Kan ett företag vara ont?
Om du gillar nyhetsbrevet får du hemskt gärna dela det i dina sociala medier. Antingen genom att använda ikonerna längst ner i nyhetsbrevet eller genom att klicka på "View online" här över och sedan använda ikonerna till höger på sidan.
God morgon!
Ömsom regn och rusk, och ömsom kalla klara dagar den här veckan. Jag tycker mig till och med se färgskiftningar i trädkronorna. Hösten är obevekligen på väg med allt vad det innebär.
I veckan presenterades exempelvis nya miljardsatsningar på välfärden i regeringens höstbudget. Jag är av princip för alla ekonomiska tillskott till välfärden. Jag är också av princip av åsikten att alla ekonomiska tillskott till välfärden är för små.
Men jag undrar lite om det verkligen är så effektiv kommunikation att rapa upp siffror. För vem kan förhålla sig till x antal miljarder kronor? Är det mycket eller är det lite? Är det tillräckligt? Det blir också fokus på medlen snarare än målen. Vad vill man att välfärden ska vara?
Men det var inte det jag tänkte skriva om idag. Istället tänkte jag skriva om multinationella företag och om huruvida det är så att vissa av dem är speciellt onda arbetsgivare.
Kan ett företag vara ont?
De senaste veckorna har vi kunnat läsa mycket om etablerandet av stora multinationella företag med ett digitalt fokus i Sverige, och hur dessa inte gillar den svenska modellen med starka fackföreningar och kollektivavtal. Det har framför allt handlat om Facebooks serverhallar i Luleå och Amazons kommande lager i Eskilstuna.
Det finns flera perspektiv som man kan lägga på de här frågorna. Jag försöker beta av dem så ska vi se om jag kan knyta ihop säcken i slutet?
Ur ett kommunalt perspektiv är det givetvis bra att få arbetstillfällen till sin kommun. Inte minst om det råder arbetslöshet och/eller avbefolkning. Ett lager ger fler jobb än en serverhall. Men det är fortfarande nya jobb. Sedan kan den spillvärme som produceras i serverhallar användas i kommunala fjärrvärmesystem. Vilket är ett plus. Det är alltså ganska självklart att man som kommunalråd tycker att etableringarna i grunden är bra. Åtminstone så länge de inte tränger ut större och bättre etableringar.
Dock ska man vara väldigt tveksam när kommunalråd får för sig att etableringar av den här typen kommer att omvandla kommunen till ett Silicon Valley. Så väl serverhallar som lager är i praktiken just lagerlokaler. I det ena fallet är det digital lagerhållning, i det andra fallet rör det sig om mer traditionell lagerhållning av varor. Det skapar ingen grogrund för dynamiska start-ups och enhörningar.
Ur ett statligt perspektiv borde det inte vara lika självklart med den här typen av etableringar. Även om det inte är enbart dåligt. Sverige har en hel del bra förutsättningar för etablerandet av serverhallar.
Vi har kalla vintrar som gör det billigare att kyla ner anläggningarna som skapar en jäkla massa spillvärme (som i sin tur alltså kan användas som fjärrvärme). Vi har gott om vattenkraft som ger billig och klimatvänlig energi och vi har på många ställen ett elnät som är anpassat till typ stålverk. Vilket ju är praktiskt när man har en energiintensiv verksamhet. Den mark dessa stora anläggningar behöver är också relativt billig och tillgänglig.
Men det behöver ju inte vara Facebook, Google och Amazon som etablerar sig. Det är lite konstigt att svenska staten lägger sådant fokus på dessa multinationella jättar som inte anställer särskilt många men samtidigt får rabatt på energiskatten och dessutom är notoriska skattesmitare. I dagens digitala värld finns det många som kan behöva anlägga serverhallar. Det finns ingen anledning för Sverige att ägna sig åt något ”race to the bottom” för att locka till sig kända varumärken. Förlorar man en står det tusen åter.
Vad gäller etablerandet av exempelvis Amazons lager så är det inte heller helt självklart att ett underlättande för ett sådant företag ligger i svenskt intresse, alldeles oavsett vad de har för anställningsvillkor för de som jobbar där. Svenska företag ligger trots allt ganska långt fram när det gäller e-handel och att underminera ett svenskt näringsliv som är införstådda med spelreglerna på svensk arbetsmarknad till förmån för en global gigant som dessutom med största sannolikhet kommer att göra allt för att undvika beskattning i Sverige framstår som lite kontraproduktivt? Amazon har väldigt lite att bidra med i ett svenskt sammanhang.
Ur ett arbetstagarperspektiv kan det vara lite kluvet. Har man inget jobb och bor på en ort där det inte finns så många alternativ så är givetvis en etablering välkommen ur ett individuellt perspektiv. Även om man inte börjar jobba i just serverhallen eller på lagret så kan det ju etableringen skapa mer eller mindre permanent sysselsättning i närsamhället. Oavsett om det handlar om byggandet av anläggningar eller ökad efterfrågan i den lokala servicenäringen.
Ur ett mer kollektivt, fackligt, arbetstagarperspektiv kan man ju hävda att man inte vill ha hit företag som verkar ha som en del i sin affärsmodell att undvika skatter och att erbjuda dåliga anställningsvillkor. Att en snedvridning på arbetsmarknaden i slutändan kommer att drabba alla arbetstagare negativt.
Dock ska man ju konstatera att Amazons lager i Eskilstuna ska drivas av en underentreprenör som redan har kollektivavtal. Vilket möjligen ska ses som ett tecken på att Amazon inte är så intresserad av att ge sig in i en kraftmätning med svensk fackföreningsrörelse?
Men när man tittat på det hela ur alla dessa perspektiv kommer frågan, är vissa företag mer onda än andra?
För mig framstår hela idén att ett företag kan vara ont som lite konstig. Ett företag kan inte vara ont precis som det inte kan vara gott, glatt, sorgset eller något annan mänskligt drag. Detta eftersom ett företag inte är en människa. Och faktum är att det är lika meningslöst att framställa individuella ägare till dessa företag som goda eller onda. Facebooks Mark Zuckerberg och Amazons Jeff Bezos agerar inte utifrån känsla, de agerar utifrån intresse.
"Först kommer maten, sedan kommer moralen", som Bertold Brecht skulle ha uttryckt det.
Dock är det så att dessa företag har gjort sig kända för att vara fackföreningsfientliga. De, liksom många andra inom Silicon Valley-ekonomin har en tendens att se på sig själva som ”disruptors” som krossar det gamla för att bygga det nya. Och bland det som anses gammalt i den världen finns fackföreningar.
Här kunde vi ju se ett väldigt flagrant exempel häromveckan när det uppmärksammades att Amazon sökte underrättelseanalytiker (läs spioner) med uppdrag att rapportera om ”känsliga ämnen som omgärdas av strikt sekretess, som den fara facklig organisering utgör för företaget”.
Men det är ju inte bara dessa företag som gjort sig kända för det. I USA ser vi att även mer traditionella företag inom både servicesektorn och tillverkningsindustrin ägnar sig åt det som på amerikanska brukar kallas ”union busting”, att motverka facklig organisering. Amazon är visserligen ett stort och mäktigt företag. Men det är McDonald’s också. Och i Sverige, till skillnad från i USA, finns det kollektivavtal på Donken.
Det finns också ganska gott om stora svenska företag som agerat på ett helt annat sätt utomlands än vad de gör i Sverige. Ikea i Turkiet vägrade länge teckna kollektivavtal och fackliga företrädare vittnade om trakasserier och hot. I USA förde Ikeas dotterbolag Swedwood länge en intensiv kamp för att förhindra facklig organisering. Volvo i Indien omplacerade fackliga ledare till mindre kvalificerade tjänster efter att de lett en hungerstrejk. Volvo ville också skicka strejkbrytare från Sverige när arbetarna på de indiska fabrikerna strejkade. I Storbritannien svartlistade byggjätten Skanska ”bråkiga” (läs fackliga) arbetare i samarbete med andra stora byggbolag.
För att ta några exempel.
Om man vill ha något mer matigt i ämnet så kan man läsa den rapport som Arena Idé publicerade tidigare i år, Svenska företag som sparkar fackligt aktiva: Exempel från Sri Lanka, Thailand och Indien.
Inte mycket till svensk modell där inte.
Det handlar alltså inte om att vissa företag är onda medan andra är goda. Det handlar om omständigheter, intressekonflikter och styrkeförhållanden på arbetsmarknaden. Den svenska modellen är ingen självklarhet. Den är ett resultat av maktkamp. Kan man kringgå regler för att man anser att det gynnar det egna intresset kommer man att göra det.
Det sker även på svensk arbetsmarknad med underentreprenörskedjor i byggbranschen där bolaget i toppen visserligen har kollektivavtal och schyssta villkor, men där underentreprenörens underentreprenör kör utan kollektivavtal och med svarta löner. Vi ser det också när kommuner lägger ut verksamhet på entreprenad till aktörer som erbjuder betydligt sämre villkor än de kollektivavtal som kommunerna själva är en del av.
Den stora frågan blir om man ska tillåtas göra det, och om det finns aktörer med motsatta intressen som kan organisera motstånd?
I sak blir därför inte det fackliga agerandet gentemot dessa multinationella digitala jättar annorlunda än när det handlar om larminstallationsfirmor i Göteborg eller cateringföretag på Arlanda som försöker avtalsshoppa för att ta två aktuella exempel. Eller för den delen om det gäller leksakskedjor eller salladsbarer som vägrar teckna kollektivavtal.
Man förhandlar där man kan. Man tar till stridsåtgärder där man måste. Man försvarar det man uppnått och avancerar framåt där det finns utrymme.
Ingen är ond, ingen är god. Men det är i de allra flestas intresse att ta ställning för vanligt folk som vill ha en trygg anställning och schysst ersättning för sitt arbete. Det är få som delar intresse med Bezos och Zuckerberg.
Tips för öga och öra
Tips för öga och öra är förslag på exempelvis artiklar, böcker, musik, TV-serier, filmer och så vidare som jag tycker det är värt att tipsa om. Tanken är väl att det ska vara relativt nya tips. Men det kan lika gärna vara något äldre som jag snubblat över.
Intressant intervju med ekonomi-historikern Erik Bengtsson som är aktuell med boken Världens jämlikaste land? som är en polemik med historiesynen att den socialdemokratiska välfärdssamhällets jämlikhet har sin grund i ett tidigare jämlikt svenskt bondesamhälle. Jag ser fram emot att läsa boken som landade i brevlådan i veckan. (Jag har länkat till Acast eftersom det är den poddapp jag använder. Men den finns väl där poddar finns helt enkelt?)
En tunn nyutkommen essäsamling av den mästerlige Umberto Eco. Tre korta essäer som behandlar ämnen som fascism, censur och tolerans. Framför allt ingår hans fantastiska essä Ur-Fascism där han försöker bena ut vad fascism egentligen är. Och bara den är värd pengarna och är något som borde finnas i varje välsorterad bokhylla.
Torbjörn Nilsson är alltid läsvärd. Men det är ju inte varje gång han skriver ett reportage om årsmötet i arbetarekommunen i en mellanstor svensk kommun.
Det hela handlar alltså om ordförandevalet hos Borlänges socialdemokrater där veteranen och valberedningens förslag Peter Hultqvist (försvarsminister, ersättare i partiets verkställande utskott, fram till nyligen ordförande för partidistriktet i Dalarna under 18 år, före detta kommunalråd i Borlänge och en av landets populäraste politiker) förlorade mot den betydligt yngre Erik Nises som var pressekreterare åt Håkan Juholt och Stefan Löfven innan han återvände hem till det Borlänge där han förmodligen av många framför allt ses som barnbarn till "Röde Börje" Andersson, Borlänges starke man på 70-talet och under några korta månader 1982 försvarsminister när Socialdemokraterna återkom i regeringsställning. Läsvärt.
Det var allt för den här gången. Men om du gillade vad du läst (eller åtminstone tyckte att det var intressant) får du gärna dela nyhetsbrevet på sociala medier eller vidarebefordra det till någon vän som kan tänkas uppskatta det (och om du har fått det vidarebefordrat till dig kan du kan skriva upp dig på den här länken så du i fortsättningen får Nyhetsbrevet Sub Rosa direkt i mejlkorgen).
Det går givetvis också bra att återkoppla till mig genom att svara på mejlet. Vi ses om en vecka.
Påtår?
Fredrik Jansson