🥀 Medlemskapets värde?

Varför lämnar socialdemokrater Socialdemokraterna? Har de senaste mandatperioderna varit demoraliserande? Vilket inflytande ger egentligen ett partimedlemskap?

---

God morgon!

I fredags fyllde jag år. Man blir ju inte yngre. Sedan sist har även de matematiska chanserna för mitt Bajen att ta SM-guld försvunnit. Nu ska vi bara se till att säkra en europaplats. Nästa år då jävlar...

Idag ska jag prata om det här att vara medlem i ett parti.

Medlemskapets värde?

Det kan verka som om den här texten är skriven som en kommentar till Magdalena Anderssons intervju i Expressen tidigare i veckan. Och så kan man säkert läsa den. Texten var dock färdigskriven innan intervjun publicerades.

Många av oss som är mer eller mindre aktiva i socialdemokratin har under de senaste åren sett hur vänner och bekanta runt omkring oss har dragit sig bort från Socialdemokraterna. En del gör det med buller och bång, de meddelar i debattartiklar eller inlägg på sociala medier att de lämnat partiet. Andra slutar mer tystlåtet att betala medlemsavgiften och försvinner på så sätt ur rullorna. Ytterligare en del är väl ungefär som jag. Vi blir kvar som medlemmar, men slutar vara förtroendevalda, slutar gå på partimöten och slutar engagera oss i valrörelser och utåtriktade kampanjer.

Gemensamt brukar ofta vara att man inte söker sig till andra partier. Man identifierar sig ofta fortfarande som socialdemokrater. Även om man inte alltid röstar på Socialdemokraterna.

Alla är ju inte heller lika. En del har bara varit in och vänt i partigemenskapen innan de inser att partimedlemskapet inte var för dem. Andra är mer eller mindre uppväxta i partiet. De hade kanske familj som var medlemmar eller så gick de med i SSU vid ung ålder. De har stora delar av sin vänskapskrets bland de som är eller har varit medlemmar i socialdemokratin. Men de känner sig inte hemma där längre. Det är väl lite som författaren Per Olov Enquist sa:

”Jag är socialdemokratin, ibland lämnar partiet mig och ibland återvänder det.”

Och så kan det ju få vara. Man måste kunna gå både in och ut ur engagemang och medlemskap. Problemet är bara det att väldigt många upplever att partiet har lämnat dem under väldigt lång tid. Det är svårt att sätta en specifik tidpunkt då alla dessa socialdemokrater i exil upplevde att partiet lämnat dem. Det har nog varit olika väldigt specifika händelser i kombination med en längre utveckling.

Men vi kan absolut se att de två senaste mandatperioderna med mandatsvaga socialdemokratiskt ledda regeringar och stora samhälleliga kriser har spelat roll. Flyktingkrisen hösten 2015 var absolut en sådan punkt. För alldeles oavsett vad en del har velat kommunicera sedan dess så var den migrationspolitiska U-svängen med medföljande retorik inte självklar och acceptabel för många socialdemokratiska partimedlemmar. Och det var ju inte förankrat i partiorganisationen.

En annan sådan punkt var Januariavtalet 2019 med de omfattade eftergifter som Socialdemokraterna då gjorde till Centerpartiet och Liberalerna. Eftergifter som många upplevde som ett svek av ideal och en eftergivenhet gentemot nyliberala krafter. Inte heller det var ju förankrat hos gräsrötterna och gick i stora stycken på tvären med det man kampanjat för i valrörelsen året innan.

En tredje sådan punkt är de allt hårdare tagen mot brottsligheten med straffskärpningar, mer repressiva metoder och fler poliser i fokus. Kanske inte för att man alltid är emot dessa förslag i sak. Utan snarare för att det är ett väldigt ensidigt fokus där ordentliga satsningar på förebyggande åtgärder satts på undantag.

Natomedlemskapsansökan tidigare i år skulle vara en fjärde punkt. På extremt kort tid kastades en hörnsten i den socialdemokratiska utrikes- och säkerhetspolitiken över ända utan egentlig diskussion. För många socialdemokrater var det här ett oerhört svek mot rörelsens ideal.

Men sannolikt är det så att det inte är så enkelt att det är en enskild punkt som gjort att många socialdemokrater står främmande inför sitt parti. Förmodligen är det så att det är en längre utveckling som varit avgörande. Även om det alltid kan finnas en droppe som gör att bägaren rinner över.

Socialdemokrater har sett den här utvecklingen under lång tid. Många skulle nog säga att samhället har dragit sig tillbaka. Oförmågan att anlägga moteld mot en nyliberal offensiv med marknadssamhälle, privatiseringar, nedskärningar och skattesänkningar har varit demoraliserande. För den som identifierar sig med ett socialdemokratiskt projekt har oförmågan att försvara och utveckla det projektet varit tärande.

De fem senaste valen (2006–2022) har varit socialdemokratins fem sämsta val i demokratisk tid. Det har inte valts en rödgrön riksdagsmajoritet på 20 år och det har inte valts en socialistisk riksdagsmajoritet sedan 1994. Det finns mandatmässiga skäl till att det har varit svårt att driva en utpräglat socialdemokratisk politik. Men medlemmarna och sympatisörerna har inte heller mobiliserats för att utveckla och bära ett utpräglat socialdemokratiskt budskap.

Den socialdemokrati som nu har vräkts från regeringstaburetterna har i realiteten stått mitt i en högerstorm i flera decennier. Men den har ofta låtsats som om allt är bra. Ministrar och statssekreterare har förvånansvärt ofta haft rätt partibok.

Men vad har partimedlemskapet haft för värde? Vad har partiaktivister och valarbetare haft att kämpa för? Vilket inflytande har de haft över de stora frågorna? Har deras åsikter kommit till tals när partiprogram och valmanifest klubbats? När propositioner och riksdagsbeslut formulerats?

Jag tror att den socialdemokratiska partiledningen skjuter sig i foten om den tror att det går att ersätta medlemsdiskussioner om ideologi och reformer med opinionsundersökningar och fokusgrupper. Ett parti kan inte bara jaga samhällsutvecklingen, det måste också försöka leda den. Och jag tror att den här oförmågan att säga att vi socialdemokrater ska vara den ledande politiska kraften i det svenska samhället och att det är vi som ska ta ledningen och makten över utvecklingen som gör att många tappar sugen. Inte minst om ens blick sträcker sig bortom nämnduppdraget.

Jag tror på behovet av starka demokratiska folkrörelsepartier. Jag tror på behovet av en stark socialdemokrati. Men på köksbänken ligger påminnelseavin från Socialdemokraterna och samlar damm. Jag kommer väl betala den. Men jag skulle behöva påminnas om varför jag ska betala den. Vad har mitt medlemskap för värde? För mig, för partiet, för samhällsutvecklingen?

Tips för öga och öra

Tips för öga och öra är förslag på exempelvis artiklar, böcker, musik, TV-serier, filmer och så vidare som jag tycker det är värt att tipsa om. Tanken är väl att det ska vara relativt nya tips. Men det kan lika gärna vara något äldre som jag snubblat över.

Rånaren som blev popidol i Jailbird Singers | Del 1/2 - P4 Dokumentär — pca.st

Upptäckte att det finns en radiodokumentär om det kortlivade 60-talsbandet Jailbirds Singers. Det är ett band jag lyssnar på ibland ("Rulla på, rulla på" är fantastisk) och någon borde verkligen skriva en ordentlig trippelbiografi om Tony, Masen och Korpen och deras historia till och från Långholmens centralfängelse. Efterkrigstidens skötsamma och oskötsamma, kriminalitet och kriminalvård, musikbranschen och topplistor.

How Big Is the Working Class – and Why Does It Matter? | Working-Class Perspectives — workingclassstudies.wordpress.com

Intressant genomgång av den amerikanska arbetarklassens del av framför allt Demokraternas väljarkår och hur den tenderar att osynliggöras i det politiska samtalet.

Lotsen N:o 3 2022 — s-akademiker.se

Tjänstemännens socialdemokratiska förening i Göteborg har ett medlemsblad som går ut ungefär en gång i kvartalet. Jag kan uppskatta blandningen av ideologiska texter och föreningsinformation. Det borde fler ta efter i en eller annan form.

Can DSA Go the Distance? - Dissent Magazine — www.dissentmagazine.org

Läsvärt om Democratic Socialists of America och organisationens utveckling i framför allt New York.

När det omöjliga blir möjligt | By Arena Idé | Facebook — www.facebook.com

Intressant släppseminarium om Irene Wennemos nya bok När det omöjliga blir möjligt – hur kriser förändrar politiken. Förutom Wennemo deltar Marika Lindgren Åsbrink, chefsutredare Socialdemokraterna, och Sverker Sörlin, idéhistoriker, under ledning av Lisa Pelling, Arena Idé.

Det var allt för idag. Vi ses nästa vecka. Om det är något är det bara att du höra av dig. Om någon vidarebefordrat nyhetsbrevet till dig går det bra att skriva upp dig här. Dela gärna nyhetsbrevet med vänner och i dina sociala medier.

Äsch nu har kaffet kallnat!

Fredrik Jansson