đŻđŻđŻđŻ Kan vi slippa minoritetskoalitionernas tyranni?
Ăr Sverige sĂ€rskilt svĂ„rt att styra? Varför bildar man koalitioner som inte har majoritet? Kan en minoritetsregering vara hur liten som helst?
God morgon!
FjÀrde advent idag, pÄ tisdag vÀnder det och blir det ljusare igen, och pÄ fredag Àr det julafton. Nu mÄste vÀl Àven jag börja fundera pÄ julklappsinköp.
Gratis ebok om socialdemokrati â webshop.publit.com
Ladda ner min bok Gemenskap & skötsamhet: en essÀ om socialdemokratins vÀsen helt gratis som ebok.
Idag tÀnkte jag prata lite om det hÀr med konstiga samarbeten som inte samlar majoriteter.
Kan vi slippa minoritetskoalitionernas tyranni?
De senaste mandatperiodernas svÄrigheter att styra Sverige gjort att mÄnga har börjat titta pÄ valsystem och budgetregler. Kanske borde Sverige liksom Grekland ge flera mandat till det största partiet (i grekiska parlamentet fÄr det största partiet 50 bonusmandat av totalt 300 mandat)? Eller borde vi höja tröskeln för att komma in i riksdagen? Kanske ska man göra som Italien som bytt valsystem fyra gÄnger mellan 1993 och 2017? Eller borde Sverige införa first-past-the-post av brittisk eller amerikansk modell? Kanske borde den negativa parlamentarismen som gÀller vid statsministeromröstningar ocksÄ gÀlla vid budgetomröstningen?
Jag tror att det hÀr Àr helt fel. Det Àr inte nÄgot större problem med det svenska systemet i sig. TvÀrtom Àr det optimerat för att Àven minoritetsregeringar ska kunna styra. Problemet handlar snarare om att de politiska partierna sedan Sverigedemokraternas intrÀde i riksdagen 2010 har försökt lösa den nya (och numera decenniegamla) situationen genom att tÀnka bort Sverigedemokraternas mandat.
Det hÀr innebÀr givetvis inte nÄgon debil hÄllning att övriga partier mÄste samarbeta med Sverigedemokraterna. Inget parti mÄste samarbeta med ett annat parti. Men man kan inte tÀnka bort att Sverigedemokraterna sitter i riksdagen med de mandat de har.
I det svenska politiska livet har det lett till en konstig hÄllning dÀr koalitioner av partier som Àr i minoritet försöker styra pÄ olika sÀtt. Det har inte blivit sÄ bra.
Det började lite smĂ„tt redan under mandatperioden 2010â2014 dĂ€r Alliansen satt kvar efter att ha förlorat sin majoritet efter just Sverigedemokraternas intĂ„g. Det mĂ€rktes kanske inte jĂ€ttemycket eftersom Allianspartierna under ett flertal Ă„r av samarbete var sĂ„ samkörda att det Ă„tminstone utifrĂ„n nĂ€stan framstod som ett parti. Men nĂ„gon majoritet hade de inte. Vilket ocksĂ„ mĂ€rktes nĂ€r oppositionspartierna frĂ„ngick budgetpraxis och genom ett initiativ i finansutskottet stoppade ett förslag pĂ„ skattesĂ€nkningar för höginkomsttagare.
2014 förlorade sedan Alliansen regeringsmakten och en regering bestÄende av Socialdemokraterna och Miljöpartiet tog över med stöd av VÀnsterpartiet enligt Decemberöverenskommelsens konstiga diktat att det största blocket (minus Sverigedemokraterna) skulle styra, medan det mindre blocket satte sig pÄ lÀktaren och tittade pÄ. Och det var ju schysst om man tillhörde de rödgröna som fick lite av ett frikort. Men nÄgon optimal politisk styrmodell var det ju inte.
Och sÄ kommer vi dÄ till den konstigaste av mandatperioder dÀr Socialdemokraterna och Miljöpartiet i januari 2019 fick bilda regering efter att ha gjort en överenskommelse med Centerpartiet och Liberalerna. Och trots att dessa fyra partier inte hade majoritet i kammaren fanns det dock ett uttalat krav frÄn de senare att regeringen inte fick förhandla med VÀnsterpartiet vars mandat krÀvdes för att regeringen skulle kunna samla en majoritet. Det gick ju sÄ dÀr.
Men det var ocksÄ det tydligaste exemplet pÄ minoritetskoalitionernas tyranni. Om nÄgot skulle genomföras skulle först regeringspartierna Socialdemokraterna och Miljöpartiet (med 116 av 349 mandat) komma överens. Sedan skulle regeringen förhandla med Centerpartiet och Liberalerna (med 51 mandat). Och sedan skulle man i praktiken ta den minoritet till kammaren och hoppas pÄ det bÀsta. Ingen fick egentligen vad de ville, och man kunde inte ens vara sÀkra pÄ att fÄ igenom det.
Det behöver inte vara som det ofta har varit de senaste mandatperioderna. Vi behöver inte lida under minoritetskoalitionernas tyranni. Det finns tvÄ alternativ till detta. Eller egentligen tre, men eftersom förutsÀttningarna för ett parti att fÄ egen majoritet verkar osannolikt sÄ sÀger vi att det finns tvÄ alternativ.
Det ena Ă€r att vi faktiskt bildar koalitionsregeringar som bestĂ„r av partier som har en majoritet av mandaten i riksdagen. Ăven om det verkar konstigt idag sĂ„ var det ju exempelvis sĂ„ Alliansregeringen sĂ„g ut under sin första mandatperiod. DĂ„ kan regeringspartierna förhandla med varandra för att sedan genomföra det man har kommit överens om.
Det hĂ€r Ă€r ju ocksĂ„ det som Ă€r det normala i mĂ„nga andra lĂ€nder. Det var det som spekulationerna om olika fĂ€rgkombinationer i Tyskland handlade om. En grön-gul-svart Jamaicakoalition eller en röd-gul-grön trafikljuskoalition och sĂ„ vidare. Och nĂ€r regeringsförhandlingarna var klara var det just mellan trafikljusets partier (socialdemokratiska SPD, liberala FDP, och miljöpartistiska Die GrĂŒnen) som samlade en majoritet i förbundsdagen.
I Finland Àr ocksÄ majoritetsregeringar regel. Den nuvarande regeringen bestÄr av socialdemokrater, centerpartister, vÀnstersocialister, gröna, och svensksprÄkiga folkpartister. Och den regering som tilltrÀdde 2011 innehöll finska motsvarigheten till moderater, socialdemokrater, liberaler, kristdemokrater, miljöpartister och vÀnsterpartister. Men det Àr nog lite för vilt för Sverige.
I det lÀge vi har i den svenska riksdagen idag sÄ skulle det vÀl innebÀra en flerpartiregering bestÄende av Socialdemokraterna, Centerpartiet, VÀnsterpartiet och Miljöpartiet (och kanske Liberalerna). Och det hade ju i det rÄdande lÀget inte varit sÄ konstigt tÀnkt.
Fördelen med att faktiskt ha regeringsunderlaget i regeringen Àr att man slipper att delar av underlaget gÄr i opposition mot regeringen nÀr det passar. Man kan dÄ inte ha kakan och Àta den samtidigt. Antingen Àr du en del av regeringen och stÄr bakom dess politik, eller sÄ Àr du i opposition.
Det andra Ă€r att vi faktiskt gör som vi gör nu sedan nĂ„gra veckor. Vi har ett parti i regering och att det partiet sedan fĂ„r finna stöd för sin politik i riksdagen. Det hĂ€r har ju varit regel för socialdemokratiska regeringar. Och om man ska vara Ă€rlig Ă€r det nog sĂ„ mĂ„nga socialdemokrater vill ha det. Man samlar stöd för olika frĂ„gor i olika koalitioner. Ăven om det fortfarande finns möjligheter att sĂ€tta kĂ€ppar i hjulet för regeringen sĂ„ Ă€r det sannolikt en modell som kommer nĂ€rmast folkviljan just eftersom majoriteterna skiftar och regeringen blir tvungen att balansera olika intressen mot varandra.
I sak spelar det inte sÄ stor roll hur mÄnga mandat regeringspartiet har. Det viktiga blir snarare hur bra man Àr pÄ att samla majoriteter. 1978 hade exempelvis den (förvisso kortlivade) folkpartistiska regeringen bara 39 mandat i kammaren.
Men alldeles oavsett hur vi sĂ€tter ihop regeringen efter valet nĂ€sta Ă„r sĂ„ hoppas jag att vi slipper minoritetskoalitionernas tyranni.Â
Tips för öga och öra
Tips för öga och öra Àr förslag pÄ exempelvis artiklar, böcker, musik, TV-serier, filmer och sÄ vidare som jag tycker det Àr vÀrt att tipsa om. Tanken Àr vÀl att det ska vara relativt nya tips. Men det kan lika gÀrna vara nÄgot Àldre som jag snubblat över.
1848 and All That | TALKING POLITICS on Acast â play.acast.com
Intressant poddsamtal med historikern Chris Clark om revolutionsÄret 1848 och vad det kan lÀra oss om politisk förÀndring.
#5 Joel Halldorf | Tiden IdĂ©er & politik on Acast â play.acast.com
Bra poddsamtal med teologen och kulturskibenten Joel Halldorf om tro och politik.
Det var allt för idag. Vi ses nÀsta vecka. Om det Àr nÄgot Àr det bara att du höra av dig. Om nÄgon vidarebefordrat nyhetsbrevet till dig gÄr det bra att skriva upp dig hÀr. Dela gÀrna nyhetsbrevet med vÀnner och i dina sociala medier.
Kan man dricka glögg till frukost?
Fredrik Jansson