🏗️ Att bygga katedraler

Vad kan vi lära från medeltida kyrkobyggare? Är Sverigedemokraterna det enda parti som har framtidsvisioner? Vad ska vi sträva efter i kvartalskapitalismens tidevarv?

God morgon!

Vi har rullat in i februari och jag var och såg Uppsala Stadsteaters nya uppsättning av William Shakespeares tragedi och politiska thriller Julius Caesar nu i veckan. En riktigt maffig iscensättning där scen och lajvsända skärmar samspelade på ett ypperligt sätt. Och det är onekligen en story som gör sig bra med mörka kostymer, skrynkliga skjortor och skottsäkra västar. Så passa för all del på att boka biljetter och gör en utflykt till Uppsala (om ni inte bor här).

Idag tänkte jag prata lite om behovet av långa perspektiv.

---

Att bygga katedraler

“In 2019, Swedish climate activist Greta Thunberg said we must embrace ‘cathedral thinking’, adding: ‘We must lay the foundation while we may not know exactly how to build the ceiling.’”

Det kan man läsa i slutet av Rebecca Solnits läsvärda essä i The Guardian om behovet av nya narrativ om gemensamt handlande för att komma till rätta med klimatkrisen. Jag fastnade för det där med katedraltänkande och började googla. Som man ju gör.

I korthet kan man säga att katedraltänkande är att ha en vision om, och lägga grunden för något som man aldrig kommer att få se färdigställt och förverkligat. Bakgrunden till begreppet är givetvis de som började bygga på medeltidens stora katedraler även om de visste att arbetet var så stort att det inte skulle bli klart i deras, och inte kanske heller inte ens i deras barns livstid.

Nu ska man väl säga att begreppet idag verkar användas om all möjlig framtidsplanering och ibland mest blir lite mumbojumbo för att dölja att det man egentligen är mest intresserad av är nästa kvartalsrapport. Men det kan ändå vara intressant när man funderar på hur det man gör idag samspelar och påverkar det större målet.

Det byggs inte särskilt många katedraler i den samtida politiken. Om entreprenören idag snarare är intresserad av hur denna ska kunna göra en ”exit” än hur det som skapats ska se ut när barnbarnen tar över företaget, så är politiken idag mer intresserad av hur nästa val, nästa opinionsundersökning, nästa nyhetscykel ska te sig än hur partiprogrammens visioner ska förverkligas om en generation eller två.

Det möjliga undantaget är väl de relativa nykomlingarna på den politiska arenan, Sverigedemokraterna som åtminstone delvis verkar drivas av en långsiktig vision om ett annat samhälle. Låt vara att de ofta låter den framtida vision färgas av ressentiment och mer reaktionära ”minnen från fornstora dagar”, och att en del av deras företrädare mer har drag av bondfångare än stenhuggare. Men i jämförelse med andra partier så är det ett under av katedralbyggande i deras politiska projekt.

Visst kan man vara krass och säga att det har att göra med just att de är relativt nya. Hur lång tid tog det för den socialdemokratiska rörelsen att kasta av sig den ortodoxa marxismens tro på kapitalismens snara undergång och istället rikta in sig på folkhem och välfärdsstat? Hur lång tid tog det för miljöpartisterna att gå från utopister i kollektiv till urbana liberaler med bostadslån och sopsortering?

Men det är cynikerns sätt att skjuta visionerna och de storslagna ritningarna åt sidan. Det är fantasilöse kamrerns sätt att hålla fast vid det som är snarare än att våga se det som borde vara.

Vi borde våga drömma om nya katedraler som ska byggas. Vi borde våga ha politiska visioner som har ett slutmål som ligger så långt fram i tiden att det kanske kommer vara våra barnbarn som får skörda frukterna. Och vi borde börja lägga grunden redan nu. Även om vi inte exakt vet hur tak och torn kommer att se ut.

Vi borde göra det eftersom vi ser att så mycket idag inte är hållbart. Vi rör oss i racerfart mot en klimatkatastrof. Vi har byggt ett skolsystem som riskkapitalister använder som kassako. Vi lever i ett samhälle där vi har brist på nyttigheter och ett överflöd av billigt skräp. Vi lever för att arbeta snarare än att arbeta för att leva. Vi borde kunna föreställa oss ett annat sätt att leva. Vi borde börja bygga nya katedraler.

Det betyder givetvis inte att allt det som byggs med sikte på evigheten kommer att stå för evigt. Nya visioner kommer att födas och nya katedraler kommer att planeras i den verklighet där tidigare katedraler står och förfaller. En dag har dagens storslagna visioner växt upp och förmultnat för att bli den mylla som nya idéer ska slå rot i.

Den brittiske 1800-talssocialisten William Morris (idag mest känd för sina vackra och medelklasskodade tapetmönster) skrev 1856 en romantisk skildring av en medeltida kyrka som inleddes med följande stycke:

”I was the master-mason of a church that was built more than six hundred years ago; it is now two hundred years since that church vanished from the face of the earth; it was destroyed utterly, – no fragment of it was left; not even the great pillars that bore up the tower at the cross, where the choir used to join the nave. No one knows now even where it stood, only in this very autumn-tide, if you knew the place, you would see the heaps made by the earth-covered ruins heaving the yellow corn in glorious waves, so that the place where my church used to be is as beautiful now as when it stood in all its splendour.”  

Kyrkan stod inte för evigt. Men den stod i fyrahundra år innan dess att minnet av den blev till skiftningar på åkrarna. Och det är inte kattskit.

---

Tips för öga och öra

Tips för öga och öra är förslag på exempelvis artiklar, böcker, musik, TV-serier, filmer och så vidare som jag tycker det är värt att tipsa om. Tanken är väl att det ska vara relativt nya tips. Men det kan lika gärna vara något äldre som jag snubblat över.

The left and freedom

Den demokratiska vänstern måste ta tillbaka frihetsbegreppet från nyliberalerna skriver österrikiska essäisten Robert Misik i en intressant text på Social Europe.

Hej Socialdemokrat! – här är den indragna vallåten från 1968

Dagens Arbete har satt ihop en liten podd om när Socialdemokraterna inför succévalet 1968 skulle lansera en kampanjlåt som dock snabbt hånades och glömdes bort.

Why Authoritarianism Isn’t The Way to Get Nice Things

Läsvärd text i Current Affairs om varför vi inte får bättre och mer välbyggd infrastruktur genom att piska kriminella. Men ja, vi borde ha fler skogar inomhus.

---

Det var allt för idag. Vi ses. Om det är något är det bara att du höra av dig. Dela gärna nyhetsbrevet med vänner och i dina sociala medier.

Äsch, nu är kaffet kallt.

Fredrik Jansson