🍉 Kan Dagostar rädda Miljöpartiet?
Är Vänsterpartiets dieselvurmande en räddningsplanka för Miljöpartiet? Vinns valet vid komposten i Aspudden? Kan Miljöpartiet hitta tillbaka till systemkritiken och Generation Greta?
God morgon!
Nu säger vi att det är vår. Om inte annat är det ju ett säkert vårtecken att jag igår fick promenera från Medborgarplatsen till ett fullsatt Nya Söderstadion för att se Hammarby spela hemmapremiär i Allsvenskan. Jag har väntat så länge på just den (här) da'n!
Veckans låt är "Suger Man" av Sixto Rodriguez från 1970.
Idag tänkte jag prata lite om möjliga rödgröna väljarströmmar.
Kan Dagostar rädda Miljöpartiet?
I december skrev jag i samband med SCB:s stora partisympatiundersökning att det nog inte skulle bli så mycket stödröster i valet 2022. Om Miljöpartiet skrev jag:
”För Miljöpartiet så handlar istället svårigheterna med att få socialdemokratiska stödröster om ett par andra saker. Rent generellt kan man tänka sig att valet att lämna regeringen under de former de gjorde det inte stärkte deras aktier hos de socialdemokratiska sympatisörerna. De framstår också i och med det som ett parti som i mindre utsträckning kan ses som ett säkert underlag för en socialdemokratisk regering.
Det här försvåras också av en situation som antagligen hängt över Miljöpartiet under hela mandatperioden. Nämligen det att Miljöpartiet i Stockholms stad och Region Stockholm efter att ha setts som en del av ett rödgrönt block valde att samarbeta med de forna allianspartierna. Och det gör sannolikt att utrymmet för stödröster inte är särskilt stort från socialdemokratiska sympatisörer i den (väljarmässigt stora) del av landet där avståndet mellan miljöpartister och socialdemokrater annars är minst. En socialdemokratisk sympatisör i Stockholmsområdet har inga skäl att tro att en röst på Miljöpartiet är en röst på ett socialdemokratiskt lett styre i vare sig stad eller land.”
Jag tror fortfarande att det kommer vara svårt för Miljöpartiet att locka stöd av väljare som i första hand sympatiserar med Socialdemokraterna av ungefär samma skäl som då. Men det finns ändå skäl att fundera kring om det fortfarande finns möjlighet för Miljöpartiet att klara riksdagsspärren i september.
I onsdags livetwittrade Calle Melin från TCO:s tankesmedja Futurion från SOM-institutets seminarium om den nationella SOM-undersökningen och där fanns det en bild jag tog vara på och som jag tror skulle kunna vara en ledtråd till varför det kan vara vänstersympatisörerna som kan tänkas rädda kvar Miljöpartiet i riksdagen efter valet.
Det är trots allt vänstersympatisörerna som är den partisympatigrupp som gillar Miljöpartiet mest av de som i huvudsak sympatiserar med ett annat parti, även om de inte har Miljöpartiet som andrahandsalternativ.
Och det är ju inte så konstigt. Vänsterpartiet är starkare i storstäderna, deras väljare tenderar att vara högutbildade (men inte nödvändigtvis höginkomsttagare), kvinnor och ser miljö- och klimatfrågor som centrala politiska frågor. Vänsterpartiet och Miljöpartiet delar helt enkelt väljarsegment i stor utsträckning. Det är sannolikt också så att det i stor utsträckning är Vänsterpartiet som har tjänat på att Miljöpartiet under regeringsåren tappade sympatisörer.
Och det för mig till den ”sossesväng” som Vänsterpartiets partiledning försökt sig på sedan Nooshi Dagostar tog över som partiledare. När man nu ger sig ut efter större byten på väljarmarknaden finns det ju en uppenbar risk att de lämnar en del av sin väljarbas bakom sig.
För det är ju onekligen så att såväl bruksortsturnerande och industribejakande, som dieselvurmande och vapenbistånd inte nödvändigtvis är kompatibelt med klimatengagerade symbolhanterare i typ Stockholms närförorter.
Hittills är det Socialdemokraterna som har tjänat på att Vänsterpartiet börjar tappa stöd i samband med schabblandet kring vapenbiståndet. Det är inte särskilt konstigt med tanke på att Socialdemokraterna är det parti som vänstersympatisörerna gillar mest förutom Vänsterpartiet, och dessutom är ensamt regeringsparti under en nationell kris. Det är dock inte självklart så att ett sådant tapp håller i sig när Vänsterpartiet nu har justerat sin position gällande pansarskott. Men det betyder inte att Vänsterpartiet inte riskerar tappa stöd i andra delar av sympatisörskaran.
För man ska inte bortse från det missnöje som ändå kan finnas kring dessa frågor bland vänstersympatisörer. Det är en sak att göra upp med Moderaterna för att förhindra marknadshyror i nyproduktion eller för att tillföra mer resurser till välfärden. Det var bara kaxigt och satte käppar i hjulet för den så förhatliga Januariöverenskommelsen. Men att göra motsvarande överenskommelser om sänkt skatt på diesel flyger nog inte riktigt på samma sätt bland partiets traditionella sympatisörer?
Och de väljare som känner att Vänsterpartiet är på väg att sälja ut miljöpolitiken och systemkritiken skulle kunna tänkas röra sig mot ett miljöparti om man är beredda att bejaka dessa sidor av sin identitet.
Vi har ännu inte sett några sådana rörelser i väljaropinionen. Och i ärlighetens namn är inte Miljöpartiet i en position att kunna kapitalisera på en sådan väljarström än heller. Det är i dagsläget ett parti som fortfarande (både i väljarkåren och i sin självbild) lider av sviterna av sju års regeringssamarbete med Socialdemokraterna.
Att Generation Greta inte har satt något egentligt avtryck på Miljöpartiet (och faktiskt överhuvudtaget i väldigt liten utsträckning på den svenska debatten) och mobiliserat nya väljarskaror måste nog till stor del förklaras med att Miljöpartiet surrade sig vid regeringsmakten och avsade sig möjligheten att vara en systemkritisk röst.
Det är sannolikt inte helt optimalt för dem att man regerar med högern i både Region Stockholm och Stockholms stad heller. Här finns en stor del av de väljare som annars skulle kunna tänka sig att ta steget från Vänsterpartiet till Miljöpartiet.
Men att Miljöpartiet valde att lämna regeringen är sannolikt ett rimligt första steg för att återupptäcka sin systemkritiska ådra. Om de med buller och bång lyckades med något motsvarande i Stockholmsområdet fem i tolv kanske det finns en möjlighet att de skulle belönas i opinionen för det.
Kanske borde Miljöpartiet faktiskt ha sagt nej till de där pansarskotten också? I tider då allt handlar om säkerhetspolitik, Natomedlemskap, vapenbistånd och försvarsanslag kan det vara lätt att tro att alla är med på båten. Så är det givetvis inte. Det finns en inte obetydlig del av väljarkåren som är mer pacifistiskt lagda och som skulle kunna vara intresserade av en alternativ röst.
Miljöpartiet har under flera decennier kämpat för att bli mer salongsfähigt. Man har slipat av kanterna och gömt undan fundisarna. Men jag undrar om inte nyckeln till att överleva som parti är att göra det precis motsatta?
Bonus om opinonsläget
Jag fortsätter att hålla ett öga på opinionsläget krigs- och valårsvåren 2022. Och i veckan kom Ipsos marsmätning (mätperiod 15-27 mars).
Det vi ser här är bara en bekräftelse på den utveckling vi sett under den senaste månaden. Socialdemokraterna går kraftigt framåt jämfört med förra mätningen och gör sin bästa mätning sedan december 2015. Nytillskottet verkar framför allt komma från Vänsterpartiet som haft en rörig tid bakom sig. Men de nya socialdemokratiska väljarna kommer från hela det politiska fältet. Vänsterpartiets tapp är för övrigt det största för partiet mellan två mätningar sedan 2009.
Tips för öga och öra
Tips för öga och öra är förslag på exempelvis artiklar, böcker, musik, TV-serier, filmer och så vidare som jag tycker det är värt att tipsa om. Tanken är väl att det ska vara relativt nya tips. Men det kan lika gärna vara något äldre som jag snubblat över.
The Cult of Adam Tooze — nymag.com
Läsvärd profil av den hajpade amerikanske ekonomhistorikern Adam Tooze och hans "Tooze Bros"-lärjungar.
#145 Verdandis småskrifter (live) | Bildningspodden on Acast — play.acast.com
Samtal om Studentföreningen Verdandis småskrifter som började ges ut 1888 och kom ut i över 500 häften. Det var en viktig del av den breda folkbildning som förvandlade svenskarna från undersåtar till medborgare.
Fransk klasskamp och demokratins framtid – verbal förlag — verbalforlag.se
Tankesmedjan Katalys har kommit ut med en ny del i sin essäserie. Här är det den franska vänstern som är i blickfånget. Småintressant, men kanske lite gnällig.
Det var allt för idag. Vi ses nästa vecka. Om det är något är det bara att du höra av dig. Om någon vidarebefordrat nyhetsbrevet till dig går det bra att skriva upp dig här. Dela gärna nyhetsbrevet med vänner och i dina sociala medier.
Ska vi ta en kopp till?
Fredrik Jansson