Är svensken jämlik?
Om du gillar nyhetsbrevet får du hemskt gärna dela det i dina sociala medier. Antingen genom att använda ikonerna längst ner i nyhetsbrevet eller genom att klicka på “View online” här över och sedan använda ikonerna till höger på sidan.
God morgon!
Det börjar ju bli lite tröttsamt att tala om hösten. Men den rullar på, och än så länge är det ju den trevliga delen av hösten. Den färgsprakande hösten, sparka-i-lövhögar-hösten, de uppfriskande promenadernas höst. Det är lika bra att passa på att njuta, för snart är den gråa, mörka, kalla, regniga och själadräpande hösten här. Och det brukar vara en tid på året då jag mer eller mindre regelmässigt sjunker ner i dypöl av depression och nedstämdhet. Kreativt sett kommer inget gott ur den tiden på året.
Men det var en mastig allt-åt-alla-budget som presenterats i veckan. Men det är väl så det blir i svallvågorna efter en pandemi och med ett budgetsamarbete som inte framför allt bygger på gemensam samhällssyn.
Just det faktum att den efter Corona blivit så stor gör ju också att Januariavtalet i verklighetens kranka blekhet har blivit mer av en traditionell kohandel. Du får det du vill ha om jag får det jag vill ha. Gott så, även om jag rent personligen gärna ser att en ohelig allians av Vänsterpartiet, Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna av-lööfar budgeten på de branschstöd till McDonald's som Centern envisas med att tro är bra politik.
En intressant snackis i samband med det är att Centerpartiets gruppledare i riksdagen Anders W Jonsson på frågan om hur en majoritet för att sänka arbetsgivaravgifterna för unga ska säkras bland annat säger:
"Jag utgår från att Svenskt Näringsliv - det är deras förslag det här handlar om - har tät kontakt med både KD och Moderaterna."
För mig som tycker det är helt normalt att ekonomiska intressen står emot varandra och att det dessutom tar sig uttryck i politiken var citatet mest uppfriskande tydligt. Det finns ju en anledning till att man kallar dem för borgerliga partier. Men för många andra verkar det komma som en överraskning att politiska förslag inte uppstår i ett vaccum i riksdagshuset.
Men idag tänkte jag skriva lite om vår nationella självbild, jämlikhet och socialdemokratins överlevnad. Typ.
Är svensken jämlik?
”Det goda hemmet känner icke till några privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn. Där ser icke den ene ner på den andre. Där försöker ingen skaffas sig fördel på andras bekostnad, den starke trycker icke ner och plundrar den svage, I det goda hemmet råder likhet, omtanke, samarbete, hjälpsamhet. Tillämpat på det stora folk- och medborgarhemmet skulle detta betyda nedbrytandet av alla sociala och ekonomiska skrankor, som nu skilja medborgarna i privilegierade och tillbakasatta, i härskande och beroende, plundrare och plundrade.”
Per Albin Hanssons folkhemstal 1928 och etablerandet av folkhemmet som en socialdemokratisk tankefigur är sannolikt ett av de mest framgångsrika exemplen på triangulering i modern politisk historia. Triangulering innebär att man tar en position där motståndaren är stark och parar ihop den med en position där man själv är stark till en ny tredje position.
Det som brukar tas upp som exempel på triangulering är när brittiska Labour tog konservativa Tories position att man skulle vara tuff mot brottsligheten och parade ihop den med sin egen position att man måste sätta in förebyggande åtgärder mot brottsligheten: ”Tough on crime, and tough on the causes of crime.” (Känns det igen?)
Folkhemmet var från början en konservativ tankefigur som statsvetaren och högermannen Rudolf Kjellén formulerade i början av 1900-talet. Det var i grunden en idé som på många sätt knöt an till den extremt ojämlika samhällsordning som rådde i Sverige då (och som hade rått under lång tid), men som började utmanas av demokratiska folkrörelser med både frisinnade och socialistiska förtecken.
Kjelléns folkhem präglades av organisk samhällssyn där alla hade sin givna plats i hierarkin. Hans samhälle var nationalistiskt, patriarkalt och ickedemokratiskt med den personliga kungamakten längst upp. Det svenska folket behövde ”en hård hand över sig”. Det fanns ingen jämlikhet i den Sverigebilden.
Till en början såg nog socialdemokratin på det hela med avsky, men också att Kjelléns teori mest var lite lustig och underhållande. Konservativa idéer brukar ha den effekten på socialister. I sina memoarer citerar Ernst Wigforss ett brev han skickat till vännen Östen Undén hösten 1908 där han beskriver en föreläsningsserie som Kjellén hållit:
”Han gör av med den gamla statsvetenskapen som endast statsrättsvetenskap. Bygger upp sin statsteori från antrogeografiska grundvalar. Land + nation + samhälle + rätt. Sammanhanget mellan de olika momenten emellertid synnerligen oklart. I mitt tycke rena grodor ibland, eller rättare sagt ytligheter, men i många hänseenden väckande och framför allt formellt alldeles ypperligt. Bild på bild i en forsande ström och träffande och målande för det mesta. Ett gott stycke poet. Mera skald än tänkare.”
Men det socialdemokratin sedan gjorde inom några decennier – Per Albin talade redan 1921 om ”att göra Sverige till ett gott hem för alla svenskar” – var att använda bilden av folkhemmet för att omförhandla innebörden i en svensk identitet. Avskaffandet av klassamhället blev i den berättelsen ett sätt att uppfylla svenskens öde. Det var helt enkelt meningen att svenskarna skulle vara jämlika sa socialdemokratin och hänvisade till (i ärlighetens namn inte särskilt socialistiska eller jämlika) historiska figurer som Torgny lagman, Engelbrekt Engelbrektsson och Gustav Vasa.
När sedan det socialdemokratiska byggandet av välfärdsstaten lades till den socialdemokratiska berättelsen om folkhemmet skapades också en grundläggande samhällsförståelse om att Sverige var jämlikt till sin natur och att socialdemokratin var den kraft som frigjort denna underliggande natur. Ungefär som LKAB frigör malmen och bidrar till nationens välstånd. Den finns redan där, men behöver en aktör som plockar fram den och förädlar den. Jämlikheten blev till ett nationellt projekt.
Det handlar alltså inte här om att säga att Sverige har någon lång och unik tradition av jämlikhet som begränsar arbetarrörelsen till något som accelererar en utveckling som ändå var självklar och ödesbunden. Jag tycker att ekonomi-historikern Erik Bengtsson har en klar poäng när han i sin nya bok Världens jämlikaste land? går i polemik med bilden av ett tidigare Sverige som ett jämlikt samhälle av självägande bönder som förebådar det efterkrigstida Sveriges jämlikhet. Tvärtom tyder väl det mesta på att Sverige minst lika ekonomiskt och politiskt ojämlikt som andra europeiska stater på 1700- och 1800-talen.
Att Sverige faktiskt gick från att vara ett ojämlikt land till ett jämlikt land under 1900-talet var inte självklart. Det blev självklart. Men även en konstruktion blir verklig när den står på plats.
Nyligen publicerade den borgerlige ideologiproducenten Markus Uvell en debattartikel om hur socialdemokratin måste gå till höger eftersom arbetarväljarna har gått till höger. Dels i frågor och brottslighet och invandring, men också i frågor som rör välfärd och arbetsrätt. Det vill säga föra en mer ojämlik politik. Det är dock svårt att särskåda dessa påståenden utifrån debattartikeln. Som bevis för sina argument hänvisar han en opinionsundersökning gjord på uppdrag av en arbetsgivarfinansierad opinionssajt.
Att en före detta VD för högertankesmedjan Timbro som sedan fick kicken från moderatanknutna PR-firman Kreab för att han lunchade med sverigedemokrater och som numera är delägare i Liberalernas verkställande utskott, Nordic PA skulle vilja socialdemokratin väl är osannolikt.
Det är ju inte heller bara Socialdemokraterna som måste gå till höger enligt Uvell. Det är ju även Sverigedemokraterna som måste bli mer uttalat borgerliga i sin ekonomiska politik. Det kan ju vara så enkelt att Markus Uvells (och hans uppdragsgivares) främsta intresse är att förskjuta hela det politiska fältet åt höger. Bara en tanke.
Men det finns ändå något att ta med sig från den för socialdemokratin och arbetarrörelsen. För det är ju inte så att värderingar med självklarhet är knutna till klass. Det vi brukar kalla ett utvecklat klassintresse. Anledningen till att den svenska arbetarklassen historiskt har varit starkt politiskt kopplad till socialdemokratin har sannolikt som Erik Bengtsson påpekar att göra med en välorganiserad arbetarrörelse i kombination med en sen och snabb demokratisering. En process som sedan följdes upp av en rad reformer som under flera decennier gjorde det svenska samhället mer jämlikt.
Men sedan fyra decennier har Sverige blivit mer ojämlikt. Och även om man kan hävda att mycket av den asociala ingenjörskonst som är den praktiska nyliberalismen har genomförts under borgerliga regeringar så har även socialdemokratiska regeringar varit delaktiga. Och framför allt har inte socialdemokratin och arbetarrörelsen mäktat med att göra tillräckligt med motstånd och rulla tillbaka borgerliga framgångar när man kommit tillbaka till makten.
40 år av ökad ojämlikhet har satt spår. Privatiseringar, marknadiseringar, individualiseringar har förändrat det svenska samhället. Här har socialdemokratin ett stort ansvar när man inte på allvar verkar ha förstått vad den nyliberala utvecklingen i det svenska samhället gjort med människors värderingar. De faktiskt existerande materiella förutsättningarna, den ekonomiska basen, är i sista hand avgörande. Inte det samhälle ens föräldrar eller mor- och farföräldrar växte upp i. Men inom socialdemokratin fanns det absolut en syn att man kunde ta arbetarklassen för given (och istället koncentrera sig på andra mer lättrörliga väljargrupper). Det kan man inte.
Här finns det dock en poäng att också lyfta dikotomin idé- kontra intresseparti. Socialdemokratin är i stor utsträckning ett intresseparti, ett arbetareparti. Men man är det inte i så stor utsträckning som tyckare till höger tror. För många till höger är socialdemokratin ett rent maktparti. Det handlar i deras världsbild bara om makten för maktens skull. Och där blir arbetarklassen reducerad till valboskap. Och om boskapen rör på sig borde maktpartiet följa efter.
Men socialdemokratin är också ett idéparti, ett parti som har en övergripande idé om att samhället ska bli mer jämlikt och demokratiskt. Mer av en social demokrati. Det är en idé om att arbetarklassen ska inkluderas i styret av samhället och i samhällsutvecklingen. Det är för dessa idéers genomförande som man strävar efter makten. Makt för att kunna genomföra förändring och förbättring.
Och även om socialdemokratin förlorat en serie slag om jämlikheten under de senaste decennierna så innebär ju inte det att kriget är förlorat. Trots allt finns det nog en självbild i Sverige om att vi är ett ganska jämlikt samhälle (vilket vi ju på många sätt fortfarande är). Men för att man ska kunna avancera på slagfältet så måste man leverera policy som ökar jämlikheten. En ökad jämlikhet kommer med största sannolikhet också öka acceptansen för en ökad jämlikhet.
I de två jämlikhetsutredningar (som jag tjatat om och) som publicerats under det senaste året – LO:s Program för jämlikhet och den statliga Jämlikhetskommissionens betänkande En gemensam angelägenhet – finns det en lång rad praktiska förslag som skulle kunna drivas opinion för och implementeras politiskt.
Om socialdemokratin ska vara både ett intresse- och ett idéparti: ett parti som å ena sidan framför allt företräder specifika samhällsgrupper, men också är ett parti som står för vissa idéer och värderingar som i sig är fristående från dessa grupper, måste det finnas ett långsiktigt arbete för att de samhällsgrupperna också ska omfattas av de idéer och värderingar som vi brukar beskriva som socialdemokrati.
Det är inget som är gjort i en handvändning. Men en politik som på allvar verkar för ökad jämlikhet skulle kunna vara en del av ett sådant arbete.
Tips för öga och öra
Tips för öga och öra är förslag på exempelvis artiklar, böcker, musik, TV-serier, filmer och så vidare som jag tycker det är värt att tipsa om. Tanken är väl att det ska vara relativt nya tips. Men det kan lika gärna vara något äldre som jag snubblat över.
Samtal mellan Folkrörelsearkivet för Uppsala läns chef Örjan Simonson och statsvetaren Jenny Jansson om demokratins genombrott i den norduppländska bruksorten Söderfors. Personligen tycker jag det är intressant både på grund av att jag har släkt i Söderfors och är ersättare i Folkrörelsearkivets styrelse. Sedan hade jag sannolikt tyckt att det var intressant även utan kopplingar. Om du vill titta i de digitaliserade protokollen kan du göra det på Enskilda arkivet.
Panelsamtal om framför allt det amerikanska presidentvalet i den amerikanska vänstertidskriften Jacobins podd. Deltar gör den brittiske journalisten och författaren Paul Mason, Ed Broadbent som är före detta partiledare för de kanadensiska socialdemokraterna NDP och Alan Minsky från Progressive Democrats of America i USA. Jag länkar till Acast eftersom det är den poddapp jag använder, men den finns väl där poddar finns.
Intressant text av en fransk socialist som även är medlem i brittiska Labour om skillnaden mellan brittisk och fransk vänsters syn på patriotism. Den här skiljelinjen mellan nationalism och patriotism ser man ibland internationellt, men den är svår att översätta direkt till svenska där begreppen oftast ser som rena synomymer. Även om det här också finns i ett svenskt kontext.
Min favoritpodd Talking Politics har filosofen Michael Sandel som gäst för att diskutera hans nya bok The Tyranny of Merit. Intressant diskussion om hur ett överdrivet fokus på formella meriter har skadat våra moderna samhällen under de senaste årtiondena. Jag länkar till Acast eftersom det är den poddapp jag använder, men den finns väl där poddar finns.
Det var allt för den här gången. Men om du gillade vad du läst (eller åtminstone tyckte att det var intressant) får du gärna dela nyhetsbrevet på sociala medier eller vidarebefordra det till någon vän som kan tänkas uppskatta det (och om du har fått det vidarebefordrat till dig kan du kan skriva upp dig på den här länken så du i fortsättningen får Nyhetsbrevet Sub Rosa direkt i mejlkorgen).
Det går givetvis också bra att återkoppla till mig genom att svara på mejlet. Vi ses om en vecka.
Påtår?
Fredrik Jansson