👂 Hör vardagsmissnöjet och lös problemen

Kan man ens förvänta sig att samhället ska bli bättre? Är det så svårt att lösa människors faktiska problem? Borde Socialdemokraterna lägga om hela sin strategi kring dörrknackning?

---

God morgon!

Ytterligare en första maj utan demonstrationer, kamp och fest är till ända. Här i Uppsala har vi också sett ytterligare en sista april (Valborgsmässoafton) utan sedvanligt firande. Man undrar ju om Uppsalas studenter någonsin kommer fira in våren som tidigare generationer har gjort? Det kollektiva minnet och traditionen måste ju rimligen vara kort i en grupp där deltagarna byts ut några gånger per decennium.

Men hursomhelst så är det vår (eller som Moderaterna säger, min) och jag har blivit kallad till vaccinering. Kanske, bara kanske ser vi den bortre parantesen på det här pandemihelvetet?

Idag tänkte jag prata om de små frågorna som kan avgöra den politiska och samhälleliga utvecklingen i Sverige.

Hör vardagsmissnöjet och lös problemen

På 1960-talet oroade sig statsminister Tage Erlander för ”de stigande förväntningarnas missnöje”, att människor i takt med att de skulle få det bättre helt enkelt skulle förvänta sig nya socialdemokratiska samhällsreformer i en högre takt än vad man mäktade med.

Det behöver knappast statsminister Stefan Löfven oroa sig för. Människor har knappt några förväntningar längre på att politiken ska genomföra nya reformer som på allvar förändrar samhället till det bättre. De enda förväntningar som finns på samhället idag handlar snarare om stigande missnöje.

De förväntningar och förhoppningar människor har idag är nästan uteslutande av privat karaktär. Ett nytt jobb. En ny bostad. En ny kärlek. Många har fått det bättre privat. Reallöneökningar, låga räntor och billiga konsumtionsvaror kan ge en känsla av överflöd som rimmar illa med att välfärdssamhällets institutioner och infrastruktur verkar vara på dekis.

Om det under rekordåren efter andra världskriget fanns ett socialdemokratiskt samhällskontrakt där både människa och samhälle utvecklades så är det kontraktet idag brutet. Ökade socio-ekonomiska klyftor och avstånd, en alltmer privatiserad välfärd och minskade förhoppningar om att man kan lösa problem tillsammans gör att vi snarare rör oss mot ett tillstånd av ”allas krig mot alla” för att tala med 1600-talsfilosofen Thomas Hobbes.

Nyligen publicerade Johanna Lindell och Lisa Pelling boken Det svenska missnöjet där de tillsammans med ett antal medarbetare har åkt ut i olika delar av Sverige som enligt vissa premisser kan betraktas som extra missnöjda med samhällsutvecklingen (kortare utbildning och inkomster än genomsnittssvensken, och en högre andel som röstade på Sverigedemokraterna 2018) och helt enkelt knackat på hos vanliga människor för att fråga dem om vad man uppfattade som bra och dåligt i samhället.

Om det finns en kärna i boken så är det att de människor som öppnade dörren och svarade på frågorna ofta var missnöjda med att samhället hade dragit sig tillbaka från samhällen där det en gång funnits liv och framtidstro. De enda jobb som finns att få är tidsbegränsade anställningar i omsorgen. Den lokala affären har slagit igen. Det lokala bankkontoret är borta. Detsamma gäller statliga myndigheter som polis, Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. Det är svårt att få tid på vårdcentralen och bussarna går för sällan. Vägunderhållet är eftersatt. Och orsaken till allt detta anses vara kopplat till invandring.

Personligen tror jag att författarna lite missar skogen för träden när de lägger så stort fokus på just invandring och främlingsfientlighet. Det finns en känsla av att de progressiva författarna chockas av att möta dessa åsikter.

Men att människor kopplar samman de faktiska problemen de upplever med orsaksförklaringen invandring är förmodligen inte så konstig med tanke på att migrationsfrågan har legat som en våt filt över all annan samhällsdebatt i snart nog ett decennium. Dessutom kan vi ju konstatera att de senaste 30 åren har präglats av å ena sidan en relativt hög flyktinginvandring och å andra sidan nedskärningar och privatiseringar i välfärden.

Men bara för att människor gör en koppling däremellan så är ju inte korrelation detsamma som kausalitet som statistikerna säger. Om Sverige skulle strypa invandringen till noll och allt annat skulle vara lika skulle inte människor uppleva att deras faktiska problem löstes. Och sannolikt skulle man fortsätta att anta att de berodde på den invandring som faktiskt skett. Vad skulle man då göra, påbörja återvandringsprogram? Och är det någon som verkligen tror att de där faktiska vardagsproblemen skulle lösas av det?

Det svenska missnöjet är en bok som ger nyttiga insikter i det där brutna samhällskontraktet. Men också i vad man kan göra för att åtminstone delvis reparera det. Mycket av det som människor är missnöjda med är faktiskt inte oöverstigliga problem. Det går att komma tillrätta med.

Annat kan vara svårare eftersom förändringen inte är grundad i politiska beslut utan snarare är en effekt av förändrade beteendemönster (att människor väljer att åka någon annanstans för att storhandla mat eller att man har blivit mer digital). Men då bör man fundera över hur man kan komplettera samhällsbygget för att möta upp det missnöje som dessa förändringar har inneburit.

Det kommer förmodligen inte se ut som förr. Men det behöver inte heller se ut som nu.

Om den socialdemokratiska partiorganisationen skulle vilja göra lite nytta så borde den använda den här boken som en manual för hur ett folkrörelseparti kan arbeta.

Istället för att vara handelsresande i politik som försöker sälja på människorna ett politiskt budskap när man knackar dörr kan man gå ut och lyssna på människorna och intressera sig för deras verklighet och åsikter. Det här är dessutom något som bör ses som en långsiktig process för att återvinna förtroende. Man behöver inte se det som något som måste bli klart inför valet 2022 (även om det vore ett välkommet upplägg för en höstkampanj 2021).

Och visst kan man rikta in sig på de platser där socialdemokratin har förlorat väljare och där missnöjet upplevs som störst (liksom Lindell och Pelling). Det ger säkert många insikter om vart man gått vilse. Men det finns inte någon egentlig anledning att begränsa sig på det sättet. För ett politiskt parti som vill samla en majoritet av det som en gång i tiden kallades löntagarna (arbetare och tjänstemän) så vore det nog bra att även knacka dörr och lyssna i hyfsat välmående radhusområden. Det kan ju faktiskt vara så att de inte (bara) är de där plånboksväljarna som partistrategerna utgått ifrån?

När man sedan har samlat in material så måste det givetvis analyseras kontinuerligt. Vilka problem och missnöjen är av kortsiktig karaktär och vilka är av mer långsiktig karaktär? Vad är små frågor som kan lösas på kommunal nivå och vad är stora frågor som kräver lagändringar och miljardinvesteringar? Och om olika missnöjen och problem krockar med varandra, vad ska man prioritera? Det kanske inte är socialdemokratins uppdrag att lösa varje upplevt problem? Där kommer sådant som ideologi och grundläggande värderingar in i bilden. Politik är ju som bekant både att vilja och att välja.

Kontentan i det här är att inte låta politiska tjänstemän låsa in sig på kammaren för att tänka ut något reformförslag som ska bli en ”game changer” i valspurten 2022. Människor kommer inte att kunna ta det på allvar i alla fall. Fokusera istället på att ta reda på vad människor faktiskt är missnöjda med och åtgärda problemen.

Tips för öga och öra

Tips för öga och öra är förslag på exempelvis artiklar, böcker, musik, TV-serier, filmer och så vidare som jag tycker det är värt att tipsa om. Tanken är väl att det ska vara relativt nya tips. Men det kan lika gärna vara något äldre som jag snubblat över.

Socialdemokraterna – vart är de på väg? | Ledarredaktionen on Acast — play.acast.com

Johan Sjölander, tillträdande verksamhetschef på tankesmedjan Tiden, och Malin Malm, förbundsordförande S-studenter pratar socialdemokrati med SvD:s ledarredaktion.

Joe Biden’s First 100 Days Reshaped America — nymag.com

Intressant läsning om Joe Bidens tråkighetsstrategi och låga profil som gör det extremt svårt för hans politiska motståndare att attackera honom samtidigt som han genomför den mest radikala reformagendan på ett halvt sekel.

Folkhemmet | den socialdemokratiska opinionsportalen — folkhemmetopinion.se

En ny socialdemokratisk opinionssajt som drivs av Aktuellt i Politiken, Frihet, Libertas, Morgonbris och Tiden. Oklart vad det blir, men spännande att följa.

Det var allt för idag. Vi ses nästa vecka. Om det är något är det bara att du höra av dig. Om någon vidarebefordrat nyhetsbrevet till dig går det bra att skriva upp dig här. Dela gärna nyhetsbrevet med vänner och i dina sociala medier.

Ska vi ta en kopp kaffe på det?

Fredrik Jansson