đ Ăr det inte dags att fĂ„ slappa lite mer?
Vad kan Kristi flygare hjĂ€lpa oss att se? Ăr vi nĂ„got mer Ă€n produktionsenheter? Varför Ă€r det sĂ„ sjĂ€lvklart att vi ska jobba fem av veckans sju dagar?
God morgon!
Vi nĂ€rmar oss sommaren med stormsteg, det Ă€r fyra dagar till juni och det Ă€r bara 25 dagar innan det Ă€r dags för mig att checka ut för semester. Med det kommer drömmar om att hinna skriva lite lĂ€ngre. Men det blir vĂ€l mest vila. đ
Idag tÀnkte jag prata lite om arbete och fritid.
Ăr det inte dags att fĂ„ slappa lite mer?
Vi tillbringade förra helgen i vÄr stuga i VÀrmland. Solen sken. Jag köpte frukostbröd frÄn det lokala bageriet. Det var vÄrflod i Àlven. Jag lÀste roman. FÄglarna kvittrade. Vi grillade. Ekorrarna hoppade mellan trÀdgrenarna. Jag slappade helt enkelt.
Det var möjligt eftersom vi lever i en kulturell tradition dÀr man i nÄgra Ärtusenden har ansett att just förra torsdagen var Ärsdagen för en agiterande snickares Äterförening med sin frÄnvarande pappa (och att mitt kollektivavtal medger ledighet med lön pÄ fredagen pÄ grund av klÀmdag). Helgen blev fyra dagar i stÀllet för tvÄ. Det var möjligt att för en gÄngs skull hinna vara i stugan nÄgra dagar i lugn och ro (det tar en stund att bila tur och retur mellan FyrisÄn och KlarÀlven).
I samband med att jag Äkte till jobbet pÄ mÄndagen lyssnade jag pÄ norska LO:s podd RÞrsla dÀr behandlade ett begrepp som blivit lite trendigt det senaste Äret, quiet quitting. Nu upplever jag kanske inte att avsnittet faktiskt handlade om just det. Snarare blev det ett program som handlade om att ha balans mellan arbete och fritid. Och att faktiskt bara arbeta pÄ arbetstid. Fullt rimligt, inte minst pÄ nordisk arbetsmarknad. Svara helt enkelt inte pÄ mejl pÄ kvÀllarna.
I stÀllet upplever jag quiet quitting som nÄgot mer existentiellt. Varför ska jag koppla samman vem jag Àr som person med min arbetsplats eller arbetsgivare? I en artikel i The Guardian frÄn september förra Äret konstaterar Maria Kordowicz, docent i organisatoriskt beteende vid University of Nottingham:
âThe search for meaning has become far more apparent. There was a sense of our own mortality during the pandemic, something quite existential around people thinking âWhat should work mean for me? How can I do a role thatâs more aligned to my values?ââ
Och i en essÀ i The New Yorker frÄn Ärsskiftet citeras en ung amerikansk ingenjör, Zaid Khan, nÀr han sÀger:
âI recently learned about this term called quiet quitting, where youâre not outright quitting your job but youâre quitting the idea of going above and beyond ⊠Youâre still performing your duties, but youâre no longer subscribing to the hustle-culture mentality that work has to be your life. The reality is itâs not. And your worth as a person is not defined by your labor.â
I grunden handlar det om att vi ska arbeta för att leva snarare Àn att leva för att arbeta. Och det Àr ganska uppenbart att mÄnga som arbetade hemifrÄn under pandemin upplevde en bÀttre balans i livet (Àven om det förmodligen ocksÄ fanns de som upplevde att de aldrig kunde lÀgga ifrÄn sig jobbet). Det finns nÄgot vÀldigt hÀlsosamt över att faktiskt se sig som nÄgot annat Àn en produktionsenhet.
Sedan kommer jag inte ifrÄn att jag kommer att tÀnka pÄ spanjoren som obemÀrkt slutade gÄ till jobbet under sex Är nÀr jag hör begreppet quiet quitting. Det Àr ju nÄgot av en revolutionÀr hjÀlte.
Det fÄr mig att tÀnka frÄgan om en allmÀn arbetstidsförkortning. Det Àr nÄgot som varit dött under lÄng tid. Eftersom mycket i debatten om förkortad arbetstid har handlat om sex snarare Àn Ätta timmars arbetsdag kan man fÄ intrycket av att ingenting har hÀnt sedan riksdagen beslutade om Ätta timmars normalarbetsdag 1919. Det Àr ju dock inte sant.
NÀr Ätta timmars normalarbetsdag infördes var normalarbetsveckan sex dagar till skillnad frÄn dagens fem dagar. Det fanns inte heller nÄgon lagstadgad semester nÀr Ättatimmarsdagen infördes. Idag Àr den 25 dagar per Är. Skillnaden mellan vad Ätta timmars arbetsdag innebar för hundra Är sedan och idag Àr en arbetstidsförkortning pÄ 25 procent över ett Är. Och det Àr bara vad lagen förpliktigar. I mÄnga kollektivavtal finns det ytterligare arbetstidsförkortningar. Det Àr exempelvis inte ovanligt med en arbetsvecka pÄ 37,5 timmar och mÄnga har ytterligare semesterveckor. Och utöver det kommer sÄdant som förÀldraledighet.
Men Ä andra sidan Àr Sverige ungefÀr tio gÄnger sÄ rikt som nÀr Ättatimmarsdagen lagstadgades. Vi borde vÀl kunna ta ut mer av den produktionsökningen i ledig tid och sjÀlvförverkligande?
Ledigheten över KristihimmelsfÀrdshelgen fick mig att börja tÀnka pÄ en gammal kÀpphÀst jag har. Det vore rimligare att jobba fyradagarsvecka. Det vore till och med rimligare Àven om veckoarbetstiden var densamma som under en femdagarsvecka. Tre dagars sammanhÄllen ledighet kan framstÄ som utopiskt. Men samtidigt tror jag att mÄnga kÀnner i kropp och sjÀl hur mycket bÀttre man mÄr nÀr man vÀl fÄr chansen att vara ledig tre dagar i strÀck. Du hinner slÀppa jobbet och vara helt fri frÄn tankar pÄ arbetsveckan innan den sÄ vanliga söndagsÄngesten börjar trÀnga sig pÄ igen.
Dock borde det sÄ klart vara Ànnu rimligare att fyradagarsveckan följdes av en arbetstidsförkortning sÄ att de kvarvarande arbetsdagarna inte blir lÀngre. Den produktionsökningen vi har haft har gjort oss förtjÀnta av en faktisk arbetstidsförkortning. För produktionsökningen Àr i praktiken ingenting annat Àn att vi alla springer lite snabbare i det ekorrhjul som Àr vÄr vardag.
Vi har helt enkelt för lite sammanhÄllen tid att ÄterhÀmta oss och leva de liv vi faktiskt vill leva. Vi borde arbeta för att leva, inte leva för att arbeta. Vem vet, vi kanske till och med skulle göra ett Ànnu bÀttre jobb dÄ?
Som ett PS publicerades texten ââCan I just ⊠rest?â: guilt, the four-day working week and what to do with the fifth dayâ i The Guardian för en vecka sedan. Det ligger i tiden
Tips för öga och öra
Tips för öga och öra Àr förslag pÄ exempelvis artiklar, böcker, musik, TV-serier, filmer och sÄ vidare som jag tycker det Àr vÀrt att tipsa om. Tanken Àr vÀl att det ska vara relativt nya tips. Men det kan lika gÀrna vara nÄgot Àldre som jag snubblat över.
đ§ Talking Strategy with DSA Leaders
Intressant samtal med tvÄ veteraner inom den största amerikanska socialistiska organisationen, Democratic Socialists of America, om förutsÀttningarna för socialistisk aktivism och organisering i USA. Och om man ska vara rent krass sÄ Àr vÀl poddvÀrdarna Daraka och Dick Ànnu mer veteraner inom DSA-sfÀren.
đœ Palmemordet: den stora mörklĂ€ggningen
En dokumentÀrserie som g(r)ottar ner sig i konspirationer kring mordet pÄ Olof Palme. Den pÄstÄs bygga pÄ journalisten och deckarförfattaren Stieg Larssons efterlÀmnade arkiv och sÄ vÀl sonen Joakim Palme som grötkonnÀssören Lena Andersson deltar. I skrivande stund har tvÄ delar slÀppts.
đ§ Ăr det sant att Sverige inte har rĂ„d med vĂ€lfĂ€rd?
Intressant samtal i vÀnstertidningen Flammans podd med statsvetaren Niklas Altermark som kommer att leda ett utredningsprojekt pÄ tankesmedjan Katalys framöver.
Det var allt för idag. Vi ses nÀsta vecka. Om det Àr nÄgot Àr det bara att du höra av dig. Dela gÀrna nyhetsbrevet med vÀnner och i dina sociala medier.
Ska det vara pĂ„tĂ„r? â
Fredrik Jansson