommer inte ge din klubb några pengar i onödan. Det är bara att anpassa sig och bli bättre på det man kan påverka. Och sannolikt är din allsvenska klubb rikare och större än nordnorska FK Bodø/Glimt. Och om du inte har hört talas om dem kan du med fördel läsa reportaget i senaste numret av Offside (eller bara googla lite).

I politiken ser vi motsvarande i framför allt borgligt gnäll över att de resurser som Socialdemokraternas facklig-politiska samverkan med LO ger i valrörelsen. Det brukar också vara återkommande gnäll om att Socialdemokraterna har intäkter från A-lotterierna. Att det är så att det här ger Socialdemokraterna ekonomiska muskler som många andra partier saknar är ju sant.

Men varför gnäller man över det? Det är ju sällan man hör motsvarande gnäll över det faktum att Centerpartiet troligen är ett av de rikaste partierna i den demokratiska världen efter det att de sålde av sitt tidningsimperium i exakt rätt tid.

Vad demokratiska medlemsföreningar – som fackföreningar – gör med sina resurser är rimligen en fråga för de demokratiska beslutsstrukturerna i dessa föreningar. Och de pengar som förs över i kontanta medel från LO och dess förbund till Socialdemokraterna är i sammanhanget ganska obetydliga. Styrkan i facklig-politisk samverkan ligger snarare i hur bra fackföreningar är på att skola och påverka sina medlemmar och förtroendevalda i politiska frågor.

Där missar ofta politiska kommentatorer något när de tror att de fackföreningar som väljer att använda den facklig-politiska pengapåsen internt istället för att skicka den till den socialdemokratiska partikassören tar steg bort från den facklig-politiska samverkan. Det är snarare tvärtom. Det har funnits perioder då den facklig-politiska samverkan har varit svagare. Det är som regel då den reduceras till att bara skicka över pengapåsen.

Det är givetvis jobbigt för partipolitiska motståndare att Socialdemokraterna och LO har ett så nära samarbete. Men är det någon poäng att gnälla över det? Borde man inte snarare fundera på hur man ska göra för att hitta samarbeten med aktörer som delar ens värderingar. Så länge det sker öppet så klart. Men det kan ju bli jobbigt när det visar sig att välfärdsprofitörer och RUT-bolag finansierar valrörelsen.

Frågan om A-lotterierna är ännu mer oförklarlig. När man hör borgerlig kritik av detta hyfsat framgångsrika företag kan man få intrycket av att lagstiftningen hindrar andra partier från att starta egna lotterier. Men är det verkligen otänkbart att några tusen ICA-handlare skulle kunna tänka sig att sälja M-lotter i sina butiker? Här handlar det verkligen bara om att borgerliga partier är för lata för att bedriva normal entreprenöriell verksamhet. Kanske är det så att de blivit lata av bidragsberoendet som de statliga och kommunala partistöden innebär? För annars skulle man kunna tycka att en rimlig borgerlig hållning skulle vara att det är bra om politiska partier har intäktskällor som inte kommer från statskassan eller ”särintressen”.

Men det här är inte en fråga som är begränsad till borgerligheten. Men på vänsterkanten brukar det inte handla om finansiering av partier och valrörelser. Istället är det återkommande gnället sedan snart 50 år att högern har så välfinansierade tankesmedjor.

Vi som har intresserat oss för dessa frågor har oändligt många gånger hört berättelserna om hur Svenska arbetsgivareföreningens (SAF) informationsdirektör Sture Eskilsson skrev ett PM 1971 och därmed lade grunden till att tankesmedjan Timbro bildades sju år senare och i och med det att den svenska politiska debatten tog en nyliberal sväng.

Och ja, de högerinriktade och marknadsliberala tankesmedjorna är mycket mer välfinansierade än de tankesmedjor som är vänsterinriktade och fackföreningsnära. Det blir om inte annat uppenbart när man läser den rapport som Arena Opinion publicerade tidigare i veckan. De högerinriktade har intäkter på närmare 270 miljoner kronor medan de mer vänsterinriktade har intäkter som motsvarar en knapp tiondel av detta.

Men vad ska man göra åt det då? Som regel brukar svaret bli att LO skjuta till pengar för att finansiera större och fräsigare tankesmedjor. Det vill säga samma svar som brukar komma när mediefolk till vänster tycker att det finns för få och små vänstertidningar att skriva i. Men det är en ganska trött lösning på allt som vänstern tar sig för som kostar pengar, pappa staten och mamma LO borde swisha över lite mer stålar.

Det rimliga borde vara att diskutera hur vänstern ska använda sina resurser på bästa sätt och hur man ska göra för att få större resurser. För även om de där pengapåsarna ser oändligt ojämlika ut så är ju inte heller högern jättebra på att använda sina resurser på ett effektivt sätt. En intressant ögonblicksbild finns i Margit Richerts nyhetsbrev (Richert och hennes make Thomas Engström befinner sig sedan ett antal år på geografisk och ideologisk resa vänsterut):

”Och ännu en fotnot: ett halvår senare flyger vi från Mexiko till Timbros årliga evilkonferens, som håller till i Amsterdam det året (lång historia kort, vi stannade kvar och hamnade i Rotterdam). Vi är ganska oövertygad höger då, men näringslivet har betalat kanske totalt 100 000 kr: dels för att Thomas ska skriva en Timbroessä, dels för att flyga oss från Mexiko. Och två returbiljetter till Sind Marten som vi aldrig använder. Kaffepengar för dem, uppenbarligen, eftersom Thomas trots allt ska hålla något slags föredrag också, om hur man kan vara ansvarsfullt konservativ i en radikal tid.”

Det är ju sällan som vänsterskribenter får sexsiffriga arvoden för att skriva essäer och hålla föredrag. Och paret Richert-Engström var knappast de enda på konferensen som skulle hålla föredrag om essäer de skrivit. Det känns helt enkelt inte som särskilt effektiv användning av resurserna.

Det är ju inte heller det enda fallet av konstig användning av resurser. I rapporten nämns exempelvis facebooksidorna Skattefakta, Välfärdsfakta och Jobbfakta som Näringslivets Mediaservice drev för att ha någonstans att publicera ganska lökiga memes om hur dåliga sossarna var. Och med tanke på att Svenskt Näringsliv inför valet 2014 lade ungefär en miljon på att få till en motsvarighet till vänsterbloggen Alliansfritt Sverige kan man fundera på om man verkligen ska vara så rädd för högerns pengar. Trots sina jättelika resurser blev Rödgrön röra aldrig någon riktig utmanare till fritidsprojektet Alliansfritt Sverige.

Istället för att stirra sig blind på pengapåsarna bör man fundera på hur man använder de resurser man har på bästa sätt och hur man kan göra för att få större resurser. Och här tycker jag att vänstern ska ta intryck av de aktörer som ”punch above their weight” och levererar både mer kvalitet och kvatitet per investerad krona än vad högerns ofta ganska trötta tankesmedjor gör.

Det absolut bästa svenska exemplet är Tankesmedjan Balans som med små resurser i mångt och mycket dominerar den offentliga debatten om styrning av och resurser till välfärdens verksamheter. Det är en verksamhet som helt finansieras av ”frivilliga bidrag från privatpersoner och av vår (väldigt blygsamma) verksamhet som föreläsare inom tankesmedjans områden.”

Ja, spelplanen lutar. Det är uppförsbacke. Använd det till er fördel. Tänk nytt. Var kreativ. Hitta nya intäktskällor. Spelet är bara förlorat om man låter motståndarna definiera reglerna.

Bonus om opinionsläget

Jag fortsätter att hålla ett öga på opinionen denna krigs- och valårsvåren 2022. I veckan kom Ipsos majundersökning.

Ipsos undersökningar presenterar ju inga decimaler utan rundar hela tiden av till heltal, vilket gör att förändringar kan se mer dramatiska ut än vad de är. Men vi ser att Socialdemokraterna åter har en uppåtgående trend jämfört med föregående undersökning. Och DN pekar på att Centerpartiet faktiskt har halverats i opinionen det senaste året. Det handlar ju givetvis om att januariavtalet kraschade och deras agerande i riksdagen. Men man ska nog inte bortse från att Annie Lööf förmodligen är den partiledare som förlorat mest på att Magdalena Andersson leder Socialdemokraterna (och regeringen).

Men det blir ju mer och mer uppenbart att väldigt mycket kommer att avgöras av vilka partier som hamnar på vilken sida om riksdagsspärren. Det breda rödgröna laget får 49 procent medan det blåbruna laget får 48 procent i den här undersökningen.

Det vore ju kul om fler prenumererade på Nyhetsbrevet Sub Rosa. Det gör man här, helt gratis! Och om du gillar nyhetsbrevet får du gärna dela det i sociala medier.

Tips för öga och öra

Tips för öga och öra är förslag på exempelvis artiklar, böcker, musik, TV-serier, filmer och så vidare som jag tycker det är värt att tipsa om. Tanken är väl att det ska vara relativt nya tips. Men det kan lika gärna vara något äldre som jag snubblat över.

Analysera partiernas valresultat med SCB:s nya verktyg — www.scb.se

SCB har satt ihop ett spännande analysverktyg med fakta om resultaten, valdeltagandet och de röstberättigade i samtliga valdistrikt i riksdagsvalet 2018.

Röd och blå-podden — pca.st

Klart lyssningsvärd podd i genren medelålders män pratar med varandra i mikrofon. "Vänsterstatsvetaren" Niklas Altermark och den "liberala nationalekonomen" (han vill tydligen inte etiketteras "höger") Andreas Bergh.

Det var allt för idag. Vi ses nästa vecka. Om det är något är det bara att du höra av dig. Om någon vidarebefordrat nyhetsbrevet till dig går det bra att skriva upp dig här. Dela gärna nyhetsbrevet med vänner och i dina sociala medier.

Äsch, nu har kaffet kallnat!

Fredrik Jansson