🌹 Borde inte det här vara löpande verksamhet?

Skymmer geografin klassamhället? Vilken verklighet har Magdalena Andersson levt i? Ska socialdemokatin våga tänka socialdemokratiska tankar igen?

God morgon!

Idag är det allsvensk premiär och mitt Hammarby möter Degerfors. Det ska bli fint med några kalla öl och förväntansfullt snack med vänner innan det är dags att promenera söderut från Medborgarplatsen på Södermalm. 💚🤍

Det kan också vara på sin plats att berätta att jag tar en paus nästa söndag eftersom ungarna har påsklov i veckan, fokus ligger på annat och datorn är avstängd.

Idag tänkte jag prata lite om Socialdemokraternas kommande samhällsanalys.

---

Borde inte det här vara löpande verksamhet?

Nu i veckan har det rört sig inom socialdemokratin. På söndagskvällen publicerade Dagens Nyheter en intervju med partiledare Magdalena Andersson där hon flaggade både för att partistyrelsen hade antagit en mellanvalsstrategi och att socialdemokratin måste göra en helt ny samhällsanalys. Bland annat konstaterade hon självkritiskt att ”det är länge sedan vi gjorde något mer genomgripande. …På landsbygden finns en känsla av att lämnats efter. … De som vunnit […] bor i huvudsak i våra storstäder.”

Bara det gör möjligen att man kan bli lite orolig över den samhällsanalys som Andersson anses behövs göras. För även om det inte i sak är något fel på citaten så är de oprecisa och missar något väsentligt. För även om det absolut finns en poäng med att ge frågan centrum-periferi en geografisk dimension känns det i citaten som att hon faktiskt misslyckas med att ge de ökade ekonomiska klyftor som hon faktiskt nämner en klassdimension.

Rent väljarmässigt tappade Socialdemokraterna i senaste valet röster i både bruksort och förort. Man tappade i arbetarklassen så som den faktiskt ser ut. Och man gör sannolikt ett fel redan i ingångsvärdena om man inte ser det. Frågan om storstädernas förorter handlar inte (bara) om etnisk segregation.

Det handlar om klass och klassklyftor. Visst finns det specifika frågor som handlar om dåliga språkkunskaper, högre arbetslöshet, kriminalitet och avstånd till majoritetssamhället. Men i mångt och mycket handlar även förortsfrågorna om klassfrågor så som de sett ut sedan socialdemokratin klev fram på scenen i slutet av 1800-talet.  

Det är låga löner, dåliga arbetsförhållanden, trångboddhet, otillräcklig utbildning för barnen och bristande delaktighet i samhällsinstitutionerna. De flesta som bor i de här områdena arbetar redan idag i yrken som (borde) organiseras av LO:s medlemsförbund. Det är bussförare, städare, butiksanställda, spärrvakter, undersköterskor och så vidare. Det är helt enkelt arbetarklass. En arbetarklass som på grund av ökade ekonomiska klyftor och nedskärningar i samhällsservice relativt sett har fått det sämre. Precis som arbetarklassen i bruksorterna har fått det sämre.

På måndagsförmiddagen var det sedan dags för en presskonferens med Andersson och partisekreterare Tobias Baudin där de skulle redogöra för inriktning och arbetssätt för Riktning för Sverige: Socialdemokraterna inför 2030-talet. Nu skulle vi väl äntligen få veta vad som skulle göras?

Vad hade de då att säga? Inte så mycket nytt kan man väl konstatera. Framför allt för att väldigt lite av det arbete som ska göras har gjorts än. Personligen kommer jag aldrig riktigt förstå presskonferensen som politiskt verktyg för att signalera handlingskraft när man faktiskt inte har gjort något än. Och det man pratade om var ju att man ska ha grupparbeten under de närmsta åren som förhoppningsvis ska leda till praktiska politiska förslag som förhoppningsvis ska kunna genomföras i slutet av decenniet och sedan förhoppningsvis ska leda till resultat under 2030-talet.

Jag är helt för både folkbildning och provisoriska utopier. Men jag är väl inte helt säker på att det borde vara något så speciellt som partiledningen vill få det till. Jag skulle nog hävda att jag tycker att både uppdatera samhällsanalys och politikutveckling borde vara löpande verksamhet i en politisk folkrörelse.

En levande socialdemokrati borde väl ständigt ta in hur samhället förändras och hur det påverkar möjligheten att bygga ett socialdemokratiskt samhälle? En levande socialdemokrati borde väl ständigt formulera förslag för att på bästa möjliga sätt bygga detta socialdemokratiska samhälle?

Att Magdalena Andersson efter åtta år i regeringsställning och ett liv i politiken och Tobias Baudin efter fem år som förbundsordförande för Kommunal och ett liv i fackföreningsrörelsen klev ut i verkligheten efter valförlusten och plötsligt insåg att:

”globala trender som digitalisering, klimatförändringar, globalisering, stora migrationsströmmar, sammanflätningen av världens ekonomier och eroderingen av nationalstatens politiska gränser har förändrat levnadsvillkoren i Sverige och i världen.”

Det borde vara den stora nyheten. Hur har ni missat dessa stora samhällsförändringar? För det är inte mycket i den verklighet som kräver den nya samhällsanalysen som känns särskilt nytt för mig. För jag har levt i det samhälle som ska analyseras. Det finns inte mycket i det som signaleras som går på tvären med sådant jag själv har skrivit om i över ett decennium. Men om socialdemokratin vill ta sig an samhället sådant det faktiskt är så är ingen gladare än jag. Det är inte en dag för tidigt i så fall.

Nu är ju jag den typen som alltid tycker att det är bra när politiker och politiska partier lyfter blicken och funderar på vad det är som sker runt om dem. Jag är ju den typen som tycker om tankeverksamhet om hur man skapar ett bättre samhälle. Så av del anledningen kan jag bara önska de femtioelva arbetsgrupperna lycka till. Jag hoppas ni vågar ta ut svängarna och tänka tankar som är lika utopiska som allmän och lika rösträtt, inkomstbortfallsprincipen i socialförsäkringarna, betald semester, barnomsorg och löntagarfonder var på sin tid. Ingen minns de som tänker små tankar avsedda att svara mot det politiska kommentariatets förkrympta innerstadsliv.

Som lästips får jag väl skicka med typ allt jag skrivit. Men i mer kondenserad form finns min bok Gemenskap & skötsamhet: en essä om socialdemokratins väsen (2016) att ladda ner gratis som ebok (vill man ha papper och pärmar finns den för en överkomlig slant i de digitala boklådorna Adlibris och Bokus).

---

Tips för öga och öra

Tips för öga och öra är förslag på exempelvis artiklar, böcker, musik, TV-serier, filmer och så vidare som jag tycker det är värt att tipsa om. Tanken är väl att det ska vara relativt nya tips. Men det kan lika gärna vara något äldre som jag snubblat över.

🎧 Vi bygger landet

LO har producerat en fin poddserie om svensk arbetarrörelsehistoria. I de inledande avsnitten kan man höra om frikyrkligt ledda Sundsvallsstrejken 1879, om August Palms agiterande för socialismen, om hungerkravallerna 1917 när revolutionen stod för dörren, och om kohandeln mellan arbetare och bönder 1933 som lade grunden till folkhemmet.

📽 Pétain

Sevärd film på Netflix från 1993 om det fascistiska marionettstyret i den franska Vichyregimen under andra världskriget och dess ledare marskalk Philippe Pétain.

📕 Approaching Gridlock: Arundhati Roy on Free Speech and Failing Democracy

Den indiska författaren Arundhati Roys anförande på Svenska Akademiens konferens om demokrati och yttrandefrihet i mars är väl värt att läsa.

---

Det var allt för idag. Vi ses om två veckor. Om det är något är det bara att du höra av dig. Dela gärna nyhetsbrevet med vänner och i dina sociala medier.

Påtår? ☕

Fredrik Jansson