Olof Palme för en annan tid
Varför har Olof Palme åter hamnat i skymundan? Vad är skillnaden mellan hans och vår tid? Vad kan vi lära av Olof Palme?
God morgon!
Som ni ser har nyhetsbrevet ändrat lite utseende (igen). Det är egentligen ingenting jag efterfrågade. Men Revue gjorde en del förändringar som innebar att jag behövde tillverka en "header" med nyhetsbrevets namn. I den nya default-versionen fanns mitt namn (och Twitter-adress), men inte namnet på nyhetsbrevet. Och det fungerar ju inte.
Jag gillade egentligen att det fanns ett porträtt på mig och en beskrivning av nyhetsbrevet längst upp (nu finns det längst ner istället). Det här känns lite anonymt. Vi får se hur länge det ser ut så här. Det här med en logga är ju seriösa grejer.
Sportlovsveckan går mot hur som helst mot sitt slut. Det var ju ganska värdelöst att det sammanföll med slaskets återkomst. Ett lov som en gång kom till för att minska kostnaderna för att värma upp skolor under årets kallaste period ska vara snöigt och kallt. Och även om jag älskar mina barn ska det bli lite skönt att slippa ha dem hemma när jag själv måste jobba där. Men om vårvädret håller i sig nu under veckan kan det kanske bli lite lättare att leva igen.
Idag tänkte jag prata om arvet efter Olof Palme.
Olof Palme för en annan tid
Idag är det 35 år sedan Olof Palme mördades. I somras valde polisens Palmegrupp att peka ut den så kallade Skandiamannen som gärningsman. Om det kan man tycka olika. Personligen tycker jag nog att indicierna verkar rimliga. Om vi lägger alla konspirationsteorier åt sidan vill säga, och stället accepterar att Palme mördades av en (småberusad?) Täbymoderat med bekräftelsebehov och en stor jäkla revolver i rockfickan som råkade springa på paret Palme när han kom ut från jobbet. Men jag misstänker att vi kommer få dras med spekulationer, konspirationer och privatspanare även i framtiden.
Men det skulle vara skönt om vi kunde lägga mördarjakten bakom oss och istället fundera på vilket arv politikern Olof Palme lämnade efter sig. Under lång tid var han inte annat än just mordoffret. Göran Persson nämnde honom knappt i sin självbiografi, Min väg, mina val (2007). Detta trots att han suttit i såväl SSU:s förbundsstyrelse som varit riksdagsledamot och kommunalråd under Palmes tid som socialdemokratisk partiledare. Det är som om minnet av Olof Palme skavde mot 1990-talets budgetsaneringar. Han kunde inte åberopas för att försvara nedskärningar och bortförklara massarbetslösheten.
Sedan dök han upp igen. Under några år kom biografierna slag i slag. Dokumentärer spelades in. Han lånades in som citat i tal eller texter. Han blev någon att använda som ideologisk hävstång under de borgerliga regeringsåren. Någon att ta spjärn emot.
Men kanske har han sjunkit undan igen? När jag skriver det här märker jag att det inte alls är lika vanligt att hänvisa till Olof Palme idag som det var för ett decennium sedan. Kanske är det inte oproblematiskt att åkalla honom i en tid som präglats så mycket av hårda tag, kriminal- och migrationspolitik? Kanske är det så att modernisten, den internationella solidaristen och kulturradikalen Olof Palme är svår att passa in i viljan att tränga in socialdemokratin i det vänsterkonservativa fältet som så ofta får utgöra spelplan för socialdemokratisk idédiskussion idag.
Frågan är då vad vi ska göra med arvet efter Olof Palme så här 35 år efter hans död?
Det är ju trots allt så att politikern Olof Palme var verksam i en helt annan tid än den vi lever i. En tid med (åtminstone under hans första två decennier i politiken) en väldigt kraftig ekonomisk tillväxt. Men också en speciell tid med ett nationellt kapital och en välorganiserad arbetarrörelse som balanserade varandra och där den senare kunde tvinga den tidigare till eftergifter utan att för den saks skull ha kraft nog att välta kapitalismen över ända.
En tid som präglades av välfärdens utbyggnad, minskade klassklyftor, ökad jämställdhet mellan könen, solidaritet med jordens fördömda. Det var inte bara tomma ord, bakbundna av budgetregler och en allt mer globaliserad kapitalism. Det var reell politik.
Det maktförhållande som rådde mellan arbete och kapital under efterkrigstiden har sedan många år – förmodligen redan under Palmes dagar – eroderat i och med att kapitalet har globaliserats samtidigt som arbetarrörelsen mindre välorganiserad än förr står och stampar på den nationella arenan.
Om man ska vara ”demokratisk socialist med stolthet och glädje” idag och imorgon måste man förhålla sig till samtiden. Olof Palme och hans tid kommer inte tillbaka. Förutsättningarna har förändrats och vad som än sker kommer det inte innebära samma sak som när efterkrigstidens välfärdsstat byggdes upp.
Det måste innebär en utökad transnationell organisering i form av koncernfackligt samarbete, utbyten mellan politiska partier även på gräsrotsnivå och internationella kampanjer för att försöka kontra det globala kapitalets starkare position.
Men det måste också innebär att man använder den makt som trots allt fortfarande finns kvar på lokal och nationell nivå. I Sverige borde det innebära att man försöker begränsa den profitdrivna välfärden, new public managements företagsekonomiska styrning av den gemensamma sektorn och att kort sagt återerövra medborgarskapet och fördjupa demokratin på kundtänkandets bekostnad.
Det är kanske det som är arvet efter Olof Palme som är värt att bevara. Att stå upp för vad man tror på och utifrån den verklighet vi verkar i sträva efter att genomföra en praktisk reformism som syftar till ökad jämlikhet i samhället.
När vi lever i en tid då ”Kentucky Fried Children” inte bara är en framtidsdystopi utan en faktisk verklighet kan det kännas både oerhört svårt och oerhört viktigt.
Tips för öga och öra
Tips för öga och öra är förslag på exempelvis artiklar, böcker, musik, TV-serier, filmer och så vidare som jag tycker det är värt att tipsa om. Tanken är väl att det ska vara relativt nya tips. Men det kan lika gärna vara något äldre som jag snubblat över.
Intressant intervju med politikanalytikern David Shor om varför Bernie Sanders förlorade, varför spansktalande väljare rör sig mot Republikanerna, vilka frågor Demokraterna borde fokusera på, och mycket annat. Det finns mycket matnyttigt även i ett svenskt perspektiv. I länken (som går till Noah Smiths nyhetsbrev) finns det även en länk till en lång och intressant intervju med Shor i New York Magazines Intelligencer om du får blodad tand.
Intressant avsnitt av BBC:s poddcast Analysis som diskuterar Labour (och vänsterns) förhållande till patriotism. Det handlar om George Orwell och Jeremy Corbyn, kampen mot fascism och byggandet av välfärdsstat. Jag länkar till Acast eftersom det är det poddverktyg jag använder. Men den finns säkert där poddar finns.
Det var allt för idag. Vi ses nästa vecka. Om det är något är det bara att du höra av dig. Dela gärna nyhetsbrevet i dina sociala medier.
Påtår?
Fredrik Jansson