🦺 Landet Löfven byggde?

Har Centern blivit ett vänsterparti? Avgjordes valet av klyftan mellan män och kvinnor i arbetarklassen? Är det här resultatet för Stefan Löfvens socialdemokratiska projekt?

---

God morgon!

Long time, no see. Sommaren är över. Valrörelsen är över. Vi är på väg in i en ny mandatperiod. Och Nyhetsbrevet Sub Rosa är tillbaka med nummer 90. Vi jobbar oss upp mot tresiffrigt.

Gemenskap & skötsamhet — webshop.publit.com

Här kan du ladda ner min bok Gemenskap & skötsamhet: en essä om socialdemokratins väsen (2016) helt gratis som ebok.

Idag tänkte jag prata lite om valresultatet och arvet efter Stefan Löfven.

Landet Löfven byggde?

Det har gått en vecka sedan valet. Analyserna om vad som hände har varit många. Det politiska skiftet verkar stort, men blockförändringarna har varit minimala. Det är inte direkt en politisk jordbävning som gör att det förmodligen blir Ulf Kristersson som bildar regering snarare än Magdalena Andersson.

Jag skulle istället vilja grotta ner mig i två utvecklingar som påverkat Socialdemokraternas möjligheter att skapa regeringskoalitioner i det nya landskapet. En positiv utveckling och en negativ utveckling. De hör ihop och de är i mångt och mycket ett resultat av Stefan Löfvens tid som partiledare (2012-2021) och statsminister (2014-2021).

Min tes är att det i ett tidigt skede under den här perioden blev uppenbart att Socialdemokraterna skulle vara tvungna att söka samarbete ”i mitten”, det vill säga med de liberala partierna Centerpartiet och Liberalerna, för att undvika en situation där Alliansregeringen höll sig fast vid makten med stöd av Sverigedemokraterna. Sverigedemokraternas inträde i riksdagen riskerade att skapa en permanent högermajoritet.

Redan under mandatperioden 2010-2014 var det klart att Sverigedemokraterna direkt eller indirekt var beredda att stödja en högerregering. I blockskiljande frågor tenderade de att luta åt höger. Det blev också klart att de var beredda att dagtinga i traditionella höger-vänsterfrågor där de kanske lutade åt vänster för att få igenom delar av sin kärnpolitik.

För att förhindra en sådan ohelig allians var det nödvändigt för Socialdemokraterna att gräva diket mellan blocken bortom ”mitten” (i realiteten bortom Centerpartiet). Inledningsvis efter valet 2014 innebar det att tvinga fram Decemberöverenskommelsen som en cordon sanitaire gentemot Sverigedemokraterna. Och även om decemberöverenskommelsen formellt sett föll skapade den förutsättningar för att på sikt bygga ett block av partier som är inte-SD.

Det blev ett dyrköpt projekt för Socialdemokraterna. Men genom Januariavtalet 2019 stadfästes Centerpartiets (och inledningsvis Liberalernas) byte av block. För är det något som blivit uppenbart under de gångna åren så är det att Centerpartiet på riksplanet faktiskt har bytt block (om ännu inte politik). Idag är gränsdiket i svensk politik grävt mellan Centerpartiet och de forna allianskollegorna. Och även om den centerpartistiska partiledningen håller fast vid den nyliberala doktrinen och delar av partiet är i uppror över blockbytet så är det också uppenbarligen så att deras väljare samtidigt ändrat sin politiska identifikation.  

Som exempel kan vi ta SVT:s vallokalundersökning (Valu) och titta på hur centerväljarna har identifierat sig på en vänsterhögerskala i valen 2010-2022. I Valu 2010 definierade sig 71 procent av Centerpartiets väljare som höger medan 24 procent definierade sig som mitten och fem procent definierade sig som vänster. I Valu 2022 är det istället hela 24 procent identifierar sig som vänster och 39 procent definierar sig som mitten, medan bara 37 procent definierar sig som höger.

Under perioden 2010 till 2022 har alltså andelen centerpartistiska väljare som identifierar sig som center-vänster ökat från 29 procent till 63 procent.

Men vi ser också centerpartistiska sympatisörer i SCB:s partisympatiundersökning under det senaste decenniet i stadigt ökande grad har listat Socialdemokraterna som nästbästa parti. I maj 2012 sa bara 7,3 procent av centersympatisörerna att de hade Socialdemokraterna som andraparti, medan 32,5 procent sa Moderaterna. I maj 2022 var siffrorna 42,9 procent för Socialdemokraterna och 19,8 procent för Moderaterna. 

Väljarmässigt verkar Centerpartiet idag vara klart förankrat i det socialdemokratiskt ledda blocket. Och så som vallandskapet ser ut idag är det också en nödvändighet om det ska finnas möjlighet för en socialdemokratiskt ledd regering. Jag är dessutom övertygad om att Centerpartiets hand hade varit svagare i en regeringsförhandling i september 2022 än vad den var i januari 2019. Bristen på alternativ och en förskjutning till vänster bland väljarna hade gjort det svårt för Centerpartiet att få fram något som liknar Januariavtalet.

Men nu blev det inte någon ny rödgrön regering. I den meningen misslyckades det löfvenska projektet att vinna över ”mitten”, även om det hade lyckats om man hade lyckats hålla kvar Liberalerna (eller om de hade hamnat under riksdagströskeln). Men de val man har gjort under de senaste åren gör det svårt för Centern att göra en helomvändning och återvända till borgerligheten. Och i den meningen har Socialdemokraterna neutraliserat Centerpartiet som en stabil del av ett högerblock.

Den andra utvecklingen handlar om socialdemokratins avtagande stöd i arbetarklassen, och framför allt manliga arbetare. Ibland i kommentarerna så vill man få det till att det här är arvet efter Stefan Löfven, arbetarledaren som förlorade arbetarklassen.

Det här är dock inget som inleddes med Stefan Löfvens tid som partiledare. Men det är samtidigt uppenbart att valet av IF Metalls förbundsordförande till partiledare i ganska stor utsträckning var kopplad till en förhoppning om att det skulle stoppa blödningen och kanske till och med vända utvecklingen. Det gjorde det inte.

Om vi återvänder till Valu så kan vi konstatera att Socialdemokraterna tappade nio procentenheter i de två val som föregick att Löfven blev partiledare 2012 och att man sedan tappat ytterligare tio procentenheter i de fyra val som följt sedan dess. Och det är inte heller så att den här trenden påverkats märkbart av huruvida det är socialdemokratiska eller borgerliga regeringar.

Men om vi istället vänder oss till SCB:s partisympatiundersökning kan vi konstatera att det ändå finns en förändring som skett i arbetarklassen på senare år. Sedan en bottennotering på knappt 39 procent bland kvinnliga arbetare 2018 har sympatierna för Socialdemokraterna sedan dess varit stigande och låg på knappt 46 procent i våras. Man är visserligen inte nära de dryga 58 procent man hade bland arbetarkvinnor när Stefan Löfven var nyvald 2012. Men det är ett tydligt trendbrott.

Men här ser vi också att klyftan mellan arbetarmän och arbetarkvinnor har växt och i år låg på drygt 13 procentenheter jämfört med de knappa 1,5 procentenheter som var könsskillnaden 2017 när skillnaden var som minst. Den här klyftan återspeglar väljarkåren i stort där 26 procent av manliga väljare enligt Valu röstade på Socialdemokraterna i det senaste valet, medan 34 procent av kvinnliga väljare gjorde det.

Om man ska dra några slutsatser kring detta så är det väl att landskapet som Stefan Löfven byggde inte fullt ut räckte till för att skapa en stabil väljarkoalition för en socialdemokratiskt ledd regering. Man kom en bit på väg genom att splittra den forna Alliansen. Men oförmågan att skapa tillräckligt stöd i arbetarklassen (och framför allt bland arbetarmännen) försvagade koalitionen.

Det verkar inte heller som om det höjda tonläget kring migration, brott och straff har påverkat väljargruppen synbart. Tvärtom kan man konstatera att det kraftigaste fallet i stöd bland arbetarmän kommer som ett brev på posten efter januariavtalet 2019. Här kan det ju vara så att upplevda försämringar i arbetsrätten och välfärden trumfade möjligheten att hålla Sverigedemokraterna borta från makten.

Man kan givetvis slänga fram sina favoritteser om varför socialdemokratin inte lyckades skapa ett tillräckligt stort underlag för att bilda regering efter valet 2022. Personligen skulle jag börja i klyftan mellan centrum-periferi, stad-land, innerstad-förort och det missnöje som det skapar. Men det kommer fler nyhetsbrev.

Tips för öga och öra

Tips för öga och öra är förslag på exempelvis artiklar, böcker, musik, TV-serier, filmer och så vidare som jag tycker det är värt att tipsa om. Tanken är väl att det ska vara relativt nya tips. Men det kan lika gärna vara något äldre som jag snubblat över.

Mother Country Radicals — pca.st

Zayd Dohrns föräldrar var ledande medlemmar av den radikalaste delen av den amerikanska nya vänstern på 1970-talet, The Weathermen, och han föddes medan de var på flykt undan FBI. Det här är en fantastiskt spännande poddserie om dem och andra som, beroende på vem du frågar, var revolutionärer eller terrorister i skuggan av USA:s krig i Vietnam.

How Mondragon Became the World’s Largest Co-Op | The New Yorker — www.newyorker.com

Intressant reportage om de framgångsrika baskiska arbetarkooperativen Mondragon och den samhällsanda som omger dem.

Chapter 1: The Divide - The Wilderness — pca.st

The Wilderness har gjort några intressanta säsonger om amerikansk politik tidigare (om Demokraternas historia och framtid, respepektive hur Demokraterna skulle kunna vinna 2020). Nu har de påbörjat en ny säsong om hur Demokraterna ska vinna årets "mid-terms". Lyssningsvärt om väljare och politik som kan vara av intresse även i Sverige.

Det var allt för idag. Vi ses nästa vecka. Om det är något är det bara att du höra av dig. Om någon vidarebefordrat nyhetsbrevet till dig går det bra att skriva upp dig här. Dela gärna nyhetsbrevet med vänner och i dina sociala medier.

Hur skulle det vara med en påtår?

Fredrik Jansson