🌍 Kriget som klimatomställning?

Varför omfattar inte Europas sanktioner rysk fossilenergi? Kommer Putin göra mer för klimatomställningen än Greta? Tar EU chansen att ställa om genom gröna investeringar?

---

God morgon!

Den här veckan passar jag på att ta påsksemester. Jag hoppas på att få lite tid att vila, läsa, skriva, umgås med familjen och kanske rent av rota lite i gamla arkiv.

I förra veckans nyhetsbrev döpte jag om Nooshi Dadgostar till Dagostar. Det var ju inte meningen. Men å andra sidan misslyckades folk regelmässigt att stava till Löfven under hela dennes tid som partiledare och statsminister. Man får ta det som en läropeng och inte göra om det.

En gång är ingen gång. Två gånger är en gong-gong. Som fänrik Månsson brukade säga i lumpen.

Och idag är det första rundan i franska presidentvalet. Det lär ju alldeles oavsett bli katastrof. Titeln Europas sjuke man har tilldelats många sedan osmanska riket först fick den i mitten av 1800-talet. Frågan är om det inte är rimligt att ge titeln till den franska demokratin? Republiken mår inte bra.

Veckans låt är ”Mah Boyz” av Infinite Mass från 1995.

Idag tänkte jag prata lite om kriget som grön omställning.

Kriget som klimatomställning?

Efter Rysslands invasion av Ukraina samlade sig snabbt västvärlden till sanktioner. Det är en lång lista med åtgärder som står listade på regeringens hemsida som på många sätt isolerar Ryssland från omvärlden. Det som Europas makthavare ännu inte har kommit till skott med är frågan att strypa Ryssland export av gas och olja. Och det är ju både lätt och svårt att förstå varför det är så.

Det är lätt att förstå eftersom stora delar av Centraleuropa är beroende av framför allt den ryska gasen för sitt energibehov. Exempelvis står rysk gas för 15 procent av Tysklands energibehov och för en fjärdedel av Italiens energianvändning. Totalt sett kommer cirka 40 procent av gasimporten, 27 procent av oljeimporten och 46 procent av kolimporten till EU från Ryssland. Det skulle kännas att strypa den kranen.

Det är svårare att förstå när energiexporten så uppenbart är helt central för att överhuvudtaget hålla igång det ryska maskineriet. Ryssland är i mångt och mycket en råvaruproducerande randstat med imperialistiska ambitioner. Om de kapitalistiska kärnländerna vill komma åt de imperialistiska ambitionerna (inklusive stoppa kriget i Ukraina) är den ryska exporten av framför allt gas och olja den självklara nyckeln man behöver använda sig av för att stänga av maskineriet.

Men där är vi inte. Inte ännu i alla fall. De baltiska länderna har visserligen stoppat importen av rysk gas, och det har även höjts röster i riksdagen för att Sverige ska strypa sin relativt sett obetydliga import av rysk olja och gas. Gott så. Det må på det stora hela vara symbolpolitik. Men symbolpolitik är också politik. Det påverkar spelplanen.

Framför allt när det gäller den ryska gasen så är mycket av deras infrastruktur uppbyggd kring export till Europa. Det skapar som sagt problem för Europa när man ska besluta om sanktioner. Men det skapar också problem för Ryssland. Det är svårt att hitta alternativa avsättningsmarknader för sin produkt om EU drar åt kranen.

Men även om den ryska gasen inte med lätthet låter sig omdirigeras till exempelvis asiatiska marknader så är det lättare att göra detta med den ryska oljan. Men här ser vi enligt rapporter tvekan kring att öka beställningarna från Ryssland trots rabatterade priser. Västvärldens sanktioner mot Ryssland kanske inte får fullt genomslag i Kina. Men det är uppenbart att de faktiskt ändå spelar roll. Det är inte självklart att den kinesiska regimen vill hamna i en position där de framstår som en nära allierad till en Putinregim som blir allt mer isolerad och försvagad internationellt.

Frågan är om inte kriget i Ukraina ger oss det Overton window som gör att vi faktiskt på allvar kan ställa om den europeiska energiproduktionen och konsumtionen till fossilfria energislag? Det borde givetvis ha skett för länge sedan. Men om fönstret öppnar sig bör vi ta chansen.

Det kommer givetvis att vara ett enormt projekt som inte bara innefattar själva energiproduktionen. Det kommer handla om att förstärka möjligheterna till energiöverföring. Det kommer att handla om en elektrifiering av i stort sett alla transporter i Europa. Det kommer att handla om någon form av kontrollerad ransonering av energi.

Vi är inte där än. Men åtminstone jag har svårt att se en framtida europeisk energiproduktion som inte i mycket större utsträckning än idag är självförsörjande. Vi måste göra oss betydligt mer oberoende av ickedemokratiska regimer – och vi måste ge upp den nyliberala önskedrömmen att kapitalistiskt utbyte med någon form av automatik leder till demokrati. Nonsens som att länder med McDonald’s inte krigar med varandra är just nonsens.

Denna europeiska energikorg måste sannolikt vara en kombination av vattenkraft, kärnkraft, vindkraft och solkraft. Det kommer sannolikt innebära en omprövning för många. Dels för de som vant sig vid ett inflöde av fossil energi. Men också de som ser framtidens energi som enbart ett energislag, oavsett om det är kärnkraft eller vindkraft. Vi kommer behöva en diversifierad korg för att göra oss oberoende av fossil energi.

Exempelvis den här bilden från klimattwittraren Jonas Hansson över fransk energiimport och export tycker jag är intressant i sammanhanget:

Jonas Hansson @jonashansson123

@HansOlofHansson @olaspannar @UllaCarinM Har Frankrike någon skuld? Som gått all in på kärnkraft (70% av elprod). Nu är 27 av landets 56 reaktorer avstängda efter oväntad upptäckt mitt i vintern av allvarliga säkerhetsproblem med reaktorkylning och därför importerar el från Tyskland och uppmanar företag att spara el.

Det är ju uppenbarligen så att det finns problem med att lägga alla ägg i en korg. Oavsett om den korgen är den ryska gaskorgen eller en inhemsk kärnkraftskorg.

Men det kommer sannolikt också behövas en omprövning för de som ser marknaden som den allena rådande lösningen på den europeiska energiomställningen. Det kommer behövas enorma statliga investeringar och statlig styrning för att göra en sådan omställning möjlig.

Allt det här borde givetvis ha gjorts för länge sedan. Men kanske, bara kanske, är det kriget i Ukraina som blir katalysatorn för den stora klimatomställningen i Europa?

Bonus om opinionsläget

Jag fortsätter att hålla ett öga på opinionsutvecklingen under krigs- och valårsvåren 2022. Nu i veckan kom Novus med sin aprilundersökning (mätperiod 7 mars – 3 april 2022). Deras förra undersökning hade i huvudsak sin mätperiod innan Rysslands invasion av Ukraina. Därmed har vi helt och hållet gått in i krigsopinionen.

Och om man ska dra någon slutsats av den stiltje som i huvudsak råder i opinionsundersökningen så är det kanske att de framsteg socialdemokratin gjort i opinionen under den senaste tiden i huvudsak skedde före den ryska invasionen av Ukraina? Även om den sannolikt har bidragit till att cemetera regeringspartiets siffror. Socialdemokraternas krigseffekt är nog i huvudsak en Magdalena Andersson-effekt.

Något som också skulle förklara varför de socialdemokratiska statsministerpartierna i våra nordiska grannländer inte har haft motsvarande uppgång under kriget i Ukraina.

Även Demoskops aprilundersökning (mätperiod 29 mars–5 april) kom i veckan. Demoskop brukar få en del kritik för sin metod. Men i stora drag är det väl ingenting som sticker ut annat än att klyftan mellan Moderaterna och Sverigedemokraterna ökar kraftigt.

Det vore ju kul om fler prenumererade på Nyhetsbrevet Sub Rosa. Det gör man här, helt gratis! Och om du gillar nyhetsbrevet får du gärna dela det i sociala medier.

Tips för öga och öra

Tips för öga och öra är förslag på exempelvis artiklar, böcker, musik, TV-serier, filmer och så vidare som jag tycker det är värt att tipsa om. Tanken är väl att det ska vara relativt nya tips. Men det kan lika gärna vara något äldre som jag snubblat över.

Idag har jag valt att bara tipsa om Filosofiska rummets tredelade politiska special om de stora ideologiska traditionerna. Mycket lyssningsbara även om jag då och då vill slänga mig in i debatten och gå i klinch med deltagarna.

Politiska rummet: Om liberalismen | Filosofiska rummet on Acast — play.acast.com

Första delen av det Politiska rummet handlar om liberalismen. Deltar gör idéhistorikerna Sven-Eric Liedman och Jenny Andersson, samt Jesper Ahlin Marceta, doktor i filosofi och redaktör för Liberal debatt.

Politiska rummet: Om konservatismen | Filosofiska rummet on Acast — play.acast.com

Andra delen av Politiska rummet handlar om konservatismen. Deltar gör idéhistorikerna Sven-Eric Liedman och Svante Nordin, samt statsvetaren Katarina Barrling.

Politiska rummet: Om socialismen | Filosofiska rummet on Acast — play.acast.com

Tredje delen av Politiska rummet handlar om socialismen. Deltar gör idéhistorikerna Sven-Eric Liedman och Jenny Andersson, samt statsvetaren Markus Furendal.

Det var allt för idag. Vi ses nästa vecka. Om det är något är det bara att du höra av dig. Om någon vidarebefordrat nyhetsbrevet till dig går det bra att skriva upp dig här. Dela gärna nyhetsbrevet med vänner och i dina sociala medier.

Äsch, nu har kaffet kallnat.

Fredrik Jansson