⛱ Hur arbetstidsförkortar vi?
Borde vi jobba mindre? Borde det beslutas genom lag eller avtal? Varför är det svårt att lova nya välfärdsreformer?
God morgon!
Jag hade verkligen inte tänkte köpa (så mycket) böcker i år. Jag hade verkligen tänkt att jag skulle koncentrera min läsning på sådant jag redan har i mitt bibliotek. Men nu börjar bokhandeln annonsera inför bokrean. Det kanske blir en liten hög i alla fall? 📚
Idag tänkte jag prata lite om förutsättningarna för reformförslag.
Hur arbetstidsförkortar vi?
Frågan om arbetstidsförkortning med bibehållen lön har kommit upp på dagordningen igen efter det att Socialdemokraterna gjorde utspel om det häromveckan. Intressant, även om det inte är så att det ligger ett färdigt förslag på bordet.
Snarare än den sextimmarsdag som många ser framför sig pratar man om ”sänkt veckoarbetstid, mer semester, en ny ’familjevecka’ eller fler röda dagar”. Det kan ju betyda sextimmarsdag. Men det kan också betyda mycket annat. Och ”mycket annat” är nog det troliga utfallet när utspelet ska bli ett utmejslat förslag.
Det kan vara på sin plats att jag redan från början konstaterar att jag gärna skulle se en arbetstidsförkortning (och att min arbetsgivare gärna ser en arbetstidsförkortning). Jag tror att det skulle finnas flera fördelar med att vi arbetade mindre.
Vi skulle minska risken för arbetsrelaterade skador och sjukdomar. Vi skulle få mer tid att ägna oss åt familj och vänner. Vi skulle få en bättre återhämtning. Vi skulle ha större möjlighet att bli goda samhällsmedborgare. Vi skulle i större utsträckning kunna ägna oss åt skapande och utvecklande av våra drömmar och talanger. Och det är rimligt att vi kan ta ut en större del av produktionsökningen i ledig tid.
Personligen skulle jag föredra fyradagarsvecka framför sextimmarsdag. Men vad man föredrar upplever jag i stor utsträckning beror på vilken typ av arbete man har. De som arbetar i fysiskt ansträngande yrken tenderar att föredra sextimmarsdagen, medan de som har kontorsarbete i större utsträckning verkar föredra fyradagarsvecka.
Det råder dock inte konsensus kring huruvida arbetstidsförkortning är bra eller dåligt. Vi har ju de som står till höger och som alltid har varit emot alla former av begränsningar av arbetet. När det var tillåtet var de för barnarbete. De var emot åttatimmarsdagen innan den infördes. De var emot lagstadgad semester innan den fanns. De är alltid emot alla frihetsreformer som begränsar arbetsgivarnas makt över de anställda.
När de ska rida spärr mot ytterligare arbetstidsförkortningar så brukar det heta att inget hindrar den enskilde att växla in sin lön mot minskad arbetstid. Som alltid vill de få arbetsmarknaden att framstå som vilken butik som helst där valet står mellan att köpa och inte köpa något som ändå går att avvara. Vi förväntas alltid bortse ifrån den ojämna maktrelationen. Vi förväntas alltid bortse ifrån att deltidsarbete (frivilligt eller ofrivilligt) för många idag innebär en lön som man i bästa fall kan överleva på, men inte leva på.
Men det är trots allt så att dagens arbetstider och löner inte är ristade i sten. Det har de aldrig varit. Och det som arbetsgivarna har ansett omöjligt i en omständighet har i en annan blivit helt okomplicerat. I den ständiga konflikten mellan arbete och kapital är frågan om ersättning för arbete och frihet från arbete centrala slagfält.
Och det är ju givetvis en diskussion som de som förespråkar en arbetstidsförkortning måste vara beredda att ta. För högern kommer anlägga moteld om den typen av reformförslag presenteras av arbetarrörelsen. Men vi kan bortse från högern i den här texten. De tycker vad de tycker tills de tvingas tycka något annat.
I stället finns det en rad andra motsättningar och utmaningar som är betydligt svårare att bena ut för de som står till vänster när det gäller frågan om arbetstidsförkortning. Detta för att det finns olika vägar och intressen även inom den breda vänstern, även om man skulle vara överens om att arbetstidsförkortning på pappret vore en bra idé.
Den stora och principiella frågan handlar ju om huruvida den här typen av förändringar av arbetsförhållandena ska hanteras genom lagstiftning eller genom kollektivavtal. Eftersom Socialdemokraterna är ett politiskt parti så är ju deras verktyg i första hand lagstiftande, även om man skulle kunna tänka sig att ett hot om lagstiftning skulle kunna vara ett sätt att få arbetsmarknadens parter att sätta sig vid förhandlingsbordet.
Vi brukar ju hävda att den så omtalade svenska modellen bygger på att just arbetsmarknadens parter (arbetsgivarorganisationer och fackföreningar) på egen hand förhandlar sig fram till en kompromiss som fungerar bäst på arbetsmarknaden i allmänhet och i enskilda branscher i synnerhet. Det gör att vi undviker den stelbenthet som präglar system där lagstiftningen är mer rigid.
Det finns en poäng i det. Men en kompromiss innebär ett givande och tagande. Ett avtal om arbetstidsförkortning innebär ofta att arbetstagarna måste vara beredda att avstå från löneutrymme. Något som är svårare när det gäller fysiskt ansträngande låglöneyrken där en arbetstidsförkortning hade gjort mest nytta. Man vill att medlemmarna ska leva, men man måste först och främst se till att de överlever.
Här ser vi också svagheten med att vara kollektivavtalsfundamentalist. Medan grupper med en stark position på arbetsmarknaden (inte sällan tjänstemän) kan förhandla fram avtal som rent faktiskt innebär både arbetstidsförkortningar och acceptabla löneökningar (även om inte hela löneutrymmet tas ut i reda pengar), är det betydligt svårare för de med en svagare position på arbetsmarknaden (inte sällan arbetare) att göra det i den omfattning som skulle vara önskvärt.
När frågan dök upp häromveckan räknade jag lite på vad mitt kollektivavtal ger i arbetstidsförkortning jämfört med den lagstiftade nivån. En person som arbetar heltid utan kollektivavtal har en lagstadgad veckoarbetstid på 40 timmar och rätt till fem veckors betald semester. Det innebär en årsarbetstid på i runda slängar 1880 timmar. Jag har i mitt avtal en veckoarbetstid på 37,5 timmar och i praktiken rätt till sju veckors semester. Det innebär en årsarbetstid på 1687,5 timmar. Skillnaden mellan mig och den lagstiftade heltidaren är ungefär en månads heltidsarbete per år till min fördel.
För att en verklig arbetstidsförkortning för exempelvis Kommunals medlemmar i vård och omsorg ska vara möjlig avtalsvägen måste sannolikt arbetsgivarsidan (i första hand Sveriges kommuner och regioner, men också Almega och andra arbetsgivarorganisationer) förstå att de på sikt skulle tjäna på att ge de anställda bättre arbetsvillkor.
Men där är vi tyvärr inte idag då ofrivilligt deltidsarbete, delade turer, otrygga anställningar och låg personaltäthet ofta är normen. Och så länge arbetsgivarsidan inte på allvar är beredda att verka för en god arbetsmiljö och goda arbetsvillkor är nog åtminstone hotet om lagstiftning en förutsättning för att få till förbättringar. Även om det delvis kommer att kodifieras i avtal.
Slutligen kommer vi till det som jag tror är den största utmaningen med frågan om en arbetstidsförkortning. Om vi leker med tanken på att Socialdemokraterna skulle gå fram i valrörelsen 2026 med ett vallöfte om en tydlig arbetstidsförkortning (vad det nu skulle innebära), hur skulle väljarna reagera på förslaget?
Jag tror att det i teorin finns ett ganska brett stöd för en generell arbetstidsförkortning. Om man tittar på SOM-undersökningarna så verkar även en ganska drastisk version som sextimmarsdag ha majoritetsstöd.
Men jag tror samtidigt att man gör det lite för lätt för sig om man tror att den opinionen för en hypotetisk sextimmarsdag enkelt kan växlas över till en verklig väljaropinion. För när människor börjar fundera på vad det skulle betyda i verkligheten finns risken att de börjar oroa sig. Hur skulle exempelvis välfärden tåla en arbetstidsförkortning?
Finns det tillräckligt med pedagoger på barnens förskola? Finns det tillräckligt med undersköterskor på farfars äldreboende? Har hemtjänsten tid att sitta ner en stund och dricka en kopp kaffe med mormor? Varför är det så svårt att få en tid på vårdcentralen? Varför är operationsköerna så långa? Varför ställs kollektivtrafiken in på grund av personalbrist?
Det är inte jättekonstigt om man då börjar oroa sig för vad som kommer hända om den lagstiftade arbetstiden drastiskt sänktes från åttatimmarsdag eller fyrtiotimmarsvecka. Mot det skulle man visserligen kunna ställa argumentet att det kanske skulle vara lättare att anställa kvalificerad personal i välfärden om man erbjöd bättre arbetsvillkor, inklusive en arbetstidsförkortning. Men jag är inte helt säker på att gemene man skulle lita på ett sådant löfte.
Och det här tror jag är ett problem med när politiker (inte minst socialdemokrater) ska komma med reformförslag inom välfärden. Det kan på pappret ofta vara populära förslag. Människor gillar trots allt det generella välfärdssamhället. Men när man ser att det är så mycket som inte fungerar som det ska finns det en uppenbar risk att man inte tar de nya löftena på allvar. Varför ska vi tro på era nya löften om ni inte kan leverera det samhällskontraktet redan lovat?
Tips för öga och öra
Tips för öga och öra är förslag på exempelvis artiklar, böcker, musik, TV-serier, filmer och så vidare som jag tycker det är värt att tipsa om. Tanken är väl att det ska vara relativt nya tips. Men det kan lika gärna vara något äldre som jag snubblat över.
👂 Jacobin Radio: Tribute to Ed Broadbent
Intressant poddsamtal om det politiska och ideologiska arvet efter den nyligen avlidne demokratiske socialisten och tidigare ledaren för det kanadensiska socialdemokratiska partiet NDP, Ed Broadbent.
👁🗨 Ambivalent solidaritet. Nation, migration och rasifiering i Svenska Kommunalarbetareförbundet 1972–2002
På torsdag håller nydisputerade ekonomhistorikern Daniel Stridh en webbföreläsning med utgångspunkt i hans avhandling. Föreläsningen arrangeras av Arbetarnas Kulturhistoriska Sällskap och Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek.
👁 Dekadensens lockelser
Läsvärd essä av Johan Sjölander om efterkrigspoeten Paul Andersson och att göra uppror mot samtiden.
Det var allt för idag. Vi ses nästa vecka. Om det är något är det bara att du höra av dig. Dela gärna nyhetsbrevet med vänner och i dina sociala medier.
Ska det vara påtår? ☕
Fredrik Jansson