👒 Sjunger partiliberalismen på sista versen?

Beror Liberalernas dåliga opinionsläge på Sverigedemokraterna? Beror det på att Centerpartiet tar liberala röster? Är det inte dags att lägga ner verksamheten?

God morgon!

Vi är inne i juni. Det är sommar! Jag har två och en halv vecka till semester. Peppen! 😎

Idag tänkte jag prata lite om liberalismens kris.

---

Sjunger partiliberalismen på sista versen?

I torsdags kom förrätten till Statistiska centralbyråns stora partisympatiundersökning för maj 2023 som kommer på onsdag. Nämligen en liten titt på hur svenskarna skulle ha röstat om det var val idag (eller egentligen i maj).

Den stora snackisen är givetvis att det går fortsatt bra för Socialdemokraterna i opinionen. Man får 38,9 procent vilket är det bästa resultatet på evigheter. Men jag vet inte om det är så intressant att prata om eftersom det framför allt verkar vara en flykt från något än en längtan till något. Det är ju inte så att Socialdemokraterna har presenterat någon politik som gör att de rusar i opinionen. Man är helt enkelt bara det stora partiet som inte sitter vid makten i en kris och som inte samarbetar med fascister. Gott så. Men det kommer inte vara hållbart på sikt.

I stället tänkte jag vända blicken mot den krisande partiliberalismen. Det finns opinionsbildare på den borgerliga kanten som gärna vill få det samtida politiska slagfältet att vara ett mellan liberaler och konservativa. Jag är inte så säker på det.

Dels för att jag inte tror vi ska räkna bort ett socialistiskt uppsving om de krafter som ska kanalisera ett sådant får ordning på sina trupper och strategier. Men också för att jag verkligen inte ser en seriös liberal kraftsamling i dagens politiska landskap. Vissa liberaler väljer att surra sig till den sverigedemokratiska masten medan andra opponerar mot dessa. Men i slutändan framstår liberalismen som trött och utan egentligt syfte bortom att skjuta spärreld medan plundringen av våra gemensamma tillgångar och försämra villkoren för de som har det sämst pågår.

Det går inte heller så bra för partiliberalismen i opinionen. I ovannämnda majundersökning uppgav endast 3,4 procent att de skulle rösta på Liberalerna om det var val i maj.

Detta väcker givetvis den latenta internkonflikten i det partiet. I en kommentar i Expressen säger riksdagsledamoten Anna Starbrink att ”det är katastrofsiffror. Och det stärker mig i uppfattningen om samarbetet med SD. Jag tycker inte att det är någon bra idé.”

Och det är ju alltid sympatiskt med slitningar i regeringsunderlaget. Men det är å andra sidan inte första gången som Starbrink i ord (men inte i handling) har opponerat mot att hennes parti gått till sängs med Sverigedemokraterna i Tidölaget. Det är väl egentligen inte heller helt korrekt att dessa siffror i sig är ett tecken på att hennes parti gjorde fel val när de började gosa med fascister?

Faktum är att dessa siffror är en del i en lång trend där svenska folket gång på gång har konstaterat att de inte är särskilt intresserade av att rösta på liberalpartisterna. Det har varit en nedåtgående trend som pågått under flera år. Och i jämförelse med undersökningen för ett år sedan har ingenting hänt.

Om man inte själv är liberalpartist så är det svårt att se partiet som något annat än några extra procentenheter som Moderaterna kan lägga till sitt regeringsalternativ om det bara är tillräckligt många moderata sympatisörer som röstar på Liberalerna snarare än det parti de faktiskt föredrar och som sedan kommer sjunka tillbaka i opinionen när det inte är ett val som står på spel. Att det skulle utgöra en politisk kraft i sig själv är mer tveksamt.

Men skulle man inte kunna tänka sig att den här nedgående trenden har att göra med att Centerpartiet har framstått som ett reellt alternativ för liberala väljare? Det kan man säkert säga i viss mån. Centerpartiet har ju gått betydligt bättre i opinionen än Liberalerna de senaste åren. Men om man ser på den senaste undersökningen så är det uppenbart att Centerpartiets vinster inte väger upp Liberalernas förluster. Om det varit val i maj hade det inte ens funnits ett kombinerat utrymme för två liberala partier över riksdagsspärren.

Liberalismen är på tillbakagång. Väljarna ser inte att de har svaren på de frågor man har om samhällsutvecklingen. Under decennier har liberaler pekat ut riktningen för den politiska utvecklingen. Resultatet har blivit att det samhällsgemensamma trasats sönder samtidigt som riskkapitalister skurit guld med smörkniv.

Det här är inte heller bara ett svenskt perspektiv. Som en tanke meddelade de spanska liberalerna i Ciudadanos i veckan att man inte kommer ställa upp i parlamentsvalet i juli efter det att man i stort sett utraderades i de lokala och regionala valen för en vecka sedan. Och det är ett parti som så sent som april 2019 fick 15,9 procent i parlamentsvalet.

---

Tips för öga och öra

Tips för öga och öra är förslag på exempelvis artiklar, böcker, musik, TV-serier, filmer och så vidare som jag tycker det är värt att tipsa om. Tanken är väl att det ska vara relativt nya tips. Men det kan lika gärna vara något äldre som jag snubblat över.

📕 Två frågor Åkesson undviker att svara på

Svenska Dagbladets Torbjörn Nilsson är alltid läsvärd. I veckan skrev han en intressant artikel om att Sverigedemokraterna duckar i privatiseringsfrågorna och visar varför de är världens sämsta nationalistparti.

---

Det var allt för idag. Vi ses nästa vecka. Om det är något är det bara att du höra av dig. Dela gärna nyhetsbrevet med vänner och i dina sociala medier.

Äsch, nu har kaffet blivit kallt. ☕

Fredrik Jansson