đ€ Ligger demokratin i respirator?
Har vi glömt bort hur vi brukade prata om demokrati? Vilket vÀrde har demokratin om mÀnniskor kÀnner att makten Àr nÄgon annanstans? Kan demokratin leva utan demokratiska mÀnniskor?
God morgon!
Ă ter en vecka pĂ„ jobbet. Dessutom verkar det som om höstvĂ€dret Ă€r pĂ„ ingĂ„ende. Det Ă€r vĂ€l sĂ„ dĂ€r i jĂ€mförelse med att ha semester och vara ute pĂ„ resa i ovĂ€ntat varmt vĂ€der. Men framför allt Ă€r det skönt att vara hemma med familjen igen. đ
Idag tÀnkte jag prata lite om demokratins avveckling.
Ligger demokratin i respirator?
Jag har lÀst (i) tvÄ nyutkomna böcker nu i veckan (det hÀr Àr dock ingen recension). Dels Peter Gustavssons Angreppet: SÄ urholkar Tidöregeringen vÄr demokrati, dels Patrik Witkowskys Vi kan styra oss sjÀlva: En bok om ekonomisk demokrati. TvÄ helt olika böcker i och för sig. Men ÀndÄ tvÄ böcker som berör idén att demokrati Àr nÄgot mer Àn att gÄ och rösta en gÄng var fjÀrde Är.
Peter Gustavsson skriver om hur auktoritÀra krafter vunnit mark i vÄr omvÀrld och fogar in Tidölaget och den nuvarande regeringspolitiken i den utvecklingen. Inte minst har man gjort det genom att strypa ekonomiska resurser till civilsamhÀllet och i större utstrÀckning försöka direktstyra verksamhet som tidigare funnits pÄ armlÀngdsavstÄnd frÄn de politiker som sitter pÄ makten.
Jag tillhör visserligen de som kan irritera mig pÄ nÀr folk till vÀnster tycker att nÄgon annan (som regel staten eller LO) ska betala just det de tycker Àr viktigt. Delvis pÄ grund av att jag ser just den fara som en auktoritÀrt sinnad statsmakt kan innebÀra om man litar för mycket pÄ statsbidrag.
Men Ă€ven jag kan se behovet av statliga âseed moneyâ för att skapa det demokratiska civilsamhĂ€lle mĂ„nga av oss vill se. Och jag delar synen att Tidölagets politik syftar till en mer auktoritĂ€r samhĂ€llsutveckling med försvagat föreningsliv, mindre demokrati och mindre ovĂ€ldiga tjĂ€nstemĂ€n och sjĂ€lvstĂ€ndiga utövare.
Patrik Witkowsky skriver Ä sin sida om det som vi sÀllan diskuterar utanför högtidstalen. Om ens dÀr numera. Hur demokratin skulle kunna nÄ in pÄ arbetsplatserna. Att demokratin inte ska göra halt vid fabriksgrindarna. NÄgot som i praktiken varit en död frÄga efter löntagarfondsdebatten.
Inom arbetarrörelsen har vi Ă„tminstone historiskt ofta Ă„terkommit till idĂ©n om demokrati som nĂ„got som stĂ€ndigt ska expandera. âDen som öppet godtagit en demokratisk likvĂ€rdighetsprincip kan inte sedan efter sitt behag begrĂ€nsa dess tillĂ€mpning till vissa livsomrĂ„denâ, för att citera Ernst Wigforss.
Demokratin har varit bÄde ett medel och ett mÄl. PÄ sÀtt och vis kan man sÀga att den socialistiska strÀvan som funnits har handlat om att utvidga demokratin till allt fler livsomrÄden. Vi har den klassiska trestegsraketen: politisk demokrati, social demokrati, ekonomisk demokrati. Som ibland fÄtt ett extrasteg i form av kulturell demokrati.
Men demokratin Àr pÄ dekis. Vi har under lÄng tid sett hur den demokratiska idén har satts pÄ undantag, Àven i arbetarrörelsen. Det handlar sÀkert i stor utstrÀckning om en samhÀllelig utveckling.
MÄnga Àr med i mÄnga föreningar, men betydligt fÀrre har ett demokratiskt uppdrag i exempelvis en föreningsstyrelse eller gÄr ens pÄ Ärsmöten. Samtidigt som antalet anstÀllda i föreningar ökat. Antalet folkvalda politiker har blivit fÀrre. Samtidigt som antalet politiska tjÀnstemÀn har blivit fler. Risken Àr att det vi ser som förutsÀttningen för ett demokratiskt samhÀllsliv i allt större utstrÀckning hÄller pÄ att förvandlas till ett allt tommare skal.
Makt har flyttats frÄn folkvalda till teknokrater. NÀr maktens rum flyttar lÀngre bort pÄ grund av centralisering, globalisering, företagsuppköp och transnationella samarbeten blir den demokratiska potentialen mer svÄrgripbar för den enskilde. Varför ska jag engagera mig om besluten ÀndÄ fattas nÄgon annanstans?
Jag vet inte om demokratiskt styrda företag (det vill sÀga företag som Àgs av de som arbetar i dem) Àr lösningen pÄ demokratins kris. Precis som att bostadsrÀttsföreningar inte Àr lösningen. Jag kan tvÀrtom se att det finns problem med demokratiska öar i samhÀllet som kombineras med ett ekonomiskt sjÀlvintresse för de som utgör demos i företaget (eller för den delen bostadsrÀttsföreningen). Man kan ju tÀnka sig att man som en del i en avskild framgÄngsrik verksamhet inte nödvÀndigtvis ser vÀlfÀrd i det omgivande samhÀllet som en sjÀlvklarhet.
Den som Àger en bostadsrÀtt Àr inte nödvÀndigtvis överlycklig om allmÀnnyttan bygger en hyresfastighet i kvarteret bredvid (inte minst om vi gÄr i en riktning dÀr det offentliga kÀnner sig nödgad att bygga bostÀder av social housing-typ). Prisutvecklingen pÄ den egna bostaden kan ju stagnera.
Den som Àr delÀgande arbetare i ett framgÄngsrikt demokratiskt Àgt företag kanske inte tycker att det Àr sjÀlvklart att det offentliga ska satsa skatteresurser pÄ exempelvis sjukvÄrd eller höja a-kassan om det blir billigare för just de som finns i just det hÀr företaget att lösa det försÀkringsvÀgen.
Demokratiska strukturer gör inte nödvĂ€ndigtvis mĂ€nniskor mer solidariska. Ăven om det kanske gör dem mer demokratiska. Fast det Ă€r nog inte sjĂ€lvklart heller.
Det Àr bra att man försöker lyfta frÄgan om hur fler omrÄden i samhÀllet ska kunna demokratiseras. Den debatten vÀlkomnar jag. Och jag tycker att idéer om demokratisering av Àgandet i företag Àr viktiga. Fler demokratiska strukturer ger förutsÀttningar för mer demokrati. Men i jakten pÄ formellt demokratiska strukturer fÄr vi inte heller glömma att dessa demokratiska strukturer behöver demokratiska mÀnniskor som fyller dem.
Demokratin kan inte bara vara en frÄga om att i bÀsta fall vÀlja en styrelse eller försvara rÀtten till föreningars statsbidrag. Utan att fylla demokratin med aktiva mÀnniskor kommer skalet fortsÀtta vara alldeles för tomt. Och dÀr Àr vi fortfarande ofta svaret skyldiga. Den demokratiska idén ligger alldeles för ofta kopplad till en respirator. FrÄgan om hur lÀnge livsuppehÄllande ÄtgÀrder kan vidtas blir allt mer akut.
Tips för öga och öra
Tips för öga och öra Àr förslag pÄ exempelvis artiklar, böcker, musik, TV-serier, filmer och sÄ vidare som jag tycker det Àr vÀrt att tipsa om. Tanken Àr vÀl att det ska vara relativt nya tips. Men det kan lika gÀrna vara nÄgot Àldre som jag snubblat över.
đ What If⊠The Russian Revolution Hadnât Been Bolshevik?
I favoritpodden Past Present Future diskuteras just nu olika kontrafaktiska historieskrivningar. Och i det hÀr avsnittet diskuteras vad som hÀnt om det inte var Lenins bolsjeviker som tagit ledartröjan i den ryska revolutionen.
đ Fronesis tillkomst och socialdemokratins romantiker
Johan Sjölander skriver i en fin text om tidskriften Fronesis första stapplande steg, om arbetarrörelsens intellektuella, om socialdemokratins romantiker och om vÀnner som gick bort för tidigt. Och jag inser att jag aldrig hört talas om kortlivade tidskriften 1989. Det kÀnns som jag borde ha gjort det?
đ Om kommunism med Johan Stenfeldt
I senaste avsnittet av podden Allt du vill veta pratar programledaren Fritte Fritzon med lundahistorikern Johan Stenfeldt om kommunismens idéhistoria.
đ Arbetarlitteratur bortom kanon: Nordiska perspektiv
PÄ lÀnken kan man ladda ner en ny och spÀnnande litteraturvetenskaplig antologi som diskuterar och utmanar grÀnserna för vad som brukar uppfatta som en arbetarlitterÀr kanon.
đâđš Stax Soulsville U.S.A.
PÄ Max (före detta HBO) kan man se en fantastisk dokumentÀrserie om det fantastiska soulskivbolaget Stax frÄn Memphis som var hem för artister som Otis Reading, Isaac Hayes och Booker T. & the M.G.'s.
Det var allt för idag. Vi ses nÀsta vecka. Om det Àr nÄgot Àr det bara att du höra av dig. Dela gÀrna nyhetsbrevet med vÀnner och i dina sociala medier.
Ska det vara pĂ„tĂ„r? â
Fredrik Janssonac