đŻ Provisoriska utopier i en dystopisk tid
Varför Àr vÄr tid konservativ? Hur rör vi oss framÄt utan en vision om vart vi ska? Vad ska en socialdemokratisk utopi för vÄr tid vara?
God morgon!
Det hÀr Àr nummer 100 av Nyhetsbrevet Sub Rosa. En jÀkla massa text kan man konstatera att det har blivit. Det Àr dessutom första numret som jag publicerar pÄ Substack efter bytet frÄn TwitterÀgda Revue.
Idag tÀnkte jag prata lite om utopier.
Provisoriska utopier i en dystopisk tid
Vi har precis lĂ€mnat en valrörelse bakom oss. Men om nĂ„gon skulle frĂ„ga mig vad den handlade om och vad partierna egentligen vill med samhĂ€llet skulle jag bli denne svaret skyldig. Vi vet det numerĂ€ra resultatet, vi vet hur mĂ„nga mandat de olika partierna fick. I skrivande stund verkar det ocksĂ„ som om den nya regeringen kommer att vila pĂ„ en riksdagsaxel av moderater och sverigedemokrater. Det Ă€r givetvis obehagligt för den med vĂ€nsterprogressiva vĂ€rderingar. Men vi vet inte vad det kommer innebĂ€ra för politiken den hĂ€r mandatperioden, och vi vet absolut inte vad den hĂ€r typen av majoritetsförhĂ„llandena kommer att innebĂ€ra över en lĂ€ngre period. Ăven om sĂ€kert mĂ„nga ser Ungerns âilliberala demokratiâ torna upp som ett hotfullt Ă„skmoln vid horisonten.
Vi lever i en konservativ tid. Men vÄr tid Àr inte konservativ för att konservativa partier tar plats pÄ regeringstaburetterna. Den Àr inte heller konservativ i meningen att begrepp som församling, flagga och familj har satts mitt i byn. Det finns mycket lite i den politiska debatten och i partiernas praktiska reformförslag som idag syftar till att stÀrka traditionella konservativa vÀrderingar och strukturer. VÄr tid Àr istÀllet konservativ för att det inte finns utrymme att förestÀlla sig en kvalitativt annorlunda samhÀllsordning Àn den vi faktiskt lever i.
Den dominerande samhĂ€llstanken Ă€r idag marknadsdoktrinĂ€r. Vi förvĂ€ntas inte lĂ€ngre engagera oss som medborgare och föreningsmedlemmar. Vi förvĂ€ntas istĂ€llet agera som kunder och solitĂ€rer. Lite hĂ„rdraget skulle man kunna sĂ€ga att vi inte lĂ€ngre försöker pĂ„verka vĂ„ra barns skola tillsammans med andra förĂ€ldrar i dialog med rektor och lĂ€rare. IstĂ€llet förvĂ€ntas vi genom skolval byta skola om betygen inte Ă€r tillfredstĂ€llande. Vi engagerar oss inte lĂ€ngre i vĂ„ra barns idrottsföreningar. IstĂ€llet gĂ„r vi till en annan klubb om vĂ„rt barn inte fĂ„r spela anfallare. Det som borde vara en frĂ„ga om mellanmĂ€nskliga relationer har reducerats till val av butik, och det har försvagat vĂ„r förmĂ„ga till kollektiv handling och fantasi.Â
Och kanske Àr det den hÀr marknadsdoktrinÀra dystopin som stÀller sig i vÀgen för socialdemokratin nÀr det ska formuleras visioner för framtiden. För den brist pÄ visioner som absolut finns pÄ höger planhalva finns i minst lika hög utstrÀckning pÄ den vÀnstra planhalvan. Som exempel skulle vi kunna lyfta frÄgan om kÀrnkraftens vara eller icke vara som dök upp i valrörelsen. Under lÄng tid har Socialdemokraterna skjutit frÄgan Ät sidan genom att hÀvda att marknaden inte vill ha den. Det finnas massvis av samhÀllsekonomiska och ideologiska skÀl till att inte vilja ha kÀrnkraftsproduktion i Sverige. Precis som det finns skÀl för det motsatta. Men varför Àr det sjÀlvklart för ett socialdemokratiskt parti att en viss typ av energiproduktion ska vara en frÄga som hÀnskjuts till en mytologisk marknad? Det Àr en frÄga som ingen riktigt verkar kunna svara pÄ.
Den socialdemokratiske finansministern och ideologen Ernst Wigforss (1881â1977) var nĂ„gon som tĂ€nkte mycket pĂ„ hur den demokratisk socialistiska idĂ©n och utvecklingen skulle ges en praktisk och konkret form. Som ett led i detta formulerade han tanken om provisoriska utopier, konkreta mĂ„l som ligger bortom dagspolitikens hanterande av kriser, men hitom ett socialistiskt slutmĂ„l. Hur vill vi att samhĂ€llet ska se ut om 15â20 Ă„r? I efterdyningarna av riksdagsvalet 1958 skrev han debattboken âKan dödlĂ€get brytas?â (1959) och i en passage formulerar han vad han menade med provisoriska utopier, nĂ€mligen att
âdagspolitiken behöver sĂ€ttas in i ett lĂ€ngre syftande sammanhang. [âŠ] Vad sĂ„vĂ€l meningsfrĂ€nder som motstĂ„ndare med skĂ€l kan önska, Ă€r inte beskrivningar pĂ„ ett tĂ€nkbart idealsamhĂ€lle, dĂ€remot en utformning sĂ„ konkret som möjligt av de mĂ„l som partiet med stöd av en otvetydig folkmajoritet utan dröjsmĂ„l skulle börja arbetet med att förverkliga.â
Det var sannolikt ingen slump att Wigforss lyfte frÄgan om provisoriska utopier i slutet av det 1950-tal som vi idag kopplar till den lÄnga framgÄngsrika efterkrigsperioden. Liksom dagens socialdemokrati prÀglades den tidens socialdemokrater av en viss visionslöshet. De flesta av de stora striderna verkade avklarade och för mÄnga socialdemokratiska företrÀdare kvarstod bara att förvalta samförstÄndsandans demokratiska vÀlfÀrdskapitalism. Herbert Tingsten, legendarisk chefredaktör pÄ liberala Dagens Nyheter skrev uppskattande om ideologiernas död. Och fram till hösten 1957 hade Socialdemokraterna suttit i en sexÄrig regeringskoalition med Bondeförbundet innan skilda Äsikter om man skulle tolka folkomröstningen om allmÀn tjÀnstepension ledde till bönderna lÀmnade regeringen.
Dagens socialdemokrater har inte lyxen att som 1958 stÄ som segrare i ett val dÀr man ocksÄ burits fram av en i breda folklager populÀr vÀlfÀrdsreform. Valet 2022 var Socialdemokraternas nÀst sÀmsta val i demokratisk tid. Att resultatet var aningen bÀttre Àn 2018 Ärs bottenrekord borde vara en klen tröst för partimedlemmarna om de samtidigt lyfter blicken och konstaterar att de senaste fem valen har varit partiets fem sÀmsta val sedan allmÀn och lika röstrÀtt infördes i Sverige.
Men samtidigt finns likheter. DÄ liksom nu Àr det en brytningstid dÀr socialdemokratin kan kasta av sig det centerpartistiska oket och formulera en egen vision för framtiden.
Den provisoriska utopi som Tage Erlander, Olof Palme med flera formulerade för sin framtid blev det starka samhÀllet. Det var nu vi sÄg den stora utbyggnaden av vÀlfÀrden i offentlig regi. Det Àr nu vi sÄg den stora utvidgningen av den högre utbildningen. Det Àr nu vi sÄg ett explosionsartat bostadsbyggande inom ramen för miljonprogrammet. Det Àr nu vi fick utbyggd barnomsorg. Det Àr nu kvinnorna pÄ allvar börja kliva ut pÄ arbetsmarknaden.
Men Àven om Wigforss skrev om provisoriska utopier pÄ 1950-talet sÄ var dess inneboende idé knappast en nyhet för socialdemokratin.
NÀr det socialdemokratiska partiet bildades 1889 var det givetvis ett socialistiskt parti som bildades. Man sÄg ett avskaffande av kapitalismen nÄgonstans i framtiden. Men man tog ocksÄ stÀllning för allmÀn röstrÀtt och Ättatimmarsarbetsdag. Idag kan det ses som mÄttliga krav. Men dÄ skulle man ha kunnat kalla det en provisorisk utopi. Det tog 30 Är innan riksdagen fattade beslut i dessa frÄgor.
Och nÀr Per Albin Hansson höll sitt folkhemstal i riksdagen 1928 var det inte ett klart fastlagt program. Men det var en vision som gav stadga Ät Ernst Wigforss krispolitik och Gustav Möllers socialpolitik. Sverige förÀndrades snabbt under de följande decennierna.
Det Àr inte sjÀlvklart vad en provisorisk utopi för vÄr tid ska vara. Det borde som alltid vara en frÄga för rörelsen att diskutera pÄ ett öppet och prövande sÀtt. Men vi kan konstatera att det nog har saknats en socialdemokratisk provisorisk utopi sedan det starka samhÀllet började krackelera pÄ 1970- och 80-talen.
Vad det beror pÄ kan man tvista om. MÄnga till vÀnster brukar hÀvda att det har att göra med nyliberalismen. Att nÀringslivet gick pÄ ideologisk offensiv och finansierade tankesmedjor som Timbro och att ledande socialdemokrater, framför allt den sÄ kallade kanslihushögern vek ned sig för de nya marknadsliberala tankarna. Det Àr sannolikt inte hela sanningen. Men vi kan konstatera att socialdemokratin dÀr nÄgonstans förlorade det man brukar kalla problemformuleringsprivilegiet. Det var inte lÀngre sjÀlvklart att det var arbetarrörelsen som satte dagordningen.
Det innebÀr inte att det saknats uppslag under decennierna som gÄtt sedan dess som skulle kunna ha varit embryon till nya provisoriska utopier för socialdemokratin.
NÀr 1970-talets strukturomvandlingar och kriser slog mot det starka samhÀllet formulerades ocksÄ en vÀnsterkritik i form av gröna vÄgen, kÀrnkraftsmotstÄnd och ideologiska diskussioner om medborgarnas och arbetarnas ökade inflytande över samhÀllet genom sjÀlvförvaltning.
PÄ 1980-talet utvecklade fackförbundet Metall idéer om det goda arbetet dÀr trygghet, utveckling och medinflytande fanns i centrum.
PÄ 1990-talet började Göran Persson tala om det gröna folkhemmet dÀr vÀlfÀrdssamhÀllet skulle giftas samman med en hÄllbar grön omstÀllning för att möta de existentiella hot som klimatkris och miljöförstöring stÀller oss inför.
Inget av det hÀr blev fullt ut den provisoriska utopi som socialdemokratin behövt. Men i allt det hÀr finns det idéer som skulle kunna vara en del av en provisorisk utopi för en socialdemokrati i vÄr tid. Det kanske till och med Àr sÄ att det fanns nÄgot i de dÀr talepunkterna som Magdalena Andersson har upprepat in absurdum sedan partikongressen 2021: att vÀnda pÄ varje sten för att bryta segregationen och stoppa gÀngen; att ta tillbaka den demokratiska kontrollen över vÀlfÀrden; och att leda klimatomstÀllningen och skapa nya gröna jobb.
Men dĂ„ mĂ„ste talepunkterna knytas samman och fyllas med liv och konkreta reformförslag som mĂ€nniskor mĂ€rker i sin vardag, pĂ„ sitt arbete, i sitt bostadsomrĂ„de. Om Tage Erlander pĂ„ sin tid talade om âde stigande förvĂ€ntningarnas missnöjeâ sĂ„ kan vi konstatera att vi idag bara har förvĂ€ntningar pĂ„ ett stigande missnöje.
Och vi har ett utbrett missnöje i Sverige idag. NĂ€r Johanna Lindell och Lisa Pelling tillsammans med sina medarbetare reste runt i Sverige och gjorde intervjuer för boken âDet svenska missnöjetâ (2021) besökte de delar av landet dĂ€r mĂ€nniskor kunde tĂ€nkas vara extra missnöjda med samhĂ€llsutvecklingen. Platser dĂ€r man har kortare utbildning och lĂ€gre inkomster Ă€n genomsnittssvensken, och dĂ€r en högre andel hade röstat pĂ„ Sverigedemokraterna i föregĂ„ende val. Man knackade pĂ„ hos vanliga mĂ€nniskor för att frĂ„ga dem om vad man uppfattade som bra och dĂ„ligt i samhĂ€llet.
Om det finns en kÀrna i boken sÄ Àr det att de mÀnniskor som öppnade dörren och svarade pÄ frÄgorna ofta var missnöjda med att samhÀllet har dragit sig tillbaka. De enda jobb som finns att fÄ Àr tidsbegrÀnsade anstÀllningar i omsorgen. Den lokala affÀren har slagit igen. Det lokala bankkontoret Àr borta. Detsamma gÀller statliga myndigheter som polis, FörsÀkringskassan och Arbetsförmedlingen. Det Àr svÄrt att fÄ tid pÄ vÄrdcentralen och bussarna gÄr för sÀllan. VÀgunderhÄllet Àr eftersatt. Och orsaken till allt detta anses vara kopplat till invandring.
I det hÀr missnöjet ser vi en splittring mellan centrum och periferi. Och dÄ handlar det inte bara om stad kontra land. Vi talar ocksÄ om tÀtort kontra landsbygd, och innerstad kontra villaomrÄden kontra höghusförorter. Vissa har fÄtt det vÀldigt mycket bÀttre. Och i dessa omrÄden gjorde Socialdemokraterna ovanligt starka valresultat. Men vÀldigt mÄnga upplever att samhÀllet Àr pÄ vÀg Ät fel hÄll. Och i dessa omrÄden vÀnder sig vÀljarna i allt större utstrÀckning bort frÄn socialdemokratin. De vÀljer att rösta pÄ partier som Sverigedemokraterna och Nyans. Eller sÄ vÀljer de helt enkelt att inte rösta alls.
Vi som socialdemokrater mÄste hantera och rÄda bot pÄ det hÀr missnöjet. Vi mÄste göra det för att vi tror pÄ ett samhÀlle som hÄller samman, men vi mÄste ocksÄ göra det eftersom det i stor utstrÀckning faktiskt Àr de grupper som fortfarande Àr vÄra kÀrnvÀljare som kÀnner missnöjet.
Men dÄ duger det inte heller att bedriva valrörelse som om man bedrev en amerikansk presidentvalrörelse. Det duger inte att spela oavgjort pÄ högerns planhalva om man tappar bollen pÄ den egna planhalvan. Förutom att socialdemokratin misslyckades med att sÀtta de dÀr talepunkterna frÄn kongressen högst pÄ agendan i valrörelsen misslyckades man med att lyfta fram de reformer man faktiskt lyckades genomföra under förra mandatperioden: omstÀllningsstödet för den som Àr mitt i arbetslivet och vill bredda sin kompetens; och den höjda garantipensionen som ger mÄnga lÄginkomsttagare en nÄgot tryggare Älderdom.
Socialdemokratin behöver en provisorisk utopi. Och den mÄste fyllas med konkreta finansierade reformer som syftar till att nÄ den. Det kan verka som en i det nÀrmaste omöjlig uppgift nÀr man ser den tid vi lever i. Tage Erlander och Olof Palme satt ju pÄ sin tid pÄ ett enormt mycket starkare mandat Àn vad nÄgon idag kan vÄga hoppas pÄ. Men dÄ glömmer man bort att de verkade i en tid dÄ stora delar av Europa faktiskt levde under diktatur. DÄ glömmer man bort att Hjalmar Branting och Axel Danielsson verkade i en tid dÄ den parlamentariska demokratin fortfarande lÄg lÄngt in i framtiden. DÄ glömmer man bort att Per Albin Hansson, Gustav Möller och Ernst Wigforss verkade i en tid dÄ den stora depressionen slagit klorna i samhÀllet och fascismen var pÄ framvÀxt i Europa.
Det Àr fullt möjligt att socialdemokratin lyckas hanka sig kvar runt 30 procent i valen 2026 och 2030 Àven utan en provisorisk utopi. Kanske pÄ grund av att man i valrörelsen framstÄr som mer regeringsduglig Àn alternativet? Kanske för att man faktiskt fÄr genomslag för ett enstaka reformförslag à la maxtaxan 1998?
Men om socialdemokratin vill vara nÄgot mer Àn ett parti som ibland fÄr sitta i regering, och ibland lyckas lappa och laga i de vÀlfÀrdsreformer som föregÄende generationer med skiftande framgÄng bÄde sytt ihop och rivit upp, mÄste man vara nÄgot mer.
Den stora frÄgan Àr bara vad den provisoriska utopin ska vara?
Tips för öra och öga
Tips för öga och öra Àr förslag pÄ exempelvis artiklar, böcker, musik, TV-serier, filmer och sÄ vidare som jag tycker det Àr vÀrt att tipsa om. Tanken Àr vÀl att det ska vara relativt nya tips. Men det kan lika gÀrna vara nÄgot Àldre som jag snubblat över.
Talking Strategy, Making History - Undemocratic socialism: when does it become a cult
Daraka Larimore-Hall och Dick Flacks diskuterar odemokratisk socialism i sin podd och frÄgar sig hur demokratiska socialister ska förhÄlla sig till den:
Social Europe, the Road not Taken: The Left and European Integration in the Long 1970s
En fÀrsk nedladdningsbar bok frÄn Oxford University Press av Aurélie Dianara Andry om den europeiska vÀnsterns försök att skapa en alternativ europeisk integration under 1970-talet.
Defensivt spel pĂ„ högerns planhalva â dĂ€rför förlorade Socialdemokraterna valet 2022Â
Tankesmedjan Katalys har slÀppt sin valanalys. Skriven av Enna Gerin och Lina Stenberg.
Det var allt för idag. Vi ses nÀsta vecka. Om det Àr nÄgot Àr det bara att du höra av dig. Dela gÀrna nyhetsbrevet med vÀnner och i dina sociala medier.
Ska det vara en kopp till?
Fredrik Jansson