🗳 Jag lutar åt folkomröstning

Är det verkligen så bråttom att gå med i Nato? Varför ska inte demokratin få ta tid? Sedan när bestäms svensk politik i finska riksdagen?

---

God morgon!

Jag har haft återkommande sjukdomsslängar de senaste veckorna. Lite matthet här, en febertopp där, ont i kroppen vid ett tredje tillfälle. Det är väl någon infektion som ligger och bubblar antar jag. Det är hur som helst jobbigt att ständigt halka tillbaka när man tror att det hela är över.

Veckans låt är "Never Cross a Picket Line" av Billy Bragg från 1990.

Idag tänkte jag skriva lite om varför frågan om Nato inte bara kan sopas av.

Jag lutar åt folkomröstning

Så sakteliga har det faktiskt kommit igång en diskussion om huruvida vi överhuvudtaget ska ansöka om medlemskap i Nato snarare än att frågan bara görs till en fråga om tidtabell för ansökningsförfarandet. Det är bra tycker jag. Det är inte hälsosamt när hela det politiska och opinionsbildande etablissemanget börjar springa åt samma håll och alternativa åsikter trycks bort från offentligheten. Vill man se en ”åsiktskorridor” så är väl Natofrågan under de senaste månaderna ett utmärkt exempel.

Själv är jag väl mer öppen för ett Natomedlemskap idag än vad jag var för ett halvår sedan. Men jag kan inte påstå att jag har landat i någon slutgiltig position i frågan. Och jag är framför allt missnöjd med processen.

För mig finns det två problem med hur Natofrågan hanteras. Dels handlar det om avsaknaden av en bred och folkbildande diskussion om vad ett svenskt Natomedlemskap (och frånvaron av ett sådant) skulle innebära. Och dels handlar det om hur frågan ska hanteras demokratiskt.

När det gäller det första problemet så skrev jag för några veckor sedan att:

”här finns det många frågor som vi borde prata om. Vad innebär det att vara med i ett försvarssamarbete med Turkiet som gränsar till Iran, Irak och Syrien? Vad skulle en väpnad konflikt i östersjöområdet innebära för Sverige i en situation då vi står utanför Nato? Hur ställer vi oss till kärnvapen och utländsk trupp stationerad på svenskt territorium? Är det möjligt att tänka sig att Sverige skulle kunna stå utanför om ett väpnat angrepp på en annan EU-medlem äger rum, och är det motsatta möjligt att föreställa sig om Sverige blev attackerat? Hur mycket är Natos artikel 5 värd om vi har en järnaxel bestående av Trump-Le Pen-Orbán-Erdoğan i organisationen om några år?

Det här borde väl vara frågor vi diskuterar på allvar, oavsett från vilket håll vi går in i det hela?”

Och här tycker jag att båda sidorna har varit ganska dåliga på att argumentera. Det blir ingen bra diskussion om man slänger omkring anklagelser och påståenden om att nejsidan är pro-Putin eller att ett Natomedlemskap innebär att svenska värnpliktiga skulle delta i turkiska angrepp på kurder. Vi borde ta oss tid att bena ut vad så väl ett ja som ett nej till Natomedlemskap skulle innebära för Sverige.

När det gäller det andra problemet så går det inte att komma ifrån att när svenskarna gick till val 2018 valde de en riksdag där en majoritet av ledamöterna representerade partier som motsatte sig ett svenskt medlemskap i Nato. Det är inte ointressant. Men det är ju också så att Natofrågan inte var en fråga som förekom i valrörelsen och det var knappast heller den som avgjorde vilket parti de flesta valde att rösta på. Det är väldigt svårt att hävda att det finns ett folkligt mandat för att ansöka om medlemskap i Nato under den här mandatperioden.

Och för mig ligger svaret på dessa två frågor i en folkomröstning.

En folkomröstning möjliggör en helt annan bredd i diskussionen om Nato än vad interna processer i olika partier kan åstadkomma. Eftersom medborgarna förväntas ta ställning till frågan kommer de också i betydligt större utsträckning ställa frågor och söka svar. En öppen och nyfiken (och säkert tuff) diskussion kan föras i det offentliga. Medier skulle var tvungna att söka svar på både vad som skett och vad som skulle kunna ske.

En folkomröstning skulle också lösa det demokratiska problemet. Man skulle visserligen kunna tänka sig att svenska folket skulle få ta ställning till frågan i årets val. Men det finns en väldig massa andra frågor som drivs i valrörelsen som ligger väljarna varmare om hjärtat än ett Natomedlemskap. Det är därför en ganska dålig mätare på vad svenskarna tycker i en ganska apart fråga.

Kvar blir då folkomröstningen.

Det finns de som hävdar att det är en dålig fråga att folkomrösta om. Men jag skulle tvärtom säga att det är en betydligt enklare fråga att att ta ställning till och rösta om än exempelvis medlemskap i EU eller EMU. Ska Sverige söka medlemskap i Nato och omfattas av de skyldigheter och rättigheter som artikel 5 innebär?

Det finns också de som hävdar att det vore en dålig idé att folkomrösta om frågan eftersom valkampanjen skulle riskera att utsättas för externa påverkansoperationer. Ja, det är möjligt och till och med troligt att det skulle ske. Men samtidigt upplever jag att många i det politiska och opinionsbildande etablissemanget tenderar att överdriva effekten av extern påverkan. Det fanns helt inhemska skäl till att britterna röstade för Brexit och amerikanerna röstade på Trump som inte hade så mycket att göra med ryssponsrade annonser på Facebook. Och om man nu tror att påverkanskampanjer påverkar val i den omfattningen, vad gör vi då med våra vanliga val? Ska vi avskaffa en allmän och lika rösträtt för att skydda demokratin? Det är ju inte ett hållbart argument.

Slutligen hävdas det att ett nej till ett Natomedlemskap i en folkomröstning skulle leda till att svenska politiker låses vid ett beslut som vid ett förändrat säkerhetsläge skulle visa sig felaktigt. Det känns rent allmänt som ett tveksamt argument. Ett beslut gäller väl till dess man fattar ett annat? Och ett svenskt Natomedlemskap skulle väl vara en väl så fastlåst position vid ett förändrat säkerhetsläge? För det är väl ingen som argumenterar för ett svenskt Natomedlemskap som samtidigt argumenterar för att det är en kortsiktig lösning?

Men har vi tid med en folkomröstning? Är det inte väldigt bråttom? Står inte ryssen beredd att ockupera Gotland? Vill inte Finland gå med nu?

Mitt svar är att det är klart att vi har tid. Demokrati måste få ta tid. Dessutom är det knappast så att Ryssland i dagsläget har kapacitet att genomföra ett anfall mot Sverige. Är det något kriget i Ukraina har lärt oss är det väl att Rysslands militära kapacitet inte är vad vi trodde att den skulle vara. Att de skulle klara av att genomföra ett angrepp över Östersjön mot ett EU-land med allt vad det innebär är faktiskt helt osannolikt. I dagsläget ska tilläggas. Men att det skulle vara så bråttom att Sverige inte kan genomföra en folkomröstning om exempelvis ett år är helt enkelt inte sant.

Men Finland verkar ju vilja gå med omgående och borde inte Sverige göra som Finland? Personligen är ett av mina främsta skäl för att eventuellt rösta för ett svenskt Natomedlemskap att alla nordiska länder skulle finnas i samma försvarsallians. Men det är inte Finlands riksdag och regering som beslutar om svensk säkerhetspolitik. Vill Finland ansöka om Natomedlemskap nu står det dem naturligtvis fritt att göra det. Men det är i så fall sin egen ansökan de ska skicka in. Inte Sveriges. Nordiskt samarbete är bra. Men vi är faktiskt olika stater.

Jag tror att det politiska och opinionsbildande etablissemanget gör sig själva en otjänst om de försöker trycka igenom ett svenskt Natomedlemskap utan egentligt folkligt mandat. Vad händer när den akuta situationen har lagt sig och svenska folket upptäcker att de anslutits till något de egentligen aldrig tillfrågats om? Vill vi verkligen ge det politiska missnöjet en säkerhetspolitisk dimension?

Demokrati och folklig förankring måste få ta tid. Det borde alla kunna vara överens om oavsett position i sakfrågan. Vi kan inte städa av den här frågan för att istället få diskutera det vi vill diskutera i valrörelsen. Vi kan inte heller tvinga igenom det här beslutet för att vi är rädda för att de som tycker annorlunda är fler än åsiktsfränderna. 

De som vill stå upp för demokratiska värden måste också tro på sina egna argument och ståndpunkter i en sådan utsträckning att de vågar låta folket ta ställning till dessa.

Jag lutar åt folkomröstning.

Bonus om opinionsläget

Jag fortsätter att hålla ett öga på opinionsvindarna under krigs- och valårsvåren 2022. I veckan kom Novus majundersökning (mätperiod 4 april - 1 maj).

Det verkar nu helt klart att den uppgång som Socialdemokraterna såg under Magdalena Anderssons första halvår som partiledare och under inledningen av kriget i Ukraina nu har planat av (på en högre nivå än tidigare). Det är överlag marginella skillnader gentemot tidigare undersökningar. Vänsterpartiet har hämtat sig något från tappet under våren, men ligger fortfarande 1,5 procentenheter under resultatet i januariundersökningen.

Utöver det är det uppenbart så att Sverigedemokraterna tappat konstant under krigsvåren 2022. I januariundersökningen var de 2,2 procentenheter starkare än de är i majundersökningen. Det är sannolikt ingen högoddsare att anta att det beror på att många väljare ser dem som opålitliga i säkerhetsfrågor och i relationen till Ryssland.

Även Demoskops majundersökning kom i veckan (mätperiod 26 april - 4 maj). Och trots sina fel och brister brukar jag ju redogöra för den också.

Om man ska ta med sig något från den så är det väl att det (breda) rödgröna blocket verkar backa något jämfört med för en månad sedan. Samt att Kristdemokraternas förmåga att placera Ebba Busch drastiska uttalanden i centrum för den twitteroptimerade samhällsdebatten bär frukt. Ett tips från läktaren skulle kunna vara att politiska motståndare inte ska springa på varenda pinne som hon kastar.

Tips för öga och öra

Tips för öga och öra är förslag på exempelvis artiklar, böcker, musik, TV-serier, filmer och så vidare som jag tycker det är värt att tipsa om. Tanken är väl att det ska vara relativt nya tips. Men det kan lika gärna vara något äldre som jag snubblat över.

Everyday People Are Designing Chile’s New National Constitution | NOEMA — www.noemamag.com

Läsvärt om processen med den folkförsamling som ska skapa ett förslag till ny konstitution i Chile.

The Right Kind of Worker (w/ Gabriel Winant) | Know Your Enemy on Acast — play.acast.com

Väldigt intressant om den diskussion om den konservativa arbetarklassen som förs av delar av högern i USA. Intressant även med tanke på den svenska debatten.

Kicking out left-wing dissidents would weaken the Labour Party - New Statesman — www.newstatesman.com

Intressant om åsiktsskillnader inom partier (mer specifikt brittiska Labour) och varför det är bra att åberopa idén om en bred kyrka även när man är i majoritet.

Raymond Williams (with Stuart Hall) on George Orwell — www.youtube.com

Intressant diskussion om George Orwell och hans liv och politik med kulturteoretikerna Raymond Williams och Stuart Hall från 1984.

Det var allt för idag. Vi ses nästa vecka. Om det är något är det bara att du höra av dig. Om någon vidarebefordrat nyhetsbrevet till dig går det bra att skriva upp dig här. Dela gärna nyhetsbrevet med vänner och i dina sociala medier.

Ska det vara en kopp till?

Fredrik Jansson