👺 Kan vi sluta dansa efter trollens pipa nu?

Fick vi veta något nytt i grävet om trollfabriken? Spricker trollen när de kommer ut i solsken? Vilket ansvar har politiker och journalister för att de accepterat och förstärkt trollens världsbild?

God morgon!

Kompledigt. Kristi flygare. Klämdag. Helg. Att koppla bort jobbet i fem dagar har gjort gott. Jag har läst, skrivit och softat.

Idag ska jag prata lite om troll.

---

Kan vi sluta dansa efter trollens pipa nu?

Jag måste ärligt talat säga att jag tittade på TV4:s gräv om Sverigedemokraternas trollfabrik med en axelryckning. Det var visserligen välgjort och klargörande. Men fick vi egentligen veta något vi inte redan visste?

Dels för att det ju faktiskt gjorts gedigen journalistik om det här tidigare i både ETC och Aftonbladet. Men också för att vi faktiskt lever i det här samhället. Det borde vara uppenbart för alla som befunnit sig på sociala medier det senaste decenniet att högerextrema opinionsbildare har backats upp av anonyma trollbataljoner som förstärkt deras åsikter och drivit alltför stora delar av det politiska etablissemanget framför sig.

Men det är ju alltid bra om trollen kommer ut i solsken. Det sägs ju att de spricker då.

När en av trollgeneralerna i granskningen avfärdar ett utspel med ett ”Vad har det med invandring att göra?” så säger det så mycket om samhällsdebatten i vår samtid. Det har varit i det närmaste omöjligt att tala om något utan att det ska kokas ner till en fråga om invandring och invandrare.

Det har varit den otvetydigt viktigaste kroken för politiker när de ska förklara samhällsproblem. Inte bara bland sverigedemokrater utan även bland borgerliga och socialdemokratiska politiker. Problem i välfärden? Ja, det beror väl på att de som arbetar där inte talar bättre svenska. Tycker inte ungdomar att det är självklart att de ska behöva göra lumpen? Ja, det beror väl på invandrares bristande fosterlandskärlek. Och så vidare. Och så vidare.

Och samtidigt som politiker av diverse schatteringar har dansat med efter den sverigedemokratiska trollpipan har även media i allt större utsträckning tystnat eller jamsat med. Hur ofta har vi inte hört hur programledare i public services samhälls- och nyhetsprogram har avfärdat kritik mot Sverigedemokraterna med att de inte är där och kan försvara sig, samtidigt som Sverigedemokraternas chefsideolog kan bre ut sig med rena lögner om arbetarrörelsen utan att få mothugg?

Jag tror att vi är ganska många som ser ett public service som blivit strykrädda och inte vågar ta sitt journalistiska uppdrag på allvar för att de känner sig hotade av den fascistoida media- och kulturpolitik som Sverigedemokraterna och Tidölaget driver igenom. För att journalister känner sig hotade av den ofrånkomliga trollrusning som kommer ske mot dem på sociala medier om det ens kan antydas att de accepterar kritik mot Sverigedemokraterna.

Men jag är inte säker på att alla journalister och chefer inom public service ser vad som pågår. Den som befinner sig i ett våldsamt förhållande försvarar ofta förövaren tills det är för sent.

Och om det finns något som mer än något annat har skapat denna situation av underordning så är det sannolikt att journalister och politiker i betydligt större utsträckning än människor i övrigt är aktiva på plattformar som X (tidigare Twitter). Och framför allt de delar av plattformen där politik diskuteras.

De har i orimligt hög utsträckning normaliserats, socialiserats och radikaliserats in i att trollbataljonernas verklighetsbeskrivning är människors verklighet. När det i själva verket framför allt handlar om en liten grupp, delvis avlönade, fascister som piskar upp stämningen och förvrider verkligheten.

Frågor som kan kopplas till invandring är viktiga frågor för många i Sverige. Men de är inte lika viktiga som den samtida politiska debatten vill få det till. De har gjorts viktigare än de är med hjälp av journalister, politiker, opinionsbildare och beslutsfattare som dränkts i rasistisk och högerextrem hatretorik i sådan omfattning att de tror att det är det enda som folk bryr sig om ute i stugorna.

I de två senaste valen har invandring kommit på nionde plats bland de frågor som väljarna tycker är viktigast. I valen 2006–2014 kom den inte ens med på topp tio. I stället var det sjukvård och skola som var viktigast för väljarna i senaste valet. Precis som de varit det senaste decenniet.

Det är en väljargrupp som skiljer ut sig när det gäller att vara överintresserade av invandring. Sverigedemokratiska väljare. Dessa är så överintresserade av frågan att de på egen hand får upp den på topp tio av viktigaste frågorna för väljare. Men för 80 procent av väljarna är det faktiskt en mellanmjölksfråga.

Ändå har den här minoriteten fått sätta agendan för vad som anses viktigt att diskutera i svensk politik. Och det beror i stor utsträckning på att politik och media har misstagit trollens ekokammare för verkligheten och förstärkt dess budskap med det egna förtroendekapitalet. Man har spelat på Sverigedemokraternas hemmaplan. Man har gjort deras jobb åt dem.

Det finns massvis av problem i det svenska samhället. En del av dessa har koppling till den invandrings- och integrationspolitik vi har och har haft. Men väldigt många av de problem som drabbar invandrare i Sverige handlar också om att vi inte i tillräckligt stor utsträckning fört en tillräckligt bra politik på en rad andra områden.

Att invandrare är arbetslösa i större utsträckning än infödda svenskar är i första hand en arbetsmarknadspolitisk fråga. Inte en invandringspolitisk fråga. Att arbetslösa invandrare i större utsträckning än de med ett jobb trängs ihop i vissa bostadsområden är i första hand en bostadspolitisk fråga. Inte en invandringspolitisk fråga. Att det är svårare att klara svenska skolan om man inte har svenska som modersmål är i första hand en utbildningspolitisk fråga. Inte en invandringspolitisk fråga.

Om politik och media skulle kunna se på de faktiska problem vi har i samhället, snarare än den problembild som trollbataljonerna vill att vi ska se, skulle nog förutsättningarna för att bygga ett fungerande samhälle vara betydligt mer bättre.

Men det kräver nog också att politiker och journalister faktiskt ser sig i spegeln och ser att de har varit en del av problemet när de oreflekterat dansat efter trollens flöjtspel. Det kanske skulle vara en bra idé att försöka träffa fler människor i verkligheten öch färre troll på Twitter?

---

Tips för öga och öra

Tips för öga och öra är förslag på exempelvis artiklar, böcker, musik, TV-serier, filmer och så vidare som jag tycker det är värt att tipsa om. Tanken är väl att det ska vara relativt nya tips. Men det kan lika gärna vara något äldre som jag snubblat över.

👁‍🗨 Fagbevegelsens historie

På NRK kan man se en väldigt sevärd (och tidstypisk) dokumentärserie om den norska fackföreningsrörelsens historia från början av 1980-talet, från Marcus Thranes arbeiderforeninger i mitten av 1800-talet och framåt.

👁 Mellankrigstider

I höstas kom Yvonne Hirdman ut med den här läsvärda, luftiga och lärda bok om tiden mellan världskrigen. Perioden då Sverige blev ett modernt samhälle.

---

Det var allt för idag. Vi ses nästa vecka. Om det är något är det bara att du höra av dig. Dela gärna nyhetsbrevet med vänner och i dina sociala medier.

Ska det vara påtår? ☕

Fredrik Jansson