𩼠Att leda eller ledas?
Varför har TAN-vÀnstern en bakvÀnd analys? Borde Branting ha grundat ett kristdemokratiskt parti istÀllet? Var ska arbetarrörelsen börja för att vinna arbetarklassen Äter?
God morgon!
HÀromdagen var jag och sÄg Uppsala stadsteaters dramatisering av Stig Dagermans reportagebok Tysk höst. Under hösten 1946 reser den unge syndikalisten och författaren pÄ uppdrag av Expressen runt i det sönderbombade, svÀltande och besegrade Tyskland. Det anses ju vara ett storartat verk i sin genre (jag har inte lÀst den, Àn) och jag tycker att det hela gjorde sig utmÀrkt pÄ scen. Om du har chansen tycker jag att du ska försöka se den.
Idag tÀnkte jag prata lite om arbetarrörelsen och arbetarklassen.
Att leda eller ledas?
Under de Är som jag skrivit det hÀr nyhetsbrevet har jag vid Äterkommande tillfÀllen skrivit om triangeldramat som Àr socialdemokratin, arbetarklassen och Sverigedemokraterna. Och hur man ska förhÄlla sig till det.
Jag har ofta varit kritisk till den hÄllning som ibland kallas TAN-vÀnster eftersom jag uppfattar att den gör en felaktig analys av socialdemokratins arbetarklasskris nÀr den argumenterar för att lösningen i praktiken Àr att bli mer lika Sverigedemokraterna för att locka (tillbaka?) de arbetarvÀljare som i stor utstrÀckning röstar pÄ just Sverigedemokraterna.
Deras hÄllning brukar som regel vara att socialdemokratin Àr för slapp i frÄgor som rör migration och brott. Det Àr lite oklart vad man bygger den synen pÄ. Men det kan knappast vara den faktiskt existerande socialdemokrati det senaste decenniet i alla fall?
Argumentationen brukar som regel landa i nĂ„got som liknar det citat som John F. Kennedy attribuerade till anonyma ledare för den franska revolutionen: âDĂ€r gĂ„r mitt folk. Jag mĂ„ste komma underfund med vart de gĂ„r sĂ„ att jag kan leda dem.â Man har en idĂ© om att arbetarklassen tycker vissa saker och dĂ€rför mĂ„ste ocksĂ„ socialdemokratin tycka samma saker för att kunna vara arbetarklassens företrĂ€dare.
Det Àr en lite bakvÀnd analys i min bok. Men det Àr kanske inte konstigt att den görs.
I Hans Hastes hundraĂ„rshistorik över socialdemokratin, Det första seklet: mĂ€nniskor, hĂ€ndelser och idĂ©er i svensk socialdemokrati (1988â1989) förekommer en liten mening om nĂ„got som utspelar sig pĂ„ den kongress dĂ„ Sveriges Socialdemokratiska Arbetareparti bildas pĂ„sken 1889.
âMer udda motioner kom frĂ„n typografiska föreningen i Uppsala som hade synpunkter pĂ„ religionenâ, skriver Haste. Men vad var det som var sĂ„ udda med motionerna frĂ„n Upsala Typografiska förening?
Eftersom jag bor i Uppsala, och dessutom sitter i styrelsen för Folkrörelsearkivet för Uppsala lÀn, tÀnkte jag att jag skulle gÄ till lÀggen som Jan Myrdal brukade sÀga. Och i Upsala typografiska förenings prydligt handskrivna protokollsbok hittar jag en delvis annan historia.
PÄ föreningsmötet den 28 februari 1889 behandlades det som Haste kallar motioner, men som föreningen kallar diskussionsfrÄgor:
âHerr A.P Andersson föreslog föreningen att till den blifande partikongressen i Stockholm inlemna följande af honom upprĂ€ttade frĂ„gor att diskutera:
FrĂ„ga I. âKan det för nĂ€rvarande anses gagna den moderna arbetarrörelsen, att dess banĂ©rförare sĂ„vĂ€l muntligen som skriftligen (i pressen) af alla krafter söka att bekĂ€mpa vĂ„r religion och överhuvudtaget tron pĂ„ allt översinnligt, som sedan urminnes tider ansetts vara af oskattat vĂ€rde för den fattige och betungade menskligheten?â
FrĂ„ga II. âOm det Ă€r en sanning att alla arbetare hafva gemensamma sociala intressen, och det i kampen för en bĂ€ttre tillvaro, Ă€r det nödvĂ€ndigt att alla Ă€ro med i ledet, men det finns en stor mĂ€ngd, som antingen Ă€ro i besittning af större religiositet eller i alla fall hysa stark antipati mot den materialistiska vĂ€rldsĂ„skĂ„dningen, vore det ej ur rent praktisk synpunkt nödvĂ€ndigt att söka minska klyftan mellan dessa och de politiskt vakna arbetarna?â
Herr A.P. Andersson upplyste, att frĂ„gorna af honom tillkommit pĂ„ den grund, att arbetarna i vĂ„ra dagar, till största delen Ă„tminstone, ej stĂ„r pĂ„ sĂ„ fĂ€rdig fot med de religiösa, som önskvĂ€rt vore. Det vore, menade tal., högst oriktigt att lĂ„ta den enskilde individens religiösa Ă„sigter utgöra hinder för det stora mĂ„l, hvartill ju alla strĂ€evar. De religiösa arbetarnas antal, hvilket vĂ€xte oupphörligen, vore ej att förakta. DĂ„ det gĂ€llde nutidens arbetarorganisation. Man borde söka nĂ€rma sig de religiösa, ty dĂ€rigenom vore mycket vunnet. Sedan herr Emil Andersson yttrat sig i ungefĂ€r samma ordalag som herr A.P. Andersson, beslöt föreningen, att de bĂ„da frĂ„gorna skulle insĂ€ndas sĂ„som diskussionsĂ€mne till den blifande partikongressen i Stockholm i pĂ„sk.â
Vad som Àr udda med det kan man ju frÄga sig?
Det mesta tyder ju pÄ att motionÀren Àr socialist. Han talar om de politiskt vakna arbetarna som inte Àr religiösa. Han talar om att det vore önskvÀrt om arbetarna upphörde att vara religiösa. Men han ser ocksÄ att religionen Àr en stark och vÀxande kraft bland arbetarna (förmodligen talar han om frikyrkligheten som vÀxer sig stark samtidigt), och anser att det Àr nÄgot man inte kan bortse ifrÄn om man vill organisera de faktiskt existerande arbetarna.
Möjligen har det religionskritiska alltid varit dominerande i arbetarrörelsen. Det var det Ätminstone i det ledande skiktet inom den unga socialdemokratin.
Hjalmar Branting hade exempelvis dömts till böter efter att 1886 publicerat ateisten Viktor Lennstrands gudsförnekande text âEn hĂ€lsningâ i Socialdemokraten, och han var ocksĂ„ tillsammans med Lennstrand en av grundarna av det kristendomskritiska Utilitiska förbundet 1888.
Arbetets chefredaktör Axel Danielsson satt vid tiden för kongressen i Malmö centralfĂ€ngelse, dömd för hĂ€delse pĂ„ grund av att ha skrivit och publicerat en artikel med titeln â Till vĂ€rldsalltets upphovsmanâ. Hjalmar Branting tillbringade sedan sommaren 1889 bakom lĂ„s och bom pĂ„ LĂ„ngholmen efter att ha Ă„terpublicerat Danielssons artikel i Socialdemokraten.
Och i nÄgon mÄn var vÀl Hans Haste en del i den traditionen nÀr han skriver historien ett sekel senare. Typograferna i Uppsala skrev om religion nÀr det var dags att bilda partiet och var dÀrför udda i hans ögon. Men de sÄg en kulturradikal ledning som riskerade att skrÀmma bort religiösa arbetare som de behövde organisera.
I protokollet frÄn Upsala typografiska förenings medlemsmöte 28 augusti 1889 kan man lÀsa:
âHĂ€refter behandlades frĂ„gan om huruvida ej Typografiska förening borde ansluta sig till det svenska socialistpartiet. De flesta talarna voro emot att man sĂ„som förening skulle ansluta sig till nĂ€mnda parti. Herr A.P. Andersson yrkade afslag, men framhöll att detta icke borde förhindra föreningens medlemmar att sĂ„som enskilda personer intrĂ€da i socialistföreningen. Detta blir och föreningens beslut.â
Föreningen valde att inte bli medlem i det parti de hade varit med om att bilda nÄgra mÄnader tidigare. Kanske berodde det pÄ att de möttes med oförstÄelse frÄn arbetarrörelsens banérförare nÀr de pÄpekade att de arbetare de mötte och ville organisera faktiskt i stor utstrÀckning inte var beredda att omfamna en helt och hÄllet vetenskaplig syn pÄ samhÀllsutvecklingen?
Men borde Branting, Danielsson och de som samlades i snickeriarbetarnas lokal pÄ Tunnelgatan i Stockholm pÄsken 1889 ha bildat ett mer kristdemokratiskt fÀrgat parti i stÀllet? Borde de ha satt ett vÄtt finger i luften för att kÀnna vart vinden blÄste nÀr de skulle peka ut riktningen för framtiden?
De hade sannolikt i sÄ fall dÀr och dÄ mÀrkt att vÀckelserörelsen och nykterhetsrörelsen hade mer medvind Àn vad den fortfarande lilla och svaga arbetarrörelsen hade. De hade mÀrkt att mÄnga av de som ÀndÄ var organiserade i fackföreningar faktiskt inte var socialister.
Men vad hade det blivit av framtiden dÄ? Vad hade det blivit av det som senare blev vÀrldens starkaste demokratiska och socialistiska arbetarrörelse om de som bildade partiet hade lÄtit sig ledas snarare Àn att faktiskt leda.
Det finns mÄnga skÀl att vara kritisk till de som leder arbetarrörelsen idag. FrÄnvaron av en sjÀlvstÀndig analys grundad i vÀrderingar. FrÄnvaron av ett politiskt program för en samhÀllsförÀndring i demokratiskt socialistisk riktning. FrÄnvaron av en verklig organisering av mÀnniskor för att bygga en bred demokratisk folkrörelse för förÀndring.
Men för att kunna göra allt detta mÄste allt detta mÄste man börja med sig sjÀlv. Vad tror vi pÄ? Vad vill vi? Hur nÄr vi dit?
Det Àr inte hos de rÀdda och reaktionÀra som man möter i fokusgrupper och opinionsundersökningar som man hittar riktningen. Arbetarrörelsen mÄste leda, inte lÄta sig ledas.
Tips för öga och öra
Tips för öga och öra Àr förslag pÄ exempelvis artiklar, böcker, musik, TV-serier, filmer och sÄ vidare som jag tycker det Àr vÀrt att tipsa om. Tanken Àr vÀl att det ska vara relativt nya tips. Men det kan lika gÀrna vara nÄgot Àldre som jag snubblat över.
đ Historien om Sverige
För en vecka sedan pÄbörjades SVT:s storsatsning Historien om Sverige. Jag har bara sett första avsnittet (nÀr det hÀr publiceras har del tvÄ ocksÄ slÀppts). Men jag tycker det Àr storslagen public service-infotainment som Àr vÀl vÀrd att se.
đâđš Socialistiskt Forum 2023
Lördagen 25 november Àr det Äterigen dags för Socialistiskt Forum i ABF-huset i Stockholm. En dag av förelÀsningar och seminarier i vÀnsterns tecken.
Det var allt för idag. Vi ses nÀsta vecka. Om det Àr nÄgot Àr det bara att du höra av dig. Dela gÀrna nyhetsbrevet med vÀnner och i dina sociala medier.
Ska det vara pĂ„tĂ„r? â
Fredrik Jansson