🧩 Den nya blockpolitiken?

Är Stefan Löfven en högersosse? Vad innebär det egentligen att bryta upp blockpolitiken? Kommer Centern att gå åt vänster som del av ett brett rödgrönt regeringsunderlag efter valet?

---

God morgon!

Nu i veckan gick Region Uppsala ut och uppmanade invånarna att gå in i en "personlig lockdown". När jag läser vad det skulle innebära konstaterar jag att det är mitt liv senaste året som beskrivs. Det börjar bli dags att erbjuda den där sprutan nu. Jag vill lägga den här pandemin bakom mig!

Idag ska jag prata om lite om de nya politiska blocken som växer fram och vad det kan tänkas innebära?

Den nya blockpolitiken?

Om Stefan Löfven har haft ett politiskt projekt under sin period som socialdemokratisk partiledare har det varit att bryta upp blockpolitiken och att regera över den tidigare befästa gränsmuren som det borgerliga allianssamarbetet innebar. Det här politiska projektet har gjort att Löfven med någon slags självklarhet antas vara en så kallad ”högersosse”. En sådan bild har väl också förstärkts av uttalanden om att blockpolitiken är fördummande och att det är svårt att definiera vad som är höger och vänster.

Det här förstärks givetvis också när det kommer uttalanden från vänsterpartistiskt håll som verka utgå från att en röd-röd-grön regering är möjlig om man bara bestämde sig för det (trots att Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet bara har 144 av 349 mandat i riksdagen). Något som Löfven i det narrativet motsätter sig av personlig övertygelse.

Stefan Löfvens vilja att komma överens med de så kallade mittenpartierna har ofta antagits vara ett resultat av hans bakgrund i fackföreningsrörelsen och att han därför skulle vara marinerad i en idé om den svenska modellen där man kommer överens vid förhandlingsbordet. Så kan det vara. Men det jag tror man missar då är att det svenska samförståndet inte är ett kafferep. Det är en form av institutionaliserad klasskamp där man visserligen måste ge och ta, men där man också vill förbättra den egna sidans position utifrån faktiska styrkeförhållande och materiella realiteter.

Så när Löfven sa ”bryta upp blockpolitiken” så var det förmodligen inte helt korrekt. Det handlade om att bryta upp det då allt mer cementerade blocket mellan Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Centerpartiet. Projektet var egentligen att bryta isär Alliansen eftersom en situation där de traditionella borgerliga partierna regerade som en enhet och dessutom kunde luta sig mot Sverigedemokraterna eller Miljöpartiet riskerar att skapa en moderatledd hegemoni som skulle kunna marginalisera socialdemokratin och arbetarrörelsen som politisk kraft under väldigt lång tid.

Jag tror inte att Stefan Löfven är speciellt höger. Jag har till och med skäl att tro att hans politiska övertygelse är betydligt mer vänster än vad många socialdemokrater tror att den är. Möjligen är det så att hans vänster är av en sort som stora delar av dagens vänster (och höger) har svårt att känna igen. Och det kan ju vara en svaghet? Eller kanske en styrka? Vem vet?

Men nu står vi här i en ny verklighet där två nya block formerar sig på nationell nivå. Vi har ett högerblock bestående av Moderaterna, Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna som rör sig i reaktionär riktning och som i allt större utsträckning kommer att fokusera på svartmålning och symbolpolitik.

På andra sidan har vi ett framväxande rödgrönt block som inte bara omfattar Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet, utan även i allt större utsträckning Centerpartiet (Liberalerna har ju valt en annan väg som verkar leda till raka vägen mot irrelevans).

Den här verkligheten befinner sig fortfarande i ett interregnum. Det är ju inte säkert hur det hela kommer att utvecklas. Det samarbete som Januariavtalet har inneburit har ju under den här mandatperioden inte fört med sig ett överflöd av vänsterorienterad politik. Men det vi har sett är att Centerpartiet i allt större utsträckning har knutits till det här nya rödgröna blocket och att den parlamentariska klyftan i svensk politik i allt större utsträckning har hamnat till höger om Centern. 

Den här förändringen har också inneburit att de centerpartistiska sympatisörerna i allt större utsträckning har börjat definiera sig som vänster. En växande del av centerpartistiska sympatisörer har Socialdemokraterna som andrahandsval. En rödgrön regering som inkluderar Centerpartiet är det populäraste regeringsalternativet. Och fler centerpartistiska sympatisörer ser Stefan Löfven som sin statsministerkandidat än Ulf Kristersson.

Utrymmet för att ställa krav på nyliberala reformer kommer att bli mindre för Centerpartiet när det inte längre är ett praktiskt möjligt alternativ för dem att stödja en moderatledd regering och när deras väljare i allt mindre utsträckning kommer vara intresserade av en sådan utveckling. Det är möjligt att en del centerpartistiska företrädare inte förstått det här fullt ut än. Men Centern kommer att knytas närmare både ett rödgrönt block och en rödgrön politik.

Januariavtalet var i den mening en smäll socialdemokratin var tvungen att ta för att omförhandla de parlamentariska realiteterna. Det är inte lika säkert att man måste ta emot liknande smällar framöver.

Vi ser snarare att pandemin har öppnat upp för den typ av statliga investeringar och interventioner som har förespråkats av opinionsbildare på vänsterkanten. Sedan finanskrisen 2008 har den politiska vänstern tjatat om behovet av en politik som ökar jämlikheten och lyfter den båt vi alla sitter i. I och med coronakrisen verkar det mer troligt att en sådan utveckling besannas.

Den nyliberala eran är över. Valet står mellan en rödgrön social demokrati eller en blåbrun reaktion. Och här har Centerpartiet inget annat val än att följa med tidsandan, förflytta sig åt vänster och bli en del av den rödgröna sidan i den nya blockpolitiken. 

Tips för öga och öra

Tips för öga och öra är förslag på exempelvis artiklar, böcker, musik, TV-serier, filmer och så vidare som jag tycker det är värt att tipsa om. Tanken är väl att det ska vara relativt nya tips. Men det kan lika gärna vara något äldre som jag snubblat över.

Marknadsskolans sista dagar | Apans anatomi on Acast — play.acast.com

Intressant och kritiskt samtal om den svenska marknadsskolan med deltagande från bland annat Tankesmedjan Balans. Avskaffa betyg och vinster i skolan!

Jon Cruddas: ‘Labour is in danger of becoming dominated by the meritocratic elite’ | Jon Cruddas | The Guardian

Intervju med Labourparlamentarikern Jon Cruddas om hans nya bok, Labours intellektuella tradition och klassbas, samt arbetets värde.

Joe Biden and the New Progressive Era - The Atlantic — www.theatlantic.com

Intressant om hur den traditionellt moderate Joe Biden har sjösatt en överraskande progressiva agenda, vad det beror på och vem han är som politiker.

Det var allt för idag. Vi ses nästa vecka. Om det är något är det bara att du höra av dig. Om någon vidarebefordrat nyhetsbrevet till dig går det bra att skriva upp dig här. Dela gärna nyhetsbrevet med vänner och i dina sociala medier.

Äh, nu har kaffet kallnat.

Fredrik Jansson