đ GudstjĂ€nst utan gudar?
Ăr arbetarrörelsen en av fĂ„ arenor som har ritualer? Kan vi inspireras av kyrkans mötesformer för att skapa gemenskap? Kan vi bryta oss ur de sociala medierna och mötas i verkligheten igen?
God morgon!
Det Ă€r ju skönt nĂ€r vĂ„rsolen skiner. Men samtidigt vĂ€cks jag ju alldeles för tidigt nĂ€r morgonsolen trĂ€nger sig in i sĂ€ngen. Och sĂ„ gĂ„r jag omkring och Ă€r trött som ett as hela dagarna. Kan Jag aldrig fĂ„ vara nöjd? â
Men idag Ă€r det derby! Forza Bajen! đđ€
Idag tÀnkte jag prata lite om att trÀffa likasinnade.
GudstjÀnst utan gudar?
Kanske har det att göra med att jag lÀste distanskursen Socialistisk kultur och livsÄskÄdning: en historisk introduktion pÄ Linnéuniversitetet i höstas och dÀrmed lÀste Stefan Arvidssons tegelsten Röd tro: Socialistisk kultur och livsÄskÄdning under tvÄhundra Är (den finns gratis som ebok pÄ förlagets hemsida, men Àr sÄ vacker i papper att du gott kan köpa en riktig bok)?
Kanske har det att göra med att det senaste numret av den amerikanska socialistiska tidskriften Jacobin med tema Religion Àntligen landade i brevlÄdan (det tar orimligt lÄng tid att fÄ en papperstidskrift över Atlanten numera)?
Oavsett skÀl sÄ funderar jag en hel del pÄ religionsnÀra ritualer inom arbetarrörelsen. Om man befinner sig utanför nÄgon form av inre krets av förtroendevalda Àr det sannolikt svÄrt att förstÄ hur mycket ritualer som fortfarande finns kvar inom arbetarrörelsen.
Om man besöker ett större representantskap eller en kongress kommer det sannolikt finnas fanor, allsÄng, predikningar (inledningstal) samt parentationer över de som gÄtt bort sedan sist. Sedan förekommer det fortfarande att gamla aktivister vill ha fanbÀrare pÄ sina begravningar. Och första maj sÄ klart. Arbetarrörelsen Àr sannolikt en av de sista utposterna för sÄdant vid sidan av religiösa samfund och en del ordenssÀllskap.
Men om man bortser frÄn dessa högtider Àr varken den politiska eller fackliga grenen av arbetarrörelsen sÀrskilt ritualistisk. I stÀllet Àr det ganska mycket löpande band och byrÄkrati över arbetarrörelsens verksamhet.
à ena sidan har vi vÀrvning av nya medlemmar (om vi talar om facket) och vÀrvning av vÀljare (om vi talar om partiet). Det Àr dörrknackningar och arbetsplatsbesök. à andra sidan har vi förhandlingar och hanterande av medlemsÀrenden (om vi talar om facket) och sammantrÀden i nÀmnder och fullmÀktige (om vi talar om partiet). Handlingar ska lÀsas och Äsikter ska utbytas. Det finns dagordningar och beslut ska tas.
DÀremellan har vi diverse medlemsutbildningar som en kuddflicka. Men ofta Àr de formalistiska. Det finns en mall för hur de ska se ut och de som hÄller kurserna har ofta hÄllit mÄnga likadana kurser. De Àr ofta uppskattade av de som gÄr och Àr sannolikt ett av fÄ tillfÀllen dÄ (de ofta nya) medlemmarna fÄr en chans att diskutera meningen med föreningen och samhÀllet.
Men, och det Àr hÀr mina religiösa grubblerier kommer in, det saknas tillfÀllen för kontinuerlig gemenskap. UngefÀr som en pÄ veckobasis Äterkommande gudstjÀnst.
Och nÀr jag tÀnker pÄ gudstjÀnsten som en beskrivning av dessa gemenskaper Àr det inga megakyrkor med tusentals deltagare som jag förestÀller mig (inte heller den i skrivande stund pÄgÄende LO-kongressen). Jag förestÀller mig en mindre sammanslutning, men samtidigt nÄgot som Àr större Àn en studiecirkel.
Men man skulle kunna tÀnka sig nÄgot i stil med följande:
En grupp mĂ€nniskor samlas pĂ„ en Ă„terkommande tid â kanske en vardagskvĂ€ll eller en lördagsförmiddag â i en förutbestĂ€md lokal. Kanske Ă€r det ett gammalt Folkets hus? Kanske Ă€r lokalen vackert pyntad med arbetarrörelsekonst, blommor och fanor? Kanske Ă€r stolarna utstĂ€llda i en cirkel för att klargöra att alla Ă€r dĂ€r som jĂ€mlikar? Kanske ligger Tidens sĂ„ngbok utlagd pĂ„ stolarna?
En mötesvÀrd kallar till samling och stÀmmer upp till unison allsÄng (Arbetets söner?). En förbestÀmd medlem i gruppen fÄr hÄlla ett anförande om nÄgot denne tycker Àr viktigt. Kanske Àr det nÄgot som hÀnt i samhÀllet den senaste tiden? Kanske kopplar talaren samman det med att lÀsa ett stycke ur en bok? Ordet lÀmnas fritt för gruppen att reflektera över det som sagts. Man för ett samtal. Inga beslut fattas. Man avslutar med en gemensam sÄng (Internationalen?).
Man skulle givetvis kunna tÀnka sig nÄgot sÄdant utan det uttalade arbetarrörelsesammanhanget. Man skulle kunna tÀnka sig en typ av sekulÀr gudstjÀnst som Àr utformad kring mÀnniskors tankar, lÀsande och skrivande om livet.
En grupp mÀnniskor som samlas i ett vackert rum. En person har fÄtt i uppdrag att lÀsa upp en text som denne valt (och kanske skrivit sjÀlv) utifrÄn ett förvalt Àmne. Andra kan fylla pÄ med kommentarer eller andra texter. Man för tillsammans ett respektfullt samtal kring Àmnet. Man sjunger unisont ett antal sÄnger man valt pÄ förhand (kanske med koppling till Àmnet).
Man bygger gemenskap. Man delar pÄ uppgifter och man delar med sig av tankar. Tar till sig andra mÀnniskors förestÀllningar. Fritt och frivilligt.
Vi lever i ett samhÀlle som Àr vÀldigt fragmentiserat. Det har absolut att göra med pandemin. Den gjorde att vi vÀnde oss in mot datorerna, och mÄnga möten, kurser och förelÀsningar tog sig aldrig ut i verkligheten igen.
Det har absolut att göra med att vi under de senaste decennierna har blivit alltmer fÄngade i apparna och de sociala mediernas algoritmer och logiker. Vi Àr bekanta med mÀnniskor i hela vÀrlden. Men vi saknar nÀrmare band till de som vi delar förening med.
Det hÀr Àr givetvis en mycket lÀngre utveckling. Under efterkrigstiden gjorde vÀlstÄndsutvecklingen att allt fler lÀmnade det folkrörelsesammanhang som var centralt för den svenska demokratin och det moderna Sveriges framvÀxt.
Biobesöket, förelÀsningen och föreningsmötet i Folkets hus blev mindre viktigt nÀr alla hade en TV i vardagsrummet och kunde ta den nyinköpta bilen till den nybyggda sommarstugan. Och detta samtidigt som mÄnga lÀmnade sina gamla sammanhang pÄ mindre orter för att i stÀllet söka sig till större platser dÀr folk var tvungen att pendla mellan jobbet och sina hem i olika förorter. Och dÀr valen var fler, givetvis.
Det hĂ€r handlar givetvis mycket mer om produktivkrafternas utveckling Ă€n om nĂ„gon form av konspirationsteori. Ingen â inte ens tech-bröderna i Silicon Valley â har haft en vision om ett samhĂ€lle med mindre gemenskap.
Men hÀr Àr vi nu. Och jag funderar pÄ om det finns nÄgonting i den organiserade religionens former som skulle kunna hjÀlpa oss stackars sekulÀra satar att hitta en liten motstÄndsficka mot sakernas tillstÄnd?
Tips för öga och öra
Tips för öga och öra Àr förslag pÄ exempelvis artiklar, böcker, musik, TV-serier, filmer och sÄ vidare som jag tycker det Àr vÀrt att tipsa om. Tanken Àr vÀl att det ska vara relativt nya tips. Men det kan lika gÀrna vara nÄgot Àldre som jag snubblat över.
đ Yiddish Anarchistsâ Break Over Palestine
LÀsvÀrd översÀttning i Jewish Current av det meningsutbyte som följde i den jiddischsprÄkiga anarkistiska tidningen Di fraye arbeter shtime i svallvÄgorna efter vÄldsamheterna i Hebron 1929.
đâđš Per Anders Fogelström
Fin dokumentÀr pÄ SVT Play om den stockholmska arbetarklassens store krönikör, författaren och hammarbyaren Per Anders Fogelström som skrev Stadsserien (Mina drömmars stad och sÄ vidare). Bland annat Susanna Alakoski, Ingvar Carlsson och Göran Greider kommenterar.
đâđš Naomi Klein om konspirationsteorier, trauma och Israels folkmord
I ett extrainsatt avsnitt av Aftonbladet Kulturs videopodd Café Bambino gÀstas Karin Pettersson och Tone Schunnesson av ingen mindre Àn den kanadensiska vÀnsterintellektuella författaren Naomi Klein.
Det var allt för idag. Vi ses nÀsta vecka. Om det Àr nÄgot Àr det bara att du höra av dig. Dela gÀrna nyhetsbrevet med vÀnner och i dina sociala medier.
Ska det vara pĂ„tĂ„r? â
Fredrik Jansson