⛄ Skulle inte SD smälta bort om de släpptes in i värmen?
Är någon verkligen förvånad över att Tidölaget gör att SD växer? Har borgerligheten reducerats till att bli en SD-klon? Kommer vi någonsin se reformistisk fantasi igen?
God morgon!
Det har gått nästan precis ett år sedan Nyhetsbrevet Sub Rosa flyttade in på Substack. Det var ingen självklarhet. Jag gillade Twitterägda Revue där jag var tidigare. Men eftersom den tjänsten blev ett av de första offren för Elon Musks övertagande var det bara att rycka upp bopålarna och flytta på sig. När man ser till tillströmningen av prenumeranter under det här året så var det ett bra val. Ni är mångdubbelt fler idag än för ett år sedan som läser mina små alster.
Idag är det för övrigt precis två år sedan Pabbi blev en del av vår familj. 🐈⬛
Idag tänkte jag prata lite om inomhusvärme.
Skulle inte SD smälta bort om de släpptes in i värmen?
När Sverigedemokraterna på allvar tog ett steg in på den politiska scenen i och med riksdagsvalet 2010 orsakade det minst sagt en del oro bland de etablerade partierna. Kanske var en del förvånade att de faktiskt lyckats komma in i riksdagen? En del av oss andra var inte så överraskade. Manegen hade redan krattats av regeringar i ett par decennier.
Inledningsvis handlade det mycket om hur man skulle förhålla sig till Sverigedemokraterna. Skulle man debattera med dem? Skulle de ha platser i utskott och nämnder? Hur upprätthåller man rågången till dem? På gatorna samlades tusentals för att manifestera att de gillar olika genom att manifesta att de tyckte samma sak som alla andra som var där. Nämligen att Sverigedemokraterna var skit.
Och 2011 sydde alliansregeringen, som tappat sin majoritet på grund av Sverigedemokraternas inträde, ihop en migrationsöverenskommelse med Miljöpartiet om att underlätta för papperslösa att leva i Sverige. Onekligen en annan tid.
Sedan har utvecklingen spelat Sverigedemokraterna i händerna. Flyktingkrisen 2015 och den eskalerande gängbrottsligheten har fått andra partier att närma sig Sverigedemokraternas positioner med fokus på brutalare språkbruk, enkla lösningar, hårda tag och mer repression. Det har inte funnits tillräckligt med reformistisk fantasi för att se alternativa lösningar på samhällsproblemen. Och mest fantasilösa har Socialdemokraterna varit.
Så att vi efter valet 2022 fick se Tidölaget ta över styret av landet var inte särskilt förvånande. Från en del liberala röster kom budskapet att nu skulle Sverigedemokraterna smälta bort när de fick vara med och styra och ta ansvar för den förda politiken. Det har vi inte sett.
Det vi i stället ser är en regeringspolitik, och tre borgerliga regeringspartier, som i raketfart håller på att sverigedemokratiseras samtidigt som de tre borgerliga partier som faktiskt sitter på regeringstaburetterna sjunker som stenar i opinionen.
Häromdagen publicerades exempelvis en ny opinionsundersökning från Novus i Svenska Dagbladet som visar att de tre regeringspartierna tillsammans bara är marginellt större än nominella stödpartiet Sverigedemokraterna. Och då har både Kristdemokraterna och Liberalerna parkerat långt under spärren. Stödpartiet Sverigedemokraterna växer på bekostnad av regeringspartierna.
Och när Novus för några veckor sedan presenterade en undersökning om vilka partier som anses ha bäst politik i olika sakfrågor var resultatet att inget regeringsparti ansågs vara bäst i någon gren. Det finns inga borgerliga paradgrenar kvar. Allt som återstår är att vara sverigedemokratiska kloner som hoppas på att det räcker för att klamra sig kvar vid taburetterna även efter 2026. Även om allt i så fall tyder på att det är regeringen Åkesson I snarare än regeringen Kristersson II. En sverigedemokratiskt ledd regering med Moderaterna som juniorpartner.
Allt det här borde ju vara goda nyheter för Socialdemokraterna. I den där opinionsundersökningen som kom för några dagar sedan så parkerar man på ett opinionsstöd som ligger 7,5 procentenheter över valresultatet 2022. Och om undersökningen var ett valresultat skulle Sverige ha en socialdemokratiskt ledd regering. Dessutom äger man sju av tio sakområden (på de övriga tre områdena ligger man tvåa).
Men samtidigt står man fortfarande kvar och stampar på ungefär samma plats som man gjorde när jag skrev det där blogginlägget i slutet av september 2006. Vi står fortfarande och stampar i den verklighet som Johanna Lindell och Lisa Pelling beskrev i boken Det svenska missnöjet 2021.
Det missnöje som göder Sverigedemokraterna handlar i väldigt stor utsträckning om att samhället dragit sig tillbaka. Att välfärden upplevs som bristfällig. Att alldeles för många anställningar är otrygga. Att infrastrukturen är eftersatt. Att det går för få bussar. Att polisen inte längre har kapacitet att utreda vardagsbrottslighet. Att den lokala butiken och det lokala myndighetskontoret stängt igen. Och att det kopplas samman med invandring eftersom det är den enda förklaring och lösning som presenteras.
Sverigedemokraterna smälte inte när de fick komma in i värmen eftersom hela det politiska samtalet och alla lösningar på samhällsproblem anpassade sig till dem. Det var inte en ofrånkomlig utveckling att Sverigedemokraterna idag samlar stöd av mer än var femte väljare. Det är ett resultat av att andra politiker har surrat sig vid den normpolitiska och nyliberala masten med ständiga nedskärningar, privatiseringar, och ökad otrygghet.
Om man på allvar är intresserad av att Sverigedemokraterna ska smälta undan är inte lösningen att anpassa sig till dem och släppa in dem i samarbeten. Lösningen är en annan politik. En politik som gör positiv skillnad i människors liv. Men det skulle kräva en reformistisk fantasi vi inte har sett på mycket länge.
Tips för öga och öra
Tips för öga och öra är förslag på exempelvis artiklar, böcker, musik, TV-serier, filmer och så vidare som jag tycker det är värt att tipsa om. Tanken är väl att det ska vara relativt nya tips. Men det kan lika gärna vara något äldre som jag snubblat över.
👂 Kommunalstrejken - när välfärdsarbetarna tog fajten
I ett nytt avsnitt av LO:s arbetarhistoriska podd Vi bygger landet tar man upp Kommunalstrejken 2003. Ett spännande stycke nutidshistoria.
👂 Democracy vs Nationalism
I senaste avsnittet av podden Past Present Future fortsätter statsvetaren och historikern David Runicman sitt samtal med politikteoretikern Lea Ypi om demokratins möjligheter och begränsningar. Austromarxismen nämns.
Det var allt för idag. Vi ses nästa vecka. Om det är något är det bara att du höra av dig. Dela gärna nyhetsbrevet med vänner och i dina sociala medier.
Ska det vara påtår? ☕
Fredrik Jansson