🏴‍☠️ Kleptokrati by proxy

Är det välfärdsindustriella komplexet bara en kleptokrati? Vad skiljer Sverige från andra kleptokratier? Varför är den reellt existerande nyliberalismen beroende av staten och statskassan?

---

God morgon!

Ungarnas sommarlov har börjat. Fotbolls-EM har börjat (och imorgon spelar Sverige sin första match, mot Spanien). Om en och en halv vecka är det midsommar och semester. Solen skiner och sommaren är här. Livet leker väl kort sagt.

Eller, kanske inte? Jag brukar inte beröras så mycket av att spelare och tränare kommer och går i mitt Hammarby. Men nyheten att Stefan Billborn får sparken som huvudtränare mindre än två veckor efter det att han lett klubben till sin andra titel någonsin gör mig bara ledsen. Det känns ovärdigt att Stefan från Rågsved, ungdomstränaren som blev assisterande tränare som blev huvudtränare som blev kulturbärare skickas ut genom bakdörren.

Det vore roligt om nyhetsbrevet nådde fler. Det går givetvis bra att vidarebefordra mejlet. Men annars finns det att läsa online om du vill sprida det via sociala medier.

Idag tänkte jag prata lite om de kleptokratiska tendenserna i svensk politik.

Kleptokrati by proxy

Jag har genom åren skrivit en hel del om det som brukar kallas det välfärdsindustriella komplexet (det var faktiskt jag som myntade begreppet i ett blogginlägg sommaren 2010). I min bok Gemenskap & skötsamhet: en essä om socialdemokratins väsen (2016) viker jag ett helt kapitel till ämnet. Och en redigerad version av delar av det kapitlet publicerades här i nyhetsbrevet före jul.

I korthet kan det beskrivas som ett ”klegg” (för att låna ett uttryck av Håkan Juholt) som består av riskkapitalister, politiker, högerideologer och opinionsbildare som under de senaste decennierna har förespråkat och skapat kvasimarknader där gemensamma nyttigheter ska fördelas genom att brukaren tilldelas en kundpeng som ska kunna tas till i princip vilken utförare som helst. Det är ett system som bygger på att det finns en kund (det allmänna) som betalar och att utövarna (välfärdskapitalisterna) har i princip fri dragningsrätt på den förras plånbok.

Inget av det här är som sagt nytt. Det är många som har pekat på problemen med denna reellt existerande nyliberalism som alltså inte vill avreglera staten som det ofta antas, utan vill omreglera den till kapitalets fördel. Men i den nu aktuella diskussionen om marknadshyror dök det upp ett exempel som gör att jag börjar fundera på om vi inte ska se på vårt samhälle som något som är på väg att utvecklas till en fullskalig kleptokrati?

I vanliga fall brukar kleptokrati beskrivas som en stat som styrs av personer som använder statens resurser för att berika sig själva. Det är inte riktigt det vi har att göra med här. Även om det ofta verkar finnas svängdörrar mellan de olika sfärerna som utgör det välfärdsindustriella komplexet. Det är inte så att politikerna berikar sig direkt på statskassan på det sätt som man kan se i en del andra stater. Anhöriga till ministrar får inte lyxyachter finansierade direkt av statskassan.

Men vi ser en kleptokrati by proxy där politiker riggar ett system som syftar till att berika privata intressenter via skattkassan. Lyxyachterna köps fortfarande in (om än inte till ministrars anhöriga), men det är riskkapitalisterna som aldrig behöver ta några risker som köper dem efter att skattepengarna har ”tvättats” som vinst i privata bolag.

Det första och största exemplet på detta är skolpengen. Idag kan inte den som betalar och ansvarar för skolväsendet (kommunen) bestämma hur många skolor det ska finnas i den egna kommunen och hur resurserna ska fördelas för att alla ska få en så bra utbildning som möjligt. Det står i princip vem som helst fritt att starta en friskola och börja värva elever. Om det går bra kan de som regel tälja guld med smörkniv. Går det dåligt kan de bara gå i konkurs och lämpa över eleverna på kommunen som har det slutliga ansvaret.

Men vi ser också att den digitalisering vi genomgår som samhälle slår igenom på det välfärdsindustriella komplexets bakgård. Apptjänster som exempelvis Kry som erbjuder läkarundersökningar över nätet och därmed får fri dragningsrätt på pengar som borde gå till primärvård för multisjuka, gamla och kroniskt sjuka för att konsultera i övrigt friska människor med förkylningar och myggbett.

Och det för mig slutligen till den där kleptokratiska uppenbarelsen som jag fick av debatten om marknadshyror. Det var erfarenheterna från Finland, och det kompletta ointresse det finns från högerhåll att detta sannolikt blir en bärande del av hur marknaden för hyresrätter kommer att utformas.

I tidningen Arbetet skriver Daniel Swedin:

”I Finland – där man i 30 år haft marknadshyror – är kostnaderna för bostadsbidrag åtta gånger högre per hyresgäst jämfört med i Sverige. Bostadsstöden slår nya rekord, varje år.

Skulle utvecklingen bli likadan här kan vi räkna med att det svenska bostadsbidraget skulle kosta nästan tio gånger mer i än dag, totalt 35 miljarder mer.”

Det är alltså väldigt troligt att ett genomslag för marknadshyror på svensk bostadsmarknad kommer att leda till höjda hyror. Det kommer säkert innebära att det blir svårare för många att bo kvar i sina bostäder när hyrorna stiger. Men det kommer förmodligen i första hand innebära att hyresvärdarnas stigande profiter i slutändan kommer att komma från statskassan i form av stigande bostadsbidrag.

I den meningen blir marknadshyror framför allt ytterligare ett sätt för kapitalintressen att berika sig på det allmänna. Och för alla vi som är samhället blir det mindre resurser kvar till den välfärd vi faktiskt vill ha och anser oss behöva.

Vi kan inte låtsas att det här handlar om marknader i någon egentlig mening. Det handlar inte om säljare och köpare som möts på en marknadsplats, tar risker och gör överenskommelser. Det vill säga det som borgare brukar säga sig förespråka.

Det är istället kleptokratiska arrangemang som syftar till att föra över våra gemensamma skattepengar till privata fickor. Det handlar om att skapa strukturer där privata intressenter genom politiska ombud får fri dragningsrätt på våra skattepengar oavsett om vi tycker att det är där våra gemensamma resurser gör mest nytta.

Det fantastiska är att detta fortsätter, att dessa satans rövare får hålla på. 

Tips för öga och öra

Tips för öga och öra är förslag på exempelvis artiklar, böcker, musik, TV-serier, filmer och så vidare som jag tycker det är värt att tipsa om. Tanken är väl att det ska vara relativt nya tips. Men det kan lika gärna vara något äldre som jag snubblat över.

Socialist Strategy and Cooperatives /w Sam Gindin - LeftStreamed — socialistproject.ca

Sam Gindin var min lärare när jag var utbytesstudent i Toronto. Här pratar han om socialistiska strategier och kooperativ som en del i detta.

George Packer: The Four Americas - The Atlantic — www.theatlantic.com

Intressant om hur det idag finns flera konkurrerande berättelser och idéer om vad USA har för syfte och mening, och att det därför saknas ett sammanhållande kitt. Läsvärd även från ett svenskt perspektiv.

Tuppen | SVT Play — www.svtplay.se

Komedi från 1981 om en grupp kvinnliga fabriksarbeterskor och en tidsstudieman under andra världskriget som bygger på Ivar Lo-Johanssons novell "Kvinnofabriken". Klasskamp och könsmaktordning i folkhemmet.

Det var allt för idag. Vi ses nästa vecka. Om det är något är det bara att du höra av dig. Om någon vidarebefordrat nyhetsbrevet till dig går det bra att skriva upp dig här. Dela gärna nyhetsbrevet med vänner och i dina sociala medier.

Ska det vara påtår?

Fredrik Jansson