🤝 Ekonomisk demokrati vs solidarisk lönepolitik?

Är Bo Rothstein en socialistisk ideolog? Råder det tankeförbud mot att diskutera ekonomisk demokrati? Sätter den svenska modellen käppar i hjulet för arbetarmakt?

---

God morgon!

En ordentlig långhelg nu över påsk har varit behövligt. Tillräckligt många lediga dagar för att faktiskt kunna slappna av. På sätt och vis är det dock lite synd att påsken kom så tidigt i år. Att få tillbringa några dagar i stugan och vårsolen i Värmland hade varit trevligt. Men då vill man ha kommit lite längre in i april för att vara på säkra sidan.

Men vi tog en sväng till havet i Öregrund igår. Jag kände starkt för idén att jag någon gång ska bosätta mig i "göranssonska villan" och leva ut min inre muminpappa.

Jag borde väl skriva något om Liberalernas vägval förra veckan. Men jag vet inte vad jag ska säga som inte redan har sagt.

Helt utan koppling till något som hänt i samtiden så är det här en väldigt rolig sketch:

Idag tänkte jag dock prata om varför det finns så få löntagarägda företag i Sverige.

Ekonomisk demokrati vs solidarisk lönepolitik?

Häromveckan publicerade statsvetarprofessorn Bo Rothstein rapporten Varför ingen ekonomisk demokrati i Sverige? En kontrafaktisk ansats (sedan tidigare finns rapporten även i en engelskspråkig version hos Social Europe).

Rothstein är ju något av ett rött skynke för många progressiva på grund av hans kritik mot exempelvis genusvetenskap och det som brukar kallas identitetspolitik. Men samtidigt har han faktiskt (lite i skymundan av det där andra) varit den som mest konsekvent har argumenterat för en ekonomisk demokrati i Sverige under de senaste decennierna.

Jag tycker att hans rapport är intressant och ett välkommet tillskott till debatten. Det har varit svårt för arbetarrörelsen att diskutera frågor som rör ekonomisk demokrati efter nederlaget med löntagarfonderna. Även förslag av den typ Bo Rothstein diskuterar har i någon mån belagts med tankeförbud, även om det är helt okontroversiellt i många andra länder. 

I grunden kan man väl säga att hans version av ekonomisk demokrati innebär att de som arbetar i ett företag också äger det, att arbetarna hyr kapital (lånar pengar) istället för att kapitalet hyr arbetskraft (anställer folk). Ungefär som att vara medlem i en bostadsrättsförmedling istället för att hyra bostad i en hyresfastighet.

Men det finns gott om skäl att vara kritisk till hans slutsatser. Exempelvis är jag osäker på om den enorma privatiseringen av välfärden nödvändigtvis hade varit steg mot den demokratiska socialismen om det bara hade varit arbetarkooperativ som tagit över driften och verkat på välfärdens kvasimarknader istället för diverse riskkapitalbolag. Även om det kanske hade varit bättre?

Det är väl inte heller så att det är helt självklart att arbetarkooperativ betalar bättre löner än företag med hög organisationsgrad, något som är underförstått i Rothsteins argumentation. Inte minst med tanke på att exempelvis amerikanska löntagarägda företag inte i första hand konkurrerar med företag med kollektivavtal utan med kollektivavtalslösa konkurrenter.

Här kommer jag också att tänka på ett impopulärt exempel i form av Venezuela där det visserligen utvecklades massor av arbetarkooperativ under Hugo Chavez regim, men där de som arbetade där definierades som företagare och därför inte omfattades av arbetsmiljölagar och konkurrerade med sämre villkor.

För den som vill ha mer invändningar så kan jag tipsa om Kajsa Borgnäs ”sågning” på Arena Idés seminarium om rapporten som är klart underhållande:

Men jag känner nog att jag vill diskutera delar av Bo Rothsteins rapport som inte berörs av respondenterna på seminariet. Dels har jag lite svårt för att han när han pratar om de här sakerna kan få det att framstå som om de aldrig har diskuterats inom vänstern och arbetarrörelsen tidigare. Som om han på något sätt är en nytänkare.

I stor utsträckning ligger ju det här i en folkrörelsesocialistisk eller kooperativ socialistisk strömning som hela tiden har funnits parallellt med en mer statssocialistisk strömning och en svensk modell med starka kollektivavtal och välfärdsstat. Det är väl egentligen inget som är direkt nytt i hans modell.

När han talar om att arbetarna ska hyra kapital så hör man ekon av den socialdemokratiske ideologen Ernst Wigforss som i skriften Socialism i vår tid från början av 1950-talet skrev:

"Hur långt leder överhuvudtaget denna tankegång, att alla aktivt arbetande inom företagen är de som skall bära upp företagandets olika funktioner? Uppenbarligen finns då ingen plats för utomstående ägare som bestämmande eller ens som deltagare i ledningen. Man skulle kunna beskriva organisationen så att företaget blir en institution som själv äger alla tillgångar men har skuld mot fix ränta till utomstående långivare. Det överskott som företaget kan tänkas ge – och de förluster det lider – skulle tillfalla och påvila det kollektiv som alla de arbetande bildar."

Att en sådan här linje med löntagarägda företag är svag i Sverige är sannolikt inte heller trots en stark fackföreningsrörelse som Rothstein vill göra gällande, kanske inte heller på grund av en stark fackföreningsrörelse som en del av respondenterna på seminariet ovan föreslår. Det är för mig på det hela taget svårt att se den självklara kopplingen mellan facklig organisationsgrad och andelen arbetarägda företag.

Om man ska ta liknelsen med upplåtelseformer på bostadsmarknaden så är det ju inte Hyresgästföreningen som är stödjepunkten för de som vill bilda bostadsrättsförening, och på samma sätt är inte fackföreningsrörelsen nödvändigtvis det om man vill bilda arbetarkooperativ.

Däremot är det säkert helt sant att svensk fackföreningsrörelse har varit ganska sval inför sådana här idéer (fackföreningens roll blir onekligen otydlig när arbetarna äger företaget), och att det även saknats andra aktörer som kunnat driva på en sådan utveckling. Här kanske de mer kooperativa delarna av folkrörelsesverige borde vara mer centrala?

Min omedelbara reflektion angående arbetarrörelsens praktiska ointresse för överförande av ägande till löntagarna handlar snarare om den svenska modellen med idén om solidarisk lönepolitik och rikstäckande kollektivavtal.

I den modellen finns det ju en underliggande idé om en ”kreativ förstörelse”, att olönsamma företag inte ska konkurrera med lägre löner utan istället ska slås ut så att både ekonomiska och personella resurser kan användas på ett mer effektivt sätt i samhällsekonomin.

Då finns det ju inte heller incitamenten att gå med på att låga löneökningar eller till och med lönesänkningar ska kompenseras med exempelvis aktieoptioner som kan leda till ett successivt övertagande av företaget i perioder då företaget går dåligt. Det finns inte heller samma incitament att rädda specifika arbetstillfällen till varje pris eftersom vi åtminstone i teorin ska ha en ordentlig arbetslöshetsförsäkring och arbetsmarknadspolitik som både dämpar fallet och snabbt får in den arbetslöse i ett mer produktivt arbete.

Nu kan man visserligen hävda att en sådan modell är under hot. Det är inte säkert att verksamheter läggs ner på grund av dålig lönsamhet. Det kan vara så att det svenska dotterbolaget i en global koncern mycket väl har goda resultat, men att det är i koncernens intresse att fokusera på parallella dotterbolag i andra länder. Om de svenska socialförsäkringarna dessutom fortsätter att vara anorektiska och vi saknar en muskulär arbetsmarknadspolitik måste förr eller senare andra strategier prövas.

Här skulle man ju kunna tänka sig att någon form av ”hyra av kapital” för att rädda produktiva arbeten och "att bestämmanderätten över produktionen och dess fördelning lägges i det arbetande folkets händer” som det var formulerat i Ernst Wigforss utkast till det socialdemokratiska partiprogrammet 1944.

Kanske i form av Bo Rothsteins ”bostadsrättsföreningar” till ekonomisk demokrati?

Tips för öga och öra

Tips för öga och öra är förslag på exempelvis artiklar, böcker, musik, TV-serier, filmer och så vidare som jag tycker det är värt att tipsa om. Tanken är väl att det ska vara relativt nya tips. Men det kan lika gärna vara något äldre som jag snubblat över.

• Essä: Mark Engler och Paul Engler "Why the Left Sees an Opening for a ‘Realignment’ in U.S. Politics" (In These Times)

Läsvärt om de omstruktureringar i väljarbas och politisk inriktning hos de stora amerikanska partierna som brukar kallas "realignment", och hur en sådan till vänster i dagens politiska landskap i USA skulle kunna se ut.

• Dokumentär: "The Lost Pirate Kingdom" (Netflix)

En dramadokumentärserie om pirater på 1700-talet kan verka malplacerat här. Men förutom att det alltid är spännande med sjörövare så är det ju så att de samhällen som Karibiens pirater skapade under trycket av arbetslöshet och hårda arbetsförhålladen var en slags protosocialistiska republiker med demokratiska val och jämlik fördelning av vinsterna. Man frigav slavar och gjorde uppror mot överheten.

Det var allt för idag. Vi ses nästa vecka. Om det är något är det bara att du höra av dig. Dela gärna nyhetsbrevet i dina sociala medier.

Äh, nu har kaffet kallnat!

Fredrik Jansson