đ€ Ekonomisk demokrati vs solidarisk lönepolitik?
Ăr Bo Rothstein en socialistisk ideolog? RĂ„der det tankeförbud mot att diskutera ekonomisk demokrati? SĂ€tter den svenska modellen kĂ€ppar i hjulet för arbetarmakt?
God morgon!
En ordentlig lÄnghelg nu över pÄsk har varit behövligt. TillrÀckligt mÄnga lediga dagar för att faktiskt kunna slappna av. PÄ sÀtt och vis Àr det dock lite synd att pÄsken kom sÄ tidigt i Är. Att fÄ tillbringa nÄgra dagar i stugan och vÄrsolen i VÀrmland hade varit trevligt. Men dÄ vill man ha kommit lite lÀngre in i april för att vara pÄ sÀkra sidan.
Men vi tog en svĂ€ng till havet i Ăregrund igĂ„r. Jag kĂ€nde starkt för idĂ©n att jag nĂ„gon gĂ„ng ska bosĂ€tta mig i "göranssonska villan" och leva ut min inre muminpappa.
Jag borde vÀl skriva nÄgot om Liberalernas vÀgval förra veckan. Men jag vet inte vad jag ska sÀga som inte redan har sagt.
Helt utan koppling till nÄgot som hÀnt i samtiden sÄ Àr det hÀr en vÀldigt rolig sketch:
Idag tÀnkte jag dock prata om varför det finns sÄ fÄ löntagarÀgda företag i Sverige.
Ekonomisk demokrati vs solidarisk lönepolitik?
HÀromveckan publicerade statsvetarprofessorn Bo Rothstein rapporten Varför ingen ekonomisk demokrati i Sverige? En kontrafaktisk ansats (sedan tidigare finns rapporten Àven i en engelsksprÄkig version hos Social Europe).
Rothstein Àr ju nÄgot av ett rött skynke för mÄnga progressiva pÄ grund av hans kritik mot exempelvis genusvetenskap och det som brukar kallas identitetspolitik. Men samtidigt har han faktiskt (lite i skymundan av det dÀr andra) varit den som mest konsekvent har argumenterat för en ekonomisk demokrati i Sverige under de senaste decennierna.
Jag tycker att hans rapport Ă€r intressant och ett vĂ€lkommet tillskott till debatten. Det har varit svĂ„rt för arbetarrörelsen att diskutera frĂ„gor som rör ekonomisk demokrati efter nederlaget med löntagarfonderna. Ăven förslag av den typ Bo Rothstein diskuterar har i nĂ„gon mĂ„n belagts med tankeförbud, Ă€ven om det Ă€r helt okontroversiellt i mĂ„nga andra lĂ€nder.Â
I grunden kan man vÀl sÀga att hans version av ekonomisk demokrati innebÀr att de som arbetar i ett företag ocksÄ Àger det, att arbetarna hyr kapital (lÄnar pengar) istÀllet för att kapitalet hyr arbetskraft (anstÀller folk). UngefÀr som att vara medlem i en bostadsrÀttsförmedling istÀllet för att hyra bostad i en hyresfastighet.
Men det finns gott om skĂ€l att vara kritisk till hans slutsatser. Exempelvis Ă€r jag osĂ€ker pĂ„ om den enorma privatiseringen av vĂ€lfĂ€rden nödvĂ€ndigtvis hade varit steg mot den demokratiska socialismen om det bara hade varit arbetarkooperativ som tagit över driften och verkat pĂ„ vĂ€lfĂ€rdens kvasimarknader istĂ€llet för diverse riskkapitalbolag. Ăven om det kanske hade varit bĂ€ttre?
Det Àr vÀl inte heller sÄ att det Àr helt sjÀlvklart att arbetarkooperativ betalar bÀttre löner Àn företag med hög organisationsgrad, nÄgot som Àr underförstÄtt i Rothsteins argumentation. Inte minst med tanke pÄ att exempelvis amerikanska löntagarÀgda företag inte i första hand konkurrerar med företag med kollektivavtal utan med kollektivavtalslösa konkurrenter.
HÀr kommer jag ocksÄ att tÀnka pÄ ett impopulÀrt exempel i form av Venezuela dÀr det visserligen utvecklades massor av arbetarkooperativ under Hugo Chavez regim, men dÀr de som arbetade dÀr definierades som företagare och dÀrför inte omfattades av arbetsmiljölagar och konkurrerade med sÀmre villkor.
För den som vill ha mer invĂ€ndningar sĂ„ kan jag tipsa om Kajsa BorgnĂ€s âsĂ„gningâ pĂ„ Arena IdĂ©s seminarium om rapporten som Ă€r klart underhĂ„llande:
Men jag kÀnner nog att jag vill diskutera delar av Bo Rothsteins rapport som inte berörs av respondenterna pÄ seminariet. Dels har jag lite svÄrt för att han nÀr han pratar om de hÀr sakerna kan fÄ det att framstÄ som om de aldrig har diskuterats inom vÀnstern och arbetarrörelsen tidigare. Som om han pÄ nÄgot sÀtt Àr en nytÀnkare.
I stor utstrÀckning ligger ju det hÀr i en folkrörelsesocialistisk eller kooperativ socialistisk strömning som hela tiden har funnits parallellt med en mer statssocialistisk strömning och en svensk modell med starka kollektivavtal och vÀlfÀrdsstat. Det Àr vÀl egentligen inget som Àr direkt nytt i hans modell.
NÀr han talar om att arbetarna ska hyra kapital sÄ hör man ekon av den socialdemokratiske ideologen Ernst Wigforss som i skriften Socialism i vÄr tid frÄn början av 1950-talet skrev:
"Hur lĂ„ngt leder överhuvudtaget denna tankegĂ„ng, att alla aktivt arbetande inom företagen Ă€r de som skall bĂ€ra upp företagandets olika funktioner? Uppenbarligen finns dĂ„ ingen plats för utomstĂ„ende Ă€gare som bestĂ€mmande eller ens som deltagare i ledningen. Man skulle kunna beskriva organisationen sĂ„ att företaget blir en institution som sjĂ€lv Ă€ger alla tillgĂ„ngar men har skuld mot fix rĂ€nta till utomstĂ„ende lĂ„ngivare. Det överskott som företaget kan tĂ€nkas ge â och de förluster det lider â skulle tillfalla och pĂ„vila det kollektiv som alla de arbetande bildar."
Att en sÄdan hÀr linje med löntagarÀgda företag Àr svag i Sverige Àr sannolikt inte heller trots en stark fackföreningsrörelse som Rothstein vill göra gÀllande, kanske inte heller pÄ grund av en stark fackföreningsrörelse som en del av respondenterna pÄ seminariet ovan föreslÄr. Det Àr för mig pÄ det hela taget svÄrt att se den sjÀlvklara kopplingen mellan facklig organisationsgrad och andelen arbetarÀgda företag.
Om man ska ta liknelsen med upplÄtelseformer pÄ bostadsmarknaden sÄ Àr det ju inte HyresgÀstföreningen som Àr stödjepunkten för de som vill bilda bostadsrÀttsförening, och pÄ samma sÀtt Àr inte fackföreningsrörelsen nödvÀndigtvis det om man vill bilda arbetarkooperativ.
DÀremot Àr det sÀkert helt sant att svensk fackföreningsrörelse har varit ganska sval inför sÄdana hÀr idéer (fackföreningens roll blir onekligen otydlig nÀr arbetarna Àger företaget), och att det Àven saknats andra aktörer som kunnat driva pÄ en sÄdan utveckling. HÀr kanske de mer kooperativa delarna av folkrörelsesverige borde vara mer centrala?
Min omedelbara reflektion angÄende arbetarrörelsens praktiska ointresse för överförande av Àgande till löntagarna handlar snarare om den svenska modellen med idén om solidarisk lönepolitik och rikstÀckande kollektivavtal.
I den modellen finns det ju en underliggande idĂ© om en âkreativ förstörelseâ, att olönsamma företag inte ska konkurrera med lĂ€gre löner utan istĂ€llet ska slĂ„s ut sĂ„ att bĂ„de ekonomiska och personella resurser kan anvĂ€ndas pĂ„ ett mer effektivt sĂ€tt i samhĂ€llsekonomin.
DÄ finns det ju inte heller incitamenten att gÄ med pÄ att lÄga löneökningar eller till och med lönesÀnkningar ska kompenseras med exempelvis aktieoptioner som kan leda till ett successivt övertagande av företaget i perioder dÄ företaget gÄr dÄligt. Det finns inte heller samma incitament att rÀdda specifika arbetstillfÀllen till varje pris eftersom vi Ätminstone i teorin ska ha en ordentlig arbetslöshetsförsÀkring och arbetsmarknadspolitik som bÄde dÀmpar fallet och snabbt fÄr in den arbetslöse i ett mer produktivt arbete.
Nu kan man visserligen hÀvda att en sÄdan modell Àr under hot. Det Àr inte sÀkert att verksamheter lÀggs ner pÄ grund av dÄlig lönsamhet. Det kan vara sÄ att det svenska dotterbolaget i en global koncern mycket vÀl har goda resultat, men att det Àr i koncernens intresse att fokusera pÄ parallella dotterbolag i andra lÀnder. Om de svenska socialförsÀkringarna dessutom fortsÀtter att vara anorektiska och vi saknar en muskulÀr arbetsmarknadspolitik mÄste förr eller senare andra strategier prövas.
HĂ€r skulle man ju kunna tĂ€nka sig att nĂ„gon form av âhyra av kapitalâ för att rĂ€dda produktiva arbeten och "att bestĂ€mmanderĂ€tten över produktionen och dess fördelning lĂ€gges i det arbetande folkets hĂ€nderâ som det var formulerat i Ernst Wigforss utkast till det socialdemokratiska partiprogrammet 1944.
Kanske i form av Bo Rothsteins âbostadsrĂ€ttsföreningarâ till ekonomisk demokrati?
Tips för öga och öra
Tips för öga och öra Àr förslag pÄ exempelvis artiklar, böcker, musik, TV-serier, filmer och sÄ vidare som jag tycker det Àr vÀrt att tipsa om. Tanken Àr vÀl att det ska vara relativt nya tips. Men det kan lika gÀrna vara nÄgot Àldre som jag snubblat över.
LÀsvÀrt om de omstruktureringar i vÀljarbas och politisk inriktning hos de stora amerikanska partierna som brukar kallas "realignment", och hur en sÄdan till vÀnster i dagens politiska landskap i USA skulle kunna se ut.
En dramadokumentÀrserie om pirater pÄ 1700-talet kan verka malplacerat hÀr. Men förutom att det alltid Àr spÀnnande med sjörövare sÄ Àr det ju sÄ att de samhÀllen som Karibiens pirater skapade under trycket av arbetslöshet och hÄrda arbetsförhÄlladen var en slags protosocialistiska republiker med demokratiska val och jÀmlik fördelning av vinsterna. Man frigav slavar och gjorde uppror mot överheten.
Det var allt för idag. Vi ses nÀsta vecka. Om det Àr nÄgot Àr det bara att du höra av dig. Dela gÀrna nyhetsbrevet i dina sociala medier.
Ăh, nu har kaffet kallnat!
Fredrik Jansson