đ° Kan man vĂ€xla in sitt kapital?
Vad Àr egentligen pÄverkansarbete och vem Àr det egentligen som Àger det kapital man skapar genom rörelsearbete?
God morgon!
Allsvenskan Ă€r igĂ„ng igen! Idag tar mitt Hammarby emot IFK Göteborg. Forza Bajen! đđ€
Idag tÀnkte jag prata lite om att vÀxla in det man kan.
Kan man vÀxla in sitt kapital?
Den senaste tiden har det kommit nÄgra böcker som behandlar lobbyism och hur banden mellan olika intressen pÄverkar demokratin.
Dels Mats Engströms Skuggspel: Om dold pĂ„verkan pĂ„ politiken (Fri Tanke), dels Johannes Klenells Bananrepubliken Sverige: Hur politiker, vĂ€lfĂ€rdskapitalister och PR-byrĂ„er utarmar demokratin (Natur & Kultur). Dessutom publicerade Elsa Persson rapporten VĂ„rd i vems intresse? En granskning av svaÌngdoÌrrarna mellan politiken, de privata vaÌrdaktoÌrerna och lobbybranschen (Arena IdĂ©).
De Àr alla lÀsvÀrda pÄ sina sÀtt och det verkar ju onekligen vara ett Àmne i tiden.
Men jag tÀnkte inte att det hÀr skulle vara en recension. I stÀllet funderar jag pÄ det hÀr ifrÄn en mer personlig synvinkel.
Jag har tillbringat en stor del av mitt vuxna liv i arbetarrörelsen som det som ibland kallas policyprofessionell. Ăven om jag brukar föredra att kalla det yrkesreformist. Jag har blandat jobb pĂ„ mellannivĂ„ i olika delar av ABF, socialdemokratin och LO-sfĂ€ren med perioder som ledarskribent och politisk redaktör.
PÄ lite olika sÀtt har det handlat om pÄverkansarbete i arbetarrörelsens tjÀnst.
PÄ sÄ sÀtt Àr jag kanske en ganska ovanlig representant för mitt skrÄ? Jag har aldrig haft ett politiskt uppdrag, men jag har inte heller varit i den politiska maktens centrum eller anstÀlld av nÄgon PR-byrÄ.
Det nÀrmaste den politiska makten jag varit professionellt Àr ett vikariat pÄ Socialdemokraternas riksdagskansli och en anstÀllningsintervju hos ett statsrÄd.
Min erfarenhet av lobbyism och PR-byrÄer Àr Ànnu mer begrÀnsad. NÀr mitt vikariat pÄ riksdagen var pÄ vÀg att ta slut blev jag uppringd av en byrÄchef som undrade om jag var intresserad av att komma pÄ intervju.
Eftersom jag var en trebarnsförÀlder som stod inför risken att snart vara arbetslös tackade jag ja. Det var en trevlig intervju Àven om jag aldrig kÀnde att det klickade för mig. NÀr jag senare blev erbjuden anstÀllning hade jag redan tackat ja till ett jobb inom arbetarrörelsen sÄ det blev inte nÄgon PR-byrÄkrat av mig den gÄngen.
Jag vet fortfarande inte vem det var som tipsade om just mig.
Annars har mina kontakter med branschen varit av Àn mer luddig art. Jag har givetvis massor av bekanta som arbetar eller har arbetat pÄ olika byrÄer och nÄgon gÄng har jag till och med fÄtt en lös förfrÄgan om jag funderar pÄ att röra mig i arbetslivet.
Men jag har aldrig blivit helt klok pÄ vad de gör pÄ jobbet.
En gÄng i forntiden nÀr jag var en del av den socialdemokratiska bloggosfÀren blev jag erbjuden att följa med pÄ en bjudresa för att besöka finska kÀrnkraftverk. Jag vet inte riktigt vem det var som skulle betala.
Jag tackade nej.
NÀr jag haft redaktörskapet pÄ en debattsida (ett inte helt ovanligt sidouppdrag nÀr man har som huvuduppgift att skriva ledare för en liten tidning) har det hÀnt att nÄgon med e-post hemmahörande hos nÄgon av alla dessa byrÄer har hört av sig och undrat om jag Àr intresserad av en debattartikel. Och det kunde ju vara skönt att fÄ en hyfsat vÀlskriven debattartikel serverad.
Men det var svÄrt att riktigt förstÄ varför nÄgon var beredd att betala en konsult för att fÄ en debattartikel placerad i en liten socialdemokratisk dagstidning?
Det kÀnns sÄ verklighetsfrÀmmande att kunna fakturera för att skriva en halvtrist debattartikel eller en riksdagsmotion som kommer bli nedröstad, eller för att styra upp möten med politiker som bara blir glada om de fÄr trÀffa företrÀdare för nÀringsliv, föreningsliv eller vad det kan vara för sÀrintresse.
Att göra just sÄdant som Àr helt normala arbetsuppgifter för en sÄdan som mig.
Kanske har jag bara haft dÄligt sjÀlvförtroende och inte förstÄtt att det gÄr att vÀxla in mitt sociala och politiska kapital till ett mer handfast ekonomiskt sÄdant?
Jag har svÄrt att tÀnka mig att jag skulle börja jobba pÄ byrÄ. Möjligen Àr det sÄ att jag inte Àlskar hantverket tillrÀckligt mycket i förhÄllande till rörelsen jag oftast arbetat för. Det Àr möjligt att jag Àr en stamanstÀlld soldat i kampen mellan arbete och kapital.
Men jag Àr inte en legoknekt.
Fast det för mig till en fundering: vem Àger egentligen det kapital jag samlat pÄ mig?
Allt det jag kan har jag nog i slutÀndan arbetarrörelsen att tacka för. Inte nödvÀndigtvis pÄ grund av kurser eller formella sammanhang. Mycket av det jag Àr bra pÄ har jag lÀrt mig pÄ egen hand. Men det handlar ocksÄ om att arbetarrörelsen har gett mig tillgÄng till mer informella sammanhang. VÀnner, bekanta, kamrater. Man kan lÀra sig ovÀntat mycket över en öl eller pÄ en fikarast.
Kan jag ta det kapital arbetarrörelsen har gett mig och vÀxla in det mot lite riktiga stÄlar hos en arbetsgivare jag kan acceptera men inte kommer gÄ i döden för?
Och vem Àr jag om jag inte lÀngre Àr yrkesreformist?
Tips för öga och öra
Tips för öga och öra Àr förslag pÄ exempelvis artiklar, böcker, musik, TV-serier, filmer och sÄ vidare som jag tycker det Àr vÀrt att tipsa om. Tanken Àr vÀl att det ska vara relativt nya tips. Men det kan lika gÀrna vara nÄgot Àldre som jag snubblat över.
đïž Vanligt folk - kort om arbetarrörelsens historia
Vanligt folk Àr en kort introduktion till den svenska arbetarrörelsens historia, frÄn slutet av 1800-talet till nutid. En berÀttelse om hur samhÀllet har förÀndrats och hur LOs medlemmar har varit en del av den förÀndringen.
Det var allt för idag. Vi ses nÀsta gÄng. Om det Àr nÄgot Àr det bara att du höra av dig. Dela gÀrna nyhetsbrevet med vÀnner och i dina sociala medier.
Ska det vara pĂ„tĂ„r? â
Fredrik Jansson
"... jag har aldrig blivit helt klok pÄ vad de gör pÄ jobbet." NÀ, det har jag aldrig heller fattat.