😊 Gladast vinner?

Varför är politiken så deppig? Passerade vi bäst före-datum 1968? Varför ska vi röra sig mot utopin?

God morgon!

Fortsatt snö och bitande kyla. Jag kan inte minnas en vinter som varit så konsekvent vinter som den här har varit. Och det är ju kul, även om det inte är optimalt när man tågpendlar till jobbet i ett land där den uppstyckad tågtrafiken störs ut av såväl löv på spåren som sönderprivatisering. ❄

Idag tänkte jag prata om optimism.

---

Gladast vinner?

Det var väl den tidigare socialdemokratiske partisekreteraren Lars Stjernkvist som någon gång sa att gladast vinner? Det är ett uttryck som brukar dyka upp från tid till annan bland socialdemokrater. Framför allt när det vankas valrörelse och man ska peppa i gång för att knacka dörr. Och visst är det bra att vara glad och positiv när man ska sälja in sin politik på väljarmarknaden.

Men frågan är om det bara ska begränsas till ett personligt leende när man står och stammar i farstun hos någon man stört i matlagning och barnnattning? Politiken i sig borde vara gladare, positivare och optimistiskare. Så är det inte idag.

Vi lever i en tid där samhällsklimatet blåser snålt i en evighetslång fimbulvinter. Politiken verkar deppig, negativ och dystopisk till sin natur. Det finns ingen hejd på alla katastrofer som väntar runt hörnet och som politiker vill saluföra. Det är krig, kriminalitet och invandring som hotar samhället. Även om det oroväckande ofta verkar vara det sistnämnda som ses som den grundläggande orsaken till de föregående nämnda hoten.

Problemet är att politiken i väldigt hög utsträckning verkar stanna där. Vid en problemformulering. Lösningarna och de praktiska reformerna är inte lika närvarande. Det är som om alla sidor nöjer sig med att gräla med varandra, skrämma upp väljarna, lägga en kvävande filt över samhällsdebatten och låta allt fortsätta i samma gamla hjulspår.

Nu kan man kanske hävda att politiker bara förhåller sig till samhällsklimatet, att samhällsdebatten befinner sig där den befinner sig för att människor är små deppiga åskmoln som mest tycker att allt är förjävligt i största allmänhet. Och att politikerna bara känner sitt kundunderlag.

Jag är inte så säker på att det är så. Jag tror att dysterkvistarna i den politiska klassen är något av ett självspelande piano och att den monotona melodin sedan sprider sig ut över det offentliga rummet och infekterar våra hjärnor som en irriterande julsång i julhandeln. Det finns absolut problem i samhället och det finns absolut missnöje bland medborgarna. Det har om inte annat varit ett bärande tema i det här nyhetsbrevet genom åren.

Men jag tror inte att det på sikt är ett framgångsrecept för någon att bara svartmåla eller att kasta lystna nostalgiska blickar bakåt i historien mot ett förlorat paradis. När Hans Dahlgren, nytillträdd som huvudsekreterare i Socialdemokraternas partiprogramsarbete säger att Sverige var mest som Sverige 1968 så framstår det bara som underligt. Är målsättningen att bli som något som fanns för över ett halvt sekel sedan?

En tid då socialdemokrater för övrigt inte alls kände att samhället var färdigbyggt. Den politiska och sociala demokratin var långt ifrån komplett och många i rörelsen såg med lystna blickar fram emot att kunna ta steg för att förverkliga den kulturella, industriella och ekonomiska demokratin. 1968 var inte idealet för socialdemokrater 1968. Det borde inte vara det 2024.

Vi skulle behöva ett politiskt samtal som var mer optimistiskt inför framtiden. Även när det gäller att ta sig an svåra samhällsproblem. För jag tror faktiskt att politiker och andra opinionsbildare är mycket mer agendasättande än vad de kanske själva tror. Idag tenderar politiker över hela spektrumet att flyta med i den samhällsdiskurs som råder och därigenom förstärka den.

Men om åtminstone en del av det politiska etablissemanget börjar prata mer optimistiskt om framtiden och dessutom fyller det med ett konkret politiskt budskap, lösningar och praktiska reformer skulle det faktiskt kunna tända ett hopp som kunna entusiasmera stora delar av befolkningen. Ett genuint optimistiskt leende skulle kunna vara smittsamt.

Men då kan vi inte tro att allt som är fel med vårt samhälle är kopplat till krig, kriminalitet och invandring. Och vi kan inte resignera till att tro att inget egentligen går att göra åt de problemen vi står inför.

Vi måste våga drömma om utopin igen. Att en annan värld är möjlig. Den uruguayanske författaren Eduardo Galeano skrev en gång:

”Utopin är vid horisonten. Jag rör mig två steg närmare; den rör sig två steg längre bort. Jag går ytterligare tio steg och horisonten springer tio steg längre bort. Hur mycket jag än går, kommer jag aldrig att nå den. Så vad är poängen med utopin? Poängen är denna: att fortsätta gå.”

Vi skulle behöva fler politiker som vaknar med ett leende på läpparna och faktiskt tror att samhället går att förändra till det bättre genom många små steg, några halvlånga kliv och något enstaka gigantiskt språng. Inte för att skapa det perfekta samhället. Men åtminstone ett perfektare samhälle som är i konstant utveckling.

Alldeles för länge har inte minst socialdemokratisk politik i bästa fall handlat om att stå i vägen och åtminstone bromsa försämringar. Det duger inte. Man kan inte stå och stampa på samma plats. Man måste våga röra sig framåt för att göra samhället bättre. Och om man vill få med sig människorna på tåget måste man göra det med ett glatt leende.

Var glada. Gör förändring. Skapa förbättring.

---

Tips för öga och öra

Tips för öga och öra är förslag på exempelvis artiklar, böcker, musik, TV-serier, filmer och så vidare som jag tycker det är värt att tipsa om. Tanken är väl att det ska vara relativt nya tips. Men det kan lika gärna vara något äldre som jag snubblat över.

👁 Rethinking Progressive Politics Based on Facts Rather than Myths

Intressanta forskningssammanställningar från nyetablerade Progressive Politics Research Network vid Oxford University om förutsättningarna för vänsterpolitik i Västeuropa. Kortare sammanfattningar finns i dessa två texter i The Guardian. Läsvärt för såväl socialdemokratiska arbetsgrupper som partiprogramsförfattare.

👁 Perspectives

Jag upptäckte att den kanadensiska socialdemokratiska tankesmedjan Broadbent Institute har startat en idétidskrift för politisk ekonomi och social demokrati. Den kan vara värd att hålla ett öga på.

👁 Kamp utan bitterhet

Tankesmedjan Tidens verksamhetschef Johan Sjölander har skrivit en fin essä om att läsa Albert Camus i senaste numret av Tidskriften Tiden.

---

Det var allt för idag. Vi ses nästa vecka. Om det är något är det bara att du höra av dig. Dela gärna nyhetsbrevet med vänner och i dina sociala medier.

Ska det vara påtår? ☕

Fredrik Jansson