⛵ Fjällvandring, sommarstuga, segelbåt, kulturkrig
Måste långkalsongerna vara i merinoull? Hur ser egentligen en svensk sommarstuga ut? Hur skulle det vara om vänstern ägnade sig åt klasskamp istället?
God morgon!
Vi befinner oss återigen i de där dagarna Tove Jansson skrev om i Trollkarlens hatt:
“Det var i slutet av augusti. Ugglorna hoade om natten och fladdermöss kom i stora svarta flockar och kretsade ljudlöst över trädgården. Skogen var full av bloss och havet oroligt. Det låg förväntan och sorgsenhet i luften och månen var stor och het i färgen. Mumintrollet hade alltid tyckt mest om de allra sista sommarveckorna men han visste inte riktigt varför. Vindens och havets ton var en annan, allting luktade förändring, träna stod och väntade.”
Idag tänkte jag prata om kulturkriget som är den svenska sommaren.
Fjällvandring, sommarstuga, segelbåt, kulturkrig
Det känns som om att vi var och varannan sommar får en liten diskussion om hur det svenska klassamhället utspelar sig under semestern. Underligt nog brukar den sällan handla om de som stutsar mellan Saint-Tropez, Dubai, Val d'Isere och Maldiverna. En överklass som fossilvaskar sig runt planeten. I stället brukar det handla om folkhemska semestersysselsättningar som fjällvandringar, sommarstugor och segelbåtar.
I somras fick sociologen Johan Alfonsson en viss uppmärksamhet när han i en text på DN:s kultursida där han argumenterar för att fjällvandringen är ett sätt för medelklassen att distansera sig från arbetarklassen. Han spekulerar i att fjällvandring är någon form av ”anti-semester” som medelklassen plågar sig igenom för att de har så mycket bättre arbetsvillkor än arbetarklassen. Även om det mest framstod som om filosofie doktor Alfonsson på ett rent personligt plan inte tycker om att vara ute i naturen.
Men det här är som sagt inte någon engångsföreteelse. Varje sommar verkar ha en liten diskussion om tillgång till helt normala svenska semesterföreteelser.
Sommaren 2019 fick det dåvarande liberala kommunalrådet i Uppsala, Mohamad Hassan kritik från vänsterpartistiska riksdagsledamoten Ilona Szatmári Waldau när han tweetade att ”alla har råd med en segelbåt”. Trots att det var ganska uppenbart att ”alla” inte innebar att precis varenda person i Sverige har råd med en segelbåt så blir diskussionen som följer någon form av vriden klasskampsretorik.
Det som dock är den vanligast återkommande tropen i den här diskussionen är sommarstugan, den svenska semesterlagens kuttersmycke.
Förra sommaren skrev exempelvis Yasmine Abdullahi en krönika i syndikalistiska Arbetaren där hon undrade varför hon inte blir inbjuden till sina vänners segelbåtar i Stockholms skärgård, varför hon inte får nubbe och sill på deras bakgård på västkusten eller serveras middag i deras gamla trähus vid solnedgången. Det är anrika släkthus, ofta på Gotland eller Österlen. Tjusigt värre verkar det vara i hennes bekantskapskrets.
Och i förra veckan skrev Lina Stenberg en krönika i s-märkta nyhetsbrevet Rörelsen där hon något slängigt konstaterar att hon föraktar mig och mina barn för att deras mormorsfar järnbruksarbetaren arrenderade en sandig jordplätt i Värmland och började bygga på en liten stuga ungefär i samma veva som den första semesterlagen antogs i riksdagen på förslag av Per Albin Hanssons ministär. För tydligen är det så i Stenbergs föreställningsvärld att de som har tillgång till ett fritidshus ofta har det ”nära hemmet” och ”inte sällan flera stycken”.
Både Abdullahi och Stenberg verkar ha en ganska begränsad erfarenhet av svenska sommarstugor. Men om det är så att den förras vänner lever det Pripps Blå-färgade sommarliv som målas upp utan henne är det kanske inte så mycket en samhällsfråga som en helt privat fråga om vem man vill umgås med? Eller så har hon helt enkelt suggererat fram bilden av den svenska sommaren genom en kombination av reklam, filmer och influencers bilder på sociala medier.
Och det roligaste i den senares text är att hon verkar tro att barn som är i sommarstugor aldrig är uttråkade. Hon har uppenbarligen aldrig varit i en sommarstuga med barn.
I verkligheten är sommarstugorna sällan gamla grosshandlarvillor i Stockholms skärgård eller vinterbonade hus med havsutsikt på Gotland. Om man tror det är det givetvis lätt att tro att sommarstugan är en klassmarkör. I stället är det ofta något som man har tillgång till av samma skäl som min familj. Någon i en tidigare generation – inte sällan en arbetare – har på lediga stunder börjat snickra på en enklare kåk, ofta med utedass eller mulltoa. Kanske utan rinnande dricksvatten. Som regel också på en plats i landet som inte associeras med ekonomiskt eller kulturellt kapital.
Man kan givetvis göra allt till en materialsport. Det kan vara underställ i merinoull när man ska ut och fjällvandra, det finns knappt en övre gräns för hur mycket extrautrustning man kan ha i en segelbåt, och ja, en korsvirkesgård på Österlen kommer sannolikt kosta mer än en villa i Stockholm.
Men det behöver inte se ut så. Även utan arv har en stor del av den svenska befolkningen möjlighet att ägna sig åt dessa ganska vanliga sommarnöjen. Man skulle till och med kunna säga att dessa sommarnöjen finns för att de varit tillgängliga för en stor del av befolkningen. Semesterlag, allemansrätt, Svenska Turistföreningen och fackföreningsägda stugbyar har gjort Sverige tillgängligt. Köp ett tält på loppis och trampa ut på cykelsemester.
Och vill man vandra i fjällen så är andrahandsmarknaden för utrustning enorm. Vill man köpa en segelbåt kan man hitta billiga sådana på Blocket. Och om man kan tänka sig en enklare sommarstuga utanför allfartsvägarna så kan man hitta något för några hundratusen. Om man inte känner att man måste ha något som är det allra lyxigaste vill säga.
Men det man inte kan köpa måste man förmodligen ersätta med en hel del arbete och händighet. Det krävs en annan typ av kapital än det pengar och högskolepoäng ger. Är du bra på att snickra, har du erfarenhet av att vara i naturen? Vill du lägga din semester på att byta tak på stugan?
För många är sannolikt svaret nej. Och så gör man i stället annat på semestern. Kanske föredrar man ett par veckor vid Medelhavet framför amorteringar på en stuga utanför Kramfors?
En anledning till att vi överhuvudtaget har den här typen av diskussioner i Sverige är att vi under de senaste decennierna har sett en ganska omfattande demografisk förändring. En stor del av svenskarna har numera sina rötter i andra delar av världen. De har ingen anfader i två eller tre led som började snickra på en sommarstuga. De har inte utsatts för fjällvärldens skönhet och skoskav i lumpen. Kanske har de inte badat i en skogstjärn under en rast på en bilsemester med familjen? En stor del av svenskarna har numera ingen personlig relation till den svenska naturen. Det är givetvis trist, men det är också ett personligt val (och ansvar om man vill ha en sådan). Man måste inte längta efter ett torp med utedass i en skogsglänta.
Men den här typen av debatter har ganska lite att göra med vad som är möjligt för vanliga människor att göra på semestern och att underlätta för dem att göra det. Det är inte frågan om klasskamp. Det är bara ytterligare ett av alla kulturkrig som vi ägnar oss åt i stället för politisk och samhällsekonomisk förändring. En odefinierad medelklass ställs mot ett lika odefinierat trasproletariat. Som om det är den centrala konflikten i samhället. Att utmåla helt vanliga människor som motståndare för att de ägnar sig åt helt normala semesteraktiviteter är bara dumt. Och om det är något som är säkert är det att det är en konflikt som vänstern i så fall kommer att förlora.
Tips för öga och öra
Tips för öga och öra är förslag på exempelvis artiklar, böcker, musik, TV-serier, filmer och så vidare som jag tycker det är värt att tipsa om. Tanken är väl att det ska vara relativt nya tips. Men det kan lika gärna vara något äldre som jag snubblat över.
📕 Marx for Cats: A Radical Bestiary
Inledningskapitlet av Leigh Claire La Berges nya bok som har tesen att den västerländska kapitalismens historia, och motståndet mot den, kan berättas genom katten. Det verkar lite udda, men intressant.
🎧 Revolten i Stockholm 1848
Historiepodden är inte någon favoritpodd. Men när de har ett avsnitt om marsoroligheterna i Gamla stan 1848, den svenska grenen av det europeiska revolutionsåret 1848 kan det ändå vara värt att tipsa om.
📕 Commons
Commons (Спільне) är en ukrainsk vänstertidskrift som publicerar material på både ukrainska och engelska. Den verkar klart läsvärd.
Det var allt för idag. Vi ses nästa vecka. Om det är något är det bara att du höra av dig. Dela gärna nyhetsbrevet med vänner och i dina sociala medier.
Ska det vara påtår? ☕
Fredrik Jansson