đč Han pratar ju om demokratisk socialism?
Har Bo Rothstein hÄllit vÀrldens lÀngsta monolog om ekonomisk demokrati? Vad Àr poÀngen med att prata om liberal socialism? Kan man bli arbetslös i en socialistisk demokrati?
God morgon!
IgĂ„r fyllde jag 49 Ă„r. Om ett Ă„r Ă€r jag 50. Den genomsnittliga livslĂ€ngden för mĂ€n i Sverige Ă€r drygt 81 Ă„r. Jag befinner mig i livets utförslöpa. â·
BLI MEDLEM I AKS NU NĂR LĂNEN KOMMIT!
Visst har just du funderat pĂ„ att bli medlem i Arbetarnas Kulturhistoriska SĂ€llskap? Om du Ă€r intresserad Ă€r det bara att sĂ€tta in 200 kr pĂ„ Swish 123 230 88 98 eller PG: 1725-1 och mejla namn och adress till info@arbetarkultur.se För den lilla slanten fĂ„r du bĂ„de bonusboken âDĂ€rför Ă€r jag republikanâ av Vilhelm Moberg och den ordinarie Ă„rsboken senare i Ă„r. Jag hoppas du vill vara med!
Idag tÀnkte jag prata lite om en röst i vildmarken.
Han pratar ju om demokratisk socialism?
För nÄgra veckor sedan lÀste jag en intressant artikel om kooperativa boklÄdor i USA. Det handlade om boklÄdor dÀr de anstÀllda Àr minoritetsdelÀgare (men har fÄtt lÄna kapitalet att investera av den tidigare Àgaren), om rena arbetarkooperativ dÀr arbetarna har en röst vardera, och om en form av hybridkooperativ dÀr sÄ vÀl anstÀllda som kunder har en röst. Men ocksÄ om olika profitfria lösningar. Det hela framstod som ganska mysigt och lÄgmÀlt radikalt. Varför Àr det inte vanligare att vi organiserar vÄrt arbete sÄ hÀr?
NÄgon som har diskuterat dessa frÄgor i mÄnga Är Àr faktiskt statsvetarprofessorn Bo Rothstein. För mÄnga har sÀkert Rothstein kodats som höger pÄ grund av en stundtals högljudd kritik av det som brukar buntas samman som identitetspolitik.
Men i frĂ„gan om ekonomisk demokrati och vad den demokratiska socialismen skulle kunna vara i praktiken har han varit nĂ„got av en ensam röst i vildmarken under vĂ€ldigt lĂ„ng tid. Jag uppmĂ€rksammade det första gĂ„ngen nĂ€r jag i slutet av 2008 lĂ€ste en artikel han skrivit i tidskriften HĂ€ften för kritiska studier (197/2008, s 28â39): Demokratisk socialism: Ett historiskt misslyckande och dess förklaring. Jag skrev om det pĂ„ min dĂ„varande blogg i onödigt kritiska ordalag.
Efter det har han flera gĂ„nger Ă„terkommit till frĂ„gan. Bland annat i antologin Tillsammans: en fungerande ekonomisk demokrati som han redigerade och gav ut pĂ„ SNS förlag (!) 2012, och i rapporten Varför ingen ekonomisk demokrati i Sverige? En kontrafaktisk ansats som gavs ut av tankesmedjan Arena IdĂ© 2021 (den gavs Ă€ven ut i en engelsksprĂ„kig version av Social Europe under titeln Why No Economic Democracy in Sweden? A Counterfactual Approach). Jag skrev om den senare i nyhetsbrevet nĂ€r det begav sig. Ăven dĂ„ med en kritisk ansats.
Och nyligen kom han ut med boken Grundbulten: Tillit och visionen om en liberal socialism pÄ förlaget Fri Tanke dÀr han vÀl i nÄgon mÄn försöker knyta samman ett mÄngÄrigt projekt och skötebarn.
Det Àr faktiskt en extraordinÀr ansats att mer eller mindre pÄ egen hand försöka fÄ i gÄng en diskussion om ett Àmne som varit i det nÀrmaste pestsmittat sedan löntagarfondsdebatten fick sin slutpunkt för 40 Är sedan. Och personligen Àr det nÄgot jag vÀlkomnar. Han ska ocksÄ ges kredd för att han försöker presentera ett positivt och hoppfullt politiskt projekt. Det Àr vi inte bortskÀmda med. Inte minst i en tid dÀr det mesta verkar vara pÄ vÀg i motsatt riktning.
Boken Àr till stor del en diskussion om tillit och tillitsforskning. I sig intressant, men hÀr tÀnkte jag fokusera mer pÄ hans argumentation om just ekonomisk demokrati och det han kallar liberal socialism som jag tycker Àr mer spÀnnande.
Det innebÀr inte att jag Àr okritiskt förtjust i hur han tar sig an Àmnet. MÄnga av de invÀndningar jag haft tidigare har jag fortfarande (lÀs gÀrna min tidigare kritik pÄ lÀnkarna ovan dÀr jag delvis tar upp sÄdant som skulle kunna tas upp hÀr men som jag hoppar över). Men jag börjar med det positiva för att sedan ÄtervÀnda till de kritiska synpunkterna.
Han argumenterar alltsÄ för en modell dÀr de anstÀllda i ett företag ocksÄ Àger företaget. Han argumenterar för att de skulle kunna hyra (det vill sÀga lÄna) det kapital som behövs i företaget och att aktier som innebÀr Àgande omvandlas till en form av företagsobligationer som företaget betalar rÀnta pÄ. En grundtanke Àr att det handlar om makten över produktionen snarare Àn Àgande av kapital (eftersom det gÄr att hyra, lÄna). Enkelt uttryckt skulle man kunna likna hans modell vid bostadsrÀttsföreningar, fast för företaget man arbetar i snarare Àn fastigheten man bor i.
Det hela Àr ganska elegant. Och kÀnns onekligen görbart i nÄgon mÄn.
Bo Rothstein vĂ€ljer alltsĂ„ att lĂ„na begreppet liberal socialism frĂ„n den mellankrigstida italienske socialisten Carlo Rosselli nĂ€r han beskriver sitt projekt. Och Rosselli Ă€r absolut en intressant tĂ€nkare som Ă€r vĂ€l vĂ€rd att lĂ€sa. Men samtidigt undrar jag i vilken utstrĂ€ckning det Ă€r viktigt att etablera ett ânyttâ begrepp?
Det Rothstein pratar om Àr ju demokratisk socialism. Eller Ätminstone en version av demokratisk socialism. Liberala idéer om friheter och rÀttigheter har funnits som en del i det socialistiska bygget, om inte jÀmt och överallt sÄ Ätminstone det senaste seklet i det som brukar kallas just demokratisk socialism.
Hade Rosselli verkat i ett skandinaviskt sammanhang hade han varit socialdemokrat. Behovet av att formulera en liberalsocialistisk idé handlade mest om att den dÄtida italienska vÀnstern i sÄ stor utstrÀckning dominerades av kommunisterna och leninistiska idéer. Vilket ocksÄ Rothstein bekrÀftar nÀr han jÀmför honom med den svenske socialdemokraten Gustav Möller. SÄ det finns egentligen ingen anledning att kalla det för nÄgot annat Àn demokratisk socialism.
Ăven om jag tycker att det Ă€r intressant och lĂ€svĂ€rt kommer jag inte ifrĂ„n att Bo Rothstein ofta fastnar i en utopisk retorik. Det Ă€r som om han tror att det rĂ€cker med att ha en bra idĂ© och en karta över drömsamhĂ€llet. Men man behöver aldrig lĂ€gga energi pĂ„ vĂ€gen dit, pĂ„ intressekonflikter och det som vi mer marxistiskt orienterade socialister skulle kalla klasskamp. Det kanske Ă€r sĂ„ att de som har makten över kapitalet och produktionen idag inte vill lĂ€mna ifrĂ„n sig den?
Det Àr ocksÄ lite oklart om han menar att hans modell ska vara allenarÄdande i nÀringslivet eller om det Àr okej att en del företag fortsÀtter att fungera efter kapitalistiska principer?
Det saknas en diskussion om hur övergÄngen frÄn liberal kapitalism till liberal socialism ska gÄ till. Men om vi betraktar diskussionen om ekonomisk demokrati som en demokratifrÄga sÄ skulle vi ju inte acceptera att vissa kommuner styrdes enligt feodal eller kapitalistisk logik?
Jag funderar ocksÄ över hur den bostadsrÀttssocialism som Rothstein föresprÄkar ska förhÄlla sig till vÀlfÀrden? Jag uppfattar det som om Rothstein Àr en föresprÄkare för ett vÀlfÀrdssamhÀlle dÀr vÀlfÀrden Àr skattefinansierad och drivs i gemensam regi. Och han Àr absolut en föresprÄkare för en statsapparat med ovÀldiga tjÀnstemÀn.
Det kommer rimligen innebÀra att en ganska stor del av befolkningen stÄr utanför den ekonomiska demokrati som ska rÄda i nÀringslivet av den enkla anledningen att de Àr offentliganstÀllda. Till viss del kan man givetvis inkorporera delar av modellen i offentlig sektor, makten över hur arbetet lÀggs upp kan rimligen demokratiseras Àven i stat och kommun. Men allt kan knappast delegeras om det handlar om en skattefinansierad offentlig sektor som drivs med ett specifikt syfte.
Dessutom Ă€r det vĂ€l inte sjĂ€lvklart att âmedborgarnaâ i företagen omfamnar idĂ©n om en gemensam skattefinansierad vĂ€lfĂ€rd. För det kommer ju Ă€ven i den hĂ€r modellen krĂ€vas att skattepengar överförs frĂ„n företagen och medarbetarna till den gemensamma sektorn.
Det kan ju vara sÄ att det utvecklas en solidaritet med den mindre gruppen som stÄr i kontrast till det bredare samhÀllet? Det kan ju vara sÄ att kollektiva företagare Àr lika skeptiska till den generella vÀlfÀrden som enskilda företagare?
Slutligen funderar jag över hur kooperativet ska förhÄlla sig till den enskilde medarbetaren. I nÄgon mÄn Àr det ju frÄgan om ett medborgarskap. Men Ä andra sidan Àr det ju ocksÄ frÄgan om företag som ska verka pÄ marknader. FrÄgor som rör uppsÀgningar av medarbetare och rationaliseringar i produktionen mÄste rimligen vara sÄdant som kommer upp till diskussion.
Kanske skulle ett kooperativ vara snĂ€llare i en sĂ„dan situation och snarare lösa dem med omskolning och generella arbetstidssĂ€nkning i företaget. Men det kan ju faktiskt ocksĂ„ vara sĂ„ att man Ă€r mycket hĂ„rdare mot den som inte bĂ€r sin del av âackordetâ, företagets vinst.
Man kan ocksÄ fÄ kÀnslan av att Bo Rothstein tycker att hans idéer Àr större, nyare och originellare Àn de faktiskt Àr. Han borde kanske lÀgga mer fokus pÄ att diskutera hur exempelvis det faktiskt existerande baskiska kooperativet Mondragon fungerar eller hur det svenska löntagarfondsförslaget faktiskt var utformat.
I stÀllet ödslar han tid pÄ att kritisera vÀnsterns identitetspolitik, de i Sverige nÀrmast obefintliga förslagen om medborgarlön och filosofen Martin HÀgglunds brist pÄ samhÀllsvetenskaplig skolning. Trots att det har lite att göra med det egentliga Àmnet.
För det Àr ju inte sÄ att det han ger uttryck för Àr sÀrskilt unikt i den socialistiska historien. DÀr finns kooperativister, syndikalister, gillesocialister, rÄdssocialister och marknadssocialister. DÀr finns socialister som Robert Owen, G. D. H. Cole, Ernst Wigforss och Rudolf Meidner.
Ăven om detaljerna inte Ă€r exakt desamma sĂ„ delade de allihop strĂ€van efter "att bestĂ€mmanderĂ€tten över produktionen och dess fördelning lĂ€gges i det arbetande folkets hĂ€nderâ som det var formulerat i Wigforss utkast till det socialdemokratiska partiprogrammet 1944 (det blev sedan âi hela folkets hĂ€nderâ).
Men det behöver faktiskt inte vara unikt. Det rÀcker gott att faktiskt försöka vrida, vÀnda och konkretisera de idéer som tidigare var en sjÀlvklar del av vÀnsterns förestÀllningsvÀrld, ge dem en egen touche och göra dem tillgÀngliga igen.
Ekonomisk demokrati. Demokratisk socialism. Smaka pÄ orden. Ta fram dem ur garderoben som om de vore röda stormdukar och lÄt dem strÀcka ut sig i vinden.
Tips för öga och öra
Tips för öga och öra Àr förslag pÄ exempelvis artiklar, böcker, musik, TV-serier, filmer och sÄ vidare som jag tycker det Àr vÀrt att tipsa om. Tanken Àr vÀl att det ska vara relativt nya tips. Men det kan lika gÀrna vara nÄgot Àldre som jag snubblat över.
đ MotstĂ„nd i en fientlig miljö
SevÀrd dokumentÀrserie pÄ UR om rasism och antirasism, polisvÄld och kravaller i London som tar avstamp i en brand pÄ en fest 1981. Det Àr inte utan att man kÀnner igen en del frÄn vÄr egen svenska samtid.
đ Jag letade efter 1990-talet och fann 1920-talet
Ekonomhistorikern Erik Bengtsson gör med anledning av tidskriften Fronesis 25-Ärsjubileum en omlÀsning av #1 Demokratisk ekonomi (1998) och #6-7 Kapitalism (2001).
đ Mediakollen
Nu har mediaaggregatorn Mediakollen lanserats. Det Àr runt 100 rödgröna tidningar, poddar och bloggar som samlats i ett flöde, dÀribland Nyhetsbrevet Sub Rosa. Bakom projektet stÄr Kamratdataföreningen Konstellationen.
Det var allt för idag. Vi ses nÀsta vecka. Om det Àr nÄgot Àr det bara att du höra av dig. Dela gÀrna nyhetsbrevet med vÀnner och i dina sociala medier.
Ska det vara pĂ„tĂ„r? â
Fredrik Jansson
Min lekmannamÀssiga förstÄelse Àr att det Àr skillnad pÄ demokratisk socialism och liberal socialism.
Demokratisk socialism - Ta makten demokratiskt och anvÀnd makten för att inför reformer som med tvÄng skapar gemensamt Àgande av kapital. Exempelvis löntagarfonder.
Liberal socialism - Skapa gemensamt Àgande av kapital utan att anvÀnda politiskt makt för att tvinga fram det gemensamma Àgandet, e.g. genom att arbetare köper företagen dÀr de arbetar.
MissförstÄr jag nÄgot?
>Det kan ju vara sÄ att det utvecklas en solidaritet med den mindre gruppen som stÄr i kontrast till det bredare samhÀllet?
Det hÀr Àr ju ett problem för alla vÀnsterideologier. Om vi har ekonomisk demokrati kommer det att skapas olika intressegrupper som försöker leda om resurser till de egna, och konflikter kommer att uppstÄ. En robust ideologi har svar pÄ hur problemet minimeras.