Opinionsbildning är inte manna från himlen
Om du gillar nyhetsbrevet får du hemskt gärna dela det i dina sociala medier. Antingen genom att använda ikonerna längst ner i nyhetsbrevet eller genom att klicka på “View online” här över och sedan använda ikonerna till höger på sidan.
God morgon!
Jag vet inte om ni lagt märke till det, men det har ägt rum ett litet val i USA nu i veckan. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om det som du inte har redan har läst i hundra andra analyser.
För någon månad sedan skrev jag att vi nog trots allt skulle få stålsätta oss för ytterligare en mandatperiod med Donald Trump och att "hela den kaossituation som är samtiden gynnar inte en etablissemangspolitiker som Biden". Så blev det inte. Efter några dagar av rösträknande och nagelbitande snäva majoriteter i avgörande delstater verkar det som att Joe Biden fick ihop tillräckligt många elektorsröster för att bli USA:s nästa president.
Här i Sverige har avtalsrörelsen kommit igång på allvar. Facken i industrin har kommit överens med Industriföretagen om det så kallade märket. Kommunal har tecknat ett riktigt bra (och arbetsmarknadens största) avtal med Sveriges kommuner och regioner (SKR) och de kommunala bolagens arbetsgivarorganisation Sobona. Med det som utgångspunkt måste man ändå säga att den svenska modellen lever och har hälsan.
Men den här avtalsrörelsen är långt ifrån över och fackförbunden Handels, och Hotell och Restaurang har redan varslat om strejk eftersom arbetsgivarsidan inte har velat uppfylla den låglönesatsning som ingick i industrins märke eller öka tryggheten på arbetsmarknaden. Och det är nog lite som tyder på att det kommer vara de sista varslen om konflikt vi ser den här hösten.
Men idag tänkte jag prata om vänstern och opinionsbildningen.
Opinionsbildning är inte manna från himlen
I veckan avslöjade Expressen att ytterligare ett projekt för nätbaserad högerorienterad opinionsbildning är på väg att sjösättas med en ekonomisk grundplåt på 50 miljoner kronor. Enligt tidningen är det de konservativa opinionsbildarna Paulina Neuding och Thomas Gür som ska hålla i trådarna, samtidigt som Kristdemokraternas presschef Per Gudmundson (tidigare ledarskribent på Svenska Dagbladet) och Carolin Dahlman som fram till nyligen var politisk redaktör på Kristianstadsbladet har knutits till projektet. Finansiärerna är som vanligt hemliga.
Till att börja med måste jag ju konstatera att den knapphändiga informationen låter väldigt mycket som när nättidningen Kvartal lanserades 2016. Dels är det delvis samma personer som är inblandade i lanseringen (och de tillhör alla samma typ av borgerliga idéströmning), och dels med tanke på de hemliga finansiärerna. Den gången lär det dock ”bara” ha handlat om 15 miljoner kronor. Det är ju inte utan att jag undrar om det är samma finansiärer som av någon anledning inte varit nöjd med utväxlingen av satsningen på Kvartal?
Den här typen av lanseringar (liksom alla de opinionsbildarprojekt som olika sverigedemokrater lanserat) rör alltid upp oro bland mediemänniskor med vänsterprofil. Ytterligare en tegelsten som läggs till på högerns hegemoniska åsiktsmur. Och som ett brev på posten kommer den anklagande frågan:
”Vad gör LO (och Socialdemokraterna) för att finansiera motsvarande projekt till vänster?”
Det konstiga med den typen av frågor är att de aldrig tar sitt avstamp i reella projekt som behöver finansiering (om man bortser från den decenniegamla diskussionen om i vilken utsträckning det var möjligt att hålla liv i ofta små socialdemokratiska dagstidningar som hade svårt att gå runt ekonomiskt och nå ut särskilt brett). Det är snarare så att det verkar handla om att någon annan ska finansiera vad som helst (och eventuellt anställa mediemänniskor med vänsterprofil).
Och då kan man också som parantes påpeka att LO och LO-förbunden har finansierat och finansierar flera opinionsbildande projekt. Där har vi tankesmedjor/opinionsbildande sfärer som Tiden (finansieras till stor del av LO), Katalys (finansieras av LO-förbunden i 6F), Arenagruppen (finansieras i stor utsträckning genom abonnemang från LO-förbund). Vi ser mer eller mindre framgångsrika mediesatsningar som fackföreningspressen, Arbetet (LO:s tidning som går ut till alla förtroendevalda i LO-förbunden) och Politism (numera nedlagd opinionsbildande sajt som finansierades av LO och Kommunal). Om man vill att det ska göras mer få man nog komma med en riktigt bra idé.
Men det är inte bara en fråga om att det ofta är oklart vad som ska finansieras. Det är också oklart varför det med självklarhet är undersköterskor och byggnadsarbetares medlemsavgifter som ska vara finansieringskälla. Det är ju inte så att de resurser som LO och de olika LO-förbunden har är något annat än de pengar vanliga medlemmar i facket betalar in i fackföreningsavgift varje månad. Och när man ska ranka allt det som dessa medlemsavgifter ska räcka till så kommer sannolikt inte oprövade opinionsbildningsprojekt högst på listan.
Vid sidan av kraven på att LO (och förbunden) ska finansiera opinionsbildningen har vi diskussionen om presstödet. Det har varit helt avgörande för att de socialdemokratiska dagstidningarna (eller i allt större utsträckning de lokala socialdemokratiska ledarsidorna) har överlevt i någon mån. Om än ofta ägda av den större borgerliga tidningen.
Men vi har också en mängd mindre veckotidningar med vänsterprofil – exempelvis ETC, Arbetaren, Internationalen, Aktuellt i Politiken – som med olika framgång lyckats samla ihop tillräckligt många prenumeranter för att uppbära presstöd (minst 1500 prenumeranter).
Frågan när det gäller presstödet är i vilken utsträckning det på allvar har hjälpt till att stärka opinionsbildningen från vänster? I stor utsträckning verkar produkten som sådan vara ganska oattraktiv ens för de som borde vara klart intresserade av opinionsbildning från vänster. Många tidningar verkar ha svårt att ta sig över gränsen organiskt och det är inte ovanligt med mer eller mindre desperata kampanjer för att säkra presstöd för det kommande året.
Vi kan ta Vänsterpartiet närstående veckotidningen Flamman som exempel. Det är en tidning som enligt egen uppgift har en upplaga på 3 400 exemplar och som återkommande har varit tvungna skramla ihop tillräckligt med prenumeranter för att komma över gränsen för presstöd.
Men samtidigt har Vänsterpartiet ungefär 25 000 medlemmar. Om hälften av dessa prenumererade på Flamman skulle man ha en ganska stabil bas för opinionsbildning från vänster. Om varje medlem i Vänsterpartiet istället bidrog med 50 kronor i månaden skulle man kunna lägga grundplåten till vänstervarianten av Kvartal varje år. Och om inte Vänsterpartiets medlemmar skulle vara intresserade av att finansiera vänsterprojekt, vilka ska då vara det?
Om vi tittar på den opinionsbildande verksamheten till höger så är många till vänster fast i bilden att Svenskt Näringsliv skjuter in enorma summor i opinionsbildning (Timbro och så vidare). I den bilden passar också de inledande exemplen i den här texten. Det passar in i föreställningen att motståndarna är kapitalister i cylinderhatt och med djupa fickor. Det är inte helt osant.
Men om vi tittar på flera av de opinionsbildande projekt som genomförts på högerkanten under de senaste åren ser vi också något annat. Dels handlar det om swish-journalister som Joakim Lamotte och de plattformar som är en del av Sverigedemokraternas infrastruktur och som fått en enorm räckvidd. Dessa verkar inte ha några jättelika donationer i botten. Det handlar snarare om att man har tillräckligt många aktivister som anser att det är tillräckligt viktigt att stödja.
Dels har vi också flera bokprojekt som finansierats genom crowdfunding de senaste åren. Ekonomen Tino Sanandaji har samlat in flera miljoner kronor de senaste åren för att skriva sina böcker. Ledarskribenten Ivar Arpi samlade in över 700 000 kronor för att skriva sin bok om ”genusideologin”. Teologen och debattören Ann Heberlein lär ha samlat ihop över en miljon kronor för ett bokprojekt. Även mer nyliberala borgerliga debattörer som Johan Norberg och Fredrik Segerstedt har dragit in hundratusentals kronor för sina skrivprojekt.
Invändningarna från vänster till det här brukar vara mindre bra. En invändning är att som sagt att de som är höger är rika och de som är vänster är fattiga. Och att de tidigare därför kan finansiera mycket mer än de senare. Det är ju givetvis trams. Dels för att det inte är så att människor som står till vänster saknar inkomster, och dels för att den största delen av de som deltar i crowdfunding av exempelvis de nämnda böckerna går in med tresiffriga belopp. Det är sällan miljonärer som slänger in summor som motsvarar vanligt folks årslöner i projekten. Det är många vanliga högeraktivister som bidrar med lite vardera.
Det här kan givetvis vänsteraktivister också göra. Det är ju inte så att det är svårare att swisha en hundring, stödja ett poddprojekt på Paetron eller crowdfunda ett bokprojekt på Kickstarter om man är socialist än om man är borgerlig. Det är inte så att vara en folkrörelse med självklarhet innebär att man använder någon central kassa för att finansiera aktivitet. En folkrörelse måste rimligen handla om att folk sätter sig i rörelse och gör saker.
Det för mig till vad jag anser är det största problemet med opinionsbildning till vänster, det skapas inte tillräckligt många projekt underifrån. För något decennium sedan fanns det en ganska vildvuxen djungel av politiska bloggar till vänster. När bloggosfären dog sotdöden fanns det inget som ersatte det.
Jag tror inte det är självklart att det måste vara så. Jag skulle kunna tänka sig mer uppstrukturerade gruppbloggar där samarbetande skribenter ser till att det kontinuerligt publiceras nya texter. Jag skulle kunna tänka mig flera poddar som var mer uttalat vänster. Jag skulle kunna tänka mig att fler böcker skulle kunna crowdfundas. Jag skulle kunna tänka mig att fler startar nyhetsbrev som det här.
Det är inget som kostar enorma summor att starta upp. Men det är projekt som sedan kan monetariseras genom prenumerationer eller kanske stödjas ekonomiskt av större organisationer som exempelvis fackföreningar när de byggt upp en bas av engagerade mottagare. Då finns det åtminstone något att förhålla sig till. Varken opinionsbildning eller finansiering av opinionsbildning är något som faller som manna från himlen. Det kräver engagemang av människor som tycker att opinionsbildning är viktigt för att förändra samhället. Folk till höger verkar tycka det. Frågan är om folk till vänster tycker det?
Tips för öga och öra
Tips för öga och öra är förslag på exempelvis artiklar, böcker, musik, TV-serier, filmer och så vidare som jag tycker det är värt att tipsa om. Tanken är väl att det ska vara relativt nya tips. Men det kan lika gärna vara något äldre som jag snubblat över.
Jag har inte hunnit läsa Martin Hägglunds Vårt enda liv. Sekulär tro och andlig frihet än. Men jag ser fram emot att göra det eftersom jag tycker han verkar föra en intressant diskussion om demokratisk socialism. I den här "understreckaren" i Svenska Dagbladet är inte statsvetaren Bo Rothstein nådig mot Hägglunds ideologibygge. Rothstein har en tendens att vara onödigt raljant mot de han går i polemik med. Inte minst om personen ifråga råkar vara humanist. Men samtidigt är Rothstein en av få i vår samtid som på allvar funderar på hur ett demokratiskt socialistiskt samhälle skulle kunna se ut i verkligheten. Det kan jag tycka är väldigt uppfriskande. Artikeln är tyvärr låst.
Här är ännu en kritik av Martin Hägglunds Vårt enda liv. Sekulär tro och andlig frihet. Den här gången av filosofen Torbjörn Tännsjö. Jag har som sagt inte läst Hägglunds bok än. Och oavsett vad jag kan tänkas tycka om den tycker jag att det är intressant att den faktiskt skapat en diskussion bland intellektuellt lagda socialister (som både Tännsjö och Rothstein måste räknas som) om de former som ett demokratiskt socialistiskt samhälle skulle kunna tänkas ha. Det var länge sedan det förekom en sådan debatt inom vänstern.
Det var allt för den här gången. Men om du gillade vad du läst (eller åtminstone tyckte att det var intressant) får du gärna dela nyhetsbrevet på sociala medier eller vidarebefordra det till någon vän som kan tänkas uppskatta det (och om du har fått det vidarebefordrat till dig kan du kan skriva upp dig på den här länken så du i fortsättningen får Nyhetsbrevet Sub Rosa direkt i mejlkorgen).
Det går givetvis också bra att återkoppla till mig genom att svara på mejlet. Vi ses om en vecka.
Äsch, nu blev kaffet kallt.
Fredrik Jansson