❤ Kärlek och arbete?

Finns det likheter mellan våra arbetsliv och våra kärleksliv? Är det Tinders fel att anställningar hyvlas? Skulle vi leva lyckligare liv även privat om vi var lite mer socialistiska i vårt tänkande?

Apr 21, 2024

God morgon!

En vecka som präglats av huruvida min arbetsgivare skulle gå ut i strejk eller inte. Nu blev det inställt i sista stund efter att man kommit överens med motparten om ett avtal. Men även en inställd strejk är en strejk. Och minst en boll mindre för mig att jonglera. 🤹‍♀️

Share Nyhetsbrevet Sub Rosa

Idag ska jag prata lite om förhållanden.

Kärlek och arbete?

Ibland får man en idé till vad man ska skriva om när hjärnan är så full med olika grejer som ska göras att man inte vet om det är en riktigt tanke eller om det mer är hjärnans försök att rensa utrymme på hard-driven?

Men hur som helst. Nu i veckan fick jag en tanke. Arbetsförhållanden kontra kärleksförhållanden. Ungefär så avancerad var tanken. Det hela var väldigt ofärdigt. Men jag kände ändå att jag kanske hade ett ämne att skriva om där.

I en mytologiserad dåtid fanns det en idé om arbetet som gick ut på att man måndagen efter man lämnat skolan vid kanske sextonårsålder kunde kliva upp till kontoret på bruket. Knacka på och med mössan i hand be om ett jobb. Sedan klev man ut därifrån något halvsekel senare som pensionär.

Arbetet som en form av monokultur där alternativen inte var särskilt många. Men där man heller inte efterfrågade något väldigt annorlunda än det man faktiskt hade. Ett arbete som var tryggt och satte mat på bordet för familjen. Men som inte handlade särskilt mycket om självförverkligande.

Och i samma mytologiserade dåtid fanns en liknande idé om kärlekslivet. Det var hon du träffade på dansbanan ungefär samtidigt som du klev in på brukskontoret som du sedan gifte dig med, skaffade barn med, blev gammal med.

Det här är en form av idealtyp givetvis. Men den livslånga monogamismen i kärlekslivet har likheter med en motsvarande monogamism i arbetslivet. Vad som är hönan och vad som är ägget kan man givetvis diskutera. Kanske är det med en vulgärmarxistisk tolkning så att våra kärleksförhållanden formas av våra arbetsförhållanden?

För sedan har ju såväl våra arbetsförhållanden som våra kärleksförhållanden förändrats.

Det blev kanske inte lika självklart att man jobbade kvar på samma jobb hela livet. Men den stora skillnaden var att det blev ett mindre antal arbetsgivare utspridda över ett yrkesliv. Vi bytte kanske jobb för att det verkade som den nya arbetsplatsen gav större möjligheter till självförverkligande. Fortfarande var anställningsförhållandena hyfsat trygga. Tillsvidareanställning och tjänstepension. Chansen till guldklocka fanns fortfarande.

Och på motsvarande sätt utvecklades vårt kärleksliv ett en form av seriemonogami. Vi hade några längre stabila förhållanden. I vissa fall blev det kanske till och med två kullar med ungar. Men på det stora hela ganska likt den livslånga monogamin. Möjligen skulle man kunna säga att långfilmen ersattes av en miniserie. Gemensamt boende. Kanske Volvo och vovve också?

Om man sedan ska dra det här ännu längre så lever vi idag i ett samhälle där arbetsförhållandena för många är betydligt mer uppstyckade och otrygga. Visstidsanställningar, hyvlingar, projektanställningar och app-anställningar är realiteter på dagens arbetsmarknad.

Samtidigt som det vanligaste sättet att försöka träffa någon på dagens kärleksmarknad är att svajpa höger eller vänster på Tinder. En ändlös rad av möjliga och omöjliga partners som mäts och recenseras sekundsnabbt. Som är ständigt utbytbara mot någon annan som efter en snabb okulärbesiktning framstår som mer lockande.

Om det är Fodoraförhållandena på arbetsmarknaden som skapat Tinderförhållandena på kärleksmarknaden eller tvärtom kan man möjligen tvista om. Men det känns inte som en orimlig tanke att våra arbetsliv och kärleksliv samspelar med varandra. Åtminstone på en aggregerad nivå.

Nu är det inte så att jag tror att en version av vare sig arbetsliv eller kärleksliv passar alla. Så pass kulturradikal är jag att jag inte tror att one size fits all. Men jag tror att det finns några värden som de allra flesta människor skulle vara överens om att de skulle vilja ha i både arbets- och kärleksförhållanden: trygghet, jämlikhet, självförverkligande.

Problemet är väl bara det att de patriarkala och kapitalistiska strukturer som i stor utsträckning formar våra arbets- och kärleksförhållanden inte nödvändigtvis är utformade på ett sätt som stärker dessa värden.

Och som strukturerna ser ut är det kanske inte så konstigt om vi inte älskar våra jobb eller jobbar på våra förhållanden?

Tips för öga och öra

Tips för öga och öra är förslag på exempelvis artiklar, böcker, musik, TV-serier, filmer och så vidare som jag tycker det är värt att tipsa om. Tanken är väl att det ska vara relativt nya tips. Men det kan lika gärna vara något äldre som jag snubblat över.

👁 Väckelsens vår

Erik Sandbergs nya bok Väckelsens vår: När Hitler formade Sverige (2024) är en fantastiskt läsvärd historia om hur nazisternas maktövertagande i Tyskland påverkade Sverige i allmänhet och den politiska högern i synnerhet. Inte minst intressant att spegla i vår egen samtid.

👂 Arbetet Krim

Det är ju populärt med krimpoddar och nu har tidningen Arbetet startat upp en ny sådan om det alldeles för underrapporterade området arbetsmarknadskriminalitet. De första avsnitten handlar om barnflickan Maria som övervakas av sina arbetsgivare ända in i sovrummet.

👁‍🗨 Varför behöver vi utopier?

Intressant samtal med Nina Björk, Roland Paulsen, Mathias Wåg och Ann Ighe om behovet av politiska utopier som arrangerats av Centrum för marxistiska samhällsstudier.

👁‍🗨 Upproret

Norsk film (Sulis 1907 i original) om faderlöse Konrad från svenska Malmberget som säljs på barnauktion till Nordnorge och sedan rymmer för att börja jobba i koppargruvorna i Sulitjelma där han möter den begynnande arbetarrörelsen. Finns på Netflix.

Det var allt för idag. Vi ses nästa vecka. Om det är något är det bara att du höra av dig. Dela gärna nyhetsbrevet med vänner och i dina sociala medier.