𧱠Den obekvÀma samtiden?
MÄste jag vÀlja sida mellan liberaler och konservativa? Skiljer sig vÄr dystopi frÄn tidigare dystopier? Finns det plats för mig i samtiden?
God morgon!
Jag var pĂ„ Thielska Galleriet i veckan. Det Ă€r verkligen ett fantastiskt museum, EugĂšne Janssons skymningar skojar man inte bort. Det Ă€r vĂ€l bara att tacka socialdemokratin och Rickard Sandler för att samlingarna inte skingrades för vinden nĂ€r Ernest Thiel hamnade pĂ„ obestĂ„nd. Och idag Ă€r det derby! đđ€
Tips! HÀr kan du ladda ner min bok Gemenskap & skötsamhet: en essÀ om socialdemokratins vÀsen gratis som ebok. Om du vill ha den som riktig bok Àr nÀtboklÄdor som Adlibris och Bokus billigare.
Idag ska jag prata lite om tiden vi lever i.
Den obekvÀma samtiden?
Vi som satts att leva i besvikelsens epok
Ja, vad gör vi nu? Vad ska vi tala pÄ för sprÄk?
Ett sÀtt Àr att Àven om det blÄser lite kallt
Tro pĂ„ det vi trodde pĂ„ â trots allt!
Jag kÀnner mig frÀmmande inför samtiden. Den Àr obekvÀm, passar mig illa.
Och visst skulle man kunna hÀvda att det Àr för att den kÀnns sÄ dystopisk med vÄld, krig, terror, repression, avdemokratisering och det stÀndigt mörka moln som Àr klimatkrisen. Det ligger sÀkert nÄgot i det. Men vÀrlden har varit dystopisk förr. Dock förestÀller jag mig att det i dessa stunder fanns idéer och rörelser som man kunde finnas tröst och styrka i. Det Àr mycket svÄrare idag.
Det Àr populÀrt att prata om att vÄr samtid Àr polariserad. Det Àr den kanske. Men det Àr inte det som Àr problemet. Jag har inget emot polarisering, tydliga poler som stÄr mot varandra i en konflikt. I en polariserad vÀrld ska det vara lÀttare att vÀlja sida. Det bör finnas en sida man kan identifiera sig med, ett kollektiv att röra sig med. Avancera pÄ slagfÀltet tillsammans eller formera försvarslinjer tillsammans.
Men det Àr inte mina poler som finns i samtidens politiska debatt. PÄ ett enkelt plan sÄ skulle man kunna hÀvda att dagens konfliktlinjer stÄr mellan liberaler och konservativa, medan jag Àr fast i en gammal konfliktlinje mellan vÀnster och höger, arbete och kapital. Att jag Àr frÀmmande inför samtiden för att jag Àr en idépolitisk relik frÄn en gÄngen tid.
Det Àr i stÀllet nÄgot annat som gör mig frÀmmande inför samtiden, nÄgot som gör mig obekvÀm i den. Jag tror att det handlar om att samtidsdebatten domineras av partikularister. Allting ska begrÀnsas i smÄ lÄdor dÀr Àgandeskapet över den enskilda lÄdan blir det centrala.
Jag Àr frÀmmande inför nationalisternas uppdelande av mÀnniskor i ett vi och ett dem baserat pÄ godtyckligt dragna kartlinjer. Jag tror inte att mÀnniskor har inneboende förestÀllningar och vÀrderingar som traderas via modersmjölk och blodsband.
Men jag tror inte heller pÄ att specifika grupper kan Àga kulturella uttryck. Jag tror inte att det Àr fel att lÄna, experimentera med, och omvandla kultur som vÀxt fram i ett helt annat sammanhang. Jag tror inte att företrÀdare för en mindre grupp kan göra sig till talespersoner för ett stort spretigt kollektiv bara för att man delar religion, kön eller hudfÀrg.
Jag Àr universalist. Jag tror att alla mÀnniskor har ett vÀrde. Att alla mÀnniskor ska fÄ leva i frihet, trygghet och demokrati. Att vi har mer gemensamt Àn vad som skiljer oss Ät. Och att det Àr ett imperativ som vi mÄste verka utifrÄn.
Jag tror inte som mÄnga religiösa debattörer hÀvdar att vi lever i en postsekulÀr tid, Àn. Men Àven jag ser tecknen i tiden. Och de tecken jag ser Àr inte sÄ ljusa. Vi ser hur radikalfundamentalistiska religiösa strömningar trÀnger sig in i politiken i mÄnga former och pÄ mÄnga platser i vÀrlden. Vi ser hur dessa strömningar anvÀnds för att slita isÀr oss och begrÀnsa mÀnniskors frihet.
Jag Àr sekulÀr. Det innebÀr inte att jag Àr ateist (eller för den delen religiös). Det Àr inte frÄgan om den personliga tron. Det handlar om att jag tror att vi som samhÀlle mÄste stÄ över dess doktriner. Religionen kan sÀkert ge den enskilde bÄde tröst och styrka. Den kan sÀkert vara ett moraliskt rÀttesnöre för den enskilde. Men inför mötet med varandra ute i samhÀllet bör vi kunna lÀmna den religiösa doktrinen i en liten lÄda dÀr hemma och möta varandra som jÀmlikar utan att tro att man har ett gudomligt mandat i de dispyter som uppstÄr.
Som jag tidigare sa kan man enkelt hĂ€vda att dagens konfliktlinjer gĂ„r mellan liberaler och konservativa. I den konflikten anvĂ€nds vĂ€rdeord som frihet och folk, populism och teknokrati. Men överordnat detta finns en kapitalism som aldrig utmanas av nĂ„gon av sidorna. Ăr det nĂ„got som betraktas som ett axiom i vĂ„rt samhĂ€lle sĂ„ Ă€r det kapitalets okrĂ€nkbarhet.
Jag Àr socialist. Jag tror inte att kapitalets överordning Àr okrÀnkbar. Jag tror att vÄr grunduppgift Àr att stÀndigt utmana den och bekÀmpa den med syftet att skapa mer jÀmlikhet och att demokratisera alla mellanmÀnskliga relationer.
Jag Àr alltsÄ en universalistisk sekulÀr socialist. Om man nu kan vara det i dessa tider? Om man nu nÄgonsin kommer kunna vara det igen?
Det Ă€r inte sĂ„ att det inte har funnits dĂ„liga tider förr. Jag sitter och lĂ€ser om Bund. Den sekulĂ€ra judiska arbetarrörelsen som blomstrade i Ăsteuropa under halvseklet innan förintelsen. De vĂ€xte fram i en tid av pogromer, förföljelse frĂ„n tsarens hemliga polis, i konflikt med rabbiner, sionister, bolsjeviker och arbetsgivare. I praktiken dog Bund i en hopplös, men hjĂ€ltemodig kamp mot nazismens industrialiserade antisemitism och expansiva nationalism.
De tillhörde historiens förlorare. Men jag vill tro att de inte förlorade sin tro, sina ideal om ett universalistiskt, sekulĂ€rt demokratiskt socialistiskt samhĂ€lle dĂ€r var och en â enskilt och i grupp â kunde odla sina kulturer samtidigt som andra gjorde detsamma, ibland parallellt, ibland tillsammans.   Â
Det inledande citatet frĂ„n Hasse Alfredsson och Tage Danielssons Svea Hund uppmanar oss att tro pĂ„ det vi trodde pĂ„ â trots allt. Men jag blir mer och mer osĂ€ker pĂ„ om det jag tror pĂ„ överhuvudtaget fĂ„r plats i samtiden. Ens som en oppositionell stĂ„ndpunkt.
Vad ÄterstÄr dÄ att göra?
PĂ„ kylskĂ„pet sitter en magnet med ett citat av den romerske tĂ€nkaren Cicero (ni vet det dĂ€r med mĂ€n som tĂ€nker pĂ„ romarriket), âDen som Ă€ger en trĂ€dgĂ„rd och en boksamling saknar intetâ. Kanske Ă€r det bara det som Ă„terstĂ„r att göra? Dra sig tillbaka till sin trĂ€dgĂ„rd och sitt bibliotek? Odla sina blommor och lĂ€sa sina böcker.
Fast för en socialist borde det givetvis vara en öppen park och ett folkbibliotek, eller en kolonilottsförening och en studiecirkel? Om det nu finns andra att göra det med tillsammans.
Kanske kan man bara vara ett minne, en databas vars information, kunskaper, Äsikter lagras i vÀntan pÄ en annan tid dÄ de Äterigen efterfrÄgas? Kanske tillhör jag historiens förlorare?
Jag hoppas inte det. Jag hoppas att det ska finns plats för en universalistisk, sekulÀr demokratisk socialism. Jag tror ju trots allt att det Àr vÀgen ut ur dystopin. Jag hoppas att det ska finnas en rörelse av mÀnniskor som bÀr dessa ideal. Som bÄde söker förbÀttringen i nuet och den lÄngsiktiga förÀndringen.
Jag kÀnner mig frÀmmande inför samtiden. Den Àr obekvÀm, passar mig illa. Men jag hoppas att jag hittar kostymen som passar och Àr skön att bÀra. Jag vill stÄ mitt i striden och kÀnna mig trygg i att bÄda mina flanker befolkas av de som vill detsamma som jag.
Men jag kÀnner mig osÀker pÄ om det fortfarande Àr möjligt.
Tips för öga och öra
Tips för öga och öra Àr förslag pÄ exempelvis artiklar, böcker, musik, TV-serier, filmer och sÄ vidare som jag tycker det Àr vÀrt att tipsa om. Tanken Àr vÀl att det ska vara relativt nya tips. Men det kan lika gÀrna vara nÄgot Àldre som jag snubblat över.
đ Fri: en uppvĂ€xt vid historiens slut
Lea Ypis fantastiska sjÀlvbiografi om sin uppvÀxt i brytpunkten mellan reellt existerande kommunismen och den reellt existerande nyliberalismen i Albanien Àr redan en modern klassiker. LÀs den!
đ Rethinking Democracy
ApropÄ Lea Ypi sÄ deltar hon i David Runcimans podd Past Present Future i ett intressant samtal om demokrati. Det Àr dessutom tÀnkt att hon ska vara en Äterkommande gÀst sÄ det Àr en bra podd att följa.
đïž Kriminalitet en oundviklig följd av privatiseringen av vĂ€lfĂ€rden
LÀsvÀrd text om hur privatiseringen av vÀlfÀrden öppnar upp för kriminell infiltration i den skattefinansierade sektorn.
Det var allt för idag. Vi ses nÀsta vecka. Om det Àr nÄgot Àr det bara att du höra av dig. Dela gÀrna nyhetsbrevet med vÀnner och i dina sociala medier.
Ska det vara pĂ„tĂ„r? â
Fredrik Jansson